“Lund pratar” – men om vadå?  

Hur arrangerar man engagerande samtal med fysiska möten i biblioteksrummet? Detta är något som flera bibliotek utforskar. Folkbiblioteken i Lund är några av dem, och Digiteket har pratat med Ann-Marie Rauer, journalist och projektledare för konceptet Lund pratar.

Samtalsserien Lund pratar började som en del av det regionala pilotprojektet Biblioteken som tankesmedjor, som var ett samarbete mellan regioner i Sydsverige. Projektet handlade om att hitta metoder för att utforska och stärka bibliotekens demokratiska roll i kommunerna. Under den här tiden skapade Folkbiblioteken i Lund konceptet Lund pratar – en programserie för samtal och debatt som hölls på folkbiblioteken. Under pilotprojektet utvecklades även programserien Lund lyssnar, med fokus på människor med funktionsvariationer och hur deras röster kommer fram. 

Efter att pilotprojektet tagit slut, har Folkbiblioteken i Lund arbetat vidare med konceptet. I programserien lyfts aktuella samhällsfrågor som kommer från medborgarna själva, med tonvikt på lokala frågor. Det speciella är att det är fokus på det fysiska mötet, och på debatt och deltagande, mer än föreläsning. För att leda debatterna och för att biblioteket ska förhålla sig neutralt gällande politisk riktning, anlitas ofta en oberoende journalist för att moderera samtalet. Det har visat sig att Lund pratar lockar en annan publik än de som vanligtvis kommer till författarsamtalen: fler män, och ofta personer som berättat att de aldrig tidigare varit på biblioteket.

Biblioteksanställd journalist

Idén till Lund pratar har kommit från Ann-Marie Rauer, som är journalist och anställd som producent på Folkbiblioteken i Lund.

– Det var lite luddigt från början. Vad var det egentligen som skulle göras? Folk tolkade Biblioteken som tankesmedjor ganska olika. I Lund tolkade vi det som att vi ville göra något så konkret som möjligt. Att ta tillbaka mötet till en konkret plats där vi sitter i samma rum och får direkta reaktioner från människor, säger Ann-Marie.

Själv har hon tidigare arbetat för bland annat Sveriges Radio och SVT. Många känner igen henne som programledare under ett antal år för kulturprogrammet Sverige! på SVT. 

– Bibliotekskulturen är helt ny för mig. Men efter att ha arbetat med public service i många år kände jag att jag kunde bidra med något. Som journalist är man van att skildra olika sidor av en fråga och att hålla debatter känns inte så skrämmande. Jag ville arbeta med ett upplägg för en debatt där alla olika vinklar kommer fram från de som deltar. Hur kunde vi styra upp det? Att fånga upp alla sidor? 

Ann-Marie har löst detta genom att ofta använda en journalist som moderator, som är van vid att lyssna in och fånga upp ett brett spektrum av åsikter.

– För mig är det naturligt att arbeta så! Men jag inser att det är ovanligt i biblioteksvärlden. Biblioteket som ett tryggt rum är viktigt, men om vi ska bli en plats för åsiktsbrytning kan vi inte bara mysa i den tryggheten. Vi måste också utmana oss själva och våga tro på att människor fortfarande har förmågan att tycka olika i samma rum. Detta är spännande att undersöka och rucka på. Var går gränsen i debatterna? Vi har hittills inte alls nått den gränsen, säger hon.

Att nå en publik och att fånga in den

Att fånga in publiken kan ses som a och o under de flesta offentliga samtal som arrangeras på bibliotek, vare sig det är debatt eller författarsamtal. Men Lund pratar, bygger just på deltagandet, och därför läggs det extra vikt på det. 

– Publiken måste känna att man är med ända från början och de ska bjudas in hela tiden. I Lund är det rätt speciellt på så sätt att det är många som tar ordet! Detta kan förstås se olika ut på de mindre biblioteken. Viktigt med en bra moderator, bra frågor och ibland också hur man möblerar, att sitta i ögonhöjd kan vara avgörande för ett samtal. 

Ann-Marie berättar om ett Lund pratar-tillfälle, i byn Södra Sandby. Det handlade då om en fråga kring vatten och klimatförändringar, efter att många hushåll drabbats av översvämningar under året. 

– Folk var förbannade och alla skyllde på alla. Det kom rätt många som faktiskt var drabbade. Då satte vi stolarna utspridda i en ring där experter, kommunfolk och de som drabbats satte sig. Det blev ett konstruktivt samtal. Alla svar kunde inte ges, men alla kände att något viktigt ändå hade sagts, säger Ann-Marie. 

I projektet har de försökt att nå ut till olika grupper i samhället, men Ann-Marie betonar att mycket handlar om hur frågan inför ett samtal formuleras. Hon berättar om ett annat exempel från Lund pratar som genomfördes på biblioteket i Genarp. Frågan som ställdes var då: “Hur ska vi samsas med det vilda?” Det handlade om biologisk mångfald, om vargar som river får och att leva med ett vilt djurliv.

– Vi hade med en vilddjursexpert från länsstyrelsen, en chef från natur- och friluftsenheten, en fårbonde och några till. Det drog fullt hus och det programmet tilltalade många män, säger Ann-Marie. Men när det gäller lokala och engagerande samhällsfrågor, vems frågor får plats?
Ann-Marie berättar att bibliotekarierna har i uppgift att lyssna in lokalsamhället där deras bibliotek ligger.

Jättemånga människor är engagerade i något, och vi försöker lyssna in vilka frågor som är viktiga, och försöker ofta välja de lokala först.

– Jag tror inte att det finns frågor som man inte kan ta upp här. Så länge det är rätt formulerat och speglar olika vinklar. Jättemånga människor är engagerade i något, och vi försöker lyssna in vilka frågor som är viktiga, och försöker ofta välja de lokala först. Det kan ju ändras snabbt, vad som är aktuellt. 

Det fjärde Lund pratar-tillfället arrangerades på Veberöds bibliotek och handlade om den gamla gården Hasslemölla, som köptes av kommunen för några år sedan. Sedan gården köptes in har det varit oklart kring vad som ska hända med den, och den höll på att förfalla. Några veckor före Lund pratar-kvällen i Veberöd kom så beskedet att kommunpolitikerna hade satt ner foten och Hasslemölla hade fått en budget. 

– Jag tror att politiker är obekväma med att komma till debatter och samtal under en pågående process. De vill ha klara besked att ge. Det är djupt mänskligt, men en demokratisk process är lång, och för att bygga tillit till den processen behöver vi mötas också på vägen dit, säger Ann-Marie.

Upplägg för samtalen

Ann-Marie berättar att arbetet med Lund pratar har varit ett undersökande arbete, men att de nu kommit en bit på väg. Hon är själv inbjuden av olika regioner för att hålla inspirationsföreläsningar om hur de arbetat på Folkbiblioteken i Lund. Det kommande arbetet handlar om att Lund pratar ska innefatta alla elva bibliotek i kommunen. 

– För alla dessa samtal gäller det att utveckla upplägget, att ta det ett steg till. Att utforska hur man kan arrangera samtal så att publiken är ännu mer delaktig. Vi ska testa lite olika sätt beroende på vilken målgrupp man vill nå.

För alla dessa samtal gäller det att utveckla upplägget, att ta det ett steg till. Att utforska hur man kan arrangera samtal så att publiken är ännu mer delaktig.

Projektet startade på riktigt våren 2025. Under hösten 2025 arrangerades fyra Lund pratar, och under våren 2026 kommer det att arrangeras sex samtal. 

– Dessa är under utveckling. Bibliotekarierna arbetar intensivt med detta just nu. Vilken är den aktuella frågan i varje biblioteks närsamhälle, vad ska vi prata om? De ska ta kontakt med föreningar och prata med folk i biblioteket. Vad rör sig hos folk? Där går jag in och bollar och stöttar, i processen att sålla och fördjupa frågor. Jag uppmuntrar till att inte välja för snälla ämnen, alltså inte för okontroversiella ämnen. Vi behöver gå utanför vår bekvämlighetszon. 

Under hösten var tre tillfällen av Lund pratar riktade mot en ung målgrupp. Det första handlade om demokrati och hur man som ung kan vara med och påverka samhället. På Klostergårdens bibliotek möttes unga Lundabor och politiker och chefer från näringslivet. Även representanter från olika mötesplatser och lokala kommunala initiativ som Unga röster-gruppen och Mobila gruppen i Lund deltog. För att undvika att enbart ha en traditionell paneldebatt, var paneldeltagarna utplacerade i olika rum, politiker i ett rum, chefer i ett annat rum. Ungdomarna gick från rum till rum, vilket gav flera tillfällen att samtala. 

Det andra ämnet med inriktning på en ung målgrupp handlade om att skydda sig från påverkanskampanjer, om spelvärlden, desinformation och olika former av rekrytering av unga via sociala medier-plattformar. Om detta har frilansjournalisten My Vingren gjort dokumentären Hacking Hate tillsammans med Simon Klose, som visades i samarbete med mötesplatsen Hemgården under hösten 2025. Veckan efter filmvisningen deltog regissören i en paneldebatt arrangerat som en del av Lund pratar-serien, på Hemgården tillsammans med en forskare och en chef från spelvärlden. Samtalet modererades av en bibliotekarie, och de som såg filmen uppmuntrades att ta med sig frågor till paneldebatten.  

– Bibliotekarierna försöker jobba med föreningarna i området och med ungdomsförvaltningen. De marknadsför evenemangen via sociala medier och flyers. Det är svårt att få unga till biblioteket. Men till Klostergårdens demokratidag med lokala politiker och makthavare kom ett femtiotal unga och det blev en fantastiskt lyckad dag.

Roligast och svårast

När Digiteket ställer frågan till Ann-Marie om vad hon ser som framgångar med programserien, svarar hon att hon på många sätt är förvånad. 

– Jag är stolt över att Lund pratar är något man pratar om i biblioteksvärlden. Det är roligt och samtidigt är jag förvånad för det är inte något unikt format. 

Neutralitet och armlängds avstånd – är det en utmaning? Ann-Marie menar att så länge biblioteket själv håller i agendan, och inte någon utifrån, så går det att upprätthålla.

– Vi på biblioteket måste ha kunskapen kring hur man förhåller sig objektivt och att alla ska komma till tals. Vi behöver ge utrymme för det som vi kallar demokrati – det gäller att inte vara rädd för att använda det här förtroendekapitalet som folk har för bibliotek, säger Ann-Marie. 

En annan utmaning är framförhållning.

– Biblioteken är en långsam organism. Programmen måste vara satta väldigt tidigt. I de här programmen vill vi vara aktuella och ta bollen när den kommer. Detta är en utmaning. Att få loss grejer snabbt, säger Ann-Marie. 

Att nå människor, i stan såväl som på landsbygden, är som nämnts en annan utmaning. Är det skillnad på engagemang och uppslutning beroende på plats? 

– Det handlar om att lyfta rätt frågor till diskussion. Folk är engagerade i sitt lokalsamhälle men har få fysiska forum att diskutera i.

I bibliotekslagen står det att biblioteken ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. Ann-Marie betonar återigen det fysiska mötet som grunden för uppdraget.

– Det digitala rummet har blivit det rum där man luftar saker. Folk har samlats där i sina sociala medier-bubblor, det är ju jobbigt att träffa de som tycker olika. Jag tror verkligen på att vi måste möta andra människor öga mot öga. Det är demokratins själva grund. Och biblioteket ska ju vara ett vardagsrum – ett öppet rum för samhällsfrågor. Lund pratar betyder inte att vi enbart pratar om demokrati utan om att göra demokrati. Att vi utövar den. Praktiskt.