Säg inte bara tillgänglig, säg mer!

Om man säger att en e-bok är tillgänglig – vem kan den då läsas av egentligen? Begreppen som används för att beskriva e-böckers tillgänglighet är luddiga, skriver Martin Persson, verksamhetsutvecklare på MTM. I sin text reder han ut begreppen och visar på vägar framåt. Till syvende och sist är det alltid läsaren som avgör om en bok är tillgänglig eller ej.

Ibland stöter man på uttryck som »tillgängliga e-böcker« eller »universellt utformade e-böcker« utan någon medföljande definition av tillgänglighet. Tillgänglighet är ju ett i grunden brett begrepp och ibland används det lite svepande, tycker jag. »Den här boken är tillgänglig«, kanske någon säger, och menar därmed att den kan läsas av – ja, vem, egentligen? På vilket sätt, mer konkret, stödjer boken en mer tillgänglig läsupplevelse?

I den här texten vill jag belysa hur mycket som ryms inom begrepp som tillgänglighet och universell utformning, något som gör dem ganska trubbiga för att ensamt beskriva e-böckers grad av tillgänglighet. Jag vill också visa hur referenser till standarder och utförliga beskrivningar av e-böckers funktionalitet, så kallade tillgänglighetsmetadata, är en väg framåt för ökad tydlighet. Jag avslutar med vikten av att utgå från ett läsarperspektiv, eftersom det i slutändan är läsaren som avgör om en bok är tillräckligt tillgänglig, eller inte.

Från tillgång till tillgängligheter

Inom forskning förekommer ofta begreppsutredningar. Genom att gå igenom ett begrepps historia, olika betydelser och användning kan man ringa in och hitta precisa definitioner av olika fenomen, samtidigt som man belyser konsekvenserna av att förstå ett begrepp från olika perspektiv. Här kommer några nedslag i den vetenskapliga litteraturen som på olika sätt gör begreppsutredningar med relevans för tillgänglighetsbegreppet.

Den här texten är hämtad från antologin Att läsa på sina villkor som är framtagen av Myndigheten för tillgängliga medier. I antologin berättar läsare, forskare och förmedlare om sina erfarenheter av tillgänglig läsning.

Digiteket har fått tillåtelse att återpublicera ett urval av texterna i antologin. Ingress och bildsättning har gjorts av Digitekets redaktion.

I artikeln »Fifty shades of open« från 2016 tröskar de amerikanska informationsvetarna Jeffrey Pomerantz och Robin Peek igenom de många betydelser som ryms inom begreppet öppenhet (»openness«).¹Pomerantz, J. & Peek, R. (2016). »Fifty Shades of Open«, First Monday. (12 april 2016). https://doi.org/10.5210/fm.v21i5.6360.De diskuterar hur öppenhetsbegreppet används för en rad mer eller mindre besläktade områden, till exempel öppen källkod, öppen tillgång, öppna data. Det finns en gemensam röd tråd (rötterna i rörelsen för fri programvara med öppen källkod), men Pomerantz och Peek hittar också skillnader och olika lager i hur öppenhetsbegreppet används i olika sammanhang. De kan även se en tendens till »openwashing«, att »öppen« används som ett modeord på ett sätt som egentligen är missvisande eller förvirrande, men kanske kommersiellt motiverat. Openwashing är en överföring av begrepp som greenwashing, när företag eller verksamheter marknadsförs som miljövänliga trots att de egentligen inte är det.²Begreppet greenwashing, och liknande begrepp, härstammar från uttrycket »whitewashing«, i princip att skönmåla något, att täcka över brister. Se Wikipedia, »Whitewashing (communications)«, 1 oktober 2025. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Whitewashing_(communications)&oldid=1314483115.För Pomerantz och Peek är dock inte openwashing något enbart negativt, det är en process som pockar på ytterligare specificering av begreppet. Missvisande eller felaktig användning av öppenhetsbegreppet kan enligt dem leda till en kritisk reaktion, som kräver att man reder ut missförstånd och otydligheter.

Två andra forskare inom informationsvetenskap, kanadensiska Andrew Clement och Leslie Regan Shade, ägnar sig i en artikel från 2000 åt begreppet tillgång (»access«).³Clement, A. & Shade, L.R. (2000). »The Access Rainbow: Conceptualizing Universal Access to the Information/Communications Infrastructure«. I: Community Informatics: Enabling Communities with Information and Communications Technologies (IGI Global Scientific Publishing), https://doi.org/10.4018/978-1-878289-69-8.ch002. De använder sig av en regnbågsmetafor i sin beskrivning av hur tillgång kan förstås i ett samhälle under pågående digitalisering, med fokus på millennieskiftets Kanada. Där och då talades det mycket om universell tillgång, men vad betyder det egentligen, frågar sig Clement och Shade. Genom sin regnbågsmodell kan de beskriva de olika lagren som behövs för att universell tillgång ska fungera i praktiken. De inre färglagren av regnbågen motsvaras av mer »hårda« saker, tekniska apparater i form av mobiltelefoner, datorer och nätverksinfrastruktur. Regnbågens mellanlager utgörs av mjukvara, själva innehållet i kommunikationen och digitala tjänster. Sedan följer de yttre lagren, från informationskunnighet och social tillgång, till själva den demokratiska styrning som möjliggör digitaliseringsutvecklingen och vem den kommer till del. Clement och Shades konceptuella regnbågsmodell vecklar ut en hel uppsättning av betydelser hos begreppet universell tillgång, med många olika komponenter som behöver samverka för att ett samhälle ska nå målet om delaktighet för alla.

…vikten av att utgå från ett läsarperspektiv, eftersom det i slutändan är läsaren som avgör om en bok är tillräckligt tillgänglig, eller inte.

I en lite nyare vetenskaplig artikel från 2021 skriver de svenska tillgänglighetsforskarna Emil Erdtman, Kirsten Rassmus-Gröhn och Per-Olof Hedvall om just universell utformning som begrepp.⁴Erdtman, E. m.fl. (2021). »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying: A Qualitative Study about How Universal Design Is Understood, Practised and Realised in Contemporary Sweden«, Scandinavian Journal of Disability Research 23, nr 1, https://doi.org/10.16993/sjdr.770. Artikeln bygger på intervjuer med yrkesverksamma inom tillgänglighetsfältet och handlar om hur begreppet universell utformning – och närliggande termer som tillgänglighet och inkluderande design – förstås och används i olika sammanhang. Bland forskarnas intervjupersoner fanns många olika definitioner och betydelser av universell utformning. Generellt förstods begreppet som väldigt brett och beroende av kontext. Intervjupersonerna problematiserade stundtals begreppet, till exempel vad gäller dess anspråk på universalism.⁵Erdtman, E. m.fl. »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 165. Risken att universell utformning skulle användas som argument för att göra besparingar på tillgänglighetsanpassningar som faktiskt behövs ändå, togs också upp. Forskarna relaterar det senare till inbyggda spänningar i FN:s funktionsrättskonvention, där målet universell utformning kommer med ett viktigt tillägg: »[Universell utformning] ska inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs.«⁶Förenta nationerna, »Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och fakultativt protokoll till konventionen«, 2006, 6,https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/sveriges-internationella-overens-kommelser/2008/01/so-200826/. Se även definitionen av »skälig anpassning« (»reasonable accomodation«), som återkommer under flera artiklar i konventionen, som en förpliktelse i de fall universell utformning inte är tillräckligt. Se också diskussion i Erdtman m.fl., »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 159.I sin analys föreslår Erdtman, Rassmus-Gröhn och Hedvall att man utifrån intervjuerna kan förstå universell utformning enligt tre ledord: 1. vägledande (»guiding«), viktigt som etisk riktning i designprocessen, men mindre konkret än tillgänglighet och tillgänglighetsriktlinjer, 2. strävande (»striving«), ett visionärt och utopiskt projekt för en värld helt utan hinder och 3. förenande (»unifying«), ett koncept som kan förena lagstiftning på olika områden, med den demokratiska rätten att delta i samhället på lika villkor som grund.

De här exemplen på begreppsutredningar visar så tydligt, enligt mig, på bredd och mångtydighet i till synes enkla begrepp som öppenhet, tillgång och tillgänglighet. Det handlar inte om en öppenhet, en tillgång, en universell utformning, en tillgänglighet, utan många – fifty shades av tillgängligheter! Därför måste alla vi som jobbar med tillgänglig läsning vinnlägga oss om att göra en e-boks tillgängligheter så tydliga vi bara kan.

Specificera mera!

Specificera mera. Det är ju egentligen ett skrivråd man brukar ge; var konkret, var specifik, var inte för vag eller för allmänt hållen, då blir det bra.⁷Till exempel: Strunk Jr., W. & White, E.B. »Use definite, specific, concrete language.« (2017) The Elements of Style, Fourth edition (Pandora’s Box Classics), eBook Collection (EBSCOhost). Men det är en bra regel även för att nyansera beskrivningar av e-böckers tillgänglighet. När det gäller tillgänglighet i förhållande till e-böcker finns det två viktiga komponenter och de hänger ihop: standarder och detaljerad tillgänglighetsinformation. Där har vi ett recept för supertydlighet.

Standarder kan beskrivas som överenskommelser (oftast internationella) i form av dokument som ger ett förutsägbart resultat.⁸Jeffrey Pomerantz, Standards, with Jason Griffey (MIT Press, 2025), s. 29f.Tänk dig att någon säger: »Här har vi en e-bok som följer standarderna Epub 3.3, Epub Accessibility 1.1 och kraven i Web Content Accessibility Guidelines 2.2 upp till AAA-nivån.« Här har denna någon med ens varit mycket mer specifik än exemplen jag gav i inledningen. Det finns en explicit hänvisning till internationella standarder och i vilken grad e-boken uppnår de krav som finns där. Tack vare teknikutvecklingen kring ett e-boksformat som Epub, och dess tillhörande tillgänglighetsspecifikation Epub Accessibility, vet vi att e-böcker som utformas enligt dessa standarder har bra förutsättningar för att kunna läsas på olika sätt, till exempel via skärmläsare, talsyntes och punktskriftsskärm. Genom att berätta om vilken standard som ligger till grund för e-bokens utformning och på vilken nivå den når upp till standardens krav, pratar vi nu om en e-bok med en specificerad grad av tillgänglighet, istället för de vaga uttrycken »tillgänglig« eller »universellt utformad«. Kopplingen till standarder gör e-bokens tillgänglighet förutsägbar.

Men för läsaren kan det fortfarande finnas obesvarade frågor kring e-bokens tillgänglighet och dess förmåga att möta ens behov och önskningar för läsningen. Här kommer detaljerade beskrivningar av tillgänglighet, tillgänglighetsmetadata, in i bilden. Vi behöver utförliga förteckningar över den tillgänglighetsfunktionalitet som boken erbjuder. Finns det utöver text även ljud i e-boken? Finns det alt-texter och längre bildbeskrivningar? Är formatet omflödande på skärmen, så att läsaren kan justera textstorlek och typsnitt. Finns det sidnummernavigation som baseras på en tryckt förlaga? Förekommer det matematiska formler i boken, och i så fall, hur är formlerna uppmärkta? Som ni märker finns det en mängd ytterligare frågor som en läsare kan behöva få svar på. Tillgänglighetsmetadata hjälper till att ge sådana svar.

Genom att ange detaljerade tillgänglighetsmetadata för sin e-bok kan man gå ytterligare ett steg längre i sin specificering av en e-boks tillgänglighetsfunktionalitet. Tillsammans med en uttalad tillämpning av standarder blir de »femtio nyanserna av tillgänglig« mer explicita. Utrymmet för tolkning, osäkerhet eller tvetydighet kring en e-boks tillgänglighetsnivå krymper väsentligt.

Läsaren och lässituationen

Med standarder och tillgänglighetsmetadata kan man alltså komma förbi de luddiga benämningarna »tillgänglig e-bok« och »universellt utformad e-bok«. Räcker det?

Nej. Läsaren ska fortfarande möta boken. Även den mer specifika tillgänglighetsinformationen måste kunna förstås på ett enkelt sätt, så att läsaren kan hitta till sin tillgängliga läsning i det stora informationsflödet. Bokens tillgänglighetsmetadata, en form av innehållsdeklaration, måste naturligtvis också stämma med e-bokens innehåll och vara fullständig. Annars spelar det ingen roll hur specifik den är i sina delar, om den inte går att lita på. Det rör på sig, men infrastrukturen för metadata på tillgänglighetsområdet är fortfarande under uppbyggnad i Sverige (och till viss del även internationellt). Det finns mycket att göra i till exempel bibliotekskataloger, på MTM:s plattform Legimus, i e-bokstjänster, hos förlag och andra marknadsaktörer. Att tillgänglighetsmetadata är ett uttalat krav enligt det europeiska tillgänglighetsdirektivet, som reglerar bland annat e-böckers tillgänglighet i kommersiell sektor, sätter också frågan tydligt på agendan för hela bokbranschen.

Till sist är det ändå läsaren som avgör huruvida e-boken är tillräckligt »tillgänglig« eller »universellt utformad«, det måste vi komma ihåg. Standarder är bra för att de ger en så tydlig basnivå för tillgänglighet, men de är inte av Gud givna, utan skapade av människor. Så vi måste tänka på att även den bästa av tillgänglighetsstandarder skulle kunna missa behov som finns hos enskilda eller grupper av läsare. Standarderna ska också användas på rätt sätt, det kan förekomma missförstånd, olika tolkningar och direkta felaktigheter även i e-böcker som deklarerar att de uppfyller den aktuella standarden.

Även den mer specifika tillgänglighetsinformationen måste kunna förstås på ett enkelt sätt, så att läsaren kan hitta till sin tillgängliga läsning i det stora informationsflödet.

Ibland finns också motstridiga behov. En läsare är kanske helt beroende av en utförlig bildbeskrivning av en bild. För en annan läsare blir kanske samma beskrivning alltför kognitivt belastande, och stör eller tröttar ut läsningen. Just det här exemplet finns det tekniska lösningar på, det går att skapa valmöjlighet och flexibilitet i presentationen av e-boken som hanterar båda behoven utifrån samma e-bok. Men för att det ska fungera måste lösningen finnas i den specifika läsarens lässituation och dessutom vara smidig och lätthanterlig.

Vi skulle kunna beskriva lässituationen som kombinationen av läsarens praktik och hens verktyg i form av plattform, läsprogram och eventuella hjälpmedel. Det är denna situation som blir testet för hur väl en e-bok fungerar för den enskilda läsaren, och som en konsekvens av det, hur inkluderad varje enskild läsare känner sig i drömmen om en e-bok som är universellt utformad för alla. För de fall där det av olika anledningar inte fungerar krävs att vi som samhälle fyller det glapp som skapas, med stöd och anpassningar (i enlighet med principerna i FN:s funktionsrättskonvention), så att ingen läsare lämnas i sticket.

Som jag nämnde i det inledande avsnittet tar både artikeln om universell utformning och den om öppenhetsbegreppet upp risker med att begreppen används för lättvindigt eller missvisande. I fallet universell utformning finns risken särskilt inom områden där det sker en förskjutning eller finns en spänning mellan individuella särlösningar och strävan efter universell utformning mer generellt.⁹Erdtman, E. m.fl., »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 165f.Artikeln om öppenhetsbegreppet diskuterar »openwashing« som ett problem, men också som en möjlighet att tydliggöra betydelsen i öppenhetsbegreppet ännu mer. Kanske är det på samma sätt med tillgänglighet och universell utformning? Vi behöver fortsätta diskutera begreppen och vikten av tydlighet, med utgångspunkt i läsarens behov.

Jag tror att tillgänglighet eller universell utformning som ospecifika benämningar i många fall kommer från en genuin önskan, en förhoppning eller ett antagande om att e-boken ska fungera för läsning på alla de olika sätt som mångfalden av läsare behöver. Men tillgänglighetsbegreppet behöver vecklas ut för att bli användbart. Vi kan nog alla bli tydligare och mer konkreta när vi pratar om tillgängliga böcker, eller förmedlar tillgängliga böcker till läsare. Då har vi större chans att undvika missförstånd, falska förhoppningar och lässituationer som går om intet. Så säg inte bara tillgänglig, säg mer!

Martin Persson är verksamhetsutvecklare på MTM. Han arbetar särskilt med formatfrågor och standarder för tillgänglig läsning.

Foto: Sarah Perfekt/MTM ©

Fotnoter

• 1
  Pomerantz, J. & Peek, R. (2016). »Fifty Shades of Open«, First Monday. (12 april 2016). https://doi.org/10.5210/fm.v21i5.6360.
• 2
  Begreppet greenwashing, och liknande begrepp, härstammar från uttrycket »whitewashing«, i princip att skönmåla något, att täcka över brister. Se Wikipedia, »Whitewashing (communications)«, 1 oktober 2025. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Whitewashing_(communications)&oldid=1314483115.
• 3
  Clement, A. & Shade, L.R. (2000). »The Access Rainbow: Conceptualizing Universal Access to the Information/Communications Infrastructure«. I: Community Informatics: Enabling Communities with Information and Communications Technologies (IGI Global Scientific Publishing), https://doi.org/10.4018/978-1-878289-69-8.ch002.
• 4
  Erdtman, E. m.fl. (2021). »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying: A Qualitative Study about How Universal Design Is Understood, Practised and Realised in Contemporary Sweden«, Scandinavian Journal of Disability Research 23, nr 1, https://doi.org/10.16993/sjdr.770.
• 5
  Erdtman, E. m.fl. »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 165.
• 6
  Förenta nationerna, »Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och fakultativt protokoll till konventionen«, 2006, 6,https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/sveriges-internationella-overens-kommelser/2008/01/so-200826/. Se även definitionen av »skälig anpassning« (»reasonable accomodation«), som återkommer under flera artiklar i konventionen, som en förpliktelse i de fall universell utformning inte är tillräckligt. Se också diskussion i Erdtman m.fl., »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 159.
• 7
  Till exempel: Strunk Jr., W. & White, E.B. »Use definite, specific, concrete language.« (2017) The Elements of Style, Fourth edition (Pandora’s Box Classics), eBook Collection (EBSCOhost).
• 8
  Jeffrey Pomerantz, Standards, with Jason Griffey (MIT Press, 2025), s. 29f.
• 9
  Erdtman, E. m.fl., »Universal Design as Guiding, Striving and Unifying«, s. 165f.