Gå direkt till innehållet
Man framför bokhylla i bibliotek.
Simon Lundin håller i den tysta bokcirkeln på Malmö stadsbibliotek och menar att människor har ett behov av att mötas utan krav på prestation. Foto: Charlotte Kask ©.

Tyst bokcirkel – enkelt och kravlöst

En helt prestige- och prestationslös bokcirkel där man läser det man vill, och pratar om det man läst med andra, om man vill. Kan det vara något för folkbiblioteket? Ja, det menar Simon Lundin som tillsammans med två kollegor håller i en tyst bokcirkel på Malmö stadsbibliotek.

Det har kallats en bokcirkel för introverta och en av poängerna som lyfts med konceptet är att det är en bokcirkel där du inte behöver prestera. Silent Book Club, tyst bokcirkel, är en rörelse som föddes i San Francisco år 2012, då de två vännerna Guinevere de la Mare och Laura Gluhanich träffades på en bar för att läsa, varsin bok och i tysthet. Sedan dess har företeelsen hunnit sprida sig över världen och finns numera i över 50 länder, där anhängarna träffas på exempelvis barer och kaféer för att läsa tillsammans. Svenska bibliotek har också plockat upp fenomenet och i dag finns tysta bokcirklar på många folkbibliotek runt om i landet, även om inte alla är anslutna till det officiella nätverket Silent Book Club som bildats.

En av de som är anslutna till nätverket är dock den tysta bokcirkel som sedan hösten 2024 hålls var fjärde vecka på Malmö stadsbibliotek. Cirkeln leds av Simon Lundin och två kollegor till honom. Digiteket har träffat Simon och pratat om det som enligt honom är det ultimata sättet att arbeta läsfrämjande.

Simon Lundin har tidigare lett bokcirklar på temat science fiction och fantasy. Idén till den tysta bokcirkeln fick han när några vänner skämtade om att visst vore det skönt med en bokcirkel där man slipper prata med varandra. Han presenterade idén för sin chef som genast nappade. Simon betonar samtidigt att idén är universell och allmänmänsklig och att människor i alla tider har läst tillsammans. Ramarna kring programmet har han dock satt upp utifrån sin tolkning av konceptet Silent Book Club.

Vad är då en tyst bokcirkel?

– Det ska vara så kravlöst som möjligt! Det finns möjlighet att komma en halvtimme innan läsningen börjar, då kan man umgås och köpa fika, men man måste inte, det är viktigt! Sen läser var och en den bok de har haft med sig, vi läser alltså tillsammans fast under tystnad i en timme. Efteråt finns det möjlighet att stanna kvar i en halvtimme och vara social igen. Man behöver inte prata om sin bok, det är trevligt om man gör det, men man måste inte.

Här öppnar vi upp för fler grupper.

Just det kravlösa i arrangemanget är något som Simon Lundin återkommer till flera gånger under vårt samtal. Han menar att det finns ett behov hos människor att sätta av tid för att umgås tillsammans i tysthet, stillhet och framförallt kravlöst, när allt annat i dagens samhälle handlar så mycket om prestation och konsumtion.

– Där hamnar vi i centrum för vad biblioteket är. Många ser biblioteket som en tyst katedral för böcker och läsning. Vi har gått ifrån katedralkänslan och tystnadsnormen för vi vill inte vara utestängande, samtidigt finns där något värdefullt som inte får tappas bort.

Efter att ha studerat konceptet Silent Book Club kände Simon att miljön är en viktig faktor i sammanhanget, den ska vara trevlig och mysig. Den tysta bokklubben på Malmö stadsbibliotek håller till på restaurang Novell på bibliotekets bottenvåning som med sin dämpade belysning, sina fåtöljer och sin biblioteksnostalgiska inredning uppfyller just de kraven. Den tysta bokcirkeln hålls klockan 17–19 för att även de som arbetar dagtid ska ha en chans att vara med. 

 – Biblioteket har redan mycket verksamhet för exempelvis barn och unga, vilket förstås inte är fel, men här öppnar vi upp för fler grupper.

Vilka är det som dyker upp på den tysta bokcirkeln?

– Det är ett väldigt brett spektrum, från sjuttonåringar till sjuttio plus. Det är invandrare och ursprungssvenskar, ungdomar, studenter och yrkesverksamma. Det är de äldre som kommer på alla arrangemang och ungdomarna 17–25 år som älskar bokcirklar. Ytterligare en grupp är 25–35-åringarna som säger att de vill börja läsa igen men att de inte har fått det att fungera. Intressant nog har de inte kommit tillbaka, kanske för att de har fått vad de behöver.

Simon berättar att ungefär hälften av deltagarna är nya varje gång, i kravlöshetens anda finns det heller ingen förväntan eller krav på att man ska delta flera gånger. Ungefär 9–12 personer har man varit på träffarna hittills och Simon tror att gränsen för att det ska kännas som en sammanhållen grupp går vid 20–25 deltagare. 

Det har kallats för en bokcirkel för introverta. Håller du med om det?

– Både ja och nej! Men jag vill absolut inte kalla det så. Många extroverta behöver också det här, och både extroverta och introverta tycker att det är trevligt att umgås. 

Det jag tror deltagarna uppskattar med bokcirkeln är att de får avsätta tid för läsning samtidigt som de får lov att umgås på det sätt de känner att de klarar av.

Det finns ju inget som är mer läsfrämjande än att läsa!

Det är framförallt tryckta böcker som läses under den tysta bokcirkeln, även om e-böcker också har förekommit. Ljudböcker är tillåtet, men då måste personen använda lurar för att inte störa tystnaden. Har man ingen egen bok med sig har Simon böcker att låna ut, återigen för att det ska vara så fritt från måsten som möjligt.

Vilken sorts litteratur är det som läses?

– Det är hela spektrumet. Från ganska högtravande finlitteratur till äventyrsromaner, biografier och facklitteratur. Titlarna är till och med mer blandade än deltagarna.

Läser du själv under den tysta timmen?

– Självklart!

Finns det något som har överraskat dig under träffarna?

– Att det har fungerat så bra! Att deltagarna är så sociala före och efter läsningen och att de är så tysta när vi läser. Och att det har gått så bra att sammanföra människor med helt olika bakgrund. Jag känner att det finns ett sug efter det här!

En iakttagelse som Simon har gjort är att det pratas mer om böckerna under halvtimmen innan läsning, då är deltagarna ofta väldigt intresserade av vad de andra läser. Efteråt är pratet av mer social karaktär, men även då har man utifrån böckerna kommit in på intressanta diskussioner om exempelvis utanförskap.

Ur en läsfrämjandeaspekt menar Simon, som tidigare nämnts, att konceptet är perfekt.

– Det finns ju inget som är mer läsfrämjande än att läsa!

Simon Lundin har lagt sig vinn om att hitta en inbjudande och mysig miljö för den tysta bokcirkeln. Foto: Charlotte Kask ©.

Andra fördelar som Simon framhåller är att det är ett program som är billigt och enkelt att genomföra. Det behövs ingen dyr teknisk utrustning eller avancerade förberedelser. Det krävs heller ingen licensiering från Silent Book Club, även om Simon och kollegorna alltså följer nätverkets relativt enkla ramar och också har registrerat bokcirkeln hos dem. Han har ännu inte upplevt några nackdelar med den tysta bokcirkeln och hans bästa tips till den som funderar på att starta en sådan på sitt bibliotek är:

– Gör det! Det kostar inget att misslyckas, funkar det inte nu så funkar det kanske om ett halvår.

Vidareläsning:

Dagens Nyheter: Främlingar möts i den tysta bokcirkeln

American Libraries magazine: The sound of silence

Kommentarer

Hjälpte detta dig?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.