Hur hamnade Bamse i finkan? – att prata källkritik med barn

Hur lär man små barn ifrågasätta, granska och utvärdera information? Kanske med hjälp av en välkänd björn och hans familj och vänner? Som första bibliotek i Sverige fick Motala bibliotek möjlighet att visa den interaktiva utställningen Bamses källspanare under sju veckor hösten 2023. Emelie Ekholm, som arbetat med utställningen, berättar här mer om projektet.

Som första bibliotek i Sverige fick Motala bibliotek möjlighet att visa den interaktiva utställningen Bamses källspanare under sju veckor hösten 2023. I utställningen får barnen tillsammans med Nina Kanin och Bamses barn Teddy, Nalle-Maja och Brum ta sig an rollen jasom källspanare. Uppdraget är att lösa mysteriet kring vem som sprider falska rykten om Bamse. Genom att undersöka bevis och ställa frågor om vem, vad och varför tränar barnen på att ifrågasätta, granska och utvärdera information.

Utställningen är ett pågående samarbete mellan Arbetets museum, Story House Egmont och Biblioteksutveckling Östergötland med stöd från Svenska Postkodlotteriets Stiftelse, och är en del av en större demokratisk satsning kring källkritik som riktar sig till barn från förskoleklass till årskurs 3.

En ny ingång till MIK

MIK – medie- och informationskunnighet – är en självklar del av bibliotekens uppdrag. Samtidigt är det inte alltid lätt att nå ut med information om utställningar av den här sorten till allmänheten. Många upplever kanske att de inte behöver källkritik eftersom de tror att de själva kan känna igen desinformation eller att de inte riskerar att bli lurade.

Att arbeta med källkritik i det öppna biblioteksrummet, och samtidigt nå både barn och vuxna, kan därför vara en utmaning. Men en interaktiv utställning med en välkänd berättelse kändes som en möjlig väg framåt. Förhoppningen var att Bamse skulle bli en dörröppnare, särskilt i familjer där källkritik annars inte är ett självklart samtalsämne.

Planering och förberedelser

Inför utställningen planerade vi både invigning och hur temat skulle integreras i bibliotekets verksamhet. Invigningen genomfördes tillsammans med en lågstadieklass som också fick premiärvisningen.

Under utställingsperioden vävde vi in Bamse i flera delar av verksamheten. Bamse källspanare blev till exempel fokus för Digitala familjelördag, en återkommande programpunkt där vi genomför digitala aktiviteter för hela familjen. Vi lyfte också fram Bamse i bibliotekets medier och höll en intern fortbildning för personalen så att alla skulle känna sig bekanta med utställningen.

När utställningen väl kom på plats insåg vi att den var större än vi hade föreställt oss. Den bestod av flera moduler med teknik, scenografi och skärmar. Det gjorde att det ibland blev trångt när en hel klass rörde sig i utställningen, men vi valde att placera den centralt i biblioteket för att den skulle synas och väcka nyfikenhet.

En stor del av förberedelserna handlade om att nå ut till skolorna. Utställningen lades in i Motala kommuns Kulturkoll, som är en kulturgaranti för barn och unga, utformad för att säkerställa att alla elever i förskola och grundskola får ta del av professionell kultur under sin skoltid. Vi informerade även via mejl till rektorer och skolbibliotekarier samt genom bibliotekets och kommunens kanaler.

Hur en visning gick till

Till de som bokade skickade vi material som följde med utställningen så att de skulle kunna arbeta med källkritik inför besöket, men också för att de skulle kunna fortsätta arbetet efteråt. En visning tog ungefär 40 minuter och vi började med att jag presenterade karaktärerna i berättelsen och uppdraget barnen skulle lösa.

Sedan gick vi tillsammans igenom utställningens olika stationer och pratade om hur information kan förändras eller förvrängas genom text, rykten och bilder. Barnen fick också diskutera hur lätt det är att något blir fel, även när det inte sker medvetet. Vid varje modul upprepade vi vem, vad och varför och det är frasen jag själv aktivt använder nu när jag läser något.

Jag brukade börja med att fråga om någon visste vad en källa var. Ett av de roligaste svaren kom från ett barn som sa:

“Ja, det är det som ligger under huset – källaren.”

Det blev en bra ingång till att förklara att källkritik handlar om att försöka undvika att bli lurad av det man ser, läser eller hör.

Inför min första visning var jag jättenervös. Jag har själv inte vuxit upp med Bamse och var mest orolig för att säga fel namn på karaktärerna. Men barnens engagemang gjorde att det snabbt släppte.

Eftersom vi var först med att visa utställningen uppstod också en del tekniska problem. Vid några tillfällen gick det en propp och en gång fick jag genomföra en visning utan el i modulerna. Som tur var fanns materialet även i tryckt form och barnens engagemang bar visningen.

Ett av mina starkaste minnen är när barn som besökt utställningen med sin klass senare kom tillbaka med sina föräldrar eller mor- och farföräldrar. Då tog de rollen som experter och visade runt i utställningen. “Här luras de med bilder!” kunde de säga och peka.

Under utställningsperioden erbjöds skolklasser guidade visningar, och till utställningen fanns lärarhandledningar som gjorde det möjligt att arbeta vidare med källkritik i klassrummet. Totalt deltog 148 barn och 22 vuxna genom Kulturkoll. Utöver klassvisningarna tog många del av utställningen genom sina besök på biblioteket. 

Barnen blev experter

En detalj som blev mycket uppskattad var det stora gosedjuret Bamse som följde med utställningen. Efter visningarna fick barnen krama honom och ta bilder tillsammans med honom. Under dagarna satt Bamse i en stol vid informationsdisken och många barn kom fram för att hälsa.

Ett av mina starkaste minnen är när barn som besökt utställningen med sin klass senare kom tillbaka med sina föräldrar eller mor- och farföräldrar. Då tog de rollen som experter och visade runt i utställningen. “Här luras de med bilder!” kunde de säga och peka. Att på det sättet sprida information om utställningen till fler gav guldkant till projektet.

Lärdomar från arbetet

Arbetet blev också en lärandeprocess. Jag blev tryggare i rollen som guide ju fler visningar jag höll i. Provet kom när jag genomförde en visning tillsammans med en modersmålslärare som var där för att översätta till elever. Det krävde ett lugnare tempo och tydligare pauser.

Vi märkte också hur svårt begreppet källkritik kan vara för yngre barn. Samtalet fungerade bättre när fokus låg på att inte bli lurad av det man ser eller läser. Genom att återkomma till frågorna vem, vad och varför fick barnen ett lättare sätt att undersöka information.

Den interaktiva formen visade sig vara den största fördelen med utställningen, även om ljudvolymen kunde vara hög vissa gånger. Barnen blev engagerade när de fick undersöka stationerna tillsammans och aktivt delta i uppdraget istället för att få informationen uppläst.

Vad kunde gjorts annorlunda?

Erfarenheten gjorde också att vi i efterhand kunde se några saker vi hade gjort annorlunda idag. Att vara först ut innebar att det uppstod frågetecken om vem vi skulle kontakta om något inte fungerade. Visst material fanns inte tillgängligt till de första klasserna, så som det pedagogiska materialet som kunde ges till klassernas lärare.

Vi hade också planerat att fler personer skulle hålla i visningar. Men eftersom jag höll i alla visningar själv fanns en begränsning i hur många klasser vi kunde ta emot. Det blev till en svag länk under en vecka när jag blev sjuk och visningar fick flyttas på.

Vi hade dessutom gärna arbetat ännu mer med att nå ut till skolorna i ett tidigare skede. Inom Kulturkoll finns möjlighet att boka transport till arrangemang, men vi upptäckte att många pedagoger inte kände till detta eller var osäkra på hur de skulle göra. Vi har upplevt att det varit ett problem vid andra Kulturkollsevenemang.

Avslutning

Vi har många fler positiva än negativa erfarenheter från arbetet med utställningen. Den interaktiva formen gjorde att barnen snabbt blev engagerade i uppdraget, och berättelsen hjälpte dem att leva sig in i rollen som källspanare. Utställningen skapade spontana samtal i biblioteket och fungerade som en mötesplats för barn och vuxna. Flera högstadie- och gymnasiepedagoger hörde av sig och efterfrågade liknande utställningar för sina elever.

Erfarenheterna från Bamse källspanare gjorde också att Motala bibliotek senare valde att under 2025 ta in ytterligare en utställning med tema källkritik: Välkommen in – källkritik för vuxna.