Högläsning och samtal 

Den här artikeln är skriven av Ann S. Philgren och är en del av fortbildningen Språk- och läsfrämjande för de yngsta barnen.

I förskolans läroplan lyfts särskilt högläsningen och samtalet om det lästa fram som en viktig del i undervisningen. Det finns en rad anledningar till det: Att höra berättelser stöttar barnens identitetsutveckling (Pihlgren, 2008). Det påverkar också barns självkänsla positivt. Högläsningen kommer att hjälpa barnen att utvecklas språkligt, och med inlärning. Barn som har tagit del av regelbunden högläsning med samtal om det lästa har exempelvis mycket lättare att lära sig läsa, det vet vi från forskning (Dominković, m.fl., 2006; Fast, 2008). Det spelar faktiskt inte så stor roll om du läser bra eller dåligt, du är en viktig läsande förebild för de barn som du möter. Genom att se vuxna kvinnor och män läsa kommer barnen att se läsandet som en naturlig del av att vara vuxen.  

Högläsning är roligt! 

Det finns många sätt för barn att möta berättelser i dagens samhälle, exempelvis som filmer eller genom att lyssna på böcker inlästa av skådespelare. Kanske frågar du dig varför just du ska läsa högt på förskolan. Vad har du att komma med som kan konkurrera med professionella skådespelare? Det finns faktiskt flera skäl till att just du som förskolepersonal ska läsa högt. Du är nära barnen och känner dem väl. De litar på dig och känner trygghet i din närhet, även när berättelserna blir spännande. I gruppen av kamrater och trygga vuxna kan ni tillsammans samtala om det som händer – både det roliga, härliga, sorgliga och farliga. Högläsningen blir en gemensam stund som ni delar. På så sätt skapas också gemensamma minnen och upplevelser som alla kan prata om och minnas även senare.  

Om du tycker att det känns trögt och svårt att komma igång med högläsandet så är du inte ensam. Ofta väljer förskolepersonal bort att läsa högt för barnen för att de tycker att de inte läser tillräckligt bra eller för att de upplever att barnen tappar intresset alltför fort under lässtunden. Oavsett om det är så för dig, eller om du kanske istället älskar att läsa högt, så kommer den här texten att ge dig stöd i hur du ska utveckla ditt arbetssätt så att både du och barnen upplever glädjen som det är att läsa högt och lyssna på högläsning. Själv kommer du att upptäcka att högläsningen också ger dig en hel del. Du får sitta en stund i lugn och ro med barnen och fördjupa dig i berättelser. Det kan vara skönt i en stressig vardag. Bra barnböcker har budskap som också talar till vuxnas fantasi och tankar om livet. På så sätt kan högläsningen inte bara bidra till barnens personliga utveckling, utan också till din egen.  

Samtalet är viktigt för språk- och identitetsutvecklingen 

Högläsning lär barnen fler ord än när de lyssnar på talspråk, eftersom böcker ofta innehåller mer avancerade ord än vi vanligtvis använder när vi talar. Det sker särskilt om man läser samma bok flera gånger. Barnen lär sig genom högläsningen också viktiga saker som läsriktning, att berättelser är uppbyggda med en början, en mitt och ett slut, och hur man kan tolka berättelserna. Det är viktiga kunskaper inför den framtida läs- och skrivutvecklingen.  

Att lyssna till och reflektera över berättelser innebär samtidigt med språkutvecklingen att barnen utvecklar sin identitet. Här är samtalet om berättelsens innehåll särskilt viktigt. Barnen skaffar sig viktig information om hur det är att leva livet genom att samtala om böckernas innehåll. Genom att förskolepersonalen ställer frågor till barnen får dessa hjälp att reflektera och tolka det som sker. Det påverkar också hur de framöver använder sig av litteratur för att reflektera över och reda ut problem som de stöter på. Genom att lära sig tolka berättelserna tillägnar de sig ett identifikatoriskt lässätt (Rosenblatt, 1995; Trondman, 1994). Barnen jämför boken med sina egna erfarenheter och lär sig av det som händer i den fiktiva berättelsen. När de stöter på problem kan de exempelvis tänka: Vad skulle Pippi ha sagt nu? eller Vad skulle Alfons Åberg ha gjort? På så sätt kommer högläsningen och samtalet att bidra till att stötta barnets självkänsla och identitetsutveckling. Värdet av att läsa identifikatoriskt gäller även för vuxna läsare, visar forskning (jfr Trondman, 1994). 

Läsning och reflektion – en demokratisk rättighet! 

Språk har en särställning i undervisningen, eftersom språket behövs för att barnen ska kunna tänka mer abstrakt – dra lärdomar av erfarenheter, planera för framtiden och göra val i livet. Det innebär att språkkunskaperna är viktiga för alla andra ämnesområden som barn möter i förskolan, som matematik, naturvetenskap, estetiska och praktiska färdigheter. Språket bär tanken! Språket har också en stor betydelse när man utvecklar och fördjupar sociala relationer. Genom språket kan man förklara sina behov och önskningar och förstå andras.  

Förutom att språket är nödvändigt för lärande och för social utveckling har det också en annan viktig funktion. Det är helt nödvändigt för att man ska kunna delta i det demokratiska samhället. I skollagen (SFS 2010:800, 1 kap. 4 §) slås fast att förskolan ska förmedla och förankra ”de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. För att kunna delta aktivt i en demokrati måste man kunna argumentera, lyssna på andras argument, lägga fram förslag, kompromissa och förhandla. Demokrati fungerar helt enkelt inte utan språk. Genom förskolans läroplan ges barnen rättighet att lära sig språk, lyssna till högläsning och bearbeta olika typer av texter regelbundet under sin tid på förskolan. Det är din skyldighet som personal att se till att alla barn får den möjligheten.  

Hur gör man? 

För att högläsningen ska utveckla dessa uppräknade förmågor hos alla barn behöver högläsningen innehålla samtal, där man reflekterar över det som händer i berättelsen. Det är ett gemensamt utforskande, där barngrupp och vuxna bildar en lärgemenskap som utforskar världen tillsammans. Samtalet är också viktigt för att väcka barngruppens intresse.  

Välja bok  

En viktig faktor är att välja en bok som ger upphov till ett intresseväckande samtal. Att välja rätt bok kan kännas svårt i början. Ett tips är att använda sig av barnens eget språk för att definiera svårighetsgraden på bokens text. En enkel regel är att ettåringar använder ett ord, tvååringar använder två ord, och treåringarna och de äldre barnen använder tre och fler ord. Det hjälper dig också att välja bok: Pekböcker med ett ord passar till ettåringen. Så kallade tvåordsböcker passar till tvååringen. En tvåordsbok är en bok som har ett enkelt språk, oftast meningar med bara två ord. Ett exempel är bilderboken Apan fin, som återfinns i samtalsplaneringarna till den här texten. Språket i boken låter som när ett barn i tvåårsåldern talar. Vissa förskollärare är tveksamma till att använda tvåordsböcker eftersom språket inte är helt korrekt, men i ett- eller tvåårsåldern är tvåordsbokens språk en hjälp för barnet att upptäcka hur man gör när man pratar med fler ord. För barn som talar med flera ord och meningar kan man istället välja bilderböcker med mer text. Vissa böcker finns som bokserier, där flera böcker handlar om samma personer men med olika innehåll, till exempel böckerna om Alfons Åberg eller om Pettson och Findus. Att läsa sådana bokserier är en bra övergång mellan bilderböcker och böcker som innehåller flera kapitel för de äldsta förskolebarnen. De här reglerna stämmer inte alltid. Om barnet har ett annat modersmål kanske det behöver möta ett enklare språk, trots att det är äldre än tre år. Väljer man böcker som liknar barnets nuvarande sätt att tala så hittar man oftast rätt.  

Biblioteket stöttar 

Barn vill gärna att läsningen ska vara spännande, bara det känns tryggt att sitta i gruppens närhet. Böcker som handlar om problem eller till och med om otrevliga saker som händer, är ofta bra att samtala om. Barn vet att livet inte alltid är så lätt (Osten, 2020). Genom att få diskutera det som händer i boken kommer barnen att utveckla sin förståelse för hur problem kan lösas. Det viktiga är att problemen löser sig i slutet av boken. Barnen visar själva genom sitt intresse om boken passar eller inte.  

Säkert har du egna favoritböcker som du själv uppskattade som barn. Det är inte fel att högläsa dem för barngruppen, eftersom de hjälper dig att förmedla läsglädje. Men det kan också vara bra att välja moderna böcker, som tar upp saker som barn idag är med om. Ett sådant exempel är Berit vill inte, som finns med bland samtalsplaneringarna. Här kan biblioteket och bibliotekarien vara till stor hjälp, eftersom förskolepersonalen kan få stöd att välja böcker som lämpar sig för olika åldrar och teman. Bibliotekarien är också uppdaterad på nyutgivna barnböcker och kan på så sätt visa på böcker som också speglar den samtida barndomen.  

Ställa frågor i samtalet 

För att boksamtalet ska bli ett eftertänksamt, reflekterande samtal, som ger alla de positiva effekter som forskningen menar att det kan ha, är frågorna som den vuxne ställer viktiga. Vanligtvis i undervisningen ställer pedagogen frågor som barnen förväntas besvara med ett bestämt svar, exempelvis Vad heter pojken i berättelsen? eller Vad gjorde flickan? Det är slutna frågor som inte leder till vidare diskussioner. Använder man istället öppna och tolkande analysfrågor finns det många möjliga svar och dialogen utvecklas efter hand. Det är frågor som: Varför händer det som händer? Hur kan man tolka …? På vilket sätt är de här två lika/olika? Om det är så, varför händer det här?  

En annan frågetyp som också utvecklar tänkandet är värderingsfrågor. Deras funktion är att be barnen ta ställning i olika frågor. Värderingsfrågorna hör främst hemma i början och slutet av en dialog, innan och efter barnen har fått pröva egna idéer genom att lyssna till andras och diskutera och analysera. De kan handla om att värdera underlaget eller dialogen: Hur skulle du göra om du hade deltagit? Var det något som du gillade? Inte gillade? Har du själv varit med om något liknande? eller Är det bra eller dåligt? En bra tumregel är att förbereda åtminstone en analysfråga och en värderingsfråga till varje samtal. Då kommer barnen att tänka vidare, även efter dialogen. Fler exempel på frågor finns i texten Fyra samtalsplaneringar.  

En veckas högläsning 

Barn vill ofta höra samma bok flera gånger. Det är en fördel, eftersom det gör att barnen gradvis förstår alltmer av berättelsen och dessutom minns ord och uttryck, som de sedan kan använda själva. Förskolepersonalen kan på så sätt också låta barnen bearbeta boken på flera sätt. Man kan därför läsa samma bok under en vecka, eller kanske under ännu längre tid. En återkommande arbetsgång underlättar för barnen att förstå hur man går tillväga för att tolka och analysera berättelser, något som de har stor användning av när de senare läser på egen hand (Leimar, 1974). Så här kan en vecka läggas upp:  

Måndag  

Första dagen börjar gruppen med en bildpromenad, där man tillsammans bläddrar igenom boken och tittar på bilderna innan boken läses. Här kan man ställa frågor som: Vad tror ni händer här? Vem är det där, tror ni? Vad tror ni att boken handlar om? Det gör ingenting om de gissar fel. Det viktiga är att alla funderar på vad boken kan tänkas handla om.  

Tisdag 

Nästa dag läses boken första gången. Då kan personalen också fråga om ord eller meningar som man tror kan vara svåra för barnet att förstå. Ställ frågor som Vad betyder…? Vad menas med…? Om barnen inte vet berättar personalen vad det betyder. Efter högläsningen kan man fördjupa förståelsen av några utvalda begrepp i texten, för att ge barnen en bredare förståelse och för att lära dem strategier för hur man närmar sig okända ord. Gruppen undersöker hur de utvalda orden används i texten, man säger dem tillsammans, hjälps åt att förklara genom att visa eller dramatisera och använda orden på några olika sätt tillsammans. Orden kan också översättas till de olika modersmål som förekommer på förskolan. På så sätt blir det enklare för barnen att följa med i handlingen vid nästa läsning.  

Onsdag 

Vid nästa högläsningstillfälle läses texten performativt, det vill säga utan avbrott och med olika röster och röstlägen, betoningar och så vidare för att skapa stämning och ge barnen en estetisk upplevelse av innehållet. Viss rekvisita kan användas för att förstärka delar av berättelsen. Vid performativ läsning kan barnen njuta av berättelsen utan att den blir avbruten. 

Torsdag 

Vid fjärde tillfället genomförs en eftertänksam dialog om berättelsen, där personalen ställer analys- och värderingsfrågor för att stötta barnens tolkning av text och bild. Det kan till exempel vara frågor som: Varför tror du att det här händer? Hur skulle du själv ha gjort om det hände dig? Gör huvudpersonen rätt eller fel, tycker du? Vad skulle hända om …? Lyssna efter barnens svar och fråga vidare. Om barnen inte kan eller vill svara kan pedagogen själv föreslå en idé. Det hjälper barnen att förstå hur man kan tänka om bokens innehåll. På så sätt förstår barnet efter ett tag hur identifikatorisk läsning går till. I texten Fyra samtalsplaneringar hittar du några förslag på texter och frågor att börja med.  

Fredag 

Vid den sista genomläsningen av boken används också skapande och upplevelsebaserade arbetsformer som att dansa berättelsen, dramatisera den, skriva en fortsättning eller bild- eller musikskapa utifrån berättelsen. Gruppen utvärderar också sin upplevelse genom ”jag-undrar-frågor” (Chambers, 2014):  

Jag undrar 

… om det var något speciellt du gillade i boken?  

… om det var något du inte gillade?  

… om det var något du inte förstod eller tyckte var svårt?  

… om det här liknar något som du varit med om, läst eller hört talas om?  

Några praktiska råd  

Några praktiska råd för att högläsningen ska bli givande är följande: 

• Läs alltid igenom högläsningsboken själv innan och planera vilka frågor du ska ställa. 
• Markera gärna för barnen att lässtunden ska börja genom att ringa i en klocka eller liknande. 
• Placera barnen så att alla ser bilderna och har närhet till en vuxen. Gruppstorleken för läsvana barn kan vara 5–6, mindre vana barn kan behöva vara färre.
• Dialogen bör vara högst 15–20 minuter lång för att alla ska orka hålla intresset uppe. 
• Se till att högläsningens förtrollning fredas från störmoment. 
• Ställ gärna fram boken efteråt så att barnen kan titta i den på egen hand.  

Nu är det bara att börja! Lycka till med ditt viktiga uppdrag som högläsare!