Välj din egen bokcirkel – Läsfrämjande för unga på Lindängen

Hur mycket delaktighet kan vi öppna upp för i vårt läsfrämjande arbete med unga? Vi på Lindängenbiblioteket provade att bjuda in till så många val som möjligt i vår nya bokcirkel för 13–19-åringar och detta är vad vi lärde oss.

Lindängen, beläget i södra Malmö, är ett tätbefolkat område som ofta beskrivs som socioekonomiskt utsatt. Sedan 2018 har polisen klassat det som ett särskilt utsatt område. Lindängenbiblioteket är centralt beläget och besöks av både barn och vuxna. Biblioteket erbjuder en omfattande läsfrämjande verksamhet, som även denna har många besökare.

En grupp som dock återkommande har varit svår att nå är ungdomar i åldern 13–25 år. De besöker biblioteket i låg utsträckning och har varit särskilt svåra att engagera i läsfrämjande arrangemang. Framsteg har gjorts genom samarbeten med bland annat fritidsgårdar, allaktivitetshus och Folkets hus, aktörer som i betydligt högre grad än biblioteket når målgruppen. Det har dock visat sig svårt att överföra de framsteg som gjorts i ett mer långtgående, kontinuerligt läsfrämjande arbete mot ungdomarna. Vi ville göra något åt detta. Vi, det vill säga barn- och ungdomsbibliotekarierna Sofie Herner och Adam Andersson, funderade på hur vi skulle kunna jobba med läsning för unga på ett nytt sätt.

Läsning om läsning för att kläcka en läsningsidé

Vi började i tanken att vi behövde vända på sådant vi provat tidigare och experimentera oss fram, och tog inspiration i läsning av flera av Kulturrådets rapporter som handlar om ungas läsning. Vi hade tidigare provat olika sorters bokcirklar men hade haft svårt med detta. Vi ville att projektet skulle handla om att stärka läsglädjen och läsaridentiteten hos unga, och tänkte att vi ville ge bokcirkelkonceptet en ny chans. Det var vår utgångspunkt när vi skulle sätta igång med detta nya projekt. Vi kände oss osäkra på det mesta: 

• Hur når vi unga överhuvudtaget?
• Vilken typ av bok eller texter ska vi välja – hänger vi med i det som de unga i vårt område vill läsa? 
• Om vi bestämmer en tid – hur vet vi att den passar? 

Vi läste att det i Läsrådets rapport från 2021 starkt påpekas att de ungas delaktighet är central. Hur kan vi ge de unga större utrymme att påverka vårt läsfrämjande arbete? Vi kom fram till att genom att låta de unga välja vad som ska läsas, kan vi vara säkra på att det blir litteratur som de är intresserade av. Genom att dessutom köpa in den bok som valts och dela ut som gåvobok tänkte vi att det också öppnar för att läsningen kan få ta den tid som den behöver ta, och att boken sedan får behållas av deltagarna kan ha ett extra värde i ett socioekonomiskt utsatt område. Vi tyckte att vi i dessa första tankar kunde spegla oss i Kulturrådets definition av läsfrämjande som går att läsa i rapporten Nuläge om barns och ungas läsning. Med samverkan i fokus: 

• ta bort hinder för läsning och öppna vägar till litteratur

• stärka läsarens självtillit och läsaridentitet

• öka tillgången till en mångfald av litteratur på olika språk och i olika format för läsare i alla åldrar

• ge fler möjlighet till en konstnärlig upplevelse genom litteratur.

Vi läste vidare i Kulturrådet: Att främja läsning för unga. Vad säger forskning om läsfrämjande för och med unga i områden med socioekonomiska utmaningar? Vi fastnade för begreppen social läsning, att alltså lägga fokus vid den sociala och delade upplevelsen av läsning, och interaktiv motivation – tanken om att unga påverkar unga, och att det är hjälpsamt att jobba utifrån ett vidgat textbegrepp. Vi funderade på om många unga kan uppleva det att ge sig in i en ny och okänd grupp som en tröskel. Kan vi sänka tröskeln genom att utgå från de ungas egna sociala sammanhang? Genom att man får läsa tillsammans med sina kompisar känner man sig redan hemma, och tillsammans stärker man också varandra som läsare. 

Långsamt landade vi i en idé där de unga får göra de flesta val utifrån vad som passar dem: boken, vilka man vill läsa med och tidpunkten för när gruppen ses och pratar. Vi ville också göra biblioteket till en öppen och inbjudande plats genom att köpa in den fika som önskas, och att de unga får välja den tid som passar dem att komma på ett avslutande boksamtal.  

I rapporten Stärk läsning för unga. Om att läsfrämja för och med unga i områden med socioekonomiska utmaningar från Kulturrådet var några av rekommendationerna att utveckla kunskap om målgruppens perspektiv och att arbeta innovativt och involvera de unga i arbetet. Samverkan med många olika parter lyfts också i rapporten. Vi tänkte att genom att hålla bokcirkelkonceptet öppet kunde vi lättare ta med oss det ut i våra samarbeten. När vi exempelvis gör pop up-besök på fritidsgården, kan vi informera om bokcirkeln och bjuda in till oss. 

Vi tyckte att vår idé gick i linje med det vi läste i rapporten: 

• Kunskap om målgruppens perspektiv och villkor ska alltid vara utgångspunkt i planering av läsfrämjande arbete.

• Delaktighet i läsfrämjande arbete med unga bör lägga betoning på att inkludera målgruppens perspektiv och möjliggöra deras påverkan.

Vi kände att vi nu hade tillräckligt med oss för att våga prova vår idé – ett bokcirkelupplägg där de unga väljer deltagare, bok, tidpunkt och så klart även fika! Det vi bibliotekarier styr över och vill lägga till, är ett avslutande boksamtal där vi använder oss av litteraturpedagogen Aidan Chambers modell för litteratursamtal.

Hur gjorde vi?

Under våren 2024 läste, tänkte och filade vi på vår idé. Vi började med att ta fram en affisch och flyer som vi hoppades skulle locka målgruppen och den spred vi via alla folkbibliotek inom Malmö stad, till skolbibliotekarier och feriejobbande ungdomar. Detta gav resultat och i oktober 2024 anmälde sig det första gänget, sju deltagare, efter tips från deras skolbibliotekarie. De ville läsa We were liars av E. Lockhart, som vi köpte in direkt. Någon vecka senare kom böckerna till biblioteket och vi mejlade gruppen om att böckerna fanns klara att hämtas upp. Samma dag kom deltagarna till biblioteket och för många av dem var det första besöket hos oss. De fick en visning av biblioteket och allt kändes hoppfullt. Men sedan blev det svårt: vi skickade flera mejl för att boka in tid för när vi skulle ses för att genomföra boksamtalet, men svaren uteblev. Vi konstaterade att vårt upplägg kanske varit för otydligt och att här fanns saker för oss att lära oss av.  

Samtidigt hade vi kontakt med en konstgrupp för unga i området, som drevs i regi av Motettens Folkets Hus. Vi fick möjlighet att besöka en av gruppens träffar för att berätta om bokcirkeln. I oktober 2024 anmälde sig fem unga från gruppen och ville läsa Before the coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi. Böckerna hämtades samma dag som vi mejlat ut att de kommit. Gruppen uttryckte inledningsvis en önskan om två boksamtal: ett när de läst halva boken och ett efter att de läst klart. Efter att ha diskuterat detta i arbetsgruppen meddelade vi att vi endast skulle kunna hålla i det avslutande samtalet. Vi föreslog dock att de kunde genomföra det första samtalet på egen hand, och erbjöd oss att ordna samtalsrum och fika på biblioteket. I slutändan valde de dock att avstå från detta erbjudande. Vi bokade in ett datum i slutet av januari, vilket innebar att deltagarna fick två månader på sig att läsa boken.

Gruppen önskade att hålla bokcirkeln på biblioteket vid en senare tid, vilket skulle innebära att vi behövde stanna efter stängning. Vi gick med på detta och höll bokcirkeln som planerat. Tre av de fem anmälda deltagarna kom i tid, och på deras önskemål väntade vi in de övriga. Under väntan valde de deltagare som ännu inte nått sista sidan i boken att fortsätta läsa. Att erbjuda ett senare tillfälle och vara flexibla med tiden gjorde det möjligt för hela gruppen att delta, men detta upplägg är inte hållbart i längden.

Vi hade frågat gruppen vilken fika de önskade och fått svaret kanelbullar, chips, chocolate chip cookies och saft. Detta köpte vi in och ställde fram, vilket uppskattades mycket av deltagarna. När bokcirkeln senarelagts för att invänta de försenade deltagarna, bidrog fikan till att skapa en trevlig och avslappnad stämning i samtalsrummet. Innan boksamtalet småpratade vi med gruppen för att bryta isen och skapa en trevlig och kravlös stämning. Eftersom deltagarna redan kände varandra var stämningen avslappnad från början. Alla verkade bekväma med att prata, och ingen var blyg.

Att deltagarna redan var bekanta med varandra var en stor tillgång, då de kunde prata öppet och utan rädsla för att säga något ”fel”. 

Samtalet som hölls enligt Chambers modell delades in i de fyra frågorna: Vad tyckte du om i boken? Vad tyckte du inte om i boken? Vilka frågetecken finns? Vilka mönster eller kopplingar ser du? Diskussionen fungerade mycket bra, och alla deltagare delade med sig av sina tankar och åsikter om boken. De berättade om sina personliga läsupplevelser och lyfte fram vad de hade funnit rörande, engagerande eller tråkigt. 

Att deltagarna redan var bekanta med varandra var en stor tillgång, då de kunde prata öppet och utan rädsla för att säga något ”fel”.  Den fria och bekväma samtalstonen gjorde diskussionen både givande för deltagarna och enkel att leda för oss. Det blev tydligt att deltagarnas möjlighet att själva sätta ihop gruppen var en av de största styrkorna i vårt bokcirkelkoncept.

Efter att bokcirkeln avslutats stannade gruppen kvar i tio minuter för att diskutera hur de skulle välja nästa bok. Det märktes att själva processen att välja bok var något de verkligen uppskattade. De diskuterade olika tillvägagångssätt, som att låta en person i gruppen välja eller att använda ett poängsystem för att avgöra vilken bok som skulle stå näst på tur. Några veckor senare fick vi återkoppling från gruppen som berättade att de ville genomföra en ny bokcirkel och att de valt boken As long as the lemon trees grow av Zoulfa Katouh. Återkopplingen stärkte oss i vår uppfattning att konceptet var väl utformat för målgruppen.

I början av mars 2025 fick vi äntligen till en bokcirkelträff med den första gruppen. Upplägget liknande det tillfälle som redan beskrivits. Av sju deltagare kom fem, och boksamtalet höll på i en timme. Det hade kunnat fortsätta, för det fanns mer kvar att prata om, men deltagarna hade inte möjlighet att stanna. Fikan som önskats och köpts in var ranchchips, Ben & Jerry-glass och läsk. Boksamtalet gick i hög grad åt till att klargöra skeendena i boken We were liars. Även i denna grupp var det tydligt hur bra det var att alla i gruppen kände varandra – de var trygga med varandra och samtalet flöt på helt naturligt. 

Efter samtalet sa alla deltagare att de uppfattade boken som bättre efter vårt samtal – ”Boken gick från 2,5 stjärnor av 5 till 4!” De berättade också att andra elever på deras skola hade läst boken, efter att ha inspirerats av deras bokcirkel. De tackade för den goda fikan, boken och för vårt samtal innan de lämnade biblioteket. 

Vad har vi lärt oss inför framtiden?

Den viktigaste lärdomen är hur välfungerande det var att ta tillvara de ungas egna nätverk och redan existerande grupperingar. Att låta ungdomarna välja bok stärkte deras motivation och läsaridentitet. Istället för att vi gissade oss fram till vilka böcker som skulle intressera dem, fick vi ökad kunskap om deltagarnas intressen och vilken litteratur som lockar dem.  

Det var värdefullt att ge deltagarna inflytande i val av datum för bokcirkelsamtal. Olika grupper behöver olika mycket tid för att läsa en bok och det är svårt för oss att förutse deras behov. Det är också resurseffektivt att arrangemanget endast genomförs när en grupp uttryckt intresse och bokat sig. Då slipper vi ordna böcker och förbereda bokcirklar i de fall vi inte lyckats nå ut till målgruppen.

Det vi vill ändra på framåt, är att vi ser att det blir tydligare för både deltagare och oss själva om vi tar fram förslag på särskilda tider för boksamtal. Det skulle göra upplägget lite fyrkantigare, men också enklare. Vi ser också att det är viktigt att tiden för boksamtal måste bestämmas innan böckerna delas ut, så att både vi och deltagarna känner till ramarna. Boksamtalet är det enda krav biblioteket ställer på deltagarna och vi vill hålla fast vid det. Ett möjligt upplägg skulle kunna vara att ge tydligare ramar för de yngre deltagarna i högstadieåldern, medan de äldre deltagarna – som i våra bokcirklar har hanterat friheten väl – fortsatt kan ha större flexibilitet i bokningen av boksamtal. Inför framtiden kommer vi också bestämma en gräns för hur många grupper vi kan ta emot per termin. 

Vi vill uppmuntra fler att ta denna enkla grundtanke vidare: att utgå från de ungas kompisgäng och naturliga nätverk, och låta dem välja de böcker och de teman som är viktiga för dem. På köpet stärks vi bibliotekarier i vår kunskap om vad som är relevant och intressant för våra unga besökare.