Transkribering av podcast Teknisk utveckling, digitalisering & effekter

Carl: Välkommen till den här podden om teknisk utveckling, digitalisering och effekter. Mitt namn är Carl Eneroth och i studion, eller på distans, har vi David Ståhlberg som är verksamhetsutvecklare. Vi ska gå in på lite mer vad du gör, David, men i rummet har vi också Joakim Jansson och Marie Andervin. Men David, berätta lite kort om din bakgrund.

David: Jag har ju en bakgrund från framförallt stora bolag, men är sedan fyra år tillbaka egenföretagare, så jag jobbar helt med verksamhetsutveckling. Jag brukar säga att jag jobbar på djupet med en handfull verksamheter, så jag följer fyra, fem, sex verksamheter över tid och jobbar med förändringsledning, ofta kopplat till digitalisering och ny teknik. Och sedan träffar jag ett hundratal verksamheter varje år lite ytligare som föreläsare eller utbildare eller rådgivare.

Carl: Och vilka stora företag var det?

David: Jag jobbade länge på ett företag som heter Procter & Gamble i olika roller, både på HR, på marknadssidan och som affärsansvarig. Och sedan så jobbade jag ett par år på Google, var i den svenska ledningsgruppen en period och jobbade mycket med våra stora svenska företag.

Carl: Det är en välkvalificerad person för att prata om det vi ska prata om nu. Vad jag förstår så finns det tre nivåer när man pratar om digitalisering. Det finns en grundteknik, en infrastruktur, det finns produkter och tjänster och det finns även beteenden, värderingar och attityder. Kan du ge ett perspektiv på den här digitaliseringen utifrån den modellen, hur kommer det sig att de här stora företagen som du har jobbat för, Google, är så stora som de är?

David: Men ett sätt att tänka kring det, det är att gå tillbaka 100-150 år i tiden och se på det som hände efter den industriella revolutionen. På den tiden fanns det en uppsättning med personer eller resurser som var lika inflytelserika då som de här stora teknikföretagen är idag. Om man tittar på listan över de som är rikast någonsin då har vi ju, beroende på hur man räknar förstås, men ofta omnämnd i toppen, John D. Rockefeller, rik på olja. När han var som tätast hade han en personlig förmögenhet som motsvarar ungefär en och en halv procent av det amerikanska BNP:t. Oerhört förmögen. Högt upp på den listan är också sådana som Andrew Carnegie som blev rik på stål via sådana som Cornelius Vanderbilt som blev rik på varvsindustrin och sedan sålde delar av den, investerade i järnvägar och blev ännu rikare. Så kol, stål, olja, järnvägar, det här var de resurser som mycket av den industriella moderna ekonomin har vilat på. Det här är en sorts infrastruktur som alla andra behövde använda sig av på den tiden, för att bedriva sina verksamheter och leva sina liv.

På samma sätt byggs det upp en infrastruktur idag som vi behöver för att leva våra liv eller bedriva våra verksamheter. Om någon av oss i det här rummet säger upp oss i eftermiddag och startar ett företag så kommer vi förmodligen lägga det företaget på servrar och på teknik som tillhör Google eller Amazon eller Apple, och så vidare. Så den här infrastrukturen blir vi alltmer beroende av, den handlar förstås om processorkraft, den handlar om nätverkskapacitet, den handlar om artificiell intelligens för att kunna analysera och göra någonting bra av den här datan, den handlar om kvantdatorer så småningom och så vidare.

Så när jag tittar på samhällsutvecklingen i stort så försöker jag förstå den genom att förstå på vilket sätt infrastrukturen kommer att förändras. Och det här blir en intressant fråga, för den handlar också om balansen mellan makt och ansvar. Vilka är det som kommer ha makt i det här samhället, vem är det som äger infrastrukturen? I vilken utsträckning är det aktörer som vi kan påverka med vår demokrati? Det är frågor som jag ställer mig. Och det som gör det här så intressant tycker jag det är att vi vet ju att de här företagen är oerhört stora. Men jag tittade så sent som i förmiddags, Apple har idag ett börsvärde på 1 490 miljarder dollar, alltså ungefär 13 700 miljarder svenska kronor. Om man bara går tillbaka 12 månader, till den tionde juni 2019, sedan det datumet har de lagt till ytterligare 26 Hennes & Mauritz i börsvärde, så det är ett bolag som på relativt kort tid fortsätter att bli oerhört mycket större. HM är ju inget litet företag, ska tilläggas, det är ett av Sveriges största företag, de har väl är det mer än 5 000 butiker, de är fortfarande ett av de dominerande företagen inom klädretail och så vidare.

Så att det är nästan svårt att begripa hur stora de här bolagen kan bli, och min förklaring är just att det har mycket med att de är infrastrukturbyggare att göra. Det är inte bara en telefon, Facebook är inte bara ett sätt och hålla kontakt med gamla klasskamrater och så vidare, utan det här är företag som lägger vår tids infrastruktur. De är vår tids järnvägsbyggare.

Carl: Är det en hot eller möjlighet, eller är det fel fråga och ställa?

David: Det är väl både och, jag tror att om man ska bli lite filosofisk, tekniken har ju oerhört stora möjligheter, inte minst den digitala tekniken som är så het idag. Många företag har ju visat att man kan göra väldigt häftiga grejer och skapa mycket värde med ny teknik. Samtidigt så tror ju jag att det stora problemet hittills i samhället är att den nya tekniken ännu inte skapat så stora värden för vanliga människor. Går man tillbaka till 1900-talet och det som skedde i det moderna samhället så var det ju en framgångssaga för vanligt folk. Vi har ju sådana saker som kvinnlig rösträtt 1919, vi har fyrtiotimmars arbetsvecka, vi har föräldraförsäkring, vi har semesterförsäkring, vi har ett pärlband av förändringar som påverkade vanliga människors liv ganska mycket.

Den typen av riktigt värdehöjande förändringar för vanligt folk har vi nog trots allt ännu inte sett i digitaliseringens kölvatten, utan vi ser fortfarande växande psykisk ohälsa, inte minst bland unga, vi ser övervikt och fetma ökar, vi ser utsatthet för brott öka för de allra flesta, så frågan är ju: Löser vi rätt problem än så länge med den här nya tekniken? Jag tvivlar inte på att vi kommer kunna göra det, men det är tydligt för mig att vi ännu inte har skapat allt det värde för vanliga människor som vi skulle kunna skapa, och det är både en möjlighet men det är också ett hot.

Carl: Nu blir det här en stor och spännande diskussion om teknikens möjligheter, men det är också spännande att se vad är nästa steg? Digitaliseringen framställs ju som en obönhörlig kraft som inte går att ändra, utan man behöver bara anpassa sig till den. En del försöker hitta andra vägar men i stort sett så kommer ju alla verksamheter att påverkas av den. Och om du nu tittar framåt lite, vad är det du ser? Vad är det vi behöver anpassa oss till?

David: Jag tror att det är både en fråga för samhället men också för de verksamheter som jag jobbar med. Min hemmaplan är ju verksamhetsutveckling så den fråga som jag möter oftast är ju hur ska vår verksamhet anpassas till den här nya verkligheten som vi befinner oss i? Och det som jag ofta brukar återkomma till det är ett sätt att tänka där vi beskriver digitaliseringen utifrån tre nivåer, där den första nivån det är när man ser på digitalisering som digitisering, alltså att man överför någonting från ett analogt format till ett digitalt format. Man gör någonting till ettor och nollor, man digitaliserar en ljudfil, en lp-skiva eller man digitaliserar en bok genom att scanna in den och så vidare. Men det finns också andra nivåer, där skulle jag säga att de flesta verksamheter befinner sig idag, och det är när man ser på digitalisering som en väldigt kraftfull verktygslåda.

Vi har massa ny teknik, massa nya verktyg som vi kan använda för att skapa värde. Man skapar uppkopplade produkter, man skapar smarta tjänster. Det här är inte fel, jag tror till och med att det kanske är en förutsättning för att ta sig vidare, men det som jag jobbar med de organisationer som jag får möjlighet att lära känna på djupet, det är att försöka flytta blicken och fokuset till det jag kallar digitaliseringens tredje nivå. Det är när man ser på digitalisering som en ny spelplan, det är en ny verklighet. När allt fler människor blir uppkopplade, när allt fler prylar blir uppkopplade, då förändras spelplanen. Också värderingar, attityder till teknik och beteendemönster förändras, så här bör man ställa sig lite andra frågor, man behöver ställa sig frågan: Hur kan vi skapa nya former av värde med hjälp av data? Kan vi på något vis dra nytta av nätverkseffekter?

Det här för ju tanken till förstås vad samhället står inför också, därför att på den här tredje nivån så har vi frigjort möjligheten att skapa former av värde som vi inte kunde skapa tidigare. Vi kan komma in på vad det betyder för olika typer av verksamheter om du vill, men det är väl liksom i korta drag resonemanget, att verksamheter behöver ställa sig frågan: Hur kan vi bli så relevanta som möjligt med avseende på en verklighet som har förändrats, där nya aktörer skapar nya former av värden? Hur ska vi då kliva in och förändra vår verksamhet för att fortsätta vara relevanta och skapa så mycket värde som vi kan, givet att förutsättningarna blivit annorlunda?

Carl: Om vi går tillbaks till det vi pratade om tidigare, med grundteknik och infrastruktur så ger ju nya produkter och tjänster som har dykt upp, och man kan ju bara titta sig runtomkring så ser man ju saker. Men är det någonting du plockar fram som: jamen, det där var ju riktigt smart gjort, det där var ju någonting nytt som gemene man inte ser därför att du är mer vaken på det?

David: Det faktum att vi har tillgång till nästan all världens information i våra fickor är ju fantastiskt. Jag menar att jag tycker att det jobb som Google har gjort att göra information sökbar och tillgänglig på det stora hela väldigt positivt. Det är ju en jätteförändring inte bara för oss i den här delen av världen, utan kanske ännu mer i riktigt fattiga länder, att har du en smart mobil så har du plötsligt tillgång till information och kunskap som du bara kunde drömma om tidigare. Det är ju en jättepositiv förändring på det stora hela, sedan så kommer det massa avigsidor med det där och massa nackdelar som vi måste hantera, men mycket av det vi ser är i grunden positivt, men det finns massa nackdelar som skapas.

Jag tycker det finns en analogi till bilismen som jag tycker kan vara lite värdefull och reflektera över. När var det bilen kom, tidigt 1900-tal? Bilbältet, eller trepunktsbältet kom 1959 och sedan fortsatte ju utvecklingen av säkerheten i bilar. Vi har ju airbags, olika antikrock-system och nu har vi head up-displays, vi har backsensorer och så vidare och så vidare. Så det här är ju uppfinningar som hjälper oss att hantera avigsidorna med bilismen, det vill säga att det är farligt att färdas fort i trafiken. Och vi fick trafikregler och vi fick körkort och med tiden så har kraven på körkort blivit högre och högre. Ju snabbare teknikutvecklingen sker, desto mer måste vi vara uppmärksamma på alla de problem som vi också skapar samtidigt med vad vet jag, nätmobbing och stillasittande.

Så vi måste vara uppmärksamma på de problemen så att vi kan åtgärda dem, och om vi gör det, om vi är duktiga på det, då kan vi få loss kraften i teknologin. Jag tror att vi på det stora hela är ett bättre samhälle idag tack vare bilismen, tack vare att vi har bilar. Vi kan röra oss och med det kan vi utbyta tjänster och produkter och idéer och knyta samman landsdelar och så vidare och så vidare. Men hade vi inte haft säkerhetsbältet så hade vi varit på ett sämre ställe. Så vi behöver vara uppmärksamma på allt det som sker när vi accelererar in med ny teknologi, behöver inte betyda att vi är bakåtsträvare eller att vi i grund och botten inte tror att världen inte kan bli bättre med hjälp av tekniken, utan det ena är nog en förutsättning för det andra.

Carl: Det har utvecklats nya beteenden och nya värderingar och attityder som stödjer det här. Det känns som varje tidsålder har sina dygder, och det är lättare att se bakåt i tiden att ett samhälle som var statiskt och inte flyttade på sig så var det vissa dygder som var viktiga därför att det lönade sig att upprätthålla dem. Nu lever vi i en annan tidsålder som kräver andra dygder för att klara sig och komma vidare. Hur ser du på det, hur har de förändrats?

David: Det kom fram en man till mig efter att jag hade hållit en föreläsning, jag hade pratat om AI och kvantdatorer och rört oss lite grann i det territoriet, och så sa han så här till mig: ”David, jag har tänkt på en del av det du pratade om idag och det var jättebra och så där, men nu vet jag var vägen framåt är. Den enda vägen framåt det är full fart bakåt.” Och jag tyckte det där fångade en känsla som jag tror många bär i kroppen, och efter föreläsningar eller kurser jag håller så kommer allt fler fram och vill prata om någon fråga som de bär i bröstet. Kring skärmtid eller kring det här med artificiell intelligens verkligen är något att satsa på, eller kring integritet och datasäkerhetsfrågor. På något vis så är det en beteendeförändring som jag upplever som väldigt positiv, att från att man bara uppfattats som en bakåtsträvare om man inte kastat sig fram och älskat all ny teknik så har det blivit lite mer okej att också säga: ”Jamen, det här inte allt det här som är önskvärt, det är inte allt det här som är positivt.”

Då tror jag, och jag försöker att göra det själv och jag försöker i den mån jag kan och förmedla det, hålla två tankar i huvudet samtidigt, där den ena kan vara teknik har på det stora hela alltid hjälpt mänskligheten framåt och så kanske så småningom andra arter också. Vi har ju någonstans ingen aning om hur fantastiskt ett mänskligt liv kan bli. Jag minns inte vem det var, men det var någon jag hörde säga att skulle man gå tillbaka 10 000 år och fråga människan då, vad önskar ni er mest av allt? De kanske önskar sig ett större klippblock och ställa framför grottan eller oändligt mycket kött eller oändligt mycket bär, och nu, 10 000 år senare så vet vi att ett mänskligt liv kan rymma så mycket mer än det. Vi har mycket högre ambitioner och mycket högre ideal, en bättre bild av vad det innebär eller vad det kan innebära att vara människa. På samma sätt inbillar jag mig om vi blickar framåt 10 000 år så kommer man att säga samma sak. Man kommer att ha en ännu bredare och kanske djupare uppfattning om vad ett mänskligt liv kan innehålla, hur fantastiskt det kan vara, hur tekniken de senaste 10 000 år sedan vid det tillfället har hjälpt oss frigöra all den potentialen.

Carl: Just det, jamen det är en återkommande fråga att det händer samtidigt också, det som är bra och dåligt kanske finns bredvid varandra, vi själva har de sidorna. Ska vi ta ett steg till här och återkomma till det vi pratade om tidigare, de här tre nivåerna som du sa om just digitisering, digitalisering och smartifiering? Och just det här, vad är det som utgör det som är smart och vilka frågeställningar kan man ställa för att ta sig dit?

Marie: Så som jag upplever att vi befinner oss nu är ju att vi har ju många smarta produkter och tjänster, många verksamheter är smarta delar av verksamheten. Men vi har ju inte lyckats koppla ihop det här till ett ekosystem, ett digitalt ekosystem där man kan få till en smart stad, till exempel vårdcentralerna är uppkopplade, värmeverket är uppkopplat, trafikverket är uppkopplat. Vad har vi mer? När allting är uppkopplat och kan helt plötsligt jobba i samverkan då kan vi ju optimera vårt samhälle och få ett hållbart samhälle. Vi kan ju proportionera ut när vi behöver mer el, när behöver vi mindre el, när kan Marie sälja sin el, när behöver hon ha mera el? Och då kan vi också kanske få ett mer tryggare och säkrare samhälle utifrån det.

David: Får jag ge ett exempel, Marie? Om vi tar biblioteksvärlden som vi då och då pratar om tillsammans, om vi pratar om digitaliseringens första nivå så blir det väldigt tydligt att det är att scanna in en bok och göra den tillgänglig via digitala format eller via nätet. Om vi pratar om digitaliseringens andra nivå då pratar vi om att göra digitala lånesystem eller effektivisera interna processer för att kunna sköta utlåning mellan olika verksamhetsben eller bibliotek. Vi kanske pratar om att ha en app där jag kan få tillgång till en del av allt det här materialet som ett givet bibliotek sitter på.

Det du sätter fingret på det är ju ett behov av att titta på den tredje nivån, dels hur beteendena har förändrats. Jamen nu har vi alla en smartphone i fickan som vi tar upp för femte gången per dag och tittar på. Har det förändrat spelplanen för biblioteksverksamhet? Ja, men det har det ju gjort. Har Google kommit in och förändrat spelplanen för biblioteksverksamhet? Absolut. De har ju en global mission som på sätt och vis är jättenärliggande det som har varit bibliotekens roll sedan länge, att tillgängliggöra kunskap och information. Det här gör ju Google på ett sätt som absolut inte fanns för 30 år sedan. Så hur har det förändrat spelplanen för ett bibliotek när jag inte längre behöver gå till ett bibliotek för att få tillgång till ett begränsat urval av böcker, utan jag kan ta fram min telefon och på en sekund ha tillgång till oändligt mycket mer information än jag har via mitt lokala kommunbibliotek?

Så det har ju radikalt förändrat spelplanen men om man inte diskuterar det, om man inte funderar på på vilket sätt Google eller smarta telefoner har förändrat förutsättningar för ett bibliotek att skapa värde, då missar man ju den riktiga diskussionen. Och då spelar det kanske ingen större roll hur bra man blir på att effektivisera sin verksamhet med ny teknik där vi optimerar varje krona spenderad på logistikdelen eller där vi använder data för att ta reda på exakt vilka böcker ska vi tillgängliggöra i just vår region eller i vårt distrikt.
Utan man optimerar mot ett lokalt maximum, man missar ändå den stora frågan som har att göra med att spelplanerna förändras.

Och det är ju svårt och det är inte alltid möjligt för mig heller, ska jag vara tydlig med, det är absolut inte enkla frågor och grotta i, så man behöver lägga tid på det som jag vet att Joakim och Marie lägger mycket tid på i de verksamheter som ni träffar: att blicka utåt och se vilka är de här förändringsvågorna som kommer, vilka är de nya beteendena som medborgare eller kunder har idag som man kanske inte hade tidigare? Vilken typ av aktörer är det som vi plötsligt behöver konkurrera mot även om konkurrera ibland är fel ord, men som också skapar värde inom vår domän? Om man lägger tillräckligt mycket tid på det här frågorna då märker man att okej, den plan vi har framför oss just nu, den är otillräcklig. Vi måste höja blicken väsentligt. Det jag tror på, det är jättebra att ha ett syfte och en tydlig vision, vart ska vi vara om 50 år? Men ofta så behöver man ha någonting som är mer närliggande, som är mer konkret. Men var skulle vi kunna vara om fem år från idag? Om vi på allvar ska skapa högre värde för de som vi finns till för om fem år, hur behöver vi förändra oss då? Hur skulle det värdet kunna se ut, givet att världen blir allt mer uppkopplad? Det är frågor som jag lägger mycket tid på i verksamheter jag träffar, att reda i.

Carl: Tack så mycket, det var precis svaret på frågan jag ställde, att det handlar kanske inte om specifika frågor mer än att spelplanen har förändrats, och med ny spelplan och nya regler, nya aktörer och hur ser det ut för oss där. Vi spelar ett annat spel, kanske med samma personer men det är andra saker och andra färdigheter vi behöver för att kunna hantera just det spelet.

David: Det här händer ju bransch efter bransch, det här är något som du måste vara mer bekant med än vad jag är, Carl, men tar vi mediebranschen. Där måste man ju förhålla sig till om man är journalist eller ett mediehus, idag är ju alla potentiella producenter och vi sitter här och poddar idag och jag kan göra en film och lägga upp den på Youtube i eftermiddag om jag vill. Så hur har det förändrat spelplanen? Det är klart att vissa är jätteduktiga på att reda i de frågorna, att befinna sig på den tredje nivån och hela tiden se att det har vällt in ett antal nya aktörer.

Infrastrukturen runt teknologin har möjliggjort allt det, men det finns också de som är ovana att reda i de frågorna, som är ovana vid att ställa sig frågan vilka nya typer av aktörer som skapar värde inom vår domän är. Och det är väl där som Marie kommer in, och du får rätta mig om jag har fel Marie, men det blir väldigt mycket en ledaruppgift, att inte väja för den diskussionen utan våga se att aktörer som Google och med ett bibliotek faktiskt har klivit in och gjort ett jobb som vi vill göra, väldigt, väldigt bra. De är fantastiska och vi ska inte se det som ett hot eller som någonting som är bara dåligt. Man kan ha synpunkt på Google, men de har lyckats med någonting som vi har försökt att göra, men som vi inte har gjort lika bra. Så hur ska vi fortsätta vara relevanta på den nya spelplanen?

Carl: Tack David. Vill du säga några avslutande ord, Joakim?

Joakim: Ämnet, teknikens utveckling och digitaliserande effekt. Det vi ser är ju att digitaliseringen har ju enorma effekter för att det ritar om spelplanen, och i det så kommer frågan: Vilka är de nya aktörerna? Men vilken blir vår nya roll? Vi har varit inne på några olika branscher som stöps om och du kommer ju från en bransch, du har ju jobbat på Handelshögskolan till exempel, Executive Education. Där har du ju en bransch som stöps om också, i grunden verkligen. Bland annat på grund av Google och på grund av att vi har en mycket större förändringshastighet där vi går ifrån att vi ska ha en utbildning, till att vi behöver ett livslångt lärande, till att det finns allsköns gratis utbildningar där ute, där jag också ser att Handelshögskolan försöker hitta sin nya roll och där man också kanske börjar närma sig bildning, där det finns en rektor som närmar sig mer och mer bildningsbegreppet.

Det är kanske det som ligger i skolans och universitetens uppgift, inte bara att fylla på med information, men också faktiskt att låta mig som individ någonstans utvecklas på alla möjliga områden. Inte bara inom kunskapsområdet.

Carl: Skapa en bredare förståelse.

Joakim: Skapa en bredare förståelse av den värld vi lever i och vad min roll bör vara, eller skulle kunna vara i den här världen och hur jag ska kunna navigera i den här världen. Och hur jag lär mig att lära mig till exempel, och då har man ju börjat omdefiniera sin roll och sin position och jag är övertygad om att de kommer få jobba med det långt fram också, precis som alla andra universitet i världen. Men det är något väldigt spännande och det börjar ju med att ställa sig frågan: Om vi skulle starta den här verksamheten om igen, givet allt vad vi vet, hur skulle vi då välja att driva den här verksamheten? Sedan har vi en historik och i den finns det massor med bra, men det kanske finns några saker som är mindre bra också, de kanske vi inte vill ha med oss framåt. Men det finns en massa bra grejer, vad av det ska vi ha med oss framåt?

Så att vi bär med oss det som är bra och så lägger vi till nya delar, det är ju precis det som transformation handlar om. Det handlar inte om att ta bort allt som vi hade tidigare, utan vi bygger på det som vi har och det kan vara ett arv eller det kan vara ett starkt varumärke, eller det kan vara kunskap inom ett visst område eller massa kundrelationer eller motsvarande, men det tar vi med oss och så försöker vi att addera något nytt för att hitta en ny roll i en ny verklighet.

David: Jag vill gärna haka på det Joakim var inne på avslutningsvis här. Utbildning är ytterligare sådant där fantastiskt exempel på en typ av verksamhet som behöver grotta ordentligt på den här tredje nivån. Joakim tog några exempel på vad det skulle kunna innebära, jag kan bara fylla på med några fler för att ge de som lyssnar en så konkret bild som möjligt av vad vi menar. Så som det fungerar idag på ett universitet finns det ofta en tydlig termin med kursdatum då kursen startar. Nu har ju under den här Corona-perioden då många tvingats ställa om till digitala utbildningar, distansutbildningar. Men om jag vore ett universitet idag så skulle jag ju dels förstås fortsätta med det så mycket som det går, men också utnyttja digitalisering till att personalisera utbildningarna mer.

Med hjälp av data få insyn i exakt hur lär sig varje student, och hur ska jag kombinera olika typer av utbildningselement för att just den här givna studenten ska lära sig så mycket som möjlig? Hur kan jag se till att mina kursstarter är flexibla, så jag kan välja när under året jag vill starta kursen? Hur kan jag se till att examinationsuppgifterna blir flexibla? Och här finns det en del som kommit jättelångt, återigen, och det dräller ju av olika digitala aktörer och MOOCs som tillgängliggör allt det här på löpande band. Det är ungefär en miljard starter tror jag att jag hörde, på Youtube varje dag för olika typer av instruktionsvideo, alltså how-to-filmer. Men så finns det också traditionella aktörer som fortfarande ser på teknik som en verktygslåda och man ser det som en möjlighet att effektivisera lite processer och kanske ha en och annan videokurs, men man ser inte att det i grunden har förändrat sättet som man behöver förhålla sig till sin verksamhet, där man kan dra nytta av att alla i världen är möjliga producenter och innehållsskapare för utbildning, utan man ser det fortfarande som sin ensamrätt att skapa kursmaterial.

Man ser inte att man skulle kunna med hjälp av data personalisera utbildningen, utan man tänker att den ska se likadan ut för alla, oavsett vilket datamaterial vi har och vilken AI-motor vi har tillgänglig. Man ser inte att man skulle kunna individualisera när och hur jag vill gå utbildningen, utan det ska vara ett standardformat för alla. I vissa typer av verksamheter så är man väldigt mån om sin trovärdighet, och det ska man självklart vara, men det som jag möter oftare, inte minst i lite mogna, traditionella verksamheter det är att man riskerar att gå miste om sin relevans. Det dyker upp nya typer av aktörer som skapar högre värde för mig som medborgare eller för mig som kund, och det spelar ingen roll om jag gjorde ett bra jobb på nivå två om någon skapar ett radikalt högre värde för mig på ett helt nytt sätt. Om jag inte möter den konkurrensen, om jag inte hittar min roll i den nya verkligheten, då kommer jag få svårt att vara relevant och överleva på sikt.

Carl: Tack David. Och tack också Joakim och Marie för denna explorativa fundering kring framtiden utifrån vissa grundbegrepp. Vi har ju pratat om grundteknik, produkter och tjänster och beteende ovanför det och sedan då också den här modellen med digitisering, digitalisering och smartifiering. Så med det så vill vi tacka för oss och hoppas att ni får en fortsatt trevlig dag. Tack för att ni lyssnar.