Lärdomar från MisinfoDay 2021

Några av de mest kända inom fältet som jobbar med desinformation och dess spridning samlades för att hålla workshops med 1000 skolungdomar under konferensen MisinfoDay 2021. Digiteket översätter sammanfattningen och kan varmt rekommendera att titta på de filmade workshopsen i efterhand!

Fler än 1000 högstadie- och gymnasieungdomar och deras lärare från Washington och runt om i USA deltog under våren i MisinfoDay 2021. Konferensen bestod av ett antal virtuella workshops som bland annat täckte in strategier för att upptäcka misinformation, hur man faktagranskar påståenden, får bättre förståelse för ett medielandskap präglat av informationsoreda (information disorder) och lär känna dem som sprider falskheter på nätet lite närmare.

MisinfoDay startade 2019 av University of Washington och genomförs nu i samarbete med universitetets Center for an informed public och Washington State University’s Edward R. Murrow College of Communication. På grund av pandemin ställdes förra årets MisinfoDay in men i år genomfördes arrangemanget digitalt istället och nådde skolungdomar från Washington men också Florida, Georgia, Illinois, New Jersey, Oregon, Tennessee och South Carolina. 

De som undviker att dela vidare falsk information minskar dess spridning.

“Inget är viktigare än att vi alla inte delar falskt eller missvisande innehåll på internet” sa Jevin West, föreståndare på Center for an informed public, under sin workshop Spotting Misinformation. 

West säger i workshopen att “vi säger alltid ‘Tänk mer, dela mindre’” och visar infografik från WHO som visar hur snabbt misinformation kan spridas. 

“Om vi delar lite mindre och tänker efter lite mer så kommer det att ha en verklig effekt på att minska mängden mis- och desinformation online.”

Den pågående Covid-19-pandemin och andra tumultartade händelser, som till exempel det amerikanska presidentvalet och stormningen av Kapitolium den sjätte januari har medfört osäkerhet och förvirring i våra informationsmiljöer. Lärare och andra har blivit än mer intresserade av hur de kan öka elevers informationslitteracitet, faktagranskningsförmåga och öka deras motståndskraft mot des- och misinformation. 

Alla workshops under MisinfoDay21 var proppfulla av viktiga insikter och lärdomar. Här är ett urval höjdpunkter att ta med dig från årets program.

Mis- och desinformation bygger ofta på en “kärna av sanning”

Som en del av sin workshop Understanding the Landscape of Information Disorder diskuterade Jacquelyn Mason från organisationen First Draft sju olika typer av mis- och desinformation: satir eller parodi, falska kopplingar, vilseledande innehåll, felaktig kontext, bedrägligt innehåll, manipulerat innehåll och fabricerat innehåll. Mason förklarar att en av anledningarna till varför misinformation ofta är svår att identifiera är att “mycket misinformation bygger på en kärna av sanning” vilket kan göra att den upplevs som sann eller trovärdig vid en första anblick.

Budskapet upprepas i en annan workshop, Disinformation Goals & tactics, med medgrundaren till CIP professor Kate Starbird och forskaren Kolina Koltai. Misinformation är falsk information som sprids utan uppsåt att luras medan desinformation är falsk information som sprids med uppsåt att luras eller bedra. Båda typerna bygger ofta på en källa av sanning. 

Alla är ansvariga för informationen de delar

Under workshopen Fact-Checking Claims and Sources diskuterade Scott Leadingham från Northwest Public Broadcasting och före detta utbildningschef på Society of Professional Journalists några av de viktigaste principerna kring faktagranskning, källverifiering och hur man säkerställer att informationen reportrar och nyhetsorganisationer delar är korrekt.

Leadingham poängterade också för studenterna att “alla är ansvariga för informationen de delar – inte bara journalister.”

Kate Starbird underströk i sin workshop att det viktigaste man kan göra som mediekonsument och användare av sociala media var att “sakta ner och reflektera över saker innan man delar.”

Michael Caulfield, digital litteracitets-expert på WSU Vancouver menar att det är viktigt att stanna upp när du stöter på information som väcker frågor kring dess källa, legitimitet eller precision. Att stanna upp, “Stop!”,  är S:et i faktagranskningsmetoden SIFT som han utvecklat.  

I workshopen Fact-Checking Claims and Sources uppmanade han deltagarna: “Vet du vem som delar detta? Vet du varför du litar på dem? Vet du vem det är eller deras koppling till ämnet? Vet du någonting om påståendet? Är du expert på detta? Har du vad man kallar  ‘domänkunskap?”

Om inte bör du vara försiktig med att dela och istället gå vidare med de andra bokstäverna i SIFT-metoden: Undersök källan (I, investigate the source), hitta bättre bevakning (F, find better coverage) och spåra material till dess ursprungskontext (T, trace claims, quotes and media to the original context).  

Som ett exempel gick Caulfield tillsammans med studenterna genom stegen han tog för att avgöra om två virala foton, en bild på en KFC-kycklingmacka med glaserade munkar istället för bröd och en på en affärs delikatesshylla med en Monster energidryck-marinerad skinka, och om dessa var sanna eller falska. Den förstnämnda bilden visade sig vara en del av en reklamkampanj och omskrevs av kända nyhetsförmedlare som USA Today. Vid en sökning på energidrycksskinkan så hittades välkända faktagranskningssidan Snopes som hade debunkat, faktagranskat, påståendet. 

Att ta ansvar för informationen som delas på sociala medier och andra ställen innebär också ett ansvar att rätta sina misstag för att än mer minska spridningen av mis- och desinformation. Starbird påpekar att det är viktigt att “förstå att vi alla gör misstag. Vi är alla sårbara för mis- och desinformation. Det viktigaste är att vi lär oss inse det och bättrar oss.”

Undvik att vara en ”nyttig idiot” som sprider desinformation

Desinformationsspridande bygger på att andra är nyttiga idioter och hjälper till med spridningen enligt Starbird, något som blir extra tydligt vid politiska val. “När vi är politiskt motiverade så kan vi lätt bli omedvetna deltagare i desinformationskampanjer.”

Under de amerikanska valen 2020 upptäckte desinformationsforskare som Starbird att “människor förbereddes för att vara mottagliga för falska narrativ om valfusk… och i vissa fall misstolkades riktiga händelser för att de skulle passa in med de falska eller missvisande narrativen. De spred falsk information utan att inse det själva.”

De som är aktiva i den här typen av missledande och vilseledande kampanjer  har ofta något bakomliggande mål av politisk, ideologisk eller ekonomisk natur. 

Jordan Foley är assisterande professor vid WSU:s Murrow College och berättade under sin workshop Desinformation Goals & Tactics att de som skapar och sprider desinformation ofta utnyttjar dagsaktuella nyheter eller politiska kriser eller de delar av internet där viktig information fattas, så kallade “data voids”, datahål.  

Foley berättar vidare att desinformatörer ofta väljer platser som präglas av hög grad av fördomar, motsättningar mellan olika grupper och konflikter baserade på ras, etnicitet eller genus. Detta är platser där desinformation kan få in en fot och vinna vidare spridning. Att faktagranska enskilda påståenden är viktigt men Starbird rekommenderar också att elever “lär känna sina känslor”, “tune in their emotions”, när de funderar på att dela vidare något de stöter på. Starbird fortsätter: “När vi tittar på varför folk delar desinformation så beror det ofta på att de är emotionellt engagerade i ämnet, de känner upprördhet eller ilska. Håll koll på dina känslor så att du inte blir manipulerad.”

Svara på mis- och desinformation med empati

En av de vanligaste frågorna forskare inom desinformationsfältet får från publiken är hur man ska göra om en vän, familjemedlem eller kollega delar mis- och desinformation. “Det där är svårt” säger Mason, “eftersom vi älskar våra vänner och familj”. Försök att påverka andras delande av falsk information kan göra att vissa gräver sig allt djupare ner i skyttegravarna. “Om du ser vänner och familj dela mis- och desinformation på nätet så försök undvik att konfrontera dem i allmänna forum,” berättar Mason. “Ingen vill behöva skämmas eller känna sig förorättad, det är ofta då som man gräver ner sig i sitt konspiratoriska hål än djupare.”

Det är viktigt att svara empatiskt och i privata kanaler. “Ge dem information om var de kan hitta korrekt fakta och en vänlig uppmaning om att ‘hej, du kanske borde ta bort det där, eller uppdatera med info om vad som stämmer.’ Starbird konstaterar vidare att alla gör misstag, även de som jobbar med des- och misinformation professionellt. 

Att bara upplysa någon om att de har fel är aldrig ett bra sätt att övertyga någon säger Koltai som forskar kring vaccinrelaterad misinformation. Det kan vara svårt att diskutera känsliga ämnen som politik med vänner som delar falsk information men det är värt att försöka lyfta problemet med personen, även om det är i den privata sfären. 

Koltai fortsätter med att påpeka att det kan bli en långvarig diskussion: “En sak som är viktig att komma ihåg är att när någon har starka åsikter om något som är baserat på misinformation så är det inte bara misformation som fick dem dit utan mängder av felaktig information över en längre tid. Det kommer troligtvis inte vara en del korrekt information som får ut dem ur bubblan.” De här svåra samtalen bygger dock på att börja med att försöka hitta något gemensamt som man delar att utgå från och fortsätta därifrån. 

Starbird fortsätter: “Överlag vill vi alla bli bättre informationskonsumenter så låt oss hjälpas åt att skapa en hälsosammare informationsmiljö.”

Översättning med tillstånd av Center for an Informed Public.