Bokfikor – för ökad läslust i samarbete mellan skol- och folkbibliotek

I Kävlinge kommun har man mångårig erfarenhet av samverkan mellan folk- och skolbibliotek. Med åren har den fördjupats och utökats och erfarenheten från bibliotekarierna visar att man med små medel kan få till långvariga och hållbara samarbetsstrukturer som samtidigt inte slukar all ens tid. I den här artikeln hör vi folkbibliotekarierna Linda Harrisson och Katja Lehmann samt skolbibliotekarie Lena Nilsson Berg berätta om vad samverkan i deras kommun går ut på rent praktiskt och hur de organiserar den.

I kunskapsöversikten Att läsa med elever belyser Sara Ahlryd, universitetslektor och undervisande på kandidatprogrammet för biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet, hur såväl folkbibliotek som skolbibliotek har ett läsfrämjande uppdrag gentemot barn och unga. Samtidigt som skolans viktigaste uppdrag är att främja elevers läsning och läsförståelse och folkbiblioteken särskilt ska främja barn och ungas språkutveckling och stimulera till läsning ska båda biblioteksformerna också motivera eleverna till självvald läsning. 

I en granskning som genomfördes av Skolinspektionen 2022, Läsfrämjande arbete i grundskolan, med fokus på kvaliteten på det läsfrämjande arbetet i årskurserna 4–6, framkom det bland annat att elever önskar mer fokus på och tid till samtal om egenvald läsning samt att de i högre grad vill få möjlighet att dela med sig av läsupplevelser från böcker de själva valt att läsa. 

Med de två biblioteksformernas respektive samt gemensamma uppdrag och med det som framkommer i Skolinspektionens granskning i åtanke är det intressant att fundera över hur biblioteksformerna i samverkan skulle kunna bidra till ökad läslust, starkare läsupplevelser och mer lustdrivna samtal om böcker för barn och unga.

Kävlinge i framkant

Kanske har man i Kävlinge kommun redan lyckats lägga en viktig bit i detta pussel. Detta i samverkan mellan folkbiblioteken och skolbiblioteken i kommunen. Konceptet stavas ”bokfika”. 

Initiativet har sin upprinnelse långt innan Skolverkets granskning publicerades. Bokfikorna genomförs sedan flera år på högstadiet. I korthet går konceptet ut på att man möts på skolbiblioteket. Folkbibliotekarierna, som tar sig till skolan, tipsar och berättar tillsammans med sin skolbibliotekskollega om ett antal utvalda böcker. Dessutom bjuds det på fika. 

Lusten är central. Liksom att fokus ligger på kvalitet snarare än kvantitet. Det handlar inte om hur många som kommer utan att de som kommer ska få vara med om en värdefull stund. Det är frivilligt att delta och barnen väljer själva grad av delaktighet, allt från att sitta tyst och ”bara lyssna” till att delta i samtalen om de böcker som presenteras eller att tipsa om egna favoriter. 

– Att bokfikorna genomförs under elevernas fritid samtidigt som de genomförs på ett tillgängligt sätt i skolans bibliotek, en plats som alla barn på skolan enkelt kan komma till, är också centrala delar i konceptet. Genom upplägget byggs broar till fritidsläsningen och till folkbiblioteksverksamheten, menar Katja Lehmann, folkbibliotekarie i Kävlinge kommun. 

I och med Skolinspektionens granskning fick frågan om elevers lustläsning, deras egenvalda läsning samt hur man når fler förnyad aktualitet. Granskningen har uppmärksammats och lett till diskussion och förändrade arbetssätt på ett antal F-6-skolor i Kävlinge kommun.

– På två av mina skolor har vi nu ett gemensamt läsprojekt som handlar om att höja läslusten. Där arbetar vi väldigt koncentrerat med att ta reda på vad eleverna upplever under sin läsning och med att främja deras läslust. Vi har kopplat projektet till just Skolinspektionens granskning. Bokfikorna existerar sedan många år på högstadiet. För en liten tid sedan fick några mellanstadieskolor testa på att ha dem hos sig och då var det tydligt att alla andra skolbibliotekarier också ville ha dem på sina skolor, berättar Lena Nilsson Berg, skolbibliotekarie i Kävlinge kommun.

Bibliotekarierna från de två biblioteksformerna möts två gånger per läsår för att planera träffarna. Vid dessa tillfällen har man också fokus på andra gemensamma insatser, man gör gemensamma bidragsansökningar, koordinerar i viss mån respektive biblioteks programverksamhet så att de inte krockar med varandra eller ser hur man kan samköra sina insatser på bästa sätt. 

Om kommunen och förutsättningarna att nå barn och unga i Kävlinge kommun

I Kävlinge kommun finns det två folkbibliotek. Det ena ligger centralt beläget vid tågstationen i Kävlinge, i ett splitternytt kommunhus för biblioteks- och kommunanställda. Det andra ligger i Löddeköpinge. På de två biblioteken finns sammanlagt tre anställda barn- samt barn- och ungdomsbibliotekarier. 

– Det är en ganska utspridd kommun, med stora geografiska avstånd. Kävlinge och Löddeköpinge tätorter är de största, där också folkbiblioteken ligger. Sedan finns det också många småbyar runt omkring. Där finns det inga fysiska folkbibliotek, men däremot har de mindre byarna skolor och skolorna har skolbibliotek, säger Katja Lehmann.

I Kävlinge kommun finns det elva kommunala grundskolor. 

– Alla kommunala grundskolor i Kävlinge kommun är bemannade med skolbibliotekarier. Inte en heltid på varje ställe. Vissa skolbibliotekarier har ju flera skolor på sitt ansvar, men alla är mer eller mindre bemannade, och med utbildade bibliotekarier, fortsätter Linda Harrisson.

Lena Nilsson Berg är en av dem.

– Jag jobbar på tre olika F-6-skolor. Jag har 50 % på den största skolan och 25 % vardera på de två mindre skolorna. Från vårterminen 2024 träffas vi skolbibliotekarier var tredje till var fjärde vecka, för gemensamma arbetsmöten, en viktig dag också för det här biblioteksöverskridande samarbetet. 

Det faktum att kommunen är utspridd, med flera mindre byar, i kombination med att man koncentrerat folkbiblioteken till de två platser där det finns flest boende, är en av anledningarna till att man arbetat fram alternativa lösningar för att nå barnen. För även om alla 6-åringar i kommunen genom en bibliotekssatsning bjuds in till folkbiblioteket, så räcker det inte alltid för att få dem och deras familjer att fortsätta besöka biblioteket. 

– Kävlinge kommun är en pendlarkommun. Många föräldrar tar sig till Helsingborg, Landskrona och Lund för att arbeta. De kommer inte hem tillräckligt tidigt för att kunna ta sig med barnen till biblioteket. Genom samarbetet med skolbiblioteken når vi därför andra barn än dem som kommer till folkbiblioteket. Vi träffar många barn som vi aldrig träffat tidigare och på det här sättet träffar vi också barn från olika socioekonomiska områden. I och med att vi kan erbjuda det på de båda kommunala högstadieskolorna, så har vi känslan av att vi kan nå alla. Alla har möjlighet, berättar Katja.

De elever som går på de två friskolorna i kommunen nås dock inte genom detta samarbete. 

– Där kan vi inte närma oss dem för att erbjuda detta samarbete, eftersom de inte har någon skolbibliotekarie, säger Katja.

Hur går Bokfikorna till?

Bokfika på högstadiet

Bokfikan på högstadiet är väletablerad och har pågått i flera år. 

Linda Harrisson, barnbibliotekarie vid folkbiblioteken i Kävlinge kommun berättar hur det går till på högstadiet. 

– Vi har två högstadieskolor i kommunen och träffas två gånger per termin på vardera skolan. Skolbibliotekarien kollar när det är smart att förlägga bokfikan, vilken veckodag och vilken tid. I regel har det alltså varit i anslutning till när skoldagen slutar. Det brukar komma cirka tio till femton elever, men vi har också varit så många som 22!

Vi träffas i skolbiblioteket. Tidigare var det alltid skolbibliotekarien och två barnbibliotekarier som deltog. Nu testar vi att vara en folkbibliotekarie och skolbibliotekarien. På högstadiet är det antingen jag eller Katja som kommer från folkbiblioteket. Vi har förberett och tagit med tips på fyra till sex böcker per bibliotekarie och så har vi med oss fika, naturligtvis! Träffarna varar i cirka 45 minuter till en timme. Ibland vill man prata mer, ibland mindre. Oftast drar det ut lite på tiden. 

Vi bibliotekarier turas om att tipsa. Eleverna bjuds också in att tipsa, men där varierar det hur många som vill säga någonting och hur många som inte vill. Vi är noga med att berätta att man inte måste säga någonting. Det finns ingen som helst förväntan på att man ska redovisa någonting man läst eller säga någonting jättesmart. Att bara lyssna, få 15 tips och sitta och äta en kanelbulle är fullt tillräckligt.

Vi högläser vanligtvis några stycken ur böckerna för att få en känsla för boken och för att känna in språket. Det gör vi även för mellanstadieeleverna, när vi träffar dem. 

Ibland har vi bibliotekarier läst varandras böcker. På så sätt kan vi flika in frågor och tankar i samband med att vår kollega tipsar om just den boken. Det bjuder in till ett samtal om böckerna och gör att det inte bara blir en redovisning. 

Efter halva tiden får barnen fylla på med mer fika. 

Under det senaste året har vi förberett tipslistor som barnen kan ta med sig hem. På dessa finns titel, författare och titelblad. Det går inte att komma ihåg 15 böcker i huvudet. 

Under bokfikorna på högstadiet får barnen också välja en bok som de får av biblioteket som gåvobok och som biblioteket bekostar. Tidigare hade vi med oss pocketböcker till skolan som de fick välja bland, men det är mycket smidigare att de får välja i efterhand. Katja tar upp beställningar, vi beställer böckerna och skickar dem sedan till skolorna. Det blir som en bokpresent. Om man har hört någonting som man verkligen, verkligen vill läsa, så känns det som en bra grej. Då kan man få den boken. 

Det är ungefär så det går till på högstadiet!

Katja fyller i:

– Det är helt magiska stunder. Tänk er en måndag klockan 15.30 på en högstadieskola. De är helt utmattade efter skoldagen och så sitter de där och lyssnar och deltar och pratar i 45 minuter. Det är en så lugn stämning. Efter sommarlovet var det en elev som hade varit på alla bokfikor under hela sin högstadieskolgång!

Bokfika på mellanstadiet

Bokfikorna på mellanstadiet började som ett pilotprojekt tillsammans med en skolbibliotekarie. Det blev lyckat och efterfrågan från de andra skolbibliotekarierna var stor. 2023 påbörjades därför ett försök att erbjuda och genomföra bokfikor på alla grundskolor, årskurs 4–6. 

Till skillnad från bokfikorna på högstadiet genomförs bokfikorna för de yngre under tiden då de flesta barn fortfarande är kvar på skolan och på fritids. Folkbibliotekarierna kommer till skolan vid 14.30-tiden, så att eleverna först hunnit äta sitt mellanmål. Efter bokfikan går barnen tillbaka till fritids eller går hem.

På mellanstadiet har barnen fått anmäla sig i förväg för att folkbibliotekarierna lättare ska kunna räkna ut hur mycket fika de ska ta med sig. Erfarenheten säger att det brukar bli fullt, med en hanterlig maxgräns på cirka 20 barn, och man har tvingats säga stopp då alla inte får plats. 

Lena Nilsson Berg arbetar som skolbibliotekarie på flera F-6-skolor. Tillsammans med folkbibliotekarierna och sina skolbibliotekskollegor har hon byggt upp och deltar i flera av bokfikorna för barnen på mellanstadiet.

– För cirka ett år sedan bestämde sig folkbiblioteket för att prova att ha bokfikor på alla våra F-6-skolor. Då kom vi fram till den modell vi använder nu. Det innebär att folkbibliotekarierna kommer ut till tre eller fyra skolor och nästa termin till lika många skolor. Varje skola får alltså besök en gång per år.

Inför träffen har skolbibliotekarierna och folkbibliotekarierna kontakt med varandra för att berätta vilka böcker de ska prata om och för att stämma av det totala antalet böcker. Mer än fem böcker per person blir för mycket.

Till varje träff kommer det två folkbibliotekarier. De har förberett presentationer av fem böcker var och står även för fikan. Lena fortsätter:

– Vi har gjort så att vi har kört bokpresentationerna och sedan fika. Annars blir det så snurrigt och splittrat. Någon gång lät vi dem fika under tiden, men det blev inte riktigt lyckat, faktiskt. Det allra bästa blir när vi tar det i efterhand. 

På mellanstadiet får inte eleverna någon bok utan det de får med sig är just boktips. Det jag har kunnat se på mina skolor är att man väldigt tydligt kan se att utlåningen ökar efter bokfikorna. Det är likadant på högstadiet. Många av de böcker som bibliotekarierna tipsat om reserveras.

Under bokfikan delar bibliotekarierna ut lästipslistor. Det är inte alla elever som vill ta med en sådan lista hem. De är nöjda med de tips de får muntligt, men jag har också valt att lägga fram listorna på mitt bord eller att sätta upp dem på bibliotekets anslagstavla.

På föräldramöten har vi informerat om att vi kommer att ha den här aktiviteten. Inför en bokfika skickar lärarna också ut information om det i veckobrevet till föräldrarna, men vi skulle så klart även kunna skicka ut lästipslistan i ett veckobrev. Det har jag inte tänkt på tidigare!

Utmaningar och utvecklingspotential

Under arbetets gång har man löpande justerat och vidareutvecklat konceptet. Allt blir inte heller exakt i detalj likadant på de olika skolorna. Till exempel väljer kanske någon skolbibliotekarie att hänga upp tipslistorna på anslagstavlan, någon annan att lägga dem på bordet i biblioteket och ytterligare någon att dela ut dem. Person, situation och behov får styra. Samtidigt pågår reflektioner kring hur man kan förändra och vidareutveckla det man gör. Syns boktipsen i rummet och miljön? Ger det avtryck? Hängs det upp tipslistor på väggarna? 

– För oss vore det till exempel roligt att få bättre återkoppling på hur barnen på mellanstadiet pratar om träffarna efter att vi varit där. Det är en sak jag tänkte att vi ska prata med skolteamet om, hur vi kan få veta mer om vad som händer efteråt. Skolbibliotekarierna på högstadiet pratar ju med eleverna just när gåvoböckerna delas ut, men vad händer sedan? frågar sig Linda.

Hon tycker också att det vore roligt att fundera över hur man skulle kunna involvera barnen ännu mer i bokfikorna men påpekar samtidigt att det är en balansgång, eftersom dessa träffar inte ska upplevas som ett tvång, fyllda med måsten. 

I mötet med 9–12-åringarna har vissa barn blivit hämtade av föräldrar mitt under fikan, vilket skapat lite orolighet och röra. Detta måste man prata om för att se hur man kan hantera det framöver, så att det inte blir ett störande moment i träffen.

Ett annat, kanske evigt, samtalsämne är fikan. Denna så centrala del av träffen, en mysfaktor, men som inte alltid är lätt att väva in på ett sätt som gör att allt flyter smidigt och lugnet bibehålls. 

– Vi har också diskuterat det här med själva fikan med de yngre barnen. Det blir lätt ett väldigt ståhej när det gäller själva fikan. 

Hon fortsätter:

– Vi skulle så klart också vilja se ännu fler barn som kommer till folkbiblioteket efter att vi träffat dem på skolorna, men det är inte lätt för barnen att ta sig till oss. Ofta behöver man en vuxen för att kunna komma hit. Visst ser vi barn som kommer hit efter att vi träffat dem på skolorna, men vi skulle önska att det skedde i ännu större utsträckning. 

Men det här med bemanning och att få personalen att räcka till, då? Nej, det tycks hittills inte ha varit föremål för någon större diskussion i Kävlinge kommun.

– I vissa fall har vi bokfikorna när vi inte har fast bemanning i biblioteket, i annat fall kan man försöka byta eller om det inte går att lösa på något sätt så har vi satt in vikarier. Hittills är det en verksamhet som alla tycker är bra. Framför allt med högstadiet är det ju så inarbetat. Det finns inget frågetecken kring det. Det är så vi gör!

En lyckad kombination

I inledningen till denna artikel konstaterades det att Skolinspektionens granskning visade att fler elever vill tala om egenvald litteratur och egna läsupplevelser. Även om angreppsvinklarna inom de två biblioteksformerna må vara olika, konstateras det i artikeln Att läsa med elever vidare att dessa biblioteksformer har gemensamma skärningspunkter. 

En artikel som bidrar till att fördjupa förståelsen för dessa gemensamma skärningspunkter och för hur bibliotekens olika uppdrag i samverkan skulle kunna stärka målgruppen ytterligare i deras läsning och intresse för litteratur är Ungas läsupplevelser av Emma Berge Kleber, universitetsadjunkt, och Amira Sofie Sandin, universitetslektor vid Högskolan i Borås. I artikeln belyses relationen mellan begreppen läsupplevelser och läsförmåga:  

Läsupplevelser hänger nämligen samman med läsförmåga, det vill säga hur lätt eller svårt läsaren har att avkoda text och skapa mening av det lästa […]. Besläktade med begreppet läsupplevelser är begrepp som läslust och läsmotivation […]. Även begrepp som läsfrämjande och lässtimulans kan kopplas till läsupplevelser och läslust och handlar om samhälleliga insatser som görs exempelvis genom bibliotek och läsfrämjandeorganisationer för att stimulera barns och ungas intresse för läsning och litteratur. Konkret kan sådant arbete ske genom bokprat, programaktiviteter, författarbesök, skrivarkurser, medieplanering och så vidare.

Utan att ha tagit avstamp i vad som framgår i artikeln Ungas läsupplevelser tycks Kävlinge kommun göra just det som framgår av stycket ovan. Här sker samhälleliga insatser i form av en sorts programaktivitet och bokprat. Barnen får möjlighet att ta del av och dela med sig av läsupplevelser. Träffarna bygger på lust och stimulans för ökat intresse och motivation. Dessutom sker det i ett samverkansformat där såväl folkbibliotek som skolbibliotek kommer till sin rätt utifrån vars och ens respektive uppdrag.