Vi som blev över – en film om fjärrlån: Att lära genom filmskapande
En oväntad förändring i fjärrlånepolicyn hos Skånes större bibliotek ledde till stora utmaningar för mindre bibliotek, inklusive oväntade kostnader och försenade lån. I ett försök att belysa problemet och utforska potentiella lösningar valde Sebastian Harrison och Frida Lindqvist på Kävlinge bibliotek att skapa en dokumentärfilm för att undersöka fjärrlånesituationen. Under förloppet fick de lära sig hela filmprocessen, från manusproduktion till filmning och klippning, något som var en lärorik, men tidskrävande, process.
I början av 2020 ändrade vissa av de större biblioteken i Skåne sin fjärrlånepolicy, vilket gjorde det betydligt svårare att låna böcker därifrån. Som ett litet bibliotek var vi beroende av de här lånen, och det plötsliga beskedet med de hårdare reglerna gjorde oss förvirrade och upprörda. Policyn var att om boken fanns på Umeå depåcentral kunde den inte beställas från de här biblioteken. Ur ett miljö- och klimatmässigt perspektiv var detta en mindre katastrof, för att inte tala om den extra portokostnaden och leveranstiden. Vi fick snabbt hitta alternativa vägar.
Biblioteksbladet lyfte frågan och det blev en kortvarig debatt kring fjärrlåneproblematiken. Efter det fortsatte diskussionerna på chefsmöten i Region Skånes regi i hopp om att hitta en lösning som var tillfredsställande för alla. För att se om de nio kommunerna i Sydväst som saknade ett mediesamarbete med ett större bibliotek, det vill säga ”vi som blev över”, kunde utveckla något tillsammans gjordes en utredning. Men läget förblev oförändrat och det verkade som att ett givande samarbete var mer avlägset än någonsin.
En idé
Jag har alltid varit intresserad av film och ville använda mig mer av detta medium. Dittills hade vi gjort korta klipp inspelade med mobiltelefon, oftast i ett läsfrämjande syfte. Jag ville dock lära mig hantverket på riktigt, med en filmkamera, mikrofoner och lampor. Det gällde bara att hitta någonting att göra en film om. Eftersom fjärrlånefrågan var en het potatis, åtminstone i vår lilla värld, kändes det som ett lämpligt ämne att ta sig an. Min kollega Frida Lindqvist höll med. Idén blev alltså att via filmade intervjuer undersöka fjärrlånesituationen ur ett lokalt, regionalt och till viss del nationellt perspektiv, samtidigt som vi utforskade filmmediet. Detta skulle ta tid. Vi sökte Region Skånes experimentspår och vårt projekt blev antaget.
Varför just film?
Genom visuellt berättande går det förhoppningsvis att ta ett ganska torrt men ack så viktigt ämne som fjärrlån och göra det begripligt, intressant och stundtals underhållande även för personer som inte är involverade eller har några förkunskaper. För vi tror kanske att det behövs. Vi får ofta läsa om undersökningar, eller tidningsartiklar, som understryker vikten av folkbiblioteken. Många invånare är också positivt inställda till biblioteket i stort. Men hur ska man förmedla de utmaningar och hinder som uppstår inom biblioteksvärlden på ett lättillgängligt och intresseväckande sätt? Till politiker, låntagare och den breda allmänheten? Men även till andra bibliotekarier? Vi ville visa hur fjärrlånebesluten påverkade oss och våra låntagare. En svår utmaning för ett litet bibliotek. Med en film kanske det skulle gå.
Filmprocessen
Manus
Innan filmandet kunde börja behövde vi ett manus, det vill säga en struktur för filmen. Olika delar som tillsammans bildade en sammanhängande och tydlig berättelse. Det är bra att veta vad man vill säga med filmen innan inspelningen börjar, särskilt när du har en deadline. I vårt fall blev manuset en A4. Dokumentärer har ju ingen utstakad handling i förväg, vad som helst kan hända och budskapet kan bli ett annat än det man tänkt sig. Men manuset hjälpte oss att avgöra vilka vi behövde intervjua och vad vi kunde avstå från. Frågorna formulerade vi inför varje intervju.
Utrustning
Vi behövde utrustning. Jag kontaktade en butik i Malmö och fick förslag på olika paket efter att ha beskrivit idén och syftet med filmen. Vi var ju amatörer så vi behövde grejer som inte var alltför svåra, men som ändå gav oss möjlighet att leverera en proffsig produkt. Det blev en systemkamera av märket Canon (kamerahus + objektiv), ett kamerastativ av märket Benro, två trådlösa myggmikrofoner av märket Saramonic, en shotgunmikrofon av märket Røde (som man fäster direkt på kameran) och två LED-lampor av märket Godox. Allt för cirka 30 000 kronor. Obs! Vi använde inte projektpengarna till detta – de spenderades på vikarier för att frigöra tid.
Filmning
I starten bekantade vi oss med utrustningen. Det finns oändligt med instruktionsvideor på Youtube. Vi började med att filma miljöbilder i kommunen som vi använde till inledningen. Att bli helt bekväma med utrustningen hade vi inte tid med, så vi beslöt oss för att första intervjupersonen skulle bli vår dåvarande chef Sanna Fries. Om det gick åt skogen, till exempel att kameran dog eller ljudet var av, så hade det inte varit hela världen. Det hade gått att göra om. Intervjun blev tack och lov lyckad. Efter det var vi lite varmare i kläderna och började leta efter fler intervjuoffer. Och det märkliga var att ingen tackade nej! Intervjuerna gick väldigt bra, trots osäkerheten kring filmteknik samt intervjuteknik. Ett tips är att inte försöka dölja osäkerheten. Visa upp den, skämta gärna om den! Personen du intervjuar slappnar av och blir inte lika rädd för att säga fel saker. Tydligen är det ett ganska vanligt knep hos journalister.
Klippning
Det roligaste och samtidigt mest frustrerande i hela processen var klippningen! Vi började med att kolla på materialet och antecknade vad som kunde funka för filmen. Här var manuset en stor hjälp. Det var mycket material att gå igenom, så tidsangivelserna för klippen möjliggjorde att vi snabbt kunde hitta tillbaka utan att behöva se om allt igen. Själva klippningen gick relativt fort på grund av det. En berättarröst lades på i början och slutet av filmen. Rösten skulle förmedla nödvändig information men samtidigt ha en dramatisk eller komisk effekt tillsammans med de dystra miljöbilderna av Kävlinge. Vi hittade musik från Youtubes ljudbibliotek som också hade en viktig funktion: att förstärka budskapet och frammana en känsla hos tittaren. Detaljer som att färgkorrigera och kolla ljudnivåer sparade vi till slutet. Mindre roligt. Allt gjordes i programmet Premiere Pro på en gammal Macbook Air. För textningen använde vi oss av tjänsten Texta mig!, men vi fick lägga mycket tid på att korrigera den textningen. [Redaktionell anmärkning: Texta mig! är numera uppdaterad och väldigt mycket bättre.]
Resultatet
Det fanns en viss ångest inför att visa den färdiga produkten, för vi var medvetna om alla misstag vi gjort och svagheter med filmen. Men de flesta som sett den har varit positiva och tyckt att den är intressant och speglar problematiken på ett bra sätt. Även icke-bibliotekarier har uppskattat den (vilket är otroligt kul med tanke på att ämnet trots allt är fjärrlån). Vi har lärt oss mycket om fjärrlånefrågan och insett att det inte finns några självklara lösningar. Det är en komplex fråga med många perspektiv och vi har fått en större förståelse för varför bibliotek hanterar frågan på olika sätt. Förhoppningsvis bidrar filmen på något sätt till diskussionen. Kanske kan den även inspirera andra till att göra en egen film. Hoppas på det!
Kontaktuppgifter:
sebastian.harrison@kavlinge.se
frida.lindqvist@kavlinge.se