Föreläsningen i textversion

Nakima A. Schreiber: Jag är här för att prata om bibliotekens verksamhet för och med unga inom nationella minoriteter, med fokus på den judiska minoriteten. Mitt syfte är att visa hur biblioteken kan arbeta levande och inkluderande med judiskt liv och kultur för barn och unga – med fokus på att barn får uppleva, skapa och delta.

Jag inleder med en kort presentation av mig själv och går sedan vidare till judiskt liv och varför levande kulturmöten är så viktiga. När det gäller arbetet med barn har jag utgått från modellen i boken Barnens judiska år: att fira, lära, ta del av fakta och leka. För arbetet med unga handlar om delaktighet, uppdrag och samarbeten. Avslutningsvis berör jag också hur man kan arbeta i praktiken, med några enkla steg – för att inte stanna vid frågan om varför, utan verkligen gå vidare till hur.

Om mig

Jag heter Nakima A. Schreiber och är illustratör och formgivare. Jag har både illustrerat, tagit fram konceptet och delvis varit författare till Barnens judiska år och Barnens judiska sångbok, som jag kommer att berätta mer om. Jag arbetar också som metodutvecklare med fokus på barn, unga och inkludering – det är nästan uteslutande det jag har ägnat mig åt.

Ett material jag har varit med och tagit fram är Ringar på vattnet, ett metodstöd för samråd med barn inom minoriteterna, med fokus på alla fem nationella minoriteter. Jag gör även andra former av metodstöd, som handledningar och lärarhandledningar.

Utöver det jobbar jag halvtid som koordinator på Allas ateljé på Konstepidemin i Göteborg. Konstepidemin är en konstnärsförening vid Linnéplatsen – Sveriges största ateljéförening med 130 konstnärer. Inom den finns Allas ateljé, som fokuserar på barns och ungas konstnärliga utveckling. Vi jobbar mycket med att skapa en öppen plats för skapande, och på senare tid har vi haft mycket verksamhet på Bergsjöns kulturhus och bibliotek. Jag kommer att återkomma till det.

Böckerna

Barnens judiska år gjorde jag tillsammans med min kusin Johanna Schreiber, som är bokens författare. Jag svarade för illustrationerna och var med och tog fram hela konceptet och formgivningen. Vi är båda uppvuxna i judiska familjer i Göteborg, med lite olika bakgrund, och vi såg att det saknades en svensk bok om det judiska året. Det finns ganska mycket judisk barnlitteratur, men den är till stor del amerikansk eller israelisk – ingen samlad svensk bok om ämnet fanns.

Vi ville ha ett barnperspektiv och rikta oss till barn och deras vuxna. Det kan vara judiska familjer, men också blandfamiljer som min – där kanske den ena parten inte alls har judisk bakgrund och där mycket behöver förklaras. En lustfylld bok att utgå ifrån kan vara till stor hjälp. Vi har också sett ett starkt intresse hos bibliotek, skolor, förskolor och folk som helt enkelt vill lära sig mer om andra kulturer.

När jag föreslog projektet för Johanna var hon tveksam – vi är en minoritet, inte så många, inte så stor målgrupp. Men nu är det fjärde upplagan vi har tryckt upp, vilket är lite oväntat. Vi gjorde det för att vi kände att det fanns ett glapp att fylla, och responsen har varit väldigt god. Många bibliotek har tagit in böckerna.

Boken följer det judiska året och är uppbyggd kring modellen Fira, Lära, Fakta och Leka – med fokus på firandet och det glädjefyllda, på det vardagsnära och familjenära. Högtiderna är indelade i tre teman: religiösa, historiska och sådana som är kopplade till natur och årstider. Boken innehåller berättelser, recept, sånger och pyssel.

Vårt stora fokus – som genomsyrar allt jag jobbar med – är att lyfta judiskt liv och glädje, inte bara historia och religion. Det finns naturligtvis viktiga skäl att inte blunda för historien, men det finns också många andra sätt att lyfta judisk kultur på, och hålla det vardagligt och nära barnen.

Barnens judiska sångbok är en uppföljare som jag gjort tillsammans med två tonsättare och musiker. Idén kom från dem – de saknade en bok med sånger kring det judiska året på svenska, med en bredd som täcker hebreiska, jiddisch, ladino, arameiska och svenska sånger. Boken är notsatt och har ackord för att vara lätt att använda. Inspelningarna finns på Resursbiblioteket och på Spotify, tillgängliga via en QR-kod. Vi ville skapa glädje, språknyfikenhet och gemenskap, och verkligen göra kulturen levande och inkluderande.

Varför arbeta med nationella minoriteter?

Det finns en rad lagar som stärker detta arbete: bibliotekslagen, språklagen, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, FN:s barnkonvention och Agenda 2030. I Ringar på vattnet beskrivs dessa utförligt. Jag tänker inte gå igenom alla, men vill betona att minoritetsgrupperna är olika sinsemellan – och att den judiska minoriteten inte är en homogen grupp, utan individer med olika behov.

Det är lätt att fastna i frågan om varför man ska göra det här. De flesta som anmält sig till det här webbinariet har förmodligen redan en vilja att arbeta med de här frågorna. Det är bra att ha grundkunskap om den judiska minoriteten, kulturen och historien – men man behöver inte kunna allt för att komma igång. Jag har själv, uppvuxen i en judisk familj och praktiserande, lärt mig enormt mycket när jag har gjort de här böckerna. Låt inte rädslan för att inte kunna tillräckligt hindra dig från att ta nästa steg.

Att arbeta med judisk kultur för barn

Det jag vill fokusera på är judiskt liv – inte judisk död. Det kan låta starkt, men jag fick tidigt jättemånga böcker om Förintelsen av min pappa, och det är naturligtvis viktigt att minnas sin historia och inte blunda för antisemitism. Men jag har valt att fokusera på judiskt liv, och jag tror att det är ett värdefullt perspektiv även för bibliotek och kulturhus.

Bibliotekets roll kan verkligen vara att skapa levande möten med högtider, språk och kultur – att inte bara koppla ihop judisk kultur med Förintelsen och antisemitism, utan bygga upp något. I allt som pågår i världen idag pågår också ett judiskt vardagsliv som rullar på som allt annat.

Bibliotekets roll kan vara mer än böcker. Det kan vara en mötesplats där barn får se sin egen kultur, eller se andra kulturer, och känna igen sig – utanför de judiska institutionerna.

Att presentera högtider är ett bra sätt att arbeta. Gå på lust och vad som är tillgängligt, och försök presentera kulturen på ett tillgängligt, färgstarkt och barnnära sätt. Jag brukar ta exemplet med julstjärnor: om man arrangerar ett event med att klippa julstjärnor, spela julmusik och bjuda på pepparkakor – känns det naturligt och avslappnat. Men så fort det gäller en annan kultur tror jag att man lätt blir stressad, att all fakta måste vara på en hög nivå och inget får bli fel. Försök att ha samma avslappnade förhållningssätt. Fokusera på berättelser, recept, sånger, samtal och frågor. Normalisera det judiska livet och det som är levande och glädjefyllt i vardagen.

Modellen Fira, Lära, Fakta och Leka handlar om att engagera alla sinnen – med ljus, färg, doft, ljud, former och rörelse. Barn ska inte bara höra om en kultur, utan också se den, känna den och testa den.

Att arbeta med unga

Barn och unga är två väldigt olika grupper när det gäller hur man engagerar dem. Jag har jobbat med att engagera unga i många olika former – via Fryshuset, Scouterna och nu konstnärligt via Allas ateljé.

En vanlig fallgrop är att man skapar ett event, gör en fin kampanj och lägger ut det på sociala medier – och sedan undrar varför ingen kom. Alla vill nå unga, men de är ofta svåra att engagera på det viset. Med barn fungerar det bättre att ha ett event på en mötesplats där de helt enkelt dyker upp med sina föräldrar. Med unga krävs en annan strategi.

Det som har fungerat allra bäst, enligt min erfarenhet, är att ge unga en roll – inte bara bjuda in dem till en aktivitet. Konkret innebär det att erbjuda arvoden, intyg eller CV-material. På Allas ateljé i Bergsjön har vi unga ledare som läsledare och konstnärsledare. De jobbar som konstassistenter, har medverkat i läsprojekt och fått samarbeta med bibliotekarier – och därigenom fått en inblick i bibliotekets arbete och hur man väljer ut lämpliga böcker.

När det gäller att engagera just unga inom den judiska minoriteten skiljer det sig inte från att engagera andra unga. Det handlar snarare om att söka upp rätt kanaler – kontakta ungdomsförbund och lokala nätverk i din stad, och fråga dem. Fokusera på medskapande: låt dem vara med och utforma aktiviteterna. Yngre ledare har också ofta en annan kontakt med barnen – de påminner mer om ett syskon eller en kusin, och kommer med en annan ingång.

Ett praktiskt exempel: Ljusfesten

Ett konkret exempel som passar i november och december är att arbeta med en ljusfest som ett inkluderande möte. Tanken är att skapa öppna och glädjefyllda evenemang kring ljus och gemenskap – och att para ihop flera kulturers högtider. Just nu är vi många i Sverige som firar en ljushögtid: Chanukka, den judiska ljushögtiden, Lucia, Diwali och Shab-e Yalda. Det finns säkert fler som passar just din verksamhet.

Det gemensamma temat är att det blir mörkt, vi tänder ljus och vi samlas. Jag har också upptäckt att dessa ljushögtider firas med en liknande efterrätt, i form av en kaka med glasyr – det finns väldigt många gemensamma nämnare. Det behöver inte bli krångligare för att man breddar. Jag tror att man kan vinna på att hålla det enkelt men brett. Vi ska inte klumpa ihop allt till en högtid, men ändå lyfta hur lika vi faktiskt är – att vi är många kulturer och religioner som på olika sätt uppmärksammar ljuset, behovet av gemenskap, god mat och sång i mörkrets tid.

Med modellen Fira, Lära, Fakta och Leka som grund kan man tända ljus tillsammans, läsa en kort text eller dikt, bjuda på något enkelt från en tradition och ha bildstöd som visar likheter och skillnader. När vi har haft event kring det judiska nyåret har vi till exempel haft äpplen framme – en liten del av traditionen. Det behöver inte vara ett helt julbord. Lägg gärna fram böcker och material på minoritetsspråken, och koppla in unga som kan leda aktiviteter eller bidra med hur de själva vill lägga upp det.

Trygghet och säkerhet

Trygghet och säkerhet är en fråga man kanske vill undvika, men den är viktig att lyfta när man arrangerar den här typen av event. Upplever man att arrangörerna själva tar upp säkerhetsfrågan uppskattas det. Kontakta gärna den lokala judiska församlingen för råd och stöd.

Trots att det finns en säkerhetsrisk när man arrangerar event kring utsatta grupper tror jag att man måste vara medveten om den – och adressera den – utan att låta det hindra en från att anordna något. Genom att bygga relationer och samarbeta med ungdomsförbundet, Judiska församlingen eller lokala föreningar blir det lättare, eftersom de har lång erfarenhet av att jobba med säkerhet. Man kan också tänka på hur man marknadsför ett event. Personligen tycker jag att det inte är fel att kalla det en ljusfest – det betyder inte att man tvättar bort kulturen, men man kan välja hur man kommunicerar utåt och ändå hålla en hög nivå på innehållet.

Hur går vi vidare?

Kartlägg din verksamhet praktiskt och konkret: Hur ser det ut i era lokaler? Vad finns det för material på minoritetsspråk? Lyfter de böcker ni har om judisk kultur också det vardagliga och glädjefyllda – eller handlar de bara om trauma och historia? Hur uppmärksammar ni högtider, och hur syns det när man kommer in?

Konkreta åtgärder kan vara att skapa ett kalendarium för minoriteters högtider. Vi håller på att ta fram ett årshjul för det judiska året, för UR och Skolverket, och liknande material är på gång för alla nationella minoriteter. Försök planera in ett eller två event per termin – kring ljus, natur eller språk – utan att sätta ribban för högt. Det är bättre att göra något litet än att låta ambitionen blockera allt.

Ta in lokala föreningar och ungdomsnätverk tidigt i processen och lyssna på deras röster. Alla gillar att bli tillfrågade innan allt är bestämt. Ge personalen grundläggande kunskap om minoritetslagstiftning och kulturer, och dokumentera och sprid goda exempel.

Avslutning

Fokusera på judiskt liv – inte judisk död. Det finns en stor poäng i att lyfta det som pågår i vardagen. Biblioteket är ingen synagoga eller religiöst center, utan en plats som kan vinna på att hålla kulturen nära människors vardagliga liv. Kultur och religion ska upplevas och inte bara förklaras – framför allt för barn och unga, som ska få känna att det är något man sjunger, leker, läser och lagar mat med.

Våga göra. Man kan alltid fastna i att det måste bli perfekt och ha tillräckligt hög kunskapsnivå – men man provar, samarbetar och gör bättre nästa gång. Jag tror att det inom den judiska minoriteten finns en glädje i att någon överhuvudtaget gör något, att man får synas och att judiska program tar plats även i det som majoritetssamhället ordnar. Bygg relationer, bjud in och samarbeta. Låt biblioteket vara en plats där barn och unga känner: här finns något där jag kan lära mig något nytt – och bli speglad i den jag är.