En nationell tjänst för digitala böcker – seminarium från Bokmässan

Anders Söderbäck: Hej, och välkomna allihop till det här seminariet med titeln En nationell tjänst för folkbibliotekens digitala böcker. Jag får fundera och utvärdera efter det här samtalet om det ska vara ett utropstecken eller ett frågetecken efter den här rubriken. Det kan vi samlas i små grupper och prata om.

Anders Söderbäck: Jag heter Anders Söderbäck och jobbar på Kungliga bibliotekets avdelning för samverkan som verksamhetsstrateg. Jag ska leda det här samtalet, och jag tänkte att vi börjar med att introducera den här panelen. Om vi börjar med Elisabeth, så kan du få introducera dig själv.

Elisabeth Aquilonius: Jag heter Elisabeth Aquilonius och är stadsbibliotekarie i Stockholm.

Erik Peurell: Jag heter Erik Peurell och jobbar på SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, med folkbildning, bibliotek och kulturskola.

Emma Kindblom: Jag heter Emma Kindblom. Jag är enhetschef för biblioteksenheten vid Myndigheten för tillgängliga medier.

Oskar Laurin: Jag heter Oskar Laurin och är enhetschef för enheten för bibliotekssamverkan på Kungliga biblioteket. Det är den enheten som har ansvaret för det regeringsuppdrag som vi kommer att diskutera idag.

Anders Söderbäck: Ja, för att bara sätta scenen här så tänkte jag backa tillbaka ungefär 25 år, till 2001. Då skrevs det första avtalet för utlån av e-böcker på folkbibliotek. Det skrevs mellan å ena sidan Adlibris, som på den tiden ägde Elib, och Stockholms stadsbibliotek och Nacka stadsbibliotek, tror jag, som tecknade det från bibliotekssidan.

Anders Söderbäck: Sedan har det här rullat på. I åtminstone 20 år har man från olika håll, från bibliotekshåll, lyft: Borde vi inte ha en nationell lösning? Ja, det borde vi verkligen ha. ”Tänk om vi hade en nationell lösning” har man hört ganska många gånger. Det har utretts ett antal gånger. Jag tror att KB har fått tre utredningsuppdrag eller något sådant. Biblioteksföreningen har utrett det här. [Det var] en del av förslaget till en nationell biblioteksstrategi som KB tog fram. Men det har inte realiserats.

Anders Söderbäck: För tre, fyra år sedan fick vi på KB ett regeringsuppdrag om att föreslå former för stärkt samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Då var vi ute och pratade väldigt mycket med alla typer av bibliotek. Framför allt när vi pratade med folkbiblioteken, men även med de regionala biblioteksverksamheterna, så lyftes att e-böcker, ljudböcker, digitala böcker – det är det vi verkligen behöver lyfta som en samverkansfråga. Det ingick inte i KB:s uppdrag då. Men vi återrapporterade till regeringen att det här är en fråga som beskrivs som väldigt högt prioriterad av Sveriges folkbibliotek. Vi tar gärna emot ett uppdrag att försöka driva den här frågan framåt.

Anders Söderbäck: Vi fick ett uppdrag för lite mer än ett år sedan, strax före sommaren 2025, som handlade om att arbeta för en nationell eller gemensam standard och gemensamma krav för en tjänst för utlån av e-böcker och ljudböcker vid Sveriges folkbibliotek. Det har vi gjort i lite mer än ett år. Vi tog oss an det här redan från början som en organisatorisk fråga. Tänk er att det finns pengar i systemet. Folkbiblioteken är ett kommunalt ansvar. Kommunerna betalar idag. Det finns en verksamhet. Det finns tjänster. Men frågan är: Hur kan man organisera dem? Går det att organisera gemensamt?

Anders Söderbäck: Väldigt tidigt i det här uppdraget, faktiskt samma dag som det blev klart att vi fick det, hörde Erik av sig från SKR och sa att det här är en jätteviktig fråga. ”Vi förstår att här kommer kommunerna att behöva organiseras. SKR är redan idag en gemensam organisation för kommuner. Vi vill hjälpa er.”

Anders Söderbäck: I det här uppdraget ingick också att konsolidera, eller föra samman, de statligt finansierade tjänsterna för bibliotekens prioriterade målgrupper: från KB:s sida Bläddra, med innehåll på de nationella minoritetsspråken, och Världens bibliotek, med innehåll på stora migrantspråk, eller stora språk som talas i Sverige och som inte är svenska eller de nationella minoritetsspråken. Där stod det också i uppdraget att vi särskilt skulle föra dialog med och beakta utvecklingen av Legimus, som utvecklas och förvaltas av Myndigheten för tillgängliga medier. [Vi har] jobbat väldigt mycket tillsammans med bland annat Emma.

Anders Söderbäck: Och för att verkligen säkerställa att det uppdrag vi har och har jobbat med är förankrat hos folkbiblioteken, och att frågor lyfts – vi behöver diskutera det här väldigt nära – så startade vi också en referensgrupp för det här uppdraget med åtta bibliotekschefer, från norr till söder, från liten till stor. Elisabeth är en av de här åtta personerna. Jag tänker inte introducera er alla andra åtta, men flera av dem finns i den här lokalen.

Anders Söderbäck: Vi ser just organisationen som utgångspunkten för det här. Tekniska lösningar finns, och om de inte finns går de att ta fram, men är inte den organisatoriska frågan löst så kommer vi ingenstans. Vi kommer i det här samtalet att återkomma till både organisation och tekniska lösningar och också diskutera: Vad innebär en likvärdig tillgång i det här fallet? Vad menar vi med det? Är det möjligt? Jag börjar med små korta samtal med de olika paneldeltagarna. Sedan har vi en gemensam diskussion.

Anders Söderbäck: Då tänkte jag vända mig till dig, Oskar. Du är den person på KB som har skrivit uppdraget för projektgruppen. Du är intern beställare här. Om jag frågar dig helt öppet: Vad har KB kommit fram till så här långt? Nu är det tre månader tills vi rapporterar.

Oskar Laurin: Inte KB själva då, utan vi samarbetar med alla de här parterna, bland annat. Vi har kommit fram till, väldigt kort – den första saken, och det var du inne på i introduktionen – att det kommer att krävas en kommunal, nationell organisation. Det är det mest avgörande, och det kommer vi att rekommendera som en del av slutrapporteringen. Det kommer att krävas gemensamma beslut, gemensamma avtal och så vidare för att komma framåt. Sedan kan man lösa andra delar på olika sätt, själva huret. Det är det första.

Oskar Laurin: Det andra är att vi ser två stycken, kan man säga, huvudsakliga möjliga driftsformer för en sådan här nationell lösning. Den ena är en kommunalt upphandlad plattform av leverantörer, som kanske redan finns idag, men med en gemensam kravställning och en gemensam lösning som gör att man inte får korslån mellan kommuner.

Oskar Laurin: Den andra, som vi kanske gradvis har börjat luta alltmer åt, är en lösning som bygger på en vidareutveckling av Legimusplattformen som MTM håller i, så att man kan släppa in alla folkbibliotekens användare i den plattformen och fylla den med inköpt innehåll, kommersiellt innehåll, och hitta en kombination där.

Oskar Laurin: Det är i korta drag det grundläggande vi har kommit fram till hittills. Och mycket av det vi kommer fram till …

Anders Söderbäck: Vi har kommit fram till det här och skriver nu en rapport där vi motiverar det väl. Vad är då motiven? Vad ser KB för fördelar med en gemensam folkbiblioteksgemenskap?

Oskar Laurin: Framför allt är ett av huvudmålen att få en lösning som är en samlad ingång för användarna. Utifrån ett användarperspektiv ser vi att det finns väldigt stora fördelar med om vi allihopa – både alla kommuner och de statliga aktörerna – kan förenas i en tjänst. Det finns fördelar för användarna, och det finns fördelar på baksidan också, för oss som organisationer, som kan sprida vårt innehåll i den eller göra gemensam kravställning och så vidare.

Anders Söderbäck: Ser du några hinder för att starta en sådan organisation? Eller en nationell …

Oskar Laurin: Nästan lite semantisk fråga. Nej, det finns inga hinder. Det går att göra det här. Det fanns inga [hinder] för 15 år sedan heller, egentligen. Men det beror på vad man menar med hinder. Det finns utmaningar, så klart. Uppenbarligen har vi inte lyckats med det här. Den största utmaningen av dem alla är att bilda den stora organisationen. Det kommer att krävas massvis med beslut på lokal nivå för att kliva in i det här. Inte för varje aktör, men det kommer totalt sett att bli många olika beslut som behöver fattas för att få till en gemensam organisation. Oss veterligen finns det inte idag en så stor nationell kommunal organisation eller tjänst för någon fråga. Det är ett pionjärarbete på det sättet också. Men det är lika nödvändigt för det.

Anders Söderbäck: Om det här har gått – det har inte funnits några hinder på 15 år – vad är det som är annorlunda nu? Är det någonting som gör att det är annorlunda nu?

Oskar Laurin: Formellt sett egentligen inte heller. Det har inte skett några stora förändringar i någon lagstiftning. Däremot skulle jag säga en sak som du var inne på: vårt uppdrag om stärkt samverkan. Vi har medvetet jobbat för att bland annat vi som sitter här representerade, framför allt vi myndigheter och SKR, ska ha en närmare samverkan, stå närmare varandra och synka vår gemensamma målsättning i det här. Och vi är närmare varandra idag. Så det är en ganska stor skillnad. Och förhoppningsvis också hur vi har jobbat med kommuner och regioner och försökt få ihop det här till en gemensam rörelse. Så det skulle jag säga är en stor skillnad. Och sedan är det tillfälligheter, individer på rätt plats. Jag tror att vi har ett fönster nu.

Anders Söderbäck: Jag vänder mig till dig då, Emma, apropå samarbetspartner. Mer och mer av vår läsning, svenskarnas läsning, sker digitalt nu. Det ser man ju även i bokbranschens statistik och i MTM:s egna utlåningssiffror, bibliotekens utlåningssiffror. Tycker du att biblioteken och det offentliga Sverige har kunnat hänga med i den utvecklingen?

Emma Kindblom: Jag skulle svara nej, jag tycker att det finns ett glapp där. Precis som du säger sker alltmer läsning digitalt i samhället. Det offentliga har inte riktigt hängt med. Och det har blivit speciellt synligt för oss på MTM nu när allt fler förlag ger ut tillgängliga digitala böcker från början, alltså där staten inte behöver anpassa. Och det är ju en väldigt positiv utveckling. Men då uppstår nya frågor. Och det är hur litteraturen når läsaren, och om de läsare som är beroende av digital litteratur har samma utbud på biblioteket som de som läser tryckta böcker.

Emma Kindblom: Vi genomför just nu en konsekvensanalys på MTM inför att vi ska förtydliga de riktlinjer som vi utgår ifrån när vi väljer vilka böcker vi ska anpassa till tillgängligt format. I det arbetet har vi dialog med bibliotek runt om i Sverige. De berättar att de inte alltid kan köpa in och förmedla de digitala böcker som finns, för att det saknas struktur för inköp och förmedling. När staten inte längre behöver anpassa tillgängligheten i bokfilerna, så har en ny brist i tillgängligheten blivit synlig. Det är hur litteraturen når fram till läsaren.

Emma Kindblom: För mig och MTM har det här blivit en större fråga än vilka böcker MTM ska anpassa. Det handlar om hur vi i det offentliga Sverige kan bygga en digital, tillgänglig infrastruktur för digital läsning.

Anders Söderbäck: Hur tror du att läsare med en läsnedsättning skulle påverkas av en samlad nationell folkbibliotekstjänst?

Emma Kindblom: Jag tror att de skulle påverkas väldigt mycket. Som sagt, när fler digitala böcker ges ut i format som inte behöver anpassas, så handlar det istället om hur läsarna ska hitta de här böckerna och kunna läsa de här böckerna. Idag är läsare med läsnedsättning vana vid att hitta all sin litteratur i den statliga bibliotekstjänsten Legimus, men när de här läsarna blir hänvisade till de kommersiella digitala böckerna vill vi inte hamna i en situation där bibliotek och läsare måste leta i flera tjänster eller lära sig flera plattformar och själva veta var de ska hitta sin bok.

Emma Kindblom: Och där ser vi den stora nyttan med en gemensam nationell tjänst: att både bibliotekets ordinarie digitala utbud och de anpassningar som staten gör samlas i samma tjänst. Alltså, läsaren har en och samma ingång, men den litteratur som du kan läsa beror helt enkelt på vad du är berättigad till. För biblioteken skulle det innebära en enklare vardag när det gäller att hänvisa läsarna till var de hittar tjänsterna. För läsarna skulle det betyda ett större utbud och en enklare väg till litteraturen.

Anders Söderbäck: Och ett av de möjliga tekniska vägvalen, eller scenarierna framåt, är ju att basera en sådan tjänst på den infrastruktur som ni har på MTM. Vilka fördelar – eller möjligen nackdelar – ser ni från MTM med att basera en nationell lösning på era system och tjänster?

Emma Kindblom: Vi ser bara fördelar.

Anders Söderbäck: Öppna upp för en möjlig nackdel?

Emma Kindblom: Och den stora fördelen är ju att vi kan underlätta för läsare med läsnedsättning genom att fortsätta ta ansvar, samtidigt som vi kan främja den kommersiella tillgängliga litteraturen. Och det betyder ju inte att staten ska tillhandahålla all litteratur. Men vi kan tillhandahålla en infrastruktur som ger en enkel och likvärdig väg till litteraturen.

Emma Kindblom: Legimus bygger på en teknisk grund med högre grad av tillgänglighet. Den bygger på en modern och skalbar teknik. En bredare tjänst skulle absolut behöva utveckling, men vi kan då bygga på den tillgängliga grund som finns, och resurserna kan läggas på nya behov. Och ser vi det tekniskt, så finns många centrala funktioner på plats, som lagring och distribution, rättighetsskydd, behörighetsstyrning och metadata som samspelar med Libris.

Emma Kindblom: Så vi skulle kunna presentera medier samlat, samtidigt som licenser och behörighetskrav respekteras. Och det skulle också göra att MTM:s kompetens i tillgänglighet nyttjas hela vägen, från sökning, navigation och inloggning till själva läsningen av bokfiler. Så det skulle ge en enhetlig och förutsägbar användarmiljö. Och det är ju särskilt viktigt för läsare med läsnedsättning, för dem med kognitiva svårigheter och för dem med begränsad digital vana.

Emma Kindblom: Och för de läsare som har begränsad digital vana har vi också en infrastruktur med Talboken kommer, där biblioteken kan lägga böcker direkt i läsarens bokhylla. Och det går också att läsa tillsammans med vår app Legimus Enkel, som lanseras idag här på Bokmässan. Om MTM:s teknik används i en nationell tjänst, så skulle den infrastrukturen med Talboken kommer också kunna användas för kommersiella titlar.

Emma Kindblom: För biblioteken skulle det ju innebära en ganska låg införandetröskel. Biblioteken har god kompetens om Legimus, man har rutiner, och istället för att lära sig många tekniska plattformar och vägleda till flera tjänster så kan mötet med läsaren börja i frågan: Vad vill du läsa? I vilket format? Vilket stöd behöver du? Och då får man mycket mer tid för vägledning och läsfrämjande.

Anders Söderbäck: Ja, Elisabeth.

Elisabeth Aquilonius: Yes.

Anders Söderbäck: Du representerar Sveriges största folkbiblioteksverksamhet, Sveriges största kommun, och har varit engagerad i vår referensgrupp. Varför det? Hur resonerar du och SSB i den här frågan?

Elisabeth Aquilonius: Jag skulle säga att det finns tre ingångar för oss till varför vi tycker att det här är intressant. Och jag tänker att man också ska ha med sig att den här frågan har varit ganska död de senaste tio åren för oss folkbibliotek. Det har varit oerhört svårt att komma framåt i den här frågan, och där har ju ert uppdrag, får man väl säga, ändå låst upp och öppnat upp den möjligheten nu.

Elisabeth Aquilonius: För mig är det tre ingångar. Den första är affärsmodellerna, som ser ut som de gör idag: i huvudsak baseras de på en klick-köp-modell. Jag kan vända mig mot att vi tenderar att prata om att det är oerhört svårt budgetmässigt för oss bibliotek att prognostisera eller sätta en budget för det här. Jag tänker att det trots allt är en sanning med modifikation. Det finns möjligheter idag att budgetstyra e-boksutbudet, och dem använder vi oss av, men affärsmodellerna i sig hindrar oss från att jobba så pass läsfrämjande som vi hade önskat.

Elisabeth Aquilonius: Här tror jag att om vi lyckas gå ihop i en nationell lösning, så finns det goda möjligheter för oss att utmana de affärsmodeller som finns och få fler licensmodeller än vad vi ser idag. Just för att vi tillsammans också kan komma upp i volymer som är intressanta, kanske för andra aktörer än dem vi ser på e-boksmarknaden idag. Det är en del som jag ser som intressant och som en möjlighet kopplat till det här.

Elisabeth Aquilonius: Den andra delen, och kanske den allra viktigaste, har också med ekonomi och utbud att göra. Det är det som vi har börjat kalla e-boksturismen. För vår del – och det är också en fråga för många kommuner i Sverige – handlar det om att vi har låntagare som bor i andra kommuner än vår egen [och som] frekvent lånar e-böcker hos oss. Det kan bero på att en kranskommun inte har samma utbud eller samma regler för e-boksutlåningen. Men det kan också bero på att det är en kommun som har en hög sommarbefolkning, till exempel.

Elisabeth Aquilonius: Här ser jag en stor möjlighet: kan vi gå samman i en gemensam tjänst, då finns det också möjligheter att inte fokusera så mycket på budgetfrågan, utan faktiskt på kärnan, som handlar om att främja läsning på lika villkor. Det är den andra delen som jag ser som nödvändig att lösa ut kopplat till en nationell tjänst.

Elisabeth Aquilonius: Sedan vill jag spinna vidare lite på det du var inne på, när det gäller MTM:s infrastruktur, som ju finns där och som skulle vara möjlig att bygga vidare på. Jag tänker inte så mycket på det nya tillgänglighetsdirektivet och talböckerna, utan däremot på de ökade tillgänglighetskrav som vi generellt sett har på digitala tjänster. Här har vi en infrastruktur som i grunden är tillgänglig och som med viss utveckling också skulle kunna fungera generellt för alla våra e-boksläsare.

Anders Söderbäck: Ser du några utmaningar med att gå in i ett samarbete från er sida?

Elisabeth Aquilonius: Jag vill verkligen betona att även om vi nu verkligen har ett fönster, som Oskar säger, så är det ju komplext. Vi ska inte prata om det på något annat sätt. Däremot tror jag att om SKR och KB kan beskriva hur en möjlig organisering skulle kunna se ut, så att det också blir tydligt för oss på folkbiblioteken, då tror jag att vi är, om inte hemma, så åtminstone nära att lösa ut den här frågan. Men jag tror att det kräver att vi på folkbiblioteken ändå får en tydlig bild av hur en möjlig organisering kan se ut.

Elisabeth Aquilonius: Vi ska i vår tur kunna kliva i skorna och ta fanan och stafettpinnen, för det kommer också att krävas, ser jag, av oss folkbibliotekschefer att vi är beredda att kliva i skorna och också vara tydliga och trygga i en beställarroll. Oavsett vilken lösning det landar i, om det är på MTM:s plattform vi bygger eller om det är en kommersiell tjänst, så kommer det att kräva att vi ändå vågar ta på oss beställarhatten, för att kravställa på ett rimligt sätt som är bra för oss.

Anders Söderbäck: Det här låter som upplagt för att gå över till att ställa en fråga till Erik. Organisation – det sa ni till oss redan från början att det är er grej. Vad har ni för målsättningar i den här processen, och hur jobbar ni?

Erik Peurell: Ja, till att börja med vill jag säga att vi, som du redan sa, har jobbat väldigt nära er projektgrupp. Jag är jätteglad, för jag har nästan blivit upptagen i projektgruppen. Det har underlättat väldigt mycket för oss i vårt arbete, och vi har haft utbyte med vårt nätverk för folkbibliotekschefer. Flera av personerna i referensgruppen kom därifrån och finns med där. Så vi har ett jättebra utbyte, och det är en förutsättning för att vi ska komma framåt i det här arbetet. Sedan har Elisabeth redan varit inne på de saker som vi ser som viktiga och som vi har sett.

Erik Peurell: Bland mycket annat som vi har gjort tillsammans har vi gjort en del resor ut i landet och träffat olika samarbetsgrupper, interkommunala samarbeten kring e-böcker. Jag har också själv haft flera digitala möten med ytterligare ett gäng sådana grupper. Och då har jag inför varje sådant möte tagit fram pressklipp och radio- och tv-inslag som har handlat om hur ofta de här kommunerna har varit tvungna att sätta stopp för sin utlåning av budgetskäl. Och det går att gå tillbaka 10 och 15 år – det har sett likadant ut hela tiden och i nästan hela Sverige.

Erik Peurell: Så det är en av våra viktigaste målsättningar med det här arbetet: att kunna få till en lösning där alla invånare i hela landet kan få tillgång till ett och samma utbud av digitala böcker, 365 dagar om året, utan avbrott. Och den andra delen i det är att vi ska få till en lösning, utifrån de samtal och de förhandlingar och de avtal som vi så småningom kan sluta med leverantörerna och med förlagen, där vi kan garantera kommunerna en fast avgift för att ta del av det här utbudet, utan att de ska behöva bekymra sig för att budgeten ska spricka.

Erik Peurell: Exakt hur det ska lösas, det blir vår uppgift. KB:s uppgift är kanske att ta fram förslag till det. Och vår uppgift sedan, i den här kommunala organisationen, är att arbeta fram det. De två sakerna: samma utbud till alla invånare i hela landet 365 dagar om året, med en trygg, förutsägbar kostnad för kommunerna.

Anders Söderbäck: Och hur gör ni det?

Erik Peurell: Det är det vi håller på att jobba med just nu.

Anders Söderbäck: Ser du några utmaningar – eller snarare, det är klart att du gör det. Var ser ni de stora utmaningarna i ett sådant samarbete?

Erik Peurell: Det har ni redan sagt: att faktiskt skapa den här organisationen. Och det är det som vi gör nu, inom ramen för det som vi i SKR-koncernen kallar Handslag för digitalisering. SKR har tillsammans med Adda och Inera bestämt att vi ska satsa på ett initiativ inom ramen för digitalisering för välfärdsarbete som ska handla om en nationell lösning för digitala böcker på folkbibliotek. Det har vi jobbat med hela det här året och stegvis tagit oss vidare framåt. Nu i höst jobbar vi med att fördjupa analysen av vad som krävs för att verkligen få det här på plats.

Erik Peurell: Det handlar om de tekniska delarna, de ekonomiska delarna och inte minst de juridiska delarna: Hur ska vi rent juridiskt organisera kommunerna så att de kan betala för den här lösningen, och så att vi kan ha olika typer av avtal med de olika typer av parter som kommer att behövas inom den här lösningen? Så det är ett ganska tidskrävande arbete som vi gör just nu, och det är kanske en utmaning. Tiden talar lite emot oss. Det kom ett val i vägen, annars hade vi kanske kunnat komma till skott med de här frågorna lite snabbare – eller inte komma till skott, men vi hade kunnat komma längre i arbetet, av olika skäl.

Erik Peurell: Och sedan ser vi ju också att det är en hel del frågor som … I det här handslagserbjudandet som vi ska presentera för kommunerna i februari kommer vi att prata om vad SKR kan erbjuda i form av att kommunerna kan koppla sig till en nationell lösning, en teknisk plattform. Sedan handlar det om att vi kan göra vissa grundläggande insatser för en gemensam organisation. Men hur det ska se ut framöver, hur det här ska drivas vidare på längre sikt, det kommer inte att kunna rymmas i handslagserbjudandet. Och det måste stå i handslagserbjudandet att det finns grejer som kommer att ligga utanför det här, och det kommer ni också att behöva ta höjd för om ni vill vara med i erbjudandet.

Oskar Laurin: Det är oroväckande att du har börjat skylla på valet, för du är ändå positiv till att det hölls ett val.

Anders Söderbäck: Den demokratiska processen är ändå viktig. Men just nu är det ganska komplicerat, och vi får se hur det går med regeringsbildningen och så vidare nu. Jag önskar alla lycka till, känner jag.

Anders Söderbäck: Apropå demokratin och de svenska – vad heter det? – förvaltningsformerna, så brukar SKR alltid lyfta kommunernas autonomi och det kommunala självstyret. Ser du från er sida någon risk att det kommunala självstyret undermineras i ett sådant här arbete? Särskilt om man då skulle jobba tillsammans med staten?

Erik Peurell: Jag har verkligen svårt [att se det]. Det står ju i ert uppdrag att ni ska ta hänsyn till det, och det har kommit upp under hela arbetets gång. Jag tycker inte att det finns några svårigheter, för kommunerna kommer att få ett erbjudande från SKR att tacka ja eller nej till.

Anders Söderbäck: Och kommunerna kan tacka nej?

Erik Peurell: Ja.

Anders Söderbäck: Det blir också en viktig fråga i det underlag som vi sedan lämnar in: Hur ser de här beslutsformerna ut? Vi kan inte bestämma från KB:s sida hur de ska se ut, men vi kan föreslå att det här är någonting som behöver finnas.

Erik Peurell: Det finns ju redan ett stort antal interkommunala samarbeten där kommunerna redan gör det här tillsammans. Varför skulle de inte kunna göra det i en ännu större omfattning?

Elisabeth Aquilonius: Jag håller ju med, men jag tänker att den stora utmaningen, som är skillnaden mot de existerande samarbetena, är att man där jobbar mot en kommersiell tjänst i sin kravställning eller sin beställarorganisation. Här skulle det potentiellt ändå kunna bli så att vi organiserar oss som folkbibliotek och blir en beställarorganisation till en myndighet, beroende på vilken teknisk infrastruktur [det blir] – eller kanske inte. Olika delar. Kan du utveckla det?

Erik Peurell: Kanske det. Som sagt, det är just det vi håller på att titta på nu, de olika juridiska aspekterna av det. För en del grejer kommer vi att behöva ha avtal med staten, och för andra delar kanske vi har avtal med andra parter.

Elisabeth Aquilonius: Och du är hoppfull?

Erik Peurell: Ja!

Elisabeth Aquilonius: Jättebra!

Anders Söderbäck: Det är en fråga för Emma också. Hur ser du som statlig myndighet på att jobba med en kommunal sammanslutning? Oskar får fylla på om du vill också. Det påverkar också myndighetens sätt att agera och möjligheterna framåt.

Emma Kindblom: Det blir en helt ny situation när vi kan få 290 kommuner som ska kravställa hur de vill att en bibliotekstjänst ska utvecklas. Men där ser vi verkligen att det behöver finnas en förvaltning, en organisation, så att vi inte får kravställning från 290 kommuner. Och det ska också, så klart, vara tydligt vilka delar det går att kravställa och vad vi kan – vad vår box är, så att säga.

Emma Kindblom: Ska vi göra detta kommer det också att innebära att vi behöver ha ett uppdrag från regeringen. Det ryms inte i vår nuvarande instruktion som den ser ut nu. Det är en väg kvar, kan man säga.

Anders Söderbäck: Det är väl också något att ta med sig när Erik nämner valet och regeringsbildningen, som ändå är en försenande faktor, kan vi kalla det. Det måste finnas en regering om någon ska kunna ge ett sådant uppdrag till MTM. Har du något att lägga till där, Oskar?

Oskar Laurin: Nej, men du var inne på det, det är tydligt. Om man som offentlig aktör ska vara leverantör, om det skulle bli ett sådant förhållande här, så skulle det förenklas väldigt mycket om man har en prioriteringsprocess i en kommunal organisation, istället för att man är splittrad som beställare även mot en sådan leverantör. Om man jämför med Librissamarbetet, eller egentligen med Legimus idag, för ni har ju den relationen till alla kommuner.

Oskar Laurin: En stor utmaning i hela bibliotekssektorn – det är säkert generellt för alla olika sektorer – om man vill ha en gemensam rörelse där man utgår från användarens behov, och våra olika behov som kommuner eller statliga myndigheter eller vad det nu är, så är det att få till en gemensam prioriteringsordning och upprätthålla den, hålla den levande, aktuell och känd hos alla ägarna av den. Det är det som skapar drivkraft och gemensamt driv.

Oskar Laurin: Det blir en utmaning för den organisationen i det fallet. Man flyttar det från den ansvariga, om det är en statlig leverantör som är ansvarig för det, så är det väldigt utmanande. Men om man lägger det hos intresseägarna istället, tydligare, som man skulle göra i en kommunal organisation, är förhoppningen att man lyckas med det. Delvis blir det väldigt mycket enklare att driva sina krav även mot en statlig leverantör, och säga att nu är det här det viktigaste. Och det blir mycket lättare för den statliga aktören att leverera på det. Om man annars har hundra olika prioriteringar som kommer från olika delar av det här, är det väldigt svårt.

Anders Söderbäck: Det känner man igen som anställd på KB. Och ansvaret för folkbiblioteksverksamheten är kommunalt enligt bibliotekslagen och kommer att fortsätta vara det.

Anders Söderbäck: Likvärdighet nämns också i vårt uppdrag. Det är någonting som man väldigt gärna nämner, känner jag. Det låter jättebra. Det är jättebra, men vad betyder det? Och vad betyder likvärdighet för er här? Hur ser du på likvärdighet?

Elisabeth Aquilonius: Det finns ju flera olika ingångar i det här, tänker jag, kopplat till den här frågan. Jag vill egentligen knyta an till det som – jag tror att det var Emma som började koppla det till – utbudsfrågan, och också möjligheten att, oavsett målgrupp egentligen, kunna erbjuda en god tillgång till medierna på ett lågtröskelvis. Det ser jag som en viktig ingång i det här.

Elisabeth Aquilonius: Men sedan tror jag också att vi ska gå in i den här frågan och se den som ett maratonlopp. Även om erbjudandet ska presenteras i februari så har vi en lång väg att gå, och där tror jag också att det vi behöver ta in i diskussionen är att vi har ett nytt medielandskap och nya konsumtionsmönster. Det är så enkelt att vi tittar på det erbjudande vi har idag, kopplat till att det finns två leverantörer på marknaden. Vi har fokus på ljudböcker och e-boken. Det är trots allt så att konsumtionsmönstren i breda grupper i samhället börjar förändras. Och det behöver vi också ta in i diskussionen, tror jag, för annars kan vi också riskera att tappa potentiella låntagare eller användare på sikt.

Oskar Laurin: Det kanske inte bara gäller digitala medier?

Elisabeth Aquilonius: Nej, verkligen inte.

Oskar Laurin: Om man ska vara väldigt hypotetisk så kan man se möjliga scenarier där man vill samsas kring andra saker också. Om man tittar på Danmark så bildades en organisation där för ganska konkreta tjänsteframtaganden, digital litteratur och så vidare. Man har nu en ganska stor tjänsteportfölj där. Man måste inte gå i den riktningen, men det är en möjlighet som öppnas om man lyckas skapa en sådan här organisation.

Anders Söderbäck: Gemensamma webbplatser, gemensamma bibliotekssystemupphandlingar, både det ena och det andra. Vill vi gå i en dansk riktning?

Oskar Laurin: Det är inte säkert. Det har varit en del av uppdraget att ha utblick mot de nordiska länderna, och vi ska rapportera varför det ser ut som det gör där. Det man kan konstatera då är att det går att lösa det här på flera olika sätt. Man har gjort det i jämförbara länder. Det är bara en fråga om hur, egentligen.

Oskar Laurin: Men det som var intressant där … Om vi pratar om det danska – du var med i det samtalet, Anders. För i Danmark är det en kommunal förening som heter det danska digitala folkbiblioteket. Då frågade jag: ”Fick ni någon hjälp av den statliga aktören i Danmark?” ”Nej! Det hade aldrig gått! Vilken tur att de inte var med.”

Oskar Laurin: I Finland är det tvärtom. Där är det nationalbiblioteket som fick en startpeng i två år och ett uppdrag att samordna.

Anders Söderbäck: Men de betonar även i Finland att det inte hade gått utan ett kommunalt samarbete. Hade inte nationalbiblioteket fått det uppdraget så hade man kunnat lösa det kommunalt på något annat sätt. Men det är ändå en skillnad. I Danmark har man sedan 2011 en gemensam förening, en gemensam tjänst för digitala böcker. I Sverige har man pratat om det här sedan 2011. Vad är skillnaden? Ni bor ju nära Danmark, Emma, nere i Malmö. Vad skiljer oss från danskarna? Varför kan de och inte vi?

Emma Kindblom: Oj, vilken jättesvår fråga!

Oskar Laurin: Vi skickar tillbaka den till dig. Du sitter ju och utreder här.

Anders Söderbäck: Nej, delvis planterad [fråga]. En väldigt tydlig skillnad mellan Danmark och Sverige är att man i Danmark har en lång tradition. Redan 1972, tror jag, bildade man en organisation för de danska kommunernas gemensamma digitalisering, [och man] har jobbat gemensamt kommunalt i mer än 50 år. De har en tradition av samarbete mellan kommunerna kring digitala tjänster och gemensam tjänsteutveckling som vi inte har. Det är bra att ta med sig när man jämför sig med Danmark. De samarbetar oerhört mycket mellan kommunerna i Danmark, för att de har byggt upp en vana och en infrastruktur för att göra det.

Anders Söderbäck: Det här är, som du var inne på, Oskar, åtminstone ur vårt perspektiv, ett pionjärarbete. Jag vet inte, Erik, om ni har något – SKR är ändå en kommungemensam organisation. Ni har en del gemensamma tjänster. Vad är ert största samarbete inom Handslaget?

Erik Peurell: Det vet jag ärligt talat inte. Jag vet att det inte finns något handslagsinitiativ som rymmer alla kommuner. Men alla kommuner är med i något.

Anders Söderbäck: Och alla har tagit i hand.

Erik Peurell: Kring handslaget?

Anders Söderbäck: Ja. Var det ett sådant superspridarevent?

Erik Peurell: Det var det.

Erik Peurell: Precis som det här.

Anders Söderbäck: Vi har några minuter kvar innan vi ska sluta. Och ni har varit – det kan man också fundera på om det var planterat – väldigt överens ändå i den här frågan. Är det någonting som ni tycker olika kring, eller är ni oense kring någonting i den här, av oss planerade, panelen?

Oskar Laurin: Det var inte påat som en debatt riktigt, men jag tänker också så här: Det är nästan själva poängen att vi inte ska vara oense. När vi jobbade med Stärkt samverkan såg vi tydligt att det kanske är den absolut viktigaste delen i det här, att börja samsas kring prioriteringar på olika nivåer beroende på vad man har för uppdrag och så vidare. Och vi har jobbat väldigt medvetet med att försöka få till det i olika sammanhang. En [del] var att se till att vi på myndighetsnivå har en tydligare synk när det gäller vilka målsättningar vi har på kort och lång sikt.

Oskar Laurin: Alla vi som sitter i det här rummet, vi är för små. Vår sektor är för liten. Vi kan inte träta om detaljer kring vissa saker. Det är inte bra. Det här är en fråga där vi kan göra det tillsammans. Självklart sköter man vissa frågor på lokal nivå bäst själv. Men det är nästan vårt ansvar att tycka lika för användarnas skull, skulle jag säga.

Oskar Laurin: Kom igen nu. Det går att lösa det här nu, det är löst i de jämförbara länderna vi har runt omkring oss. Det finns inga formella hinder. Dessutom är det så att finansieringen finns där, om vi tittar på vad ni redan lägger på digitala böcker runt om i landet. Det är 75 miljoner, så det finns [pengar] som går att använda till det här. Sedan kommer det naturligtvis att vara så att man måste göra kompromisser. Det går inte att komma runt. Men återigen, för användarnas skull. Det går att göra. Och det är bra om vi tycker samma.

Elisabeth Aquilonius: Där får jag väl ändå säga att vi har haft ett antal frågor genom åren där vi har kommit kortare eller längre väg, men jag som ingår i referensgruppen måste ändå säga att jag tycker att både KB och SKR verkligen har värnat om att förstå folkbibliotekens farhågor och frågor kopplat till det här, för att komma vidare och skapa en gemensam vision om vad det är vi vill och vart vi ska. Både utifrån att skapa ett skifte i vad som tar fokus, så att säga – det är viktigt nu att vi säkerställer att vi använder våra resurser och pengar på ett ultimat sätt – men också för att vi ska kunna göra ett skifte och jobba läsfrämjande med en väldigt viktig del av vårt erbjudande, som idag hanteras styvmoderligt för att villkoren och förutsättningarna ser ut som de gör.

Anders Söderbäck: Går det att göra i Danmark och Finland så är det klart att det går att göra i Sverige. Så om det inte blir gjort är det för att vi inte vill, inte av någon annan anledning.

Oskar Laurin: Det tycker jag är en viktig sak, och det har vi sagt internt hela tiden när vi har jobbat med det här uppdraget: att vi vill komma till en punkt där det inte ska finnas några frågetecken om hur det här kan gå till och så vidare. Okej, om vi inte vill göra det, då beror det på att kommunerna inte tycker att det är prioriterat att göra det här. Och det – fine, gör den prioriteringen. Men det finns inga andra skäl. Det är inte omöjligt. Det finns ingen krånglig teknik, det finns ingen krånglig licenssituation och så vidare. Allt det finns på plats, men det gäller att välja.

Anders Söderbäck: Dessutom är det ganska roligt att prata om alla de här människorna. Vi behöver runda av nu, vi har kanske en minut kvar. Är det någonting som någon av er vill skicka med till dem som sitter här och lyssnar? Vad ska man ta med sig från den här panelen, mer än att det här går att göra?

Erik Peurell: Om man ska plocka upp det här sista, att det handlar om att kommunerna behöver vilja: Vi vet ju att Bibliotekssverige vill det här. Men det är inte bibliotekscheferna som kommer att besluta om att gå med i handslaget som SKR kommer att erbjuda, det är kommundirektörer och kommunstyrelser. Så ni som har möjlighet att påverka era förtroendevalda politiker, ta den chansen, och det är inte minst viktigt nu efter det här valet som har genomförts. Det kommer att finnas nya förtroendevalda där ute i era kommuner, av olika skäl. Se till att förbereda dem på att den här processen pågår och kommer att fortsätta att pågå.

Erik Peurell: Och en sak till: Om det inte kommer på plats nästa år, så är [fönstret] inte på glänt bara en kvart, utan det kommer att vara under ett par, tre år nu som vi kommer att se möjligheten att få det här förverkligat. Alla är ivriga, men det kommer att ta ett tag.

Emma Kindblom: Får jag också?

Anders Söderbäck: Ja, absolut.

Emma Kindblom: Det tar en halv minut. Jag vill ändå lyfta de läsare som är beroende av digital läsning. De ska inte ha sämre tillgång till litteratur än de som läser tryckt text för att system och strukturer inte har hängt med. Sedan ska biblioteken så klart få göra ett medvetet val kring sitt utbud. Men det ska inte vara beroende av system och struktur. Och här kan vi i det offentliga Sverige ta ett gemensamt ansvar för en nationell, tillgänglig digital bibliotekstjänst.

Anders Söderbäck: Stort tack. Tiden tog precis slut där. Tack till alla som lyssnar också.

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Detta innebär att du:

• får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
• får remixa, återanvända och bygga på materialet
• får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
• inte behöver fråga om lov.

Om du bearbetar, delar eller använder texten:

• Ge ett korrekt Erkännande
  • ange verkets namn,
  • ange vem som skapat verket,
  • ange länk till verkets ursprungsplats,
  • ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
  • ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
  • länka till licensen.

Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:

Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).