Pappas flicka gör som fan hon vill – en bok om att växa upp som resande

Under 2025 arrangerar Resursbiblioteket för romani chib tre författarsamtal om romsk litteratur och kultur. I det här samtalet har författaren Britt-Inger Hedström Lundqvist bjudits in för att berätta om sin självbiografiska bok Pappas flicka gör som fan hon vill – en skildring av hennes uppväxt, liv och identitet som resande.

I november 2025 arrangerade Resursbiblioteket för romani chib ett samtal med författaren Britt-Inger Hedström Lundqvist på Romska biblioteket i Malmö. I ett personligt och varmt samtal, som leddes av bibliotekarien Senka Islamović, berättade hon om sin självbiografiska bok Pappas flicka gör som fan hon vill – en klassresa med attityd och tjurskallighet, om norm, etnicitet och identitet. Detta var det tredje samtalet i en serie som lyfter romsk litteratur och kultur. Alla samtal har spelats in och finns tillgängliga att titta på i efterhand.

Britt-Inger föddes i Skelleftehamn i Västerbotten men växte upp i Göteborg tillsammans med sina föräldrar och två äldre bröder. Pappan dyrkade sin enda dotter vilket gav henne ett stort självförtroende. Hemmet var en ständig knutpunkt där släktingar, bekanta och främlingar alltid var välkomna. Hennes uppväxt präglades av väldigt många färgstarka personligheter som antingen bodde hemma hos familjen eller hälsade på. Det öppenhjärtiga och välkomnande hem som Britt-Ingers föräldrar hade, är något som verkat inspirerande i Britt-Ingers liv. Hon har själv tagit emot många barn som fosterfamilj.

Trots att det var Britt-Ingers mamma som var resande och inte pappan, så var det i mångt och mycket han som höll fast vid resandefolkets traditioner och kultur. Britt-Inger beskriver hur hennes pappa som litet barn blev omhändertagen av sociala myndigheter och placerad på barnhem. En uppväxt som präglades av utanförskap, misshandel och övergrepp. Det var först när han blev inkluderad och accepterad i resandefolkets gemenskap som han kände samhörighet. 

Skam, revolt och kärleken till böcker

Britt-Inger beskriver att hennes mamma, som själv fått utstå diskriminering, uppmanade sina barn att vara försiktiga och dölja sin identitet som resande. Detta beskriver Britt-Inger skapade en känsla av skam som hon senare gjorde revolt mot. Hon ville inte anpassa sig eller skämmas över att vara resande. Men genom livet har Britt-Inger blivit betraktad och behandlad annorlunda på grund av sin härkomst. När hon sökt jobb har hon till exempel upplevt diskriminering och att attityden till henne förändrats till det sämre när hon berättat att hon är resande. Att majoritetssamhället har kunskap om den romska minoriteten är det absolut viktigaste för att motverka diskriminering, menar Britt-Inger. På så sätt går det att motverka de fördomar som finns om resandefolket och andra romska grupper.

Läsningen upptäckte Britt-Inger en dag när hon var hemma sjuk som liten och hittade pappans cowboyböcker om Bill och Ben. Där väcktes en kärlek till böcker och läsning som ledde henne vidare till andra romaner och genrer. Idag lyssnar hon helst på ljudböcker – hela tiden och till alla vardagssysslor!

Mer ärliga skildringar

Avslutningsvis frågar Senka ifall Britt-Inger tycker att kulturinstitutionerna lyckas med att nå och inkludera den romska minoriteten i sin verksamhet. Här är Britt-Inger tydligt kritisk och menar att museer, arkiv och bibliotek inte speglar hur människor inom den romska minoriteten lever idag. Hon önskar en mer ärlig skildring, som också inkluderar de människor som lever i utanförskap, att den romska gruppens egna berättelser framträder och inte enbart de som majoritetssamhället vill höra. 

Nationella minoriteters bibliotek

De nationella minoritetsspråken i Sverige är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. För vardera av de fem språken finns det ett resursbibliotek som dels riktar sig till minoriteten ifråga och dels har ett särskilt uppdrag att stödja landets kommuner. Resursbiblioteken, som finansieras av Kungliga biblioteket, ska bland annat stödja folkbiblioteken i ett mer långsiktigt och strukturerat arbete för och med de nationella minoriteterna. Det kan vara i form av rådgivning, stöd vid inköp av medier, metodstöd eller att sprida kunskap om de nationella minoriteterna som målgrupp.