“Vi är ett demokratihus” – norskt bibliotek vill göra politiken tillgänglig för folket

De två norska kommunerna Tønsberg och Færder har ett gemensamt bibliotek sedan nästan 100 år tillbaka. Idag har biblioteket en hel avdelning för demokrati och yttrandefrihet, och ett kalendarium där politiska samtal har en tydlig plats.

De båda angränsande kommunerna ligger vid Oslofjordens västra sida. Idag är Færder kommuns tätort Borgheim en del av tätorten Tønsberg. Ända sedan 1927 har kommunerna haft ett bibliotekssamarbete, och det gemensamma biblioteket ligger mitt i Tønsbergs centrum. Biblioteket har ett trettiotal anställda, och har en hög besöksfrekvens. De senaste åren har bibliotekets organisation förändrats. År 2013 gjordes en ändring i den norska bibliotekslagen. Då utökades lagen till att: “Folkebibliotekene skal være en uavhengig møteplass og arena for offentlig samtale og debatt.”

Efter detta inrättades en ny demokratiavdelning på Tønsberg og Færder bibliotek. Stine-Marie Schmedling arbetar som ansvarig för avdelningen, och förklarar:

– Lagen hade sedan tidigare gjort klart att biblioteken ska tillhandahålla böcker och medier för utlåning, och erbjuda en aktiv informations- och litteraturförmedling. Som en följd av att lagen förändrades 2013, omorganiserade vi vårt bibliotek 2022 och inrättade en hel avdelning för demokrati och yttrandefrihet. Numera har vi tre avdelningar: böcker och medier, förmedling samt demokrati och yttrandefrihet. 

Aktuella samhällsfrågor lyfts inne på biblioteket

Avdelningen för demokrati och yttrandefrihet arbetar intensivt för att vara just en aktuell arena för offentligt samtal. Det finns bibliotek som arbetar på liknande sätt i Norge, men liksom i Sverige finns det många ytterligheter i biblioteksvärlden. Stine-Marie nämner att det finns ett “kjempestort” bibliotek i Oslo med massor av anställda, och väldigt små bibliotek i byar som kanske bara har en anställd. Men hon har inte hört talas om något annat bibliotek i landet som har en hel avdelning som arbetar specifikt med dessa frågor.  

– I Tønsberg arbetar vi konkret med politiken på olika sätt. Det vi gör allra mest är att samtala med kommunen. Vi är anställda av kommunen, men det är armlängds avstånd, och politikerna ska inte lägga sig i hur vi gör vårt arbete. Samtidigt försöker vi vara en arena för viktiga saker som rör medborgarna, berättar Stine-Marie.

Vad är det då som sker i biblioteksrummet och hur fungerar det i praktiken? 

– Vi har exempelvis haft valtorg inne på biblioteket, och valvaka. Vid kommunalvalet för två år sedan hade vi nattöppet med en liten bar, säger Stine-Marie. 

Eftersom båda kommunerna ligger vid Oslofjorden är klimatpåverkan och huruvida fiske ska förbjudas helt eller delvis stora samhällsfrågor. 

– Vi har haft debatter om detta med lokala fiskare som påverkades direkt av det politiska beslutet, och forskare. Vi kommer att ha en debatt med politiker, eftersom det finns en konflikt kring vilka som ska betala för ett reningsverk – stat eller kommun, berättar Stine-Marie. 

Hon berättar även om ett pågående stadsutvecklingsprojekt i Tønsbergs centrum, som presenterar olika förslag på hur stadskärnan kan förändras. 

– Alla dessa förslag och ritningar har vi haft tillgängliga på biblioteket så att invånare kan komma och se själva. Vi upprättade ett tillfälligt plankontor på biblioteket för de ansvariga i projektet, så att invånare själva kunde komma in och prata, få information och ställa frågor till de som arbetar med stadsutvecklingen, säger Stine-Marie.

Motsättning mellan armlängds avstånd och politiska samtal?

Under våren 2024 besökte Norges utrikesminister Espen Barth Eide biblioteket i Tønsberg. Han deltog i ett samtal om utrikespolitiken tillsammans med bibliotekschefen Birgithe Schumann-Olsen. Det handlade om ett framtida USA med eller utan Trump, om krigen i Ukraina och Gaza. Samtidigt pågick det livliga demonstrationer utanför biblioteket, arrangerat av Palestinakommittén. Hur agerade biblioteket här? 

– Jag har själv varit aktiv i politiken och tycker det är jättebra om folk bryr sig så mycket att de demonstrerar! Det hör ju hemma i en demokrati att få uttrycka sin åsikt. Jag tycker inte att det är så dramatiskt, men vissa ser förstås inte så positivt på det, utan tycker att det verkar skrämmande, säger Stine-Marie. 

Stine-Marie gick således ut, innan samtalet med utrikesministern började, och pratade med demonstranterna. Hon försökte förklara att det var viktigt att biblioteksbesökare kunde få röra sig fritt ut och in ur biblioteket, inte bli skrämda och att alla demonstranter var välkomna in till samtalet. Det visade sig fungera bra. Många kom in och lyssnade. Det var också möjligt för publiken att ställa frågor till utrikesministern. (Lyssna på samtalet här.)

– Men min favorit bland exempel då vi arbetar med biblioteket som en arena för politiska samtal, är när ordföranden i kommunstyrelsen kommer på lördagar och sitter vid ett barnbord på barnavdelningen. På bordet finns det saft, kakor och böcker. Alla barn, deras föräldrar och mor- eller farföräldrar kan komma och prata och ställa frågor om olika saker. Det här har varit väldigt framgångsrikt, berättar Stine-Marie.

Hon berättar att konceptet omprövats, tidigare satt ordföranden vid ett bord på vuxenavdelningen på tisdagskvällar, utan att någon riktigt vågade gå fram. Bibliotekarierna bestämde sig för att ordföranden istället skulle komma en dag då det är väldigt många familjer på biblioteket, vilket är lördagar. Men hur förhåller sig då biblioteket till armlängds avstånd? Om utrikesministern kan komma, får även andra politiska grupper använda biblioteket som arena? 

– Vi är tydliga med hur vi arbetar, det vill säga att vi har redaktionellt ansvar. Det var Arbeiderpartiet som föreslog att utrikesministern skulle komma, och vi var tydliga med att vi kunde bjuda in honom, men att vi håller i arrangemanget och att vi inte kan samarbeta med ett politiskt parti. Palestinakommittén föreslog att vi skulle ha ett bokprat med en känd journalist som rapporterat mycket från Palestina. Vi sa ja till att samarbeta och att bjuda in honom, men var väldigt tydliga med att vi bestämde vem som skulle hålla i samtalet och intervjua journalisten, berättar Stine-Marie.

Hon ser uppdraget på ett liknande sätt som uppdraget med att tillhandahålla böcker. 

– Vi ombesörjer en bred samling av böcker. Det finns böcker både om alternativ medicin och kemisk medicin. Det betyder inte att du berättar att någon är bättre än de andra. Det vi ska ansvara för är att det ställs kritiska frågor – inte att ta ställning. Och vi ska vara transparenta och tydliga med det, säger hon och tillägger:

– Det finns förstås en rädsla för “konflikt”, men ofta är det ju bara olika åsikter. Vi vill ge plats för “goa” mötesplatser mellan folk och folkvalda, säger Stine-Marie, och hänvisar till att det alltid ska vara möjligt att ställa frågor. Även till utrikesministern då han besöker biblioteket.

Demokrati genomsyrar alla avdelningar

Tønsberg og Færder bibliotek har också kontorsplatser för två fristadsförfattare, en för respektive kommun. Det är något som de vill fortsätta med. Hur ser ansvaret ut här?

Jag anser att om tillit till politiker ska byggas, behöver vi reducera avståndet mellan folk och politiker – vi har ju själva valt dem. Vi vill göra politiken tillgänglig för befolkningen.

– Det är delade tjänster mellan oss på biblioteket och en flyktingkoordinator. Flyktingkoordinatorn har hand om bostadssituationen och hälsofrågor. Fristadsförfattarna är ju även en del av kommunens introduktionsprogram för flyktingar och studerar norska. Vi på biblioteket har hand om kulturarbetet, att sätta dem i kontakt med andra kulturarbetare och institutioner, samarbeta och arrangera evenemang, egentligen allt som hör till deras arbete. Några av de aktiviteter vi gjort tillsammans är arrangemang för Palestina tillsammans med andra fristadsförfattare och vi har haft poesiscen, berättar Stine-Marie. 

Att folkbibliotekets roll för yttrandefrihet är viktig, har ofta poängteras. Det lyfts fram även i andra artiklar på Digiteket, av bland annat samordnare och koordinatorer för fristadskonstnärer. Stine-Marie, som själv har en bakgrund som politiker, ser tillgängligheten som en kärnpunkt.

– Vi har en plats som ligger mitt i centrum, på gångavstånd från rådhuset. Biblioteket är byggt på ruinerna av ett kloster och det är ett väldigt använt hus genom tiderna och idag. Vi förmedlar vad som står i bibliotekslagen. Vi har ett bokbestånd och vi är ett demokratihus, men det finns rum för olika tolkningar av lagen. I Norge har vi en hög grad av tillit till system och institutioner. Jag anser att om tillit till politiker ska byggas, behöver vi reducera avståndet mellan folk och politiker – vi har ju själva valt dem. Vi vill göra politiken tillgänglig för befolkningen, säger hon.

Tønsberg og Færder bibliotek har, förutom att vara en arena för politiska samtal, många andra aktiviteter, bland annat sagostund tillsammans med sagoberättare från yrkesgrupper som bär uniform, såsom polis, sjuksköterska och brandman. De har till exempel en filosofisk samtalshörna på fredagarna, flera författarsamtal i månaden och bokbindarverkstad för unga. De tre olika avdelningarna på biblioteket hör alla ihop med demokrati, menar Stine-Marie. 

– Att bibliotek har gratis utlån till alla är en grund för att göra det möjligt att ta till sig information. Så demokratiavdelningen är inte frikopplad från de andra avdelningarna. Vid varje arrangemang ser vi till att förmedla specifik litteratur som rör de frågor som diskuteras, säger hon.

Under hösten arrangeras bland annat en debatt om cirkulär ekonomi och återbruk, med politiker från den lokala regionen Vestfold, som nyligen har blivit invalda i Stortinget. Det kommer också att bli debatt om kärnkraft, mellan en forskare i kärnfysik och en kommunpolitiker från Sosialistisk  Venstreparti. Debatten modereras av Stine-Marie Schmedling själv. Med andra ord, det finns plats för många aktiviteter inne i Tønsberg og Færders biblioteksrum. Inte minst när det gäller utrymme för yttrandefrihet och plats för medborgarnas egna frågor.

Tips till folkbibliotek som vill verka som demokratihus