Att inte bara bli tillfrågad utan också tagen på allvar
Delaktighet handlar om relationer, förtroende och om att visa – i handling – att det som sägs spelar roll. När Veronica Holst Wiberg, bibliotekarie med fokus på tillgänglighet på Strängnäs bibliotek, slutade samla in åsikter och istället började bygga relationer tog arbetet med delaktighet fart på riktigt. För unga med funktionsnedsättningar i Strängnäs handlade det inte om att bli tillfrågade – utan om att bli tagna på allvar.
Under en längre tid har jag försökt hitta en hållbar och långsiktig form för dialog i mitt arbete med barn och unga med funktionsnedsättning. Men utan en tydlig struktur och begränsat med tid var det svårt. Först när Biblioteksutveckling Sörmland tilldelade medel för projekt som prioriterade målgruppens inflytande tog arbetet verklig form. Tack vare ersättning för vikariekostnader och möjligheten att arvodera de ungdomar som ville delta i projektet kunde vi skapa en dialoggrupp. Målet var att ungdomarna skulle få möjlighet att, på sina egna villkor, skapa en kulturverksamhet som var relevant för dem.
Läs mer om region Sörmlands projekt
Att inte bara bli tillfrågad utan också tagen på allvar
Delaktighet handlar om relationer, förtroende och om att visa – i handling – att det som sägs spelar roll. När Veronica Holst Wiberg, bibliotekarie med fokus på tillgänglighet på Strängnäs bibliotek, slutade samla in åsikter och istället började bygga relationer tog arbetet med delaktighet fart på riktigt. För unga med funktionsnedsättningar i Strängnäs handlade det inte om att bli tillfrågade – utan om att bli tagna på allvar.
Konsten att ramla uppåt
När kontakten med deltagarna gick förlorad tvingades Nyköpings bibliotek avsluta sitt projekt för att engagera gymnasieelever i arbete kring nationella minoriteter. Men istället för att se det som ett misslyckande valde biblioteket att lära av sina misstag
– För oss blev projektet som Biblioteksutveckling Sörmland finansierade också en möjlighet att arbeta med delaktighet över våra kontorsgränser. Vi kunde ta oss an våra gemensamma utmaningar med delaktighet i arbetet med unga med funktionsnedsättning. Vi började bygga dialog! säger Johanna Nyberg.
Projektet genomfördes av mig, Veronica Holst Wiberg (bibliotekarie på Strängnäs bibliotek), Viktoria Forsberg Oveby (ungdomscoach vid Ung i Strängnäs) och Johanna Nyberg (projektledare på Scen och kulturproduktion). Vårt samarbete bidrog till att projektet blev lyckat då vi kompletterade varandras kompetenser och förutsättningar i genomförandet av aktiviteterna.
Att hitta former för samtal
Redan innan projektets start hade vi upparbetade kontakter med anpassat gymnasium på Thomasgymnasiet. Där fanns lärare som såg vikten av att eleverna också deltog i aktiviteter utanför skolan, vilket blev en viktig grund för oss när projektet startade. Med lärarnas tillåtelse fick vi använda skolans lokaler för att informera om projektet under skoltid och senare även för att ha dialogmöten med eleverna. Vi började på en trygg plats för eleverna och det blev snabbt tydligt hur viktigt det var.
– Eleverna tog emot oss med nyfikenhet och förtroende. Vi hade våra träffar i skolan direkt efter skoldagen så att fler elever kunde delta. Vi lyckades också skapa förutsägbarhet genom tydlig kommunikation både inför, under och efter träffarna, säger Viktoria Forsberg Oveby, ungdomscoach.
Syftet med projektet var att skapa inflytande i praktiken för unga med funktionsnedsättning, så att de skulle kunna påverka den verksamhet som rör dem. Vi ville ge förutsättningar för alla att delta på sina egna villkor. Under två terminer hade vi dialogmöten där eleverna fick vara med och påverka aktiviteterna kring två evenemang – Sommarfest i Strängnäs och Funkisfestivalen i november. Vi kunde erbjuda ungdomarna ersättning både för de träffar de var med på men även för deras insats under själva aktiviteterna.

Efter den första informationsträffen fick de ungdomar som ville vara med i projektet lämna in en blankett med målsmans godkännande (om eleven var under 18 år). Vi hade fyra träffar under våren. Under första träffen pratade vi om vilka aktiviteter vi skulle kunna genomföra under Sommarfest och på träff två kom vi tillsammans fram till vad som skulle vara möjligt. Vi var noggranna med att ta alla förslag i beaktande och att återkoppla med en förklaring om varför aktiviteten inte skulle gå att genomföra. Exempelvis kunde vi inte ordna en poolfest eller arrangera så att en av artisterna som uppträdde på Sommarfest kom till Multeum. Men förslagsgivarna var helt nöjda med förklaringen till varför dessa aktiviteter inte gick att genomföra. Resultatet av vårens träffar blev ett rum där man kunde ta en paus från själva festivalen. I rummet kunde man hänga med vänner, prata och spela spel. Ungdomarna var med i alla steg, från att göra inköp till att vara med innan aktiviteten och ställa i ordning rummet. Efter Sommarfest hade vi en utvärdering och ungdomarna var väldigt nöjda med resultatet.
I början av höstterminen tog vi nya tag och nu var det en Funkisfestival som var målet. Vi hade återigen fyra träffar. Nu var vi fler i gruppen och med många viljestarka individer blev diskussionen ofta livlig. Vi planerade träffarna så att alla visste i förväg vad vi skulle prata om. Alla fick komma till tals, och allas åsikter vägdes in. Resultatet blev ett funkishäng med pyssel och spel och ett halloweendisco med lekar, pyssel och karaoke. Även efter Funkisfestivalen hade vi en utvärdering och i den kom det fram att ungdomarna hade kunnat tänka sig både fler och längre träffar samt att de ville fortsätta, även om de i fortsättningen inte kunde få betalt för sin medverkan.
Röster som visar vägen
I samband med projektets slut berättade ungdomarna om varför de valt att vara med och om sin upplevelse av projektet. På slutkonferensen för Biblioteksutveckling Sörmlands satsning sammanfattade en av ungdomarna det hela med:
– Alla är vi olika, och just därför är det viktigt att vi blir tillfrågade. Det är viktigt att vi känner oss lyssnade på.
I och med att de fick vara med och påverka, men även hjälpa till att utforma aktiviteterna, så kände de sig verkligen lyssnade på. De kände att vi tog deras åsikter på allvar och att deras åsikter hade ett värde. Det tillsammans med den ersättning ungdomarna fick för sitt deltagande gjorde att de upplevde att deras tid, erfarenheter och åsikter var värdefulla – inte symboliskt, utan på riktigt.

Första halvåret var det tre ungdomar som var med, men under hösten växte gruppen till mer än det dubbla med sju ungdomar. En reflektion vi hade med i vår utvärdering var att när det gäller den här målgruppen är det viktigt att låta saker få ta tid. En del unga är modiga och vågar hoppa på saker direkt medan andra behöver längre tid på sig. Att projektet genomfördes under två terminer gav dem möjlighet att iaktta och lyssna in vad projektet handlade om. I och med att vi hade våra möten direkt efter skoltid i skolans lokaler fick även de som inte var med i projektet från början möjlighet att se oss och vi hade möjlighet att bygga relationer. När vi sedan kom och presenterade projektet igen på skoltid så var tröskeln lägre.
Från projekt till arbetssätt
Projektet är nu avslutat, men arbetssättet och delaktigheten lever vidare. Ungdomarna fortsätter sitt arbete tillsammans med Kulturkontoret i Strängnäs genom en grupp som ungdomarna själva döpt till Diagnoskompisarna – ett forum där de är med och formar innehåll, aktiviteter och arbetssätt i flera av verksamheterna. Till hösten är planen att besöka skolan igen och presentera Diagnoskompisarna, och förhoppningsvis kan vi sedan hålla första mötet på skolan för att sedan fortsätta på biblioteket.
– Det viktigaste resultatet är kanske just att delaktighet inte längre är något vi arbetar med ibland. Det är en självklar del av hur vi arbetar – tillsammans med dem verksamheten faktiskt är till för, säger Johanna Nyberg.
Tips för att utveckla delaktighet – på riktigt
Delaktighet växer i förtroende
Att vi fick möjlighet att vara på skolan skapade trygga förutsättningar och gav fler möjlighet att delta. Att vi också valde att rikta oss till en grupp där vi redan byggt upp relationer skapade ett mer öppet samtalsklimat. Samverkan med skolan med dessa målgrupper var en viktig framgångsfaktor.
Förutsägbarhet gjorde deltagandet möjligt för fler
En sak som skapade förutsägbarhet var att vi förklarade tydligt från början vad projektet innebar och vad som krävdes av ungdomarna för att vara med. Vi talade om hur långa träffarna skulle vara och vi använde en Time Timer, en klocka som visualiserar tiden i färgfält för ökad tydlighet på träffarna. Vi skapade ramar genom att ha en tydlig dagordning för varje träff och tillsammans kom vi fram till vilka regler som skulle gälla i gruppen. I slutet av varje möte sammanfattade vi vad som hade sagts, vilket bidrog till ett tydligt avslut av träffen. Samtidigt märkte vi att det också var viktigt att vi var öppna för flexibilitet. En liten stund för att fika och prata om annat behövde det också finnas utrymme för.
I projektet fick vi möjlighet till samtal med och coachning av Stina Scott från Youth 2030 Movement, en organisation som driver frågor om ungas delaktighet. Något vi tog med oss från hennes coachning var vikten av återkoppling. Vi antecknade och tog med oss alla förslag och återkom med svar och förklaring, även om det var ett nej. Att bli lyssnad på innebär också att få svar.
Att börja i det lilla gjorde det stora genomförbart för oss
Att vi fick börja med en mindre grupp gav oss möjlighet till andra former av samtal. Samtal där vi kunde fråga saker och få svar. Och det är ok att bara vända sig till en grupp i målgruppen. Vi valde att vända oss till elever på anpassat gymnasium. Hade vi valt en bredare grupp hade det varit svårare för oss att skapa en trygg struktur.
Våra olika kompetenser stärkte både metoden och genomförandet
Många problem vi stötte på löste vi genom samtal med varandra, med andra, med chefer, med skolan och med ungdomarna.

Veronica Holst Wiberg arbetar som bibliotekarie med fokus på tillgänglighet på Strängnäs bibliotek.
Foto: Jenny Harrysson ©
Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida
Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.
Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
Detta innebär att du:
- får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
- får remixa, återanvända och bygga på materialet
- får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
- inte behöver fråga om lov.
Om du bearbetar, delar eller använder texten:
- Ge ett korrekt Erkännande
- ange verkets namn,
- ange vem som skapat verket,
- ange länk till verkets ursprungsplats,
- ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
- ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
- länka till licensen.
Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:
Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
Toppbild är målas av Nicolas de Staël (1954) och är i Public domain.
Fotografier är licensierade i enlighet med angiven licens.
Övriga dekorativa bilder är utsnitt av andra målningar av Nicolas de Staël.

