På Kulturbiblioteket är det snurr på både skivor och utlån
Musikavdelningarna krymper på svenska folkbibliotek, men på Kulturbiblioteket i Stockholm går man mot strömmen. Här är musiken fortfarande en central del av verksamheten. Patrik Thorells och Frida Brengesjös arbetsdagar består av att ta hand om och utveckla bibliotekets musiksamling. I denna intervju pratar de om musikens plats på biblioteken och hur man kan arbeta vidare med den.
I Kulturhuset i Stockholm samsas teater, konserter, utställningar och bibliotek under samma tak. Här finns också Kulturbiblioteket, ett profilerat folkbibliotek som samarbetar med Stockholms stadsbibliotek (SSB). Biblioteket fokuserar på skönlitteratur, musik, film, konst och tecknade serier och har en omfattande musiksamling med cirka 14 800 LP-skivor och 25 000 CD-skivor. Samlingen byggdes till stor del upp under 1970–1990-talet, då biblioteket gick under namnet Läsesalongen.
Det gedigna musikintresset syns inte bara på hyllorna, utan även hos besökarna som samlas här. Hit kommer musikintresserade för att bläddra bland skivor och noter. Samma engagemang märks hos personalen. För Frida Brengesjö och Patrik Thorell, bibliotekarier på musikavdelningen, och deras kollegor, var det kärleken till musiken som var vägen in i biblioteksvärlden.

– Jag har jobbat här i lite mer än två år men jag tycker att det här är det mest fantastiska biblioteket som finns. Jag är musik- och kulturvetare i grunden och när jag bestämde mig för att skola om mig till bibliotekarie ville jag kombinera dessa två världar, och då hamnade jag här, säger Frida.
Många medarbetare på Kulturbiblioteket minns tiden då musikavdelningen var en självklar mötesplats. En gång i tiden fanns här över 45 lyssningsplatser för kassett, vinyl och CD-skivor, där man kunde slå sig ner och upptäcka ny musik. Idag återstår bara två.
– Jag halkade in på biblioteket 1991. På den tiden fanns det en massa lyssningsplatser på biblioteket och där satt det folk hela dagarna. Jag ville åt musiksamlingen så jag sökte jobb här, säger Patrik.
Till skillnad från andra folkbibliotek är allt material på Kulturbiblioteket handplockat av bibliotekarierna själva. Musiklyssnande, omvärldsbevakning och upphandling tar upp mycket av deras dagliga arbete.
– Man håller ju på med musik hela tiden och lyssnar hur mycket som helst varje dag. Mer än 50 procent av tiden jobbar vi med musik och vi får in väldigt mycket musikrelaterade frågor. Vår specialkunskap gör ju också att vi kan ge bra service inom våra ämnen. Dessutom katalogiserar vi i princip allt själva. Det gör också att vi har ganska bra koll på vad vi har i våra hyllor, säger Frida.
Bibliotekets medarbetare är tilldelade varsin genre. De är själva ansvariga för att hitta ny musik att köpa in. Inköp sker genom omvärldsbevakning, tips från kompisar och besökare och timmar av dagligt lyssnande.
– För väldigt många av oss är musiken också vårt stora intresse så det är lite diffust var jobbet slutar, på den fronten i alla fall. Vi hittar musik genom att cirkulera mellan streamingtjänster, olika musikbolag, deras utskick, musiktidningar och olika ratingsajter, säger Frida.
Ibland behöver bibliotekarierna leta efter ny musik. Ibland är det musiken som kommer till dem.

– Ibland hör också andra bibliotek av sig till oss och säger att de ska lägga ner sin musikavdelning och frågar om vi vill ha deras bestånd. Oftast säger vi ja tack och så kan vi väl använda max 50 procent av det kanske. Vi har precis fått en stor donation från Internationella biblioteket till exempel, säger Patrik.
Sedan tio år tillbaka har Stockholms stadsbibliotek slutat köpa in ny musik. Det har gjort att Kulturbiblioteket behövt fokusera mer på populärmusik än tidigare. Trots detta är det den mer nischade musiken som prioriteras på biblioteket.
– Stadsbiblioteket brukade ju köpa in det som var brett, då hade vi möjligheten att vara smalare. Efter det har vi länge haft någon sorts uttalad 30–70 procent policy. 30 procent ska vara populärmusik och sånt som är i ropet just nu. Men sen 70 procent är sånt som vi mer snokar fram. Så vi håller oss så uppdaterade vi kan och köper in det vi tycker är intressant. Vi har olika budgetar som vi har delat upp mellan olika genrer, säger Patrik.
Friheten att köpa in musik från en mängd olika källor ger Kulturbiblioteket andra möjligheter än vad många andra bibliotek har.
– Film måste man köpa in från ett och samma ställe för att det ska ha biblioteksrättigheter, men vi har inte den typen av begränsningar på musikområdet. Så vi kan ju köpa in varifrån som helst. Vilket är kul, för det gör ju att vårt utbud blir smalare. Man kan till exempel gå på en liten spelning och köpa med en skiva till biblioteket, säger Frida.
Det specialiserade uppdraget gör att arbetet på Kulturbiblioteket skiljer sig från vardagen på många andra folkbibliotek. Medan andra bibliotek erbjuder ett brett utbud av medier för en allmän publik, kretsar mycket av verksamheten på Kulturbiblioteket kring musiken.

– Jag har jobbat på andra bibliotek i Stockholm och Sundbyberg, och detta är ett helt annat arbete. Alla våra medier är ju handplockade. Det innebär också att många av dem som kommer till oss är specialintresserade av sånt. Det gör att vi har bra koll, säger Patrik.
Den tydliga inriktningen märks inte bara i samlingarna och bland besökarna, utan också i vad biblioteket väljer att inte erbjuda.
– Vi har ju inte heller några skrivare. Vi har ingen kurslitteratur förutom inom våra ämnen, som litteratur-, musik-, film- och konstvetenskap. Det innebär att det blir mycket mer centrerat runt våra ämnen, säger Frida.
Trots digitaliseringen av musik stiger försäljningen av både CD-skivor och vinyl, specielt begagnade musiksamlingar. Mycket har förändrats sedan musikavdelningens storhetstid, men på Kulturbiblioteket finns fortfarande besökare som hellre bläddrar fysisk musik än bland digitala spellistor. Även utlånen har ökat på biblioteket, med 1 500 fler utlån av CD-skivor under 2025.
– Jag springer mycket på Bengans och hämtar ut skivor. Musikaffärerna har sett en markant ökning i intresset för fysisk musik och det är en tydlig trend att unga personer köper CD. De har dock inte hittat till oss på riktigt samma sätt än, säger Frida.
Trots att antalet lyssningsplatser har minskat är musiken fortfarande levande på Kulturbiblioteket. Besökare kan lyssna på både vinyl och CD på plats, låna CD-spelare för användning i biblioteket och spela på bibliotekets två elpianon.

– Vi har ju väldigt många jungfruresor på vinylspelarna också och då är det oftast unga som vill prova. Det är inte helt ovanligt heller att unga kommer in med en skiva de själva har köpt och vill provspela den hos oss, säger Patrik.
Även om musiksamlingarna på många folkbibliotek idag är gallrade, eller uppdateras i mycket mindre utsträckning, visar Kulturbibliotekets verksamhet hur biblioteket kan skapa utrymme för musik.
– Det går att göra det vi gör men i mindre format. Det som egentligen krävs är personal med ett musikintresse. Ni kan också tillgängliggöra det ni redan har. Om ni har CD-skivor hjälper det att ha CD-spelare till exempel. Allt som tillgängliggör, som visar att man jobbar aktivt med musiken, underlättar ju, säger Patrik.
Att framhäva musiken behöver inte bara betyda fler skivor på hyllorna, utan också om andra musikrelaterade aktiviteter.
– Det är ju en resursfråga. Om det finns budget så går det ju att anordna små spelningar eller bokklubbar fast som skivklubbar. Precis som med författarsamtal går det att boka in tonsättare eller musiker, säger Frida.
Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida
Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.
Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
Detta innebär att du:
- får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
- får remixa, återanvända och bygga på materialet
- får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
- inte behöver fråga om lov.
Om du bearbetar, delar eller använder texten:
- Ge ett korrekt Erkännande
- ange verkets namn,
- ange vem som skapat verket,
- ange länk till verkets ursprungsplats,
- ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
- ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
- länka till licensen.
Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:
Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).