Demokratiska visioner i utvecklingen av Digiteket – utbildning uppifrån eller bildning underifrån?

Bakgrund

2017 fick Kungliga biblioteket (KB) i uppdrag av regeringen att under 2018-2020 samordna och finansiera ett digitalt kompetenslyft av landets folkbibliotekarier, med landets regionala biblioteksverksamheter som noder för utvecklingsarbetet. Det vidare syftet var att främja en ökad digital kompetens hos allmänheten, vilket bland annat definierades som förtrogenhet med digitala verktyg och tjänster samt medie- och informationskunnighet. Uppdraget bottnade både i regeringens digitaliseringsstrategi, där målet är att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, och bibliotekslagens portalparagraf om att biblioteken ska verka för det demokratiska samhällets utveckling.

Projektet kom att kallas Digitalt först med användaren i fokus (hädanefter DFMAIF). En central del av DFMAIF var att starta upp en digital plattform med lärresurser riktade till Sveriges folkbibliotekarier, nämligen Digiteket där du nu kan läsa denna artikel. Plattformen utvecklades under 2018-2020, i samarbete med Malmö stadsbibliotek. Ansvariga för insamling och/eller produktion av innehåll till Digiteket var under denna period en redaktion bestående av tre medlemmar: en anställd på KB och två anställda på Malmö stadsbibliotek. Den gemensamma grunden för både DFMAIF och Digiteket var EU:s ramverk för digital kompetens: DigComp 2.0. Ramverket identifierar följande fem områden som särskilt viktiga när det gäller digital kompetens: Information & analys, Digitalt samarbete, Skapa innehåll, Säkerhet och Problemlösning.² Innehållet på Digiteket består av både artiklar och kurser, varav den sistnämnda kategorin är strukturerad utifrån just ramverkets fem områden.

En utgångspunkt för studien är att Digiteket, som ett pedagogiskt verktyg för digitala kompetenser, fungerar som en fokuspunkt för hur bibliotekssektorn föreställer sig sitt demokratiska uppdrag kopplat till digital informations- och kommunikationsteknologi. Studien fokuserar på vilka pedagogiska synsätt, föreställningar kring det sociala och demokratiska visioner som uttrycks på och om plattformen inom projektet DFMAIF.

Syfte och forskningsfrågor

Studien syftar till att utforska och granska Digitekets roll inom en nationell digitaliseringssatsning och projektet DFMAIF. Fokus ligger både på Digitekets konstruktion, organisation och processer. Målet är att belysa vilka demokratiska visioner som präglat utvecklingen av en nationellt, regionalt och lokalt hanterad biblioteksplattform, som har syftet att främja digital kompetens på en lokal folkbiblioteksnivå.

Studiens forskningsfråga är: Hur planeras och organiseras ett nationellt digitaliseringsprojekt inom bibliotekssektorn demokratiskt och pedagogiskt, specifikt när det gäller ett digitalt bibliotek i samverkan mellan stat, region och kommun?

Denna forskningsfråga kan delas upp i två mer specifika frågor:

1. 1. Hur ser det nationella digitaliseringsprojektet på demokratibyggande, specifikt i relation till ett digitalt bibliotek?
   2. Vilka typer av sociala interaktioner och pedagogiska strategier utvecklar och gynnar Digiteket bland användare och produsers?³

Metod och teori

Studien har genomförts som en kvalitativ fallstudie under hösten 2020 och våren 2021. Det empiriska materialet består både av intervjuer och möten med projektets ledning (inklusive Digitekets redaktion), en digital presentation om projektet, två policyguider från Digiteket om att skapa innehåll till plattformen samt, där det är relevant, själva plattformens design och innehåll.

Under analysen av det empiriska materialet har en modell med olika teoretiska perspektiv på demokrati utvecklats och använts som ett analytiskt verktyg. Följande fyra demokratiformer ingår:

• Direktdemokrati. Demokratiska beslut fattas av en gemenskap som helhet.
• Deltagardemokrati. Grupper eller individer som berörs av ett beslut deltar aktivt i beslutsprocessen.
• Deliberativ demokrati. Beslut tas genom rationella och idébaserade diskussioner av individers, gruppers eller representanters beslut.
• Representativ demokrati. Individuella (och idealt välinformerade) medborgare röstar på parlamentariska politiska partier och representanter som fattar demokratiska beslut för alla medborgare.

Centrala skiljelinjer mellan de olika demokratiformerna går alltså mellan huruvida beslutsfattandet sker horisontellt eller hierarkiskt respektive kollektivt eller individuellt.

Utöver detta har två andra teoretiska begrepp använts i analysen:

• Utbildning. En instrumentell, formell typ av lärande (till exempel inom högre utbildning), ofta kopplat till anställningsbarhet och förberedelser inför yrkeslivet.
• Bildning. En friare lärandeprocess som utgår från medborgares egna initiativ och kan kopplas till ett aktivt deltagande i problemlösning för samhällets bästa.

En viktig skiljelinje här är därmed huruvida initiativet till lärande kommer uppifrån (top-down) riktat mot individer eller underifrån (bottom-up) från individerna, eller grupperna, själva.

Resultat och slutsatser

Studien identifierar att utvecklingen av Digiteket framförallt präglas av ett mönster av hierarkisk och instrumentell utbildning uppifrån. Plattformens lärresurser är producerade enligt professionell standard, godkända av en redaktion, medan målgruppen bibliotekarier blir traditionella och relativt passiva mottagare. Det instrumentella anslaget märks också i att plattformen och dess resurser är organiserade utifrån EU:s ramverk DigComp 2.0 och dess målriktade betoning på individuell kompetensutveckling. Detta står i kontrast till ett lärande där bildningsinitiativet kommer underifrån och bibliotekarierna själva producerar artiklar och kurser för sina kollegor enligt en mer horisontell och gemensamt satt standard. Plattformen möjliggör varken horisontell kommunikation i någon högre grad eller gemensam produktion av lärresurser mellan bibliotekariekollegor. Detta mönster pekar mot den representativa demokratikategorin, snarare än de mer horisontella och sociala formerna direktdemokrati, deltagardemokrati och deliberativ demokrati. Hierarkin bygger på att Digiteket, och projektet DFMAIF bakom, både är initiativtagare och gatekeepers ⁴ till lärandet som är tänkt att ske via plattformen. Detta kan liknas vid rollen som politiska partiers representanter har i en representativ demokrati.

I det empiriska materialet visar sig dock även en motsatt social och pedagogisk underström. Till exempel har DFMAIF valt att använda personalisering och spelifiering på Digiteket för att möjliggöra inre drivkrafter som knyter an till bildning, kollektiva former av lärande och främjande av delifiering.⁵ Personaliseringen på plattformen handlar bland annat om att deltagarna kan göra ett individuellt självskattningstest om digital kompetens vilket sedan leder till personligt anpassade tips på lämpliga kurser. Spelifieringen märks bland annat i användningen av spelmekaniker som avatarer, olika nivåer för deltagarna att erövra och utmärkelser för avklarade kurser. Dock är denna underström, enligt studiens författare, alltid begränsad inom det generella ramverket av instrumentell utbildning. Översatt till demokratiska processer betyder det att demokratiformerna deltagardemokrati och deliberativ demokrati blir underordnade former och integrerade i kategorin representativ demokrati.

Digiteket och DFMAIF visar sig alltså ha en tvetydig relation till dialog, delning och social produktion (det vill säga kollegial produktion av lärresurser) på plattformen. Dialog främjas i ord av projektets representanter men motverkas i stort av plattformens design, även om möjligheten för deltagarna att nu skapa publika grupper är ett steg mot mer dialog. Följden blir att horisontell dialog framförallt får ske utanför plattformen, såsom mellan kollegor ute på biblioteken. Detta pekar mot en blandning av kategorierna representativ och deliberativ demokrati, där den senare spelar en underordnad roll. När det gäller delning via Digiteket rör det sig om en hårt reglerad och hierarkisk delning av lärresurser, externt producerade och godkända av gatekeepers. Här saknas en social dialog i djupare mening, mycket på samma sätt som reglerade meddelanden från politiska partier eller dess representanter till medborgare. Att informera individer genom delade lärresurser så att de kan bli välinformerade medborgare uppmuntras, snarare än att medborgarna deltar i den faktiska produktionen av lärandet, eller som analogi, de demokratiska besluten. Ömsesidig social produktion på plattformen är knappt närvarande i det empiriska materialet. Horisontell social produktion underlättas inte på plattformen men delning av material som producerats någon annanstans förespråkas. Dock ses denna delning också som problematisk – dels kommer plattformens professionella karaktär i vägen för mer fria bildningsprocesser baserade på inre drivkrafter, dels saknas ekonomisk finansiering. Direktdemokrati, deltagardemokrati och till och med deliberativ demokrati pekas därmed ut som problematiska även i den digitala världen i en nationell digital plattform.

Sammanfattningsvis är alltså det nationella digitaliseringsprojektet DFMAIF:s sammansatta vision för digitala bibliotek positionerad mellan en dominant traditionell – hierarkisk och instrumentell – utbildningsvision av professionellt godkänt lärande, och en motsägande social och pedagogisk vision som bygger på inre motiverande drivkrafter och ledning. Den senare underströmmen är begränsad i visionen hos DFMAIF och underordnad det generella och hierarkiska ramverket. En djupare och mer horisontell användarmedverkan bland de lärande saknas, särskilt i relation till social produktion. Denna sammansatta vision kan kopplas till representativ demokrati snarare än till deltagande och deliberativ demokrati. Att följa de senare två i framtiden skulle enligt studiens slutsatser kräva ändringar av Digitekets design, ledningsformer och finansieringsmodeller, och involvera dedikerade aktörer på både statlig, regional och kommunal nivå.

Läs mer

Läs hela studien Digital Library Platforms’ Democracy Building Between Instrumental Education and Web 2.0 Sharing: A Swedish Case Study.

¹ Texten är en svensk sammanfattning av artikeln: Lund, A. & Schultz Nybacka, P. (2021.). Digital library platforms’ democracy building between instrumental education and Web 2.0 sharing: a Swedish case study. tripleC, 19(2), s. 392-423 Tillbaka.
² Här används Digitekets reviderade översättning av ramverkets områden, se: Digiteket. Tillbaka.
³ Produser kan definieras som producent-användare, se: Lund, A. & Zukerfeld, M. (2020). Corporate capitalism’s use of openness: profit for free?. Basingstoke: Palgrave Macmillan. Tillbaka.
⁴ Med gatekeeper avses här den som har makten att styra över urvalet av resurser som delas på plattformen. Tillbaka.
⁵ Läs mer om spelifiering och delifiering på Digiteket.  Tillbaka.