Väck läshungern! 

Att läsa för och med ett barn är en gåva både till barnet och den vuxne. Den vuxne kan och får upptäcka barnets intressen och nyfikenhet. Barnet får famnen, stunden och språket när boken öppnas. Att läsa för och med barn är att socialisera barnet till en värld där vi läser. Vi möter mångfalden och olikheterna i bild och text. Vi möter det vi känner igen och det som speglar oss. Den tidiga läsningen börjar med det konkreta och det som går att känna igen för att vidgas till det vi inte känner igen, men blir nyfikna på. Varje bok ger oss både språket och kunskaperna och påverkar vår nyfikenhet att vilja veta och förstå. Jag önskar och hoppas att denna text gör dig nyfiken på barnböckernas rikedom och att du upptäcker att barnet också läser in sig i böckerna. Att äventyret att läsa med ett barn också kan bli ditt.  

Den här texten är skriven av Anne-Marie Körling och är en del av fortbildningen Språk- och läsfrämjande för de yngsta barnen.

Vägen till boken kommer genom vuxenvärlden  

Det lilla barnet kan inte hitta till boken på egen hand. Det krävs att någon i det lilla barnets närhet visar fram boken, tar upp barnet i knät, öppnar boken och börjar äventyret att både titta och läsa. Det är tur för barnet att det finns vuxna som visar fram böckerna och tillsammans skapar stunder för gemenskap och upptäckter. Den vuxne som håller boken kan upptäcka hur barnet visar intresse. En liten hand vill känna på boken, ett pekfinger visa något i boken och när skriftspråket görs åtkomligt upptäcka att det som sägs också visas i bilder och illustrationer. Bilderboken Knacka på! lockar oss att fysiskt knacka. Orden blir handlingar. Språket blir kroppsligt.   

Barnet och nollpunkten 

Professor emeritus Sven-Eric Liedman påminner oss i sin bok Ett oändligt äventyr om hur det lilla barnet måste lära sig allt från nollpunkten. Barnet kommer inte utrustat med generationernas kunskaper. Den där nollpunkten påverkas av oss vuxna. Det är vi som kommer med böckerna där orden, meningarna och språket finns. Där illustrationerna visar och beskriver, förklarar och detaljerar.  

Barnen suktar efter ord  

Barn är som flugpapper för ord, skriver kognitionsforskaren Peter Gärdenfors i boken Hur orden får mening. Om det är så att barnens hjärnor är som flugpapper för ord behöver vi ge dem ord i ett rikt och generöst sammanhang. Det kan vi göra genom att läsa högt. Böcker vimlar av ord. Orden översätts i illustrationer. Författare och illustratörer vet hur man gör för att kommunicera rikt med barnet. Boken ger dem skriftspråket i högläst form. I boken omnämns saker och ting. Världen görs större när vi kan benämna det vi omges av. En pippi blir en fågel och en fågel blir senare en papegoja. Det finns många fåglar. Fåglarna är en generell benämning. Papegojan är en specifik. Precis som duvan, koltrasten och hackspetten är. Det gemensamma är att de är fåglar. Barnets pekfinger ledsagar oss in i boken. Pekfingret visar vad barnet har upptäckt och är nyfiken på. Vi kan i samma stund ge barnet ordet för det barnet pekar på. Barnet och den vuxne samspelar genom bild och ord. I bilden finns en pippi, en pippifågel, en fågel och så slutligen alla namnen på de olika fåglarna. Det blir ord i samspelet mellan barnet, bilden, den vuxne och språket. 

När tioåringen jag intervjuar i boken Ovan trädtopparna: Berättelser om att lära sig läsa och fortsätta läsa berättar om vad läsningen betytt för tioåringens språk blir svaret: 

”Allt. Utan min läsning hade jag inte kunnat prata som jag gör idag. Om mitt ordförråd är ett stort träd så hade det utan min läsning varit en liten planta.”  

Det upplästa språket ger barnet skriftspråkets uppbyggnad och innehåll. Skriftspråket är rikare än talspråket. I böckerna får barnet både ord och begrepp och språkets grammatik utan att för den delen gå en språkkurs. Nyttan med att läsa är väl dokumenterat i forskningen. Det kan vi vuxna känna till, men utan att betona nyttan ska vi tänka mer på gemenskapen att läsa ihop och främja samtalen som boken väcker här och nu. Vi behöver inte orda något om nyttan. Däremot om vikten av att göra boken och läsningen till en del av livet. Det viktiga frö som läsningen är för barn handlar om att ge dem innehåll som får dem att tänka, känna och fråga. Det är så den livslånga läsningen kan utvecklas.  

Barnet möter berättelsens mönster  

I Max bil av Barbro Lindgren och Eva Eriksson är det en bil i fokus. En bil som Max vill leka med. Problemet uppstår när också Lisa vill leka med bilen. Det blir bråkigt och Max och Lisa slår varandra. Så kommer mamma, osäkert vems, och löser det hela med att ge barnen en till bil. I väl avgränsade illustrationer och med ett ”barnnära” språk möter det lilla barnet tillsammans med högläsaren ett sätt att berätta som vore det ett grekiskt drama. Ett sådant byggs upp av att allt till en början är harmoni. Max är ensam när han upptäcker en bil att leka med. Den disharmoni som uppstår när Lisa kommer och äventyrar leken genom att också vilja ha bilen skapar dramatik. De bråkar om bilen, de slår varandra, de börjar gråta. Berättelsen avslutas i harmoni. Mamma hämtar en annan bil och Max och Lisa finner varandra i leken med bilarna.   

Boken blinkar till oss  

Trots att barnboksförfattare och illustratörer riktar sig till barnet blinkar de också igenkännande till högläsaren. I boken Från fabler till manga av Ann Boglind och Anna Nordenstam beskrivs det som kallas ett samtidigt tilltal, vilket betyder att boken har något att säga både till den vuxna läsaren och till barnet. Som när Saga Bergebo illustrerar min text i barnboken Var är bebisen? Där kan man se en mamma som vilar ifrån allt vad barn heter, ligger skönt i soffan, äter godis och scrollar i mobilen. Mamman är upptagen med sitt. Illustrationen känner tre- och fyraåringarna igen. Mamman äter godis när hon inte får. Illustrationen vill visa oss att vi bara är människor.

Att läsa är att relatera 

Att läsa tillsammans handlar om att relatera. Vi kan upptäcka varandra när vi läser. Det som visas och berättas påverkar oss på olika sätt. Vi lär oss därför att vi tänker och känner på olika sätt. Vi ska inte behöva känna att vi ska läsa för att prestera och för att vara bra föräldrar. Vi ska läsa för att vi gör något tillsammans och att vi därigenom främjar den gemenskap som uppstår då vi läser. Det är där själva fröet till intresset för läsningen kan uppstå. Barnet har fått tillräckligt med många goda möten med boken och de som står barnet närmast.  

Kom ihåg det Peter Gärdenfors skriver i sin bok Hur orden får mening, där han förundras över språkinlärningen och liknar den nästan vid ett mirakel. Att barn lär sig snabbt och deras hjärnor verkar som klister för nya ord. Därför är läsningen så viktig och så meningsfull. Det myllrar av ord som blir berättelser och som bidrar till ett läsande intresse samtidigt som barnet berikar sitt talade språk.