Samiska kulturmiljöer i Jämtland, Härjedalen och Västernorrland
Den här lektionen handlar om den samiska kulturens närvaro i Jämtland, Härjedalen och Västernorrland. Lektionen lyfter bland annat att samer och den övriga befolkningen alltid har haft nära kontakt och du får även lära dig om olika samiska befolkningsgrupper genom historien.
Sydsamiska kulturlandskap i Jämtlands län – bland renvallar och kåtatomter
I den här filmen berättar Ewa Ljungdahl om och visar bilder från lämningar i Jämtland och Härjedalen. I stället för ett turistiskt fjällandskap med avlägsen vildmark får du kunskap om ett samiskt nära kulturlandskap med diskreta spår som kan läsas som ett arkiv över samers vardagsliv, arbetsliv och förkristna religion. Det samiska kulturlandskapet och dess utveckling beskrivs genom bilder från platser och lämningar som kåtatomter, renvallar, mjölkgropar, bengömmor och gravar. Alltsammans avspeglar samhörigheten med landskapet. Dessa osynliga dimensioner, det immateriella kulturarvet, vet vi mindre om eftersom källor saknas, då samiskan inte varit ett skriftspråk. Det mesta har överförts muntligt mellan generationer. När den samiska historien skildras är det i regel med storsamhällets ögon. Samiska sagesmän och sageskvinnor har därför stor betydelse genom att binda ihop historien med nutiden.
Rennäringens utveckling beskrivs från kringvandrande intensiv tamrenskötsel till en mer bofast och storskalig extensiv renskötsel med fokus på köttproduktion. Idag bor de flesta samer i tätorter. År 2020 var 10 procent av de svenska samerna sysselsatta med rennäring. Under 1900-talet har det samiska kulturlandskapet ställts inför en rad hot, såsom gruvdrift, vindkraftparker, skogsbruk och storskalig turism. Klimatförändringarna är ytterligare ett hot.
Avslutningsvis påminns du om att den fina viloplats du kanske finner på fjället med stor sannolikhet kan vara en gammal renvall eller visteplats. Samma platser som var attraktiva för renskötare är attraktiva för alla inklusive dagens besökare.
Utan att du själv har en aning om det så ligger du helt enkelt inne i finrummet hos en familj som bodde här för länge sen. /—/ Skänk en tanke till den som var före oss här. Även om vi inte är alldeles säkra på det. Vi kan väl ligga och vila och tänka en stund på dem. Framför allt att vi respekterar deras platser och inte förstör.
Ewa Ljungdahl
Samiska befolkningsgrupper i Västernorrlands län
I denna film berättar Ewa Ljungdahl om samiska befolkningsgrupper och kulturmiljöer i Västernorrlands län. Västernorrland förknippas inte så ofta med samer men det har funnits flera samiska befolkningsgrupper där och spår av dem finns kvar. Från samiskt perspektiv är det svårt att göra en länsvis avgränsning eftersom samerna följt sina renar mellan fjällmiljö och vinterbetesland ända ut till kustens städer och öar. Samer och den övriga befolkningen har alltid haft nära kontakt. Idag finns en fastboende samisk befolkning, med olika historisk bakgrund, spridd i hela länet. Västernorrlands sameförening och Örnsköldsviks sameförening är två aktiva föreningar. Assimileringen till storsamhället har försvårat för samerna att behålla identitet, kultur och språk men det finns ett allt större intresse av att söka kunskap om de samiska rötterna.
Exempel på befolkningsgrupper, kulturmiljöer och system som du får stifta bekantskap med genom bilder och berättelser är lappskatteland, sockenlappinstitutionen och motsvarande i stadsmiljö: stads-lapp, bofasta samer utan renar (en blandad grupp) och fjällsamer på tillfälliga besök vid kusten (fattiga som benämndes tiggarlappar men som behandlades med respekt). Närheten till samhällen och marknader för avsättning av kött, skinn och hantverk var viktig och samerna var en självklar del av torghandeln i städer som Härnösand och Sundsvall. De hyrde in sig hos bofasta eller bodde i flyttbara tältkåtor, både centralt och på öarna utanför städerna. Många återkom under vinterbetestid, år efter år. Samer kunde lite svenska och bofasta lite samiska. Ofta var det goda relationer med ömsesidigt utbyte.
Spåren efter den äldre samiska närvaron finns i historiska källor som kyrkoböcker, husförhörslängder och tingsprotokoll. Men också i fysiska spår som eldstäder, trädrester, husgrunder, gravar och fångstgropar. Längs flyttvägar och i vinterbetesland finns tusentals, kanske tiotusentals, rester av eldstäder som visar på en utbredd renskötsel. Avslutningsvis beskrivs kulturmiljöerna vid Norra Bergets friluftsmuseum i Sundsvall; Lappstan och Lappgränd vid Skönsmons kyrka; Härnösand med stadskärna, Hemsön och friluftsmuseet Murberget; Lapptorpen i Österforse och Lockstamon i Björna socken. Sistnämnda anses vara en av Sveriges bästa renbetesmarker och dit kommer renskötare från Vilhelmina fortfarande vintertid. Du får också stifta bekantskap med Jon Johansson ”Lapp-Jon” och Sjul Jonsson!
Om Ewa Ljungdahl
Ewa Ljungdahl är svensk arkeolog, författare och föredragshållare med samisk historia som specialitet. I många år arbetade Ewa Ljungdahl på Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund. 2018 fick hon Svenska Samernas Riksförbunds hederspris för ”hennes mångåriga och ovärderliga insatser inom arkeologi och kulturhistoria, vilket starkt bidragit till att synliggöra den samiska närvaron i Jämtlands län”.
Fördjupning
Diskussionsfrågor
- Känner du till några samiska kulturmiljöer i ditt närområde?
- Finns det något från den här lektionen som du kan omsätta i praktiskt arbete i din verksamhet?
Avslutning
Den här lektionen har visat på många exempel på samisk närvaro både förr och nu i Jämtland Härjedalen och Västernorrland. Med ökad kunskap om samiska kulturmiljöer, ortnamn och spår i landskapet ser du med nya ögon på ditt närområde.
I nästa lektion får du insikt i hur de samiska språken och litteraturen har betydelse för både urfolket samernas identitet och för den enskilda människan.