MIK-utsikten: Sociala medier och demokratins framtid

Desinformation, näthat, manipulation, virala drev och påverkanskampanjer, trakasserier, ”bubblor” och ekokammare, extremistisk propaganda. Listan kan göras lång. Är sociala medier ett hot mot demokratin? Denna fråga har diskuterats och alltmer beforskats rätt länge nu. Debatten om sociala mediers påverkan på människa och samhälle har tenderat gå i vågor, och nu verkar en ny sådan våg rulla in. 

Obamas tal

Barack Obama höll den 21 april i år ett tal på en konferens vid Stanfords Cyber Policy Center (finns transkriberat) om det digitala samhällets utmaningar för demokratin. Det visade sig att han läst in sig ganska väl på senare års diskussioner och forskning om sociala medier, och han lyfte några representativa teman. Han kom knappast med några revolutionerande nyheter, men många i USA och på andra håll som arbetar kring dessa frågor blev glada över att en så pass tung aktör gett sig in i ämnet på ett seriöst vis. Ska sociala medier regleras? Hur? Kan de ändras så att de blir mindre toxiska, och bättre kan stödja ett konstruktivt samtal mellan människor? Hur mycket ska vi förlita oss på innehållsmoderering? Kan ”friktion”, att helt enkelt minska hastigheten i spridningen av misstänkt tvivelaktigt innehåll, vara en väg att gå? Bör inte samhället ha bättre insyn i de innehållsbeslut plattformarna fattar? 

Musk och Twitter

Parallellt med Obamas tal började nyheten att Elon Musk, välkänd entreprenör och industrimagnat, skulle köpa Twitter spridas. Musk är känd för sin kritik mot de policyer och den innehållsmoderering som Twitter och andra större plattformar kommit att praktisera i större utsträckning under senare år. En symbol för detta har varit Twitters nedstängning av Donald Trumps konto i slutet av hans presidentperiod, kort efter stormningen av Kapitolium. Med nyheten om uppköpet kom ännu ett diskussionsämne. Kommer Musk att tvinga Twitter att dra tillbaka alla de policyer mot hat och trakasserier, medicinsk desinformation och farligare konspirationsteorier, våldsbejakande extremism, valdesinformation, och liknande som man under några år arbetat fram? 

Om man tittar tillbaka så har det faktiskt hänt mycket hos de stora plattformarna under senare år, även om det kanske ofta ser mer ambitiöst ut på pappret än i den ganska svårmanövrerade verkligheten. Men man kan absolut säga att plattformarna inte längre ”bara” är plattformar. De har, inte minst under pandemin, alltmer accepterat ett visst publicistansvar för innehållet som sprids på dem. Men många befarar att Twitter, en viktig plattform för det politiska samtalet inte minst i USA, kan komma att gå tillbaka till ruta ett i sitt modereringsarbete med Elon Musk som ägare.

EU:s nya lagpaket för sociala medier

Som av en händelse hade EU:s politiker kommit till en slutlig överenskommelse om lagpaketet DSA, Digital Services Act, bara några dagar innan Obamas tal, efter närmare ett och ett halvt års förhandlingar. Det är ett intressant och unikt lagpaket med olika regleringar av sociala medieplattformar som kommer att studeras noga världen över. Det är för omfattande och tekniskt komplicerat för att presentera närmare här. Men här är några avgörande punkter: 

• Krav på Big Tech-plattformarna att agera på risker som hatpropaganda och spridning av desinformation. Grundprincipen är att det som är olagligt offline även ska vara det online. Det ska bli enklare för användare att ”flagga” olagligt innehåll.
• Insyn för tillsynsmyndigheter och utomstående forskare i plattformarnas ”svarta låda”, algoritmerna. Algoritmer är ju gärna inställda för att maximera och bibehålla engagemang, men insynen har varit för dålig för att närmare kunna förstå hur samspelet människa och sociala medieplattformar faktiskt fungerar. Varför får exempelvis ilska, desinformation och liknande ofta så stor spridning?
• Skydd för EU-medborgare från påträngande datainsamling och annonser som använder personlig information. Data som bland annat kan användas för personanpassad påverkan på olika vis. Ökad transparens gentemot användarna om hur data används och annonser riktas.
• Möjlighet för användare att välja bort algoritmisk profilering av sina nyhetsflöden. Ett alternativ är istället rent kronologisk ordning, som redan finns som alternativ hos vissa plattformar.
• En mer transparent innehållsmoderering, och tydliga möjligheter för användare att överklaga exempelvis radering av deras innehåll.

Det har lyfts en del kritik mot DSA men i det stora hela verkar flertalet av de som analyserat förslaget vara relativt nöjda. Det gjordes en del ändringar in i sista minuten, så mer ingående tekniska analyser av den slutliga texten dröjer. EU-kommissionen har tagit fram pressmeddelande, Q&A och en del andra dokument. Men resan är knappast slut. De här frågorna och andra kommer att diskuteras även framledes. Vi är förmodligen på väg in i en epok där ett ”vilda västern” för de nya masskommunikationsteknologierna övergått i en period av stegvis regleringar, bakslag, misstag, nya försök, nya utmaningar. 

Forskningen – lästips

Finns det något sätt att ringa in den debatt och forskning som man lutar sig mot i dessa ämnen, vare sig vi tänker på DSA, Obamas tal eller farhågorna rörande Musk och Twitter? Det är inte lätt, men en ingång är de lästips Obama själv kom med i en artikel på sin egen sida.

Vill man gå vidare kan man läsa en artikel där några amerikanska forskare skriver att Obama har missat en del i den nyare forskningsinriktningen Critical Disinformation Studies. Den kan man i sin tur titta närmare på i en kursbeskrivning och litteraturlista hos Center for Information, Technology, & Public Life, CITAP.

Forskaren Chris Bail vädjade till Musk att läsa in sig på den forskning som visar att hans reformplaner knappast kan anses vara evidensbaserade.

I förra MIK-utsikten nämnde jag kort att psykologen och debattören Jonathan Haidt tillsammans med forskaren Chris Bail håller på att ställa samman relevant forskning på temat sociala medier och deras eventuella kopplingar till samhällelig splittring, minskad tillit och polarisering. Ett öppet och fortfarande växande dokument med titeln “Social Media and Political Dysfunction: A Review” (i skrivande stund 132 sidor). 

Man ska komma ihåg att det handlar om komplexa ämnen som även i högsta grad rör mänsklig psykologi och kognition. En välkänd forskare som brukar lyfta fram detta är Brendan Nyhan, som håller den återkommande kursen ”Political Misinformation and Conspiracy Theories” vid Dartmouth College. Kursplanen/litteraturlistan innehåller mycket matnyttigt, inte minst från de senaste åren. 

I Facebookgruppen Källkritik, fake news och faktagranskning har vi under några år ganska noga följt dessa forskningsfält och samlat på oss en hel del viktiga studier och rapporter. Många av dessa inlägg har samlats i gruppens så kallade Vägledningar, en flik med tematiskt ordnade mappar. Om man vill botanisera finns där mycket relevant material, i synnerhet i mappen, eller ”guiden”, nr 13 med rubriken ”Vad kan göras? Rapporter m.m.”, men även i flera av de andra mapparna. Där finns exempelvis rapporter som legat som underlag för EU:s diskussioner kring sociala medier. En som jag rekommenderar är Technology and Democracy: Understanding the influence of online technologies on political behaviour and decision-making” av Stephan Lewandowsky med flera, som kom 2020. Överlag ska det sägas att det faktiskt finns en hel del spännande idéer om hur sociala medier skulle kunna se ut i framtiden, med allt från förslag på smärre ändringar i de befintliga plattformarna, till helt annorlunda konstruktioner och design än de som i regel förekommer idag.