Gå direkt till kursmenyn Gå direkt till innehållet

Barn i behov av extra stöd

De flesta barn följer samma mönster och lär sig prata och kommunicera, lyssna och förstå ungefär på samma sätt och i liknande takt. De har en så kallad typisk språkutveckling. Hur kan vi på olika sätt stötta de barn som inte följer den typiska språkutvecklingen? Vilka är barnets utmaningar och hur visar de sig? Hur kan du möta barnet på just det barnets nivå och hjälpa det vidare?

Varje barn med extra svårigheter har rätt att få hjälp och stöd. I följande föreläsning berättar logoped Catarina Sjöberg mer om avvikande språkutveckling. Det är även Catarina som har skrivit texten i denna lektion.

Avvikande språkutveckling

Begreppsförklaring
Kommunikativ responsivitet innebär att du som vuxen är närvarande, lyssnar, upptäcker och svarar på barnets sätt att kommunicera med dig. Det lilla barnet som tittar upp mot en fågel och får svaret – “Ja, titta en fågel!” Eller barnet som sträcker sig mot gungorna och du förstår och svarar – “Vill du gunga? Kom så gungar vi!” 

Om avvikande språkutveckling

De flesta barn följer en så kallad typisk språkutveckling och med det menar man att de lär sig prata och kommunicera, lyssna och förstå ungefär på det sätt de flesta andra barn gör. Vi kan se att de flesta följer samma mönster när de lär sig kommunicera.

Men hur kan vi möta och stötta de barn som inte följer den typiska språkutvecklingen? De barn som har extra svårigheter har rätt att få stöd och det är därför viktigt att du funderar på varför barnet har de här utmaningarna och hur du ska kunna hjälpa barnet i sin språkutveckling. Försök att hitta och fokusera på vad barnet kan och utgå från barnets styrkor. Det är mycket lättare att förbättra och träna extra på det man redan kan än att lära sig något helt nytt.  

Språklig sårbarhet

Språklig sårbarhet är ett uttryck där man tittar på hur barnets språkliga förmåga är i ett sammanhang eller i en situation. Barnet kan i grunden ha en god språklig förmåga, men sätts i situationer där det inte klarar av att använda sitt språk fullt ut. Det kan vara flerspråkiga barn som inte har några språkliga svårigheter när omgivningen talar modersmålet, men som när de hamnar i en svensktalande miljö inte klarar av att uttrycka sig på svenska och då inte kan leka och kommunicera på samma nivå som hemma. Det kan också vara ett barn med olika neuropsykiatriska utmaningar som adhd. Vid lek med ett par barn i en lugn miljö kan det uttrycka sig bra, men när samma barn ska leka i en stor barngrupp får det svårare att hantera hur det ska uttrycka sig eller förstå vad som sägs. Då är det inte de språkliga förmågorna som gör att barnet får svårt med språket utan det är andra funktionsnedsättningar, miljön eller vilka det ska prata med som blir svårigheten.

Det vi i Sverige kallar för språkstörning respektive talstörning är medicinska termer. De kan ses som ett paraplybegrepp för de svårigheter som leder till att barnet inte följer den typiska språkutvecklingen. Svårigheten försvinner i många fall inte utan förändras och visar sig på andra sätt ju äldre barnet blir.

Språkförståelse och kommunikation

I begreppet kommunikation ingår barnets pragmatiska förmåga, vilket kan sammanfattas i hur barnet använder sitt språk när det pratar med andra. För små barn handlar det om att kunna tolka och ta hänsyn till andra när de pratar. Att förstå turtagning, det vill säga jag pratar och du lyssnar, du pratar och jag lyssnar. Det handlar också om hur barnet ser mig, ger mig ögonkontakt och anpassar sig till mig när vi pratar. Hos äldre barn kan det vara svårt att hålla sig till ämnet, att förstå skämt och ironi och kunna läsa lite mellan raderna när kompisarna pratar och leker. Det här ser vi ju självklart även hos barn med andra funktionsnedsättningar.

Till de språkliga förmågorna räknar vi barnets ordförråd. Det handlar förstås om hur barnet lär sig nya ord, hur många ord de förstår och att de lätt kan hitta ord när de ska berätta och beskriva något. Den grammatiska förmågan innehåller både förmågan att sätta ihop många ord till långa innehållsrika meningar, men även om hur barnet hanterar böjningar, ändelser och funktionsord, som prepositioner och pronomen, för att förändra meningens betydelse. Sen behöver barnet kunna tolka och förstå när andra pratar, både ordens betydelse och hur meningar sätts ihop och vad de betyder. Det är stor skillnad på om man säger han ger mig en boll eller jag får en boll av honom. Jag använder inte samma ord eller grammatik, men det betyder samma sak. Om jag säger han ger henne en boll eller hon ger henne en boll, då använder jag nästan samma ord och grammatik, men det betyder inte samma sak.

Så språkförståelsen är en stark språklig förmåga som innebär att man ska kunna förstå och tolka alla pragmatiska signaler, att man ska förstå orden och vad orden betyder och att man ska förstå när man hör långa meningar som sätts ihop på olika sätt.

Talstörning och språkstörning

Talstörning förekommer då barnet får svårt att hitta de olika språkljuden och därefter snabbt och med precision artikulera tydligt. Ibland lär sig barnet språkljuden senare än förväntat, men är ändå ganska lätt att förstå. Barnet låter helt enkelt bara yngre än det är. Men för vissa barn kan en talstörning göra att de får riktigt svårt att göra sig förstådda. Det kan bero på att barnet har extra svårt att lära sig de olika språkljuden, dysfonologi, men det kan också bero på att barnets talmotorik är för svag eller instabil som vid dysartri. En talstörning som utgår från den sensomotoriska planeringen, taldyspraxi, leder till en otydlig artikulation och barnet kan trots mycket träning vara riktigt svårt att förstå långt upp i åldern.

Att ha en språkstörning eller en grav talstörning ger en större risk för inlärningssvårigheter. Ett svagt språk kan göra det svårt att förstå vad man läser eller att hitta orden när man ska uttrycka sig i skrift. Det kan bli svårt att knäcka läskoden om ljudsystemet inte är stabilt när man ska lära sig läsa. Så en språkstörning försvinner alltså inte bara för att barnet lär sig ”prata rent”, utan är en funktionsnedsättning som kan påverka barnet även långt upp i skolåldern och även som vuxen.

Stimulera i rätt riktning

Oavsett barnets utmaningar så kan vi alltid med rätt struktur och hjälp stötta barnet i dess utveckling, även om det för en del barn blir ett litet steg i taget. För alla barn med språkliga och kommunikativa svårigheter finns det några grundläggande metoder du ska använda för att stimulera i rätt riktning.

Kommunikativ responsivitet

Kommunikativ responsivitet innebär att du som vuxen är närvarande, lyssnar, upptäcker och svarar på barnets sätt att kommunicera med dig. Det lilla barnet som tittar upp mot en fågel  får svaret “Ja titta en fågel”, eller barnet som sträcker sig mot gungorna och du förstår och svarar “Vill du gunga? Kom så gungar vi.”

Fokustid

Ta en stund varje dag då du lägger allt fokus på barnet som har det extra svårt. Använd de sätt du kan för att barnet ska förstå dig och du ska förstå barnet. Visa bilder, teckna, var extra tydlig och lyssna på hur barnet uttrycker sig. En liten stund om dagen är guld värd. Ni kan sätta er ner var som helst, det viktiga är att du passar på när tillfälle ges.

Ett tips är att prata långsamt, vilket gör att det blir lättare för barnet att förstå vad du säger. Upprepa gärna långsamt det som är extra viktigt. Barn samlar på sig ord genom att de hör och förstår många ord. I vanliga fall frågar de vad saker heter och hur de hör ihop, men för barn med språkliga svårigheter kan frågan bli för svår. Då måste vi ge barnet ord, svar och förklaringar även om det inte ställer frågan. Ha för vana att använda rätt ord och undvik den, det och dom både när du uttrycker dig och när du hör barnet förenkla sitt språk.

Att hitta rätt ord kan vara svårt och du kan hjälpa barnet till rätt uttryck genom att ge ledtrådar.

  • Hjälp till genom att säga en mening som leder till ordet: “Du klipper ju med en …”
  • Ge barnet första ljudet: “Du klipper med en ssa…”
  • Ge två alternativ: “Är det en stol eller en sax?”
  • Be barnet repetera ordet: “Det är en sax. Kan du säga det?”

Språklek

Leken stärker språkutvecklingen och språket stärker leken, så ett säkert sätt att stimulera barnets kommunikation är att leka tillsammans. Härma varandra och ge varandra små uppdrag, för att kunna förstå och följa vad man ska göra och förstå vad leken går ut på. Självklart är barnens gemensamma lek extra viktig, men du som vuxen kan anpassa dig mer till barnet och därigenom hjälpa barnet vidare i leken. Var en språkkommentator och berätta vad som händer och hur leken ska gå till. Följ barnets flow i leken, se vad barnet gör och gör likadant. Att som vuxen ställa en massa frågor riskerar att avbryta barnets fantasi, så ersätt gärna frågorna med att prata om vad som händer.

Högläsning

När vi läser tillsammans får vi möjlighet att ge barnet många ord som de aldrig annars hör.  Det gör att du leder barnet in i en fantasivärld med platser och situationer som du aldrig kan vara i själv. Mitt i djungeln bland stora dinosaurier eller på stranden där ni plockar snäckor och sjöstjärnor. Att läsa en stund varje dag stärker barnets ordförråd samtidigt som ni får en mysig stund tillsammans där barnet kan tanka energi och gemenskap.

För tid, glädje och tillsammans en liten stund varje dag, det är språkutvecklingens grunder.

Så kan du göra vid avvikande språkutveckling

  • Försök att fokusera på vad barnet kan och utgå från dess styrkor i språket. Det är mycket lättare att förbättra och träna lite mer på det man redan kan än att lära sig något helt nytt. 
  • Högläsning har en stor betydelse för att stärka barnets språkutveckling. Genom böckerna får barnet många fler ord än det skulle ha hört i vardagen. Du tar med barnet in i olika fantasivärldar och till platser ni själva inte kan komma till.