Foto av Ryoji Iwata Licens: Unsplash licens. // Beskuren

Från yttrandefrihet till digital manipulation – demokratins nya frontlinjer

Demokratin har aldrig varit en självklarhet – men den har sällan känts så sårbar som nu. Globalt krymper de demokratiska rummen, yttrandefriheten försvagas och misstron mot institutioner växer. De digitala plattformar där vi möts och debatterar har blivit slagfält för manipulation och polarisering. Frågan är inte längre om demokratin är hotad – utan om vi förstår hoten tillräckligt väl för att möta dem.

I en tid när yttrandefriheten blivit lika självklar som sårbar är frågan inte längre bara vem som får säga vad, utan också vem som avgör vad som hörs mest. Yttrandefriheten uppfattas idag ofta som en självklar del av vårt samhällskontrakt – något vi vant oss vid att ta för givet. Men den är samtidigt alltmer utsatt för subtila hot när algoritmisk manipulation, inautentiska konton och anonyma attacker skapar illusioner av folkligt stöd och gräsrotsopinioner som inte finns i verkligheten.

I spänningsfältet mellan nätplattformarnas moderering och staters censur uppstår ofta en farlig sammanblandning där all reglering beskrivs som censur – trots att moderering lika väl kan vara en förutsättning för yttrandefriheten. I vissa fall handlar det till och med om liv och död.

Utmaningen är att inse att när desinformation och fabricerade opinioner får fritt spelrum är det snarare demokratin och dess samtalsrum som censureras. När våra nya offentliga rum lämnas helt omodererade och samtalen systematiskt manipuleras, skapas en växande känsla av otrygghet, där rädsla, självcensur och tystnad till slut blir normen. På så sätt kapas också själva livsnerven i demokratin – det fria, öppna och ständigt pågående samtalet, där demokratin föds, utvecklas och formas. Tillsammans.

Brit Stakston är författare och mediestrateg specialiserad på demokrati, digitalisering och medier. Hon är också medgrundare till reportagesajten Blankspot och vinnare av Stora Journalistpriset 2022 i kategorin Årets förnyare.

Denna essä av Stakston publicerades ursprungligen i skriften Yttrandefriheten och demokratin av Sveriges kommuner och regioner (SKR). Digiteket har fått tillåtelse att återpublicera Brit Stakstons text, och har lagt till en ingress och bilder.

När förstod vi på riktig att något allvarligt hänt?

Demokratin är på tillbakagång globalt. Den senaste demokratirapporten från V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet visar att demokratiska länder nu är i minoritet och att yttrandefriheten minskar. De konstaterar att den demokratiska tillbakagången ofta sammanfaller med en hög grad av desinformation och polarisering. Autokratiseringen har nu pågått i över 25 år. Och under 2024 har 45 länder genomgått en demokratisk tillbakagång, och inget tyder på att det kommer att förändras i närtid. Yttrandefriheten har försämrats i 44 länder under 2024, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av världens länder. Det är den högsta noteringen hittills. Det handlar om ökad censur, förtryck av civilsamhället och allt fler attacker på media och journalister.¹

En avgörande fråga är i hur stor utsträckning digitaliseringen och medieutvecklingen bidragit till demokratins tillbakagång och den växande misstron mot den. Vid sidan av orsaker som ekonomiska, politiska och sociala faktorer finns också en tydlig koppling mellan demokratins globala tillbakagång och den digitala utvecklingen samt de förändringar i medielandskapet det medfört.

Demokratin är på tillbakagång globalt.

När den globala rapporten Global Satisfaction with Democracy Report kom 2020 visade den historiska toppnivåer av missnöjdheten över demokratin och synliggjorde flera oroväckande trender.² Rapporten byggde på stora datamängder om hur man upplever att den egna demokratin levererar.

Studien slog fast – att missnöjet över demokratiska offentliga institutioner och regeringar har ökat över hela världen. Mer än hälften av världens befolkning såg redan då brister i sitt lands demokrati. Utvecklingen beskrevs som ett generellt sjukdomstillstånd för demokratin.

Det nya medielandskapets påverkan

Bland de många sjukdomstecknen berördes även det nya medielandskapets påverkan på demokratin. De tänkbara orsakerna till den negativa utvecklingen i de anglosaxiska demokratierna var sociala medier och den förstärkande polariserande roll de har på den politiska debatten.

Studien pekade på en möjlig koppling mellan det konfliktfyllda tvåpartisystemet i anglosaxiska demokratier och sociala mediers förstärkning av polarisering. De antogs kunna, genom att skapa isolerade grupper av likasinnade, förstärka den redan djupa klyftan i dessa politiska system och minska utrymmet för kompromisser. Resultatet blev väljare som är mindre villiga att kompromissa eller erkänna motståndarens valresultat som legitimt.

Foto av Ryoji Iwata Licens: Unsplash licens. // Beskuren

När den politiska debatten förs i silos skapas ett klimat där väljare lierar sig med den ena eller andra gruppen, som vore det en stam man tillhörde och inte medborgare i ett gemensamt samhälle som skapas tillsammans. När kompromissviljan saknas sjunker också förtroendet för demokratin.

I USA var utvecklingen redan då dramatisk – inom en enda generation hadeandelen missnöjda vuxit med över en tredjedel av befolkningen. För första gången i historien var nu en majoritet av amerikanerna missnöjda med det demokratiska systemet. Den ständiga demokratiutvecklingen hade nu avstannat, och en djupgående omvärdering av USA:s självbild och roll i världen pågick.

Studien var den första att koppla samman missnöjet med demokratin med konsekvenserna av de ständiga angreppen på dess byggstenar.

Den amerikanska stagnationen kopplades direkt till valet av Donald J. Trump. Att en presidentkandidat så öppet fördömde amerikanska institutioner och den fria pressen som korrupta beskrevs som tidigare otänkbart. Att USA hade dragit sig tillbaka från rollen som en global försvarare av demokratin ansågs särskilt allvarligt. Fokus låg nu på America First, där andra länder betraktades som utbytbara – oavsett om de främjade eller motarbetade demokratiska värderingar.

Studien var den första att koppla samman missnöjet med demokratin med konsekvenserna av de ständiga angreppen på dess byggstenar. Ett perspektiv som, fem år senare, återigen är högaktuellt i takt med att kriserna för den amerikanska demokratin fördjupas dag för dag.

De tendenser som syntes för fem år sedan har sedan dess kontinuerligt förstärkts. Demokratins utmaningar blir bara fler och hotar stabiliteten och trovärdigheten även i Europa. Polariseringen har fördjupats, de politiska skiljelinjerna handlar inte om sakfrågor utan om allt som definierar identiteter och världsuppfattningar. Den fientliga retoriken mellan partier och grupper i samhället ökar. Kompromisser ses som svek i stället för nödvändiga steg för att hitta gemensamma lösningar. I takt med detta urholkas det demokratiska samtalet och förmågan att bygga breda samhällsöverenskommelser.

Ökat medieförakt

I Sverige finns det ett fortsatt högt och stabilt förtroende för medier. Den senaste SOM-undersökningen visar att public service fortfarande ligger högt och högre än andra medieaktörer, särskilt vad gäller andelen som har ett ”högt förtroende”. Mönstret ser likadant ut för frågan där man mäter mediers värde för samhället.³

Även i Sverige bubblar det ett ökande medieförakt som allt oftare går från en viktig mediekritik till ett allt starkare och bredare ifrågasättande av medier. Det är starkt influerat av den utveckling som finns i USA i synen på medier och drivs även av olika antidemokratiska rörelser. Men det handlar inte enbart om externa påverkansförsök – även synen på journalistiken i sig har förändrats. Det märks ännu inte bland de svenska förtroendemätningarna av medier men något har uppenbart hänt som riskerar att förändra detta långsiktigt.

Det finns en tydlig tendens bland svenska politiker att föredra egna mediekanaler. Det använder hellre sina egna konton på X för kungörelser, deltar hellre i mer vänligt sinnade nya medieaktörers forum eller kommunicerar via sina egna partimedier, i stället för att medverka i ett granskande tv-program som 30 minuter i SVT.⁴

I en spaning för facktidningen Journalisten beskrev jag det 2023 som att ”Det finns en osund syn på medieutvecklingen som dessutom ofta även förstärks i traditionella medier genom okunniga analyser av ”mediemakt”⁵. Ur ett demokratiskt perspektiv är det oroande med ett bredare förakt mot etablerade medier i kombination med att egna plattformar ska ersätta den fria oberoende pressens funktion för medborgare att vara informerade.

Pressat och irrelevant civilsamhälle?

Civilsamhället känner sig alltmer begränsat, pressat och ifrågasatt. Folkbildningens roll i demokratin ser ut att tappas bort och försvagas. I Folkbildningsrådets rapport Nedskärningarnas konsekvenser analyseras hur minskade anslag och en ansträngd ekonomi påverkar folkbildningen i Sverige.⁶

Om det tidigare fanns en bred politisk samsyn om folkbildningens betydelse för demokratin har den nu försvagats.

Det mest bekymrande är den förändrade synen på folkbildningens demokratiska funktion. Om det tidigare fanns en bred politisk samsyn om folkbildningens betydelse för demokratin har den nu försvagats. Folkbildningens funktion som arenor för bildning, samhällsdebatt och medborgarengagemang är inte längre lika självklar. Satsningar på kritiskt tänkande, samhällsdebatt och ideellt engagemang riskerar att trängas undan till förmån för mer av yrkesinriktade kurser och uppdrag från kommuner och arbetsförmedlingar. Åtstramningarna leder också till en ojämn tillgång på folkbildning i landet.

Traditionellt medlemskap i politiska partier har minskat kraftigt, särskilt bland unga. Många väljer i stället digital aktivism och demonstrationer utanför de etablerade systemen. Att partier inte längre upplevs som relevanta är på sikt ett hot mot den representativa demokratins framtid.⁷

Grundläggande demokratikunskap saknas

Grundläggande demokratikunskap om rättsstatens principer – maktdelning, domstolarnas oberoende och rättssäkerhet – är avgörande för demokratins överlevnad. Men förståelsen för att rättsstatens tröghet är ett skydd mot maktmissbruk minskar. Politiker och beslutsfattare måste värna om och bli bättre på att förklara varför demokratins institutioner är långsamma och varför det är dess styrka snarare än svaghet. Det finns en alltmer växande oförståelse för vad det innebär – och varför trögrörligheten är en garanti för demokratin trots att den krockar med vår tids medielogik.

Politiker och beslutsfattare måste värna om och bli bättre på att förklara varför demokratins institutioner är långsamma och varför det är dess styrka snarare än svaghet.

I länder där demokratin urholkas börjar det ofta med växande misstro mot domstolar, krav på att ”folkets vilja” ska styra myndigheterna och att lagar ses som hinder snarare än skydd. När makthavare sedan omformar rättsstaten efter egna syften är det ofta för sent att vända utvecklingen. Det är precis den utvecklingen som blir allt tydligare i USA, när rättsväsendet och federala myndigheter alltmer ifrågasätts och politiseras.

Populismen frodas

När det inte skapas jämlika möjligheter och mer rättvisa samhällen, uppstår en känsla av att politiken inte längre handlar om den egna verkligheten. Populismens framväxt drivs av att demokratins trögrörlighet upplevs som en svaghet i vår snabbrörliga samtid. Fältet blir alltmer öppet för enkla lösningar och starka ledare som har en palett av oerhört kraftfulla informationsverktyg för snabb påverkan, manipulation och desinformation.

Den här typen av starka populistiska ledare utmanar även de institutioner som ska balansera makten. De nyss nämnda principerna i en rättsstat blir de första måltavlorna. Genom att systematiskt försvaga tilliten till dessa skyddsmekanismer kommer populistiska krafter långsamt omforma demokratin till något som på ytan ser legitimt ut. Men där de demokratiska spelreglerna i praktiken inte längre gäller för alla.

Den här utvecklingen är inte hypotetisk – vi ser den redan i länder som USA, där domstolar politiseras, medier försvagas, federala myndigheter monteras ner och de få kvarvarande tjänstemännen tvingas följa politiska direktiv snarare än lagar.⁸

Demokratins styrkor och svagheter avslöjades under pandemin

Pandemin blev en global stresstest för demokratin där rösträtt, mänskliga rättigheter och mediefrihet påverkades kraftigt. Restriktionerna förstärkte auktoritära tendenser och möjliggjorde omfattande manipulation av information. Insatser mot desinformation sågs av vissa som censur, samtidigt som FN betonade vikten av mänskliga rättigheter.⁹

Kombinationen av isolering och växande misstro mot myndigheter stärkte alternativa rörelser och konspirationsteorier, vilket ökade polariseringen kring vetenskap och expertis. Pandemins demokratiska lärdomar hann knappt bearbetas innan Rysslands invasion av Ukraina flyttade fokus till nästa kris.¹⁰

Men det är viktigt att komma ihåg vad som hände. Hur starkt mediefriheten minskade, och de omfattande manipulationerna av innehåll som ledde till att tech-bolagen styrde användare direkt till myndigheters information. Det skyddade medborgare, men synliggjorde samtidigt plattformarnas makt över informationsflödet.

Sociala medier gav alternativa rörelser kraft att omformulera verkligheten och sprida bilden av en demokrati i upplösning. Polariseringen ökade kraftigt när myndigheters vetenskapliga råd kring restriktioner ifrågasattes och de anklagades för att vara politiskt styrda. Snabba förändringar kring munskydd och vaccin skapade osäkerhet, misstro och grogrund för konspirationsteorier.

Pandemin och hur den minskade tilliten till vetenskap och expertis ökade i vissa grupper kommer att få långvariga demokratiska effekter. En central demokratisk utmaning är att återuppbygga förtroendet för vetenskap utan att begränsa yttrandefriheten eller tysta kritik.¹¹ Demokratier med starka institutioner återgick i stort till normala demokratiska processer efter pandemin. Men i länder som redan hade en tendens mot autokratisering före pandemin utnyttjades krisen för att ytterligare försvaga demokratiska normer.

Ny forskning visar att AI-verktyg kan minska tron på konspirationsteorier genom att rationellt bemöta falska påståenden, vilket pekar på ny tekniks konstruktiva och långsiktiga potential att lösa demokratiutmaningar.¹²

Var finns hoppet för demokratins framtid?

Det startar med oss och våra samtal

Det demokratiska samtalet har aldrig varit statiskt. Genom historien har det i Sverige formats av människor och ofta tack vare ett rikt och fritt bildningsliv bestående av en mängd olika mötesformer i studiecirklar, föreningar, folkhögskolor och bibliotek.

Kärnan till demokratiutvecklingen är människors förmåga att samtala och tillsammans stöta och bryta idéer med varandra. Vi lär oss bäst tillsammans genom att diskutera och pröva olika perspektiv mot varandra. Det kritiska tänkandet utvecklas genom gemensamma samtal och kunskapsutbyte. Möten
stärker människors förmåga att kunna förstå mer, våga ifrågasätta, analysera och tolka information som leder till en djupare förståelse. Vi växer av att det görs ”tillsammans”. Detta tillsammansskapandet är en grund för människans och samhällets utveckling.

Agens och egenmakt utvecklar demokratin

I en jag-centrerad digital nutid, med ett myller av kanaler och ett högt tonläge, glöms det ofta bort att allt ytterst handlar om vår förmåga att samexistera. Om människor tappar tron på samhällets förmåga eller den egna rollens betydelse för förändring, riskerar det att leda till politisk apati. Folkbildning är ett verktyg för det motsatta – att demokrati skapas när människor får förmåga och vilja att utnyttja sina friheter. Utan det hoppet kvävs demokratin.

Demokratiska friheter kräver både motivation och ett samhälle som gör det möjligt att utöva dem. Agens byggs genom att individens handlingsförmåga stärks, vilket skapar en vilja att delta i demokratiska processer. Men den behöver kompletteras med egenmakt – en konkret känsla av att kunna göra skillnad.

En fungerande demokrati bygger på medborgarnas förmåga och möjlighet att påverka sina liv och samhället genom medvetna handlingar och beslut. Tron på att den egna rösten spelar roll är avgörande. Demokrati är mer än en formell struktur – den kräver reella handlingsmöjligheter och känslan av inflytande. Därför är det avgörande att stärka agens och egenmakt.¹³

Dödar desinformation agens och egenmakt?

I en digitaliserad och fragmenterad medievärld är förmågan att tolka och sätta samman information från olika källor avgörande. Nyheter, information och desinformation sprids snabbt genom det digitala ekosystemet, där algoritmer gynnar innehåll som väcker starka känslor och ofta förstärks av inautentiska konton. AI-genererade narrativ och botnät manipulerar det offentliga samtalet, vilket kan ge en skev bild av vad som är viktigt.

När plattformarna dessutom kontrolleras av tech-oligarker med egna politiska intressen uppstår en ny form av styrning genom teknologi och ekonomisk makt. Desinformationens digitala flod riskerar att underminera egenmakt och skapa en växande känsla av maktlöshet. Konstanta angepp mot demokratins institutioner, den fria pressen och det offentliga samtalet – hackat genom algoritmisk manipulation – tystar verkliga politiska samtal.

AI-genererade inlägg kan maximera engagemang och driva på populism och polarisering. Snabba, virala budskap vinner över långsamma, nyanserade resonemang. I USA har informationsmakten och den direkta politiska makten blivit sammanflätade. Det visar hur digitala plattformar kan optimeras för politiska syften och skapa historiskt unika arenor för manipulation och destabilisering.

Elon Musks engagemang i det tyska valet

Elon Musks stöd till högerextrema Alternativ för Tyskland, AfD under det tyska valet gav partiet internationell synlighet via plattformen X. Musk exporterade partiets innehåll till bredare högerpopulistiska kretsar, vilket tydliggör hur enskilda tech-oligarker kan påverka val och demokratier långt utanför sina egna länder.

EU skärper nu sin granskning av X enligt Digital Services Act (DSA) för att undersöka om algoritmerna manipulerats till AfD:s fördel.¹⁴ Tankesmedjan DigiHumanism¹⁵ har analyserat AfD:s genomslag och de konstaterar att partiets genomslag drevs av inautentiska konton, botar och till stor del med hjälp av artificiell förstärkning.

Politiskt engagemang men utan intresse för demokratin

Forskningen om sociala medier och politiskt engagemang har länge visat motstridiga resultat. Ny forskning om affektiv polarisering bekräftar dock det som demokratistudien från 2020 beskrev som ”en möjlig koppling mellan det konfliktfyllda tvåpartisystemet i anglosaxiska demokratier och sociala mediers förstärkning av polarisering.” Effekterna av sociala medier varierar beroende på graden av politisk polarisering i ett land, där affektiv polarisering spelar en avgörande roll.

I länder med hög affektiv polarisering – där politiska grupper starkt ogillar varandra – ökar sociala medier både det politiska deltagandet och misstron mot demokratin. Engagemanget drivs ofta av känslor snarare än av förståelse för demokratins grundprinciper. Människor mobiliseras i högre grad genom ilska
och grupptillhörighet än genom saklig debatt och faktabaserad analys. Samtidigt minskar nöjdheten med demokratin, eftersom många upplever att systemet är orättvist om deras ”sida” inte vinner.

Utifrån dessa insikter och aktuell forskning drar jag en avgörande slutsats: Sociala medier kan aktivera fler i politiken, men det sker ofta utan att engagemanget bottnar i en djupare förståelse för demokratins byggstenar.

I länder med lägre polarisering ser mönstret annorlunda ut. Sociala medier kan där bidra till en mer positiv syn på demokratin genom att sprida en bredare och mer balanserad information, men det leder inte nödvändigtvis till ökat politiskt deltagande.¹⁶

Utifrån dessa insikter och aktuell forskning drar jag en avgörande slutsats: Sociala medier kan aktivera fler i politiken, men det sker ofta utan att engagemanget bottnar i en djupare förståelse för demokratins byggstenar. I en miljö där känslor och grupptillhörighet styr det politiska samtalet blir därmed demokratisk bildning alltmer avgörande för demokratins överlevnad.

Utan en grundläggande kunskap om hur demokrati fungerar – vikten av kompromisser, rättsstatens principer och fria medier – riskerar sociala medier inte bara att förstärka polarisering, utan också att urholka tilltron till det demokratiska systemet.

För att motverka den här utvecklingen krävs en grundläggande demokratisk utbildning och en stärkt förmåga till kritiskt tänkande. Om fler förstår de demokratiska spelreglerna och kan identifiera manipulativa narrativ, kan sociala medier i stället bli en kraft för en mer informerad och konstruktiv demokratisk debatt – snarare än plattformar som förstärker polarisering.

Foto av Sam Poullain Licens: Unsplash licens. // Beskuren

Fem aktiva vägval

EU:s reglering av digitala plattformar – en nyckelfråga för demokratin

Regleringen av digitala plattformar inom EU genom de båda förordningarna Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) är viktiga. Rättsakten om digitala tjänster är en ny uppsättning EU-omfattande regler för digitala tjänster som fungerar som mellanhänder för konsumenter, varor,
tjänster och innehåll. Större krav på transparens gällande algoritmiska beslut och inbyggda mekanismer för att hantera desinformation är avgörande för att skydda demokratin.

De nya förordningarna kritiseras av amerikanska tech-ägare, som förväntar sig stöd från Donald Trump i motståndet mot EU:s regleringar och utredningar. Här kommer det krävas uthållighet från EU och en förmåga att göra det tydliga för USA att alla insatser mot desinformation och moderering inte är synonymt med censur.

Investera i och försvara oberoende journalistik

Journalistikens roll i demokratin är icke-förhandlingsbar. Finansieringen av public service, undersökande journalistik och lokala medier är avgörande förtillgången till pålitlig information. Samtidigt krävs granskning av digital manipulation och techbolagens växande makt över informationsflödet. Techplattformarna styr vad som trendar, vilka röster som hörs och hur demokratin påverkas. Därför måste journalistiken inte bara granska innehållet, utan också affärsmodellerna och algoritmerna bakom.

För att motverka misstro mot medier måste journalistikens hantverk och pressetiska principer synliggöras. En engagerad publik som förstår och försvarar journalistikens värde utgör det starkaste motargumentet mot medieförakt.

Demokratisk utbildning och källtillit

Det behövs en bredare mediekompetens hos allmänheten för att kritiskt granska digitalt innehåll som innefattar såväl en mediekritisk förmåga som en ökad grad av källtillit. För att navigera i dagens informationslandskap måste medborgarna ha kunskap om hur digital manipulation fungerar. Utbildning i källkritik, AIlitteracitet och digital informationshantering behöver prioriteras i både skola och arbetsliv. Det här är en grund som säkerställer att demokratin inte förlorar fotfästet i den fortsatta digitala transformationen och ett informationslandskap fyllt av AI-genererat innehåll.

Digitala samtal räcker inte – demokratin behöver mötesplatser

Demokratiska processer förblir motståndskraftiga och uthålliga när det finns forum för genuina möten. Lokala medier, folkbildning och medborgardialoger spelar en avgörande och kompletterande roll för att motverka digitala ekokammare och stärka den offentliga debatten och kittet mellan människor.

Folkhälsomyndighetens strategi mot ensamhet betonar sociala arenor för att stärka sammanhållningen.¹⁷ Samtidigt går som bekant utvecklingen åt motsatt håll inom folkbildningen. Där tvingas mötesplatser som studieförbund och folkhögskolor läggas ner, särskilt på mindre orter, vilket begränsar möjligheterna till dialog och demokratisk gemenskap.

Demokratin kräver kunskap – och försvar

I en tid av global demokratisk kris är det tydligt att demokratin både måste förnyas och försvaras. Institutioner behöver stärkas, grundläggande fri- och rättigheter bevaras, och varje byggsten i demokratin synliggöras. Det långsamma demokratiska hantverket – rättsstatens principer – är vad som hindrar snabba, auktoritära maktövertaganden.

Den viktigaste uppgiften för alla som oroas över demokratins utveckling är att varje dag förklara, försvara och visa hur den fungerar.

Politiker och beslutsfattare kan inte ta för givet att alla medborgare förstår hur rättsstaten fungerar. Folkbildning om demokrati är inte en sidofråga, utan en förutsättning för demokratins överlevnad. Det demokratiförklarande uppdraget måste prioriteras. Det handlar inte om ideologi eller partipolitik, utan om demokratins existens. Politiker och beslutsfattare sätter tonen i samhällsdebatten. De utformar lagar och möter frustration över ett system som kan upplevas långsamt och byråkratiskt. Det är deras uppgift att förklara detta, inte att underminera det.

Samtidigt måste varje individ ges möjlighet att delta i demokratins utveckling. Det handlar om att se, uppskatta och reflektera över hur vi tillämpar den i vardagen – i samtal, beslut och möten med andra. Och att ständigt förbättra den. För allt är inte perfekt idag, men det är det bästa vi har. Den viktigaste uppgiften för alla som oroas över demokratins utveckling är att varje dag förklara, försvara och visa hur den fungerar. Det handlar inte om abstrakta juridiska konstruktioner – utan om att vi även i framtiden ska kunna lita på att lagarna gäller lika för alla, att ingen står över dem och att våra rättigheter inte avgörs av politiska nycker.

Avslutande ord

Den här essän visar hur demokratins framtid också är mycket beroende av vilket ansvar politiker och beslutsfattare tar för att motverka polarisering. Det handlar om att välja sakpolitik före splittring, och att lyssna på olika perspektiv i stället för att förstärka konflikter.

Varje förtroendevald politiker borde därför reflektera över i vilka digitala rum de medverkar i. Att lägga tid och energi på plattformar präglade av inautentiska konton, hat och manipulation – där konflikt är själva bränslet – är ett destruktivt vägval. Demokratin stärks när vi prioriterar öppna, konstruktiva samtal.

Varje dag.

Fotnoter

1
Democracy Report 2025 and V-Dem Dataset v15
2
The Global Satisfaction with Democracy Report 2020, Foa, R.S., Klassen, A., Slade, M., Rand, A. and R. Collins. 2020. Bennett Institute for Public Policy at the University of Cambridge, United Kingdom.
3
Göteborgs Universitet, SOM-institutet 2025.
4
Dagens Nyheter, Regeringen nobbar Anders Holmbergs 30 minuter.
5
Tidningen Journalisten, ”Allt fler makthavare kommer att avstå från medverkan i etablerade medier”
6
Folkbildningsrådet, Nedskärningarnas konsekvenser.
7
Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Ungas organisering och politiska deltagande – en kunskapsöversikt.
8
Brookings Instititution, How DOGE cutbacks could create a major backlash.
9
Human Rights Council, Disease pandemics and the freedom of opinion and expression, A/HRC/44/49.
10
Brit Stakston, Pandemin vs demokratin, Blankspot.
11
Kneuer M, Wurster S. Democratic health in the corona pandemic. The corona pandemic as a trigger or amplifier of democratic erosion or autocratization? Z Vgl Polit Wiss 16, 615–634 (2022).
12
Thomas H. Costello et al. Durably reducing conspiracy beliefs through dialogues with AI. Science 385,eadq1814(2024).
13
Center for the study of Democracy, Irvine, University of California.
14
Blankspot, Brit Stakston, Musks stöd till AfD stresstestar Europas digitala lagar.
15
DigiHumanism, German elections: Digihumanism unveils massive pro-AfD reverse censorship & bot-driven amplification on X
16
Chan, M., & Yi, J. (2024). Social Media Use and Political Engagement in Polarized Times. Examining the Contextual Roles of Issue and Affective Polarization in Developed Democracies. Political Communication, 41(5), 743–762.
17
Folkhälsomyndigheten, Tillsammans för god gemenskap i hela befolkningen. En nationell strategi mot ensamhet.