Demokratins vardagsrum: studieförbund och bibliotek i samarbete

Vad innebär samarbetet mellan folkbibliotek och studieförbund för tillgången till folkbildning och kultur? Detta undersöker Klara Steinvall i sin masteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Den bygger på intervjuer med verksamma på bibliotek och studieförbund runt om i landet. Hennes slutsats är att samarbetet fyller tre roller: en effektiv, en kompensatorisk och en meningsskapande roll. Här sammanfattar hon uppsatsens innehåll för Digiteket. 

Vad spelar samarbete mellan studieförbund och folkbibliotek för roll för hur vi i Sverige får tillgång till folkbildning och kultur? Utifrån intervjuer med verksamma på bibliotek och studieförbund så landar jag i tre huvudsakliga roller för aktörernas samarbete som kan beskrivas som den effektiva, den kompensatoriska och den meningsskapande rollen. Samarbetet kan bidra till effektivisering inom den infrastruktur för folkbildning och kultur som både folkbibliotek och studieförbund kan sägas vara grundläggande delar av. Studieförbunden har i de flesta fall genomgått en utveckling mot regional eller delregional organisering. Det innebär att flera av de samarbeten som de verksamma berättade om utgick från någon form av koncept för föreläsningar eller studiecirklar som kunde genomföras på flera folkbibliotek. 

Utifrån nuläget, där studieförbunden genomgått stora nedskärningar och där många folkbibliotek brottas med en knapp ekonomi, kan det samarbete som genomförs också förstås som kompensatoriskt. Det som kanske är omöjligt inom ramen för den egna verksamhetens kapacitet blir lite mer möjligt när man hittar varandra och hjälps åt. Den tredje rollen som jag ser att intervjupersonernas svar vittnar om att samarbetet kan spela är den meningsskapande. Genom att kombinera studieförbundens unika förutsättningar att ta tillvara människors förmågor med folkbibliotekens position som tillgängliga och lokalt förankrade rum menar jag att man kan få till demokratiskt värdefulla sätt att skapa mening för människor. En intervjuperson från ett studieförbund sa att man ville samarbeta med biblioteket för att det är “demokratins vardagsrum”. Visionen som ryms i det citatet, om folkbiblioteket som demokratisk mötesplats utan trösklar, återkom i intervjuer och tidigare forskning som uppsatsen bygger på och fick också bli uppsatsens titel. 

Gemensamma rötter

De svenska folkbiblioteken och studieförbunden har flera gemensamma idéhistoriska rötter som sträcker sig tillbaka till idéer och ideal om folkbildning, tillgång till kultur och kunskap. Forskning om folkbibliotekens roll i samhället har sedan millennieskiftet i större utsträckning lyft fram bibliotekets funktion som social infrastruktur (Audunson et al. 2019) Begreppet “social infrastruktur” kan sammanfattas som betydelsen av tillgängliga mötesplatser för att bygga ett socialt hållbart samhälle. Utvecklingen går att se som ett samspel mellan forskning, politik och praktik, vilket innebär att folkbibliotekens strävanden går i linje med idéer om att på olika sätt kunna vara en samlingspunkt för lokalsamhället. Utifrån denna utveckling frågar sig Kerstin Rydbeck (2024), som är professor i biblioteks- och informationsvetenskap, om inte förutsättningarna för samarbete mellan folkbibliotek och studieförbund borde ha förbättrats. Detta utifrån att studieförbunden arbetar just med att på olika sätt skapa lärande möten. Men hur ser samarbetet mellan folkbibliotek och studieförbund ut nu? Det finns ingen samlad statistik för samarbetet, men Rydbeck lyfter fram att bara 1,5 procent av de ansökningar som gjordes till Stärkta bibliotek hade med något studieförbund som angiven samarbetspart. Samtidigt svarar bara 11 procent av bibliotekscheferna i Biblioteksbladets enkät att de inte har något samarbete med studieförbund. En delad bild alltså. Min tolkning är att det finns ett utbrett samarbete kring att anordna publika arrangemang, främst föreläsningar och författarsamtal för att kunna dela kostnader. För undersökningen som uppsatsen är byggd på ville jag även försöka hitta några mer fördjupade samarbeten. 

Folkbildning under press

Folkbildning som fenomen har seglat upp i debatten de senaste åren. Inför 2024 beslutade regeringen med stöd av Sverigedemokraterna att skära ner på de statliga medlen till studieförbunden med en tredjedel utifrån motiveringen att yrkes- eller studieförberedande utbildningsinsatser behöver prioriteras. Biblioteksbladet har under åren som gått sedan dess visat att dessa neddragningar även påverkar folkbibliotekens förutsättningar eftersom man i många fall genomför programverksamhet, framförallt föreläsningar och författarbesök, tillsammans (Eriksson, 2026). Många har sedan dess och på olika sätt ryckt ut till folkbildningens och kulturens försvar. Bland försvararna kan Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria och förbundsordförande för Folkuniversitetet, nämnas. Han har de senaste åren utkommit med två essäböcker på temat, Till bildningens försvar (2020) och Kulturens värde (2026). Till hösten 2026, lagom till Bokmässan i Göteborg som då har folkbildning som ett av tre teman, utkommer Sörlin med Till folkbildningens försvar. 

Studieförbunden i samverkan, Folkbildningsrådet och Svensk biblioteksförening krokade under förra året arm genom rapporten Vid vägs ände?, där man kartlagt vilka konsekvenser som offentliga nedskärningar fått för studieförbunden och folkbibliotekens förutsättningar att vara en infrastruktur för folkbildning och kultur i hela landet. Utgångspunkten för min uppsats var att undersöka hur folkbiblioteken och studieförbunden jobbar tillsammans lokalt. Detta utifrån den förståelse för folkbibliotek och studieförbund som organisationer som på olika sätt verkar inom samma infrastruktur, vilket är utgångspunkten för rapporten Vid vägs ände? Helt enkelt att undersöka vilken roll samarbete spelar för tillgången till folkbildning och kultur. 

I arbetet med uppsatsen, som skrevs under våren 2026, fick jag möjlighet att intervjua 18 personer som jobbar på folkbibliotek eller på studieförbund och som samarbetar med den andra parten på något sätt. Intervjupersonerna rekryterades genom ett utskick till samtliga regionala biblioteksverksamheter och länsbildningsförbund. Intervjupersonerna var verksamma i olika samarbeten, en majoritet med fokus på demokrati-, läs- och litteraturfrämjande insatser med olika målgrupper. Flera hade även vad som skulle kunna sammanfattas som ett bredare, folkbildande fokus såsom föreläsningsserier med forskare, workshoppar och föreläsningar kring AI, hälsa eller kulturprogram med levande musik. 

Lokalt förankrade rum

Utgångspunkten för samarbetet bland de intervjupersoner som berättade om sina erfarenheter var för det mesta konkret. Vanligast var att studieförbunden sökt samarbete med biblioteken utifrån insikten om folkbibliotekens potential som tillgängligt och lokalt förankrat rum. För vissa av de större studieförbunden har de senaste årens nedskärningar inneburit att man behövt säga upp eller sälja av lokaler och då behövt söka samarbete för att hitta plats för verksamhet. Andra lyfter fram biblioteken som fysisk infrastruktur. Biblioteksrummet finns i alla kommuner och skapar andra möjligheter att nå ut med aktiviteter. Även om antalet biblioteksfilialer har minskat så lyfter intervjupersonerna att det spelar roll om en föreläsning eller cirkel kan genomföras där folk bor och inte i centrum eller i centralorten. En utmaning är dock att det inte alltid finns fysiska förutsättningar att hålla arrangemang på små biblioteksfilialer. 

Bibliotekarierna som intervjuades hade goda erfarenheter av att samarbeta med studieförbunden, även om man nu märker att förutsättningarna försämrats och att den redovisning som studieförbundens finansiering kräver kan upplevas som krånglig. En majoritet av de som berättade om sina erfarenheter var verksamma i mindre kommuner eller på stadsdelsbibliotek. De upplevde att samarbetet med studieförbund gjort det möjligt att bredda bibliotekets erbjudanden till lokalsamhället. Detta i linje med tanken om biblioteket som mötesplats, social infrastruktur och på ett sätt som inte hade varit möjligt inom de egna budgetramarna. Ett centralt värde som lyftes av de verksamma på både studieförbund och folkbibliotek var möjligheten att nå fler och nya målgrupper genom samarbetet. Biblioteken har som tidigare nämnts sin lokala förankring medan studieförbunden i flera fall har många samarbeten med föreningar och organisationer, vilket innebär bättre förutsättningar att nå ut tillsammans. 

Det socialt läsfrämjande

En stor del av de samarbeten som återges i uppsatsen kretsar på något sätt kring läsfrämjande eller social läsning för olika målgrupper. När man tittar på folkbibliotekens och studieförbundens framväxt i Sverige så är den sociala läsningen en röd tråd som går hela vägen tillbaka. Studieförbunden som nationella organisationer bildades efter att staten i den första biblioteksförordningen från 1912 avsatte bidrag för inköp av böcker till folkrörelsernas studiecirklar om de organiserade sig i nationella förbund. Intervjupersonerna berättade om samarbeten kring allt från större litteraturfestivaler till studiecirklar med Shared Reading och läsfrämjande aktiviteter riktade till folkbibliotekens olika prioriterade målgrupper. Det blev också tydligt att bibliotekets mediebestånd ses som en resurs i folkbildande aktiviteter oavsett vad de handlar om. Flera av intervjupersonerna lyfte dock en outnyttjad potential när det gäller samarbetet. Exempelvis tryckte flera på vikten av att man från bibliotekens sida får mer koll på hur studieförbunden fungerar, men också att man inom studieförbunden behöver bredda sin bild av vad biblioteken är och kan vara. En intervjuperson som jobbar på ett studieförbund och därigenom samarbetar med flera bibliotek beskrev en idé som hen har men som inte kommit igång ännu: 

[…] jag har till exempel föreslagit för flera olika bibliotek att man kanske skulle kunna […] inleda terminen med ett öppet hus om bokcirklar där alla som vill vara med i en bokcirkel kommer dit och så går man igenom och förklarar hur det fungerar och sedan kan man dela in dem i grupper på plats baserat på intresseområden till exempel. […] det tror jag skulle vara lite kul för då kan man också få ihop lite nya grupper. 

Vad som blir tydligt i intervjupersonens idé här är potentialen hen ser i bibliotekens förutsättningar att vara en meningsskapande mötesplats för människor. 

Samarbete för engagemang

Ytterligare en viktig förutsättning för att biblioteken ska kunna vara just demokratifrämjande mötesplatser är möjligheten att ta tillvara människors engagemang. Det blev tydligt genom att flera samarbeten hade tillkommit just utifrån initiativ från privatpersoner som efterfrågat aktiviteter eller verksamhet. Engagemanget hade sedan kanaliserats genom samarbete mellan studieförbund och folkbibliotek. I de exempel på samarbeten som återges i min uppsats blir det dock tydligt att det är mycket arbete som krävs från både folkbibliotek och studieförbund för att just kunna ta tillvara människors initiativ och förmågor, vilket innebär att förutsättningarna försämras med minskade resurser. Detta gäller särskilt när det handlar om att ta tillvara idéer och engagemang hos barn och unga eller personer som av olika skäl har sämre förutsättningar. Att insatser från volontärer inte kompenserar för minskade resurser utan att de insatser som görs av ideella cirkelledare har minskat i samband med nedskärningarna synliggörs även med statistik i rapporten Vid vägs ände? De intervjupersoner som berättat om sin erfarenhet av samarbete kring verksamheter som på olika sätt tar tillvara människors engagemang för läsning, lärande och folkbildning lyfter dock det arbetet som värdefullt och i linje med hur man ser på den egna organisationens syften. En bibliotekarie sammanfattade samarbetets värde såhär:  

Det känns ju som ett sätt att öppna för lite mer medbestämmande också att det är liksom lite lägre tröskel för invånare att starta en studiegrupp genom dem och liksom driva den, och det är svårt att göra det i den utsträckningen man vill på biblioteket. Förutom utrymmet så är det som att om det sker i vår regi så behöver vi ju uppfylla vissa kriterier och sådär, särskilt som vår kapacitet är begränsad som bibliotekarier. Så om man vill liksom ha ett medbestämmande i lokalsamhället så känns studieförbundet som en bra kanal. 

Samarbetets potential och risker

Sammanfattningsvis pekar resultaten i min uppsats på att samarbete mellan studieförbund och folkbibliotek verkar spela roll för att folkbildning och kultur ska bli verklighet för fler i landet. Den effektiviserande och kompensatoriska rollens eventuella baksida ska dock inte glömmas bort. Om man hjälps åt att trolla med knäna i för hög utsträckning finns såklart risken att den faktiska kostnaden för folkbildning för alla, och kulturen som del av välfärden,  osynliggörs för beslutsfattare. Samarbete som att ett plus ett blir tre riskerar då att landa på kanske 1,75. Denna ekvation speglas även i hur de som intervjuats för uppsatsen pratar om möjligheter de ser med samarbete framåt. Det finns mycket man skulle vilja göra och man ser potential i att studieförbund och folkbibliotek är olika men möts i folkbildningen som idé. Inte minst är det den meningsskapande rollen som lyfts fram. Man vill ha bättre förutsättningar att tillsammans bygga en bättre social infrastruktur för demokratiska möten och människors engagemang.