Vägledning för kollegialt lärande
Hur kan vi öka vår kunskap om ungas läsvanor eller om hur ljudboken påverkar litteraturen och läsarna? Hur kan vi lära oss mer om på vilka sätt inspirerande läsmiljöer kan utformas eller hur vi kan öka ungas engagemang och inflytande i det läsfrämjande arbetet? Vad behöver vi egentligen veta och kunna för att främja barns och ungas läsning? Inom biblioteksverksamhet finns ständigt behov av att lära sig mer och utveckla verksamheten. Kollegialt lärande är ett strukturerat och systematiskt arbetssätt där kollegor tillsammans utvecklar kunskap utifrån användarnas, och därmed professionens, behov.
Satsningen Läsfrämjandelyft för folkbibliotek 2021–2023 är ett regeringsuppdrag med fokus på folkbibliotekens kompetensutveckling. Läsfrämjandelyftet handlar om att stärka biblioteksmedarbetarna i sin profession och i rollen som läsfrämjare. Det handlar också om att stärka bibliotekens chefer och medarbetare i att arbeta strategiskt med det läsfrämjande uppdraget. Slutmålet är att ge barn och unga mer likvärdiga förutsättningar för fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser.
Om vägledningen
Den här vägledningen syftar till att vara ett stöd för att analysera, planera, genomföra och följa upp kompetenshöjande insatser kopplat till läsfrämjande och litteraturförmedling. Den binder därmed samman kompetensutveckling och verksamhetsutveckling. Vägledningen kan användas för att främja ett aktivt arbetsplatsbaserat lärande i grupp, som har barns och ungas läsning i fokus. Den går att anpassa efter bibliotekens olika förutsättningar.
Utöver vägledningen finns en inspelning som mer ingående beskriver det kollegiala lärandet och ger praktiska exempel på hur bibliotek kan arbeta med gemensam utveckling.
Denna film innehåller ingen visuell information utan består bara av folk som pratar, detta medför att ingen syntolkad version har bedömts behövas.
För bibliotekschefer och verksamhetsledare kommer det att finnas ett särskilt material kopplat till vägledningen för kollegialt lärande. Det tas fram av Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås, inom ramen för kursen Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek (2023–2024).
Lärande i biblioteket
Det finns många olika sätt att fördjupa sin kunskap inom alla de områden som biblioteksverksamhet spänner över. Vi kan läsa vetenskapliga texter, gå en kurs, delta i en konferens, vara aktiva i nätverk, lyssna på inspelade föreläsningar och poddar, åka på studiebesök eller läsa rapporter om hur andra bibliotek har arbetat.
Det finns också åtskilliga strategier för kompetensutveckling. Vissa strategier har fokus på hur vi som individer kan agera för att öka vår kompetens inom ett område, medan andra strategier istället inriktas mot hur en grupp kollegor kan lära tillsammans.
Om många från biblioteksverksamheten deltar i gemensamt lärande ökar möjligheterna till verksamhetsutveckling. Kollegialt lärande är ett sätt att möjliggöra kompetensutveckling och lärande inom biblioteksorganisationen som bidrar till att vi fördjupar vår kunskap tillsammans.
Vad är kollegialt lärande?
I det kollegiala lärandet undersöker och reflekterar bibliotekspersonal tillsammans över det som de gör när de arbetar i biblioteket, det vill säga den praktiska yrkesutövningen. Det handlar om att lära genom egna och kollegors erfarenheter och genom att använda dokumenterad kunskap, till exempel aktuell forskning, inom biblioteksområdet och angränsande områden.
Kollegialt lärande kan beskrivas som ett samlingsbegrepp för olika former av strukturerat, gemensamt arbete. Hur vi lär tillsammans kan se ut på olika sätt beroende på vad vi vill lära oss mer om, vilka frågor vi vill få svar på och hur lokala förutsättningar ser ut. Arbetet tar avstamp i användares, eller potentiella användares, behov och förutsättningar. Det utgår från professionens behov, kunskaper och färdigheter och förutsätter ett vetenskapligt förhållningssätt. Det kollegiala lärandet förstärks när vi använder både kunskap utifrån, exempelvis från vetenskapliga artiklar, och kunskap från den egna verksamheten.
Vad är syftet med kollegialt lärande?
Syftet med kollegialt lärande är att tillsammans utveckla biblioteksverksamheten så att den bygger på både forskningsbaserad kunskap och beprövad erfarenhet. Det kollegiala lärandet bidrar till en kompetensutvecklingskultur där olika slags kunskap synliggörs. När en arbetsgrupp samtalar, reflekterar och sätter ord på erfarenheter och tankar bygger vi ny och gemensam kunskap tillsammans. Genom att låta erfarenheter brytas mot varandra kan vi synliggöra yrkeskunnande och tyst kunskap. När vi urskiljer viktiga frågor och synsätt, tar avstamp i ett teoretiskt material, väljer bland begrepp och diskuterar arbetets etiska dilemman skapar vi också en gemensam referensram och förståelse att utgå från i det fortsatta arbetet.
Vad behövs för att kunna arbeta med kollegialt lärande?
För att kunna arbeta med kollegialt lärande behöver vi tillgodose några förutsättningar. Bibliotekschefen, eller den som leder biblioteksverksamheten, behöver organisera arbetet så att medarbetarna har tid att delta i träffar och samtal. Det behöver därför finnas både legitimitet för systematisk kompetensutveckling och praktisk möjlighet att vara engagerad.
Det behöver också finnas en plats att träffas på, fysisk eller digital. Det krävs en arbetsgrupp och en gemensam överenskommelse om hur samtalen ska gå till, vilken metod som ska användas och om någon kollega ska leda samtalen. Den kollega som leder det kollegiala lärandet behöver kunna leda och fördjupa samtalen, främja ett tryggt samtalsklimat men också utmana och bidra till ett professionellt förhållningssätt.
Om kompetensutvecklingen ska bidra till en bestående utveckling av läsfrämjande och litteraturförmedling bör den vara kontinuerlig och långsiktig.
Om kommunen sökt och fått bidrag för kompetenshöjande insatser inom läsfrämjandelyftet kan bibliotekspersonal exempelvis arrangera eller delta i kompetenshöjande insatser arrangerade av andra och använda vikariemedel för att frigöra tid till kompetensutveckling.
Vägledningens fem steg
Som stöd för det kollegiala lärandet finns en vägledning. Vägledningen beskriver en systematisk process i fem steg.
Identifiera
Det första steget handlar om att identifiera vad det är vi vill arbeta med. Att identifiera en gemensam fråga är därmed startpunkten för det kollegiala lärandet. Finns det något vi har uppmärksammat i biblioteksvardagen som skulle behöva lyftas för gemensamt kunskapssökande och gemensam diskussion? Har vi kartlagt våra kompetensbehov och urskilt områden som vi behöver fördjupa?
Frågan vi enas om behöver vara inom ett område där det finns möjlighet att faktiskt utveckla eller påverka. Det ska vara en öppen fråga som är möjlig att samtala kring, där kunskap kan sökas på olika sätt och olika metoder kan prövas för att få veta mer. Vad har vi god kunskap om och vad saknar vi kunskap om? Vad vet vi redan om användarna och de potentiella användarna och vad behöver vi veta mer om för att kunna utveckla vårt läsfrämjande arbete? Nedan finns exempel på frågor där kollegialt lärande kan vara ett givande arbetssätt.
- Hur kan vi använda forskning om ungas läsvanor i vårt dagliga arbete på biblioteket?
- Hur kan vi utforma en föreläsning om flerspråkighet och tillgänglig läsning för förskolepedagoger?
- Inspirerar biblioteksrummet till läsning? Vem läser i biblioteket, var och när?
- Hur kan vi utveckla vårt läsfrämjande arbete i samarbete med fritidsgården?
- På vilka sätt kan vi skapa läsmotivation hos unga som gått ut grundskolan?
- Hur kan vi arbeta med silent books på flyktingboenden?
- Varför når vi inte de prioriterade målgrupperna i våra läsecirklar?
- Hur kan vi få fler användare till våra författarsamtal?
- Hur kan vi göra en prövning av barnets bästa när bokbussens turlista ändras?
- Hur kan vi utveckla våra sätt att föra professionella samtal om läsupplevelser?
Förbereda
Nästa steg innebär att vi förbereder oss. Förberedelser kan ske enskilt eller gemensamt, eller både och. Vi analyserar vilken information vi behöver för att kunna arbeta med frågan och hur vi ska göra för att söka information. Att utgå från ett teoretiskt underlag minskar risken för att samtalen hamnar i alltför vardagliga frågor och problem. Teoretiska underlag bidrar också till en gemensam referensram och begreppsapparat att utgå från i det fortsatta arbetet.
Finns det material på Digiteket som anknyter till vår fråga? Finns det vetenskapligt material på andra ställen som vi kan läsa och använda? Finns det rapporter eller filmer från regional biblioteksverksamhet, från myndigheter eller andra organisationer? Finns det artiklar eller kurser på Digiteket som beskriver hur andra kommuner har arbetat med den här målgruppen, som vi kan inspireras av? Finns det någon vi kan ställa frågor till på andra förvaltningar eller i någon förening? Finns det användare eller icke-användare som vi kan få kunskap från?
De exempelfrågor som beskrivs i steget Identifiera kan utforskas genom att både ta del av forskning och av att använda olika metoder för att veta mer, exempelvis litteraturstudier, intervjuer, observationer, fokusgrupper, studiebesök, statistik, enkäter, fältanteckningar eller loggbok.
När vi planerar hur vi ska arbeta, vilken eller vilka metoder vi ska välja och vilka material vi ska använda, behöver vi relatera våra val till hur mycket tid vi har till förfogande. När och hur ofta ska vi ses? Ett genomgripande arbete tar mycket tid i anspråk och vi behöver troligtvis prioritera och välja.
Genomföra
I det tredje steget genomför vi en gemensam aktivitet. Det kan innebära att vi ses och samtalar om texten vi har läst eller inspelningen som vi har sett.
Det finns många strategier, metoder och strukturer för samtal i grupp. Den som leder det kollegiala lärandet anpassar arbetssättet efter frågan, innehållet och de förutsättningar som omgärdar arbetet. Genom öppna, utforskande, fördjupande och utmanande frågor reflekterar vi gemensamt och verbaliserar det vi gör. Samtalen ger möjlighet att bygga vidare på tidigare diskussioner och pendla mellan teori och praktik. Det är väsentligt att hålla fokus i samtalen och att sortera bland tankar och resonemang.
Genomförandesteget kan också vara att vi deltar på en konferens, gör ett studiebesök eller intervjuar någon. Oavsett hur genomförandet går till ska det dokumenteras, så att vi kan följa vår process och vad vi kommer fram till.
Omsätta
Utifrån våra kollegiala samtal med utgångspunkt i de material och den metod vi har valt, diskuterar vi vad nästa steg kan vara. Hur kan vi omsätta det vi har lärt i handling? Är det något av det vi har tagit del av som vi vill pröva på vårt bibliotek? Vi kan välja att pröva en eller flera aktiviteter, beroende på vår fråga. Kanske handlar det om ett nytt arbetssätt eller en ny metod? Kanske handlar det om en ny samverkanspart eller att göra en egen användarstudie?
Vi bestämmer vad vi provar enskilt, parvis eller gemensamt i grupp, beroende på hur vår biblioteksorganisation ser ut. Vi behöver också prata om hur lång tid vi ska prova vårt nya arbetssätt eller genomföra vår undersökning innan vi följer upp och hur uppföljning ska ske. Även när vi omsätter vår kunskap är det viktigt att dokumentera det vi gör och varför.
Följa upp
Hur gick det? Det sista steget handlar om att följa upp och utvärdera. Hur uppföljningen utformas beror på vad det är vi har arbetat med. Vi kan välja en kvalitativ eller kvantitativ ansats, eller en kombination.
Frågor vi kan ställa är exempelvis: Vad fick det vi gjorde för effekter och följder? Hur kan vi ta reda på det? Vem eller vilka ska vi fråga? Behöver vi göra observationer i biblioteket? Kan vi hitta mönster, tendenser eller samband? Vad har vi lärt oss? Motsvarade det vi gjorde och lärde de kompetensbehov som vi hade urskilt? Blev det som vi hade tänkt? Behöver vi prioritera ett nytt arbetssätt framöver?
Även i detta steg är dokumentation väsentlig. Skrivande är dessutom ett verkningsfullt verktyg för att medvetandegöra, samla, beskriva, sortera, precisera och analysera. Analysen ligger sedan till grund för hur vi väljer att gå vidare. Utifrån vår analys kanske vi behöver identifiera en ny fråga som vi fokuserar på härnäst.
Förhoppningsvis har det kollegiala lärandet bidragit till att vi har ökat vår kunskap om den fråga som vi har valt att arbeta med. Sannolikt har vi ökat möjligheterna för en utvecklad och förbättrad yrkespraktik inom läsfrämjande och litteraturförmedling, som bygger på både forskningsbaserad kunskap och beprövad erfarenhet.
Vill du veta mer om kollegialt lärande och andra metoder för att arbeta med kompetensutveckling i biblioteket?
Aleman, L. med flera (2009). Ett steg till! En metodbok för biblioteksutveckling: Tvinningprojektets slutrapport. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Cederberg-Scheike, A. (2016). Handledning för kollegialt lärande. Lund: Studentlitteratur.
Fagerström, P. (2022). Kollegialt lärande i skolan. Stockholm: Gothia kompetens.
Gärdén, C. (2018). Projektrapport Modellbibliotek: Ett projekt för lärande och biblioteksutveckling genom samverkan mellan lokal och regional nivå. Göteborg: Kultur i Väst.
Gärdén, C. (2021). Att leda lärande på bibliotek. I: Aldstedt, E.& Hansson, J. (red.), Ledarskap satt i system: röster om vidgade perspektiv. Lund: BTJ förlag. S. 65-83.
Hammarén, Maria (2005). Skriva – en metod för reflektion. Stockholm: Santérus.
Langelotz, L. (2017). Kollegialt lärande i praktiken: Kompetensutveckling eller kollektiv korrigering? Stockholm: Natur & Kultur.
Skolverket (2023). Planera och organisera för kollegialt lärande.
Ögland, M, Åstrand, L. & Herron, D. (2011). Definitely, maybe eller Do the right thing: en kurs i evidensbaserat biblioteksarbete i praktiken. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Ögland, M. (2022). Begrepp och modeller som redskap för utveckling. I: Aldstedt, E.& Hansson, J. (red.), Ledarskap satt i system: röster om vidgade perspektiv. Lund: BTJ förlag. S. 84-93.
Cecilia Gärdén är innehållskoordinator på Kulturrådet och arbetar bland annat med de vetenskapliga lärresurserna som kommer att publiceras på Digiteket under året.
Foto: Susanne Kronholm