MIK-utsikten: Seriös aktör eller propaganda? Digitala hjälpmedel för värdering av nyhetsmedier

Den digitala världens stora informationsflöden har medfört många nya utmaningar och möjligheter. En gång i tiden, för inte så länge sedan, hade de flesta människor inga större svårigheter att navigera bland nyhetsmedier. Man hade en TV med en eller några få kanaler, en radio och kanske en eller ett par nyhetstidningar. Några fler nyhetstidningar mötte man i affären, och på biblioteket kunde man botanisera ytterligare lite mer.

“Strategic ignoring”

Idag räcker det för de flesta av oss att öppna en sociala medier-app, eller göra en sökning på nätet, för att möta en aldrig sinande ström av nyhetsmedier eller vad som ser ut att vara nyhetsmedier. Ofta internationella. Den gamla metoden att lära känna ett någorlunda överblickbart medielandskap, där man hade tid att titta närmare på och bedöma enstaka nya publikationer, får nog anses förlegad. Vi har inte tid att göra en djupare värdering av varje enskild källa vi möter. Ska vi därmed strunta i allt innehåll vars avsändare vi inte riktigt kan bedöma? ”Strategic ignoring” är en förmodligen rätt nödvändig förmåga som diskuteras en hel del för närvarande. I det vi kallar medie- och informationskunnighet bör det ingå en insikt i problematiken, och att man övar sig i att reflektera över vilket innehåll som är viktigare än annat för en. Vi behöver sortera och prioritera, eftersom vår uppmärksamhet är en ständig måltavla för en enorm flora av aktörer på nätet.

Mediebedömningstjänster

En annan väg framåt är de olika mediebedömningstjänster som vuxit fram under senare år. De har gjort samlade bedömningar av många tusen av de vanligaste nyhetssajterna och andra informationssajter som förekommer, främst engelskspråkiga, även om de på sistone också börjat arbeta med andra språkområden. Vanligen handlar det om en kvalitets-/trovärdighetsbedömning, i några fall kompletterad med en bedömning av var på den politiska skalan man kan placera sajten. Här kan nämnas NewsGuard, Media Bias/Fact Check och Media Bias Chart från Ad Fontes. I synnerhet betaltjänsten NewsGuard kan betraktas som ingående, transparent och professionell i utförandet, medan den fritt tillgängliga Media Bias/Fact Check har fått en del kritik för oklar metodologi. Eftersom den metodologiska frågan knappast är okomplicerad så bör man använda dessa tjänster med försiktighet. Att säga till människor att man här finner ett ”facit” rörande nyhetsmediers trovärdighet är knappast lämpligt, men de torde ändå vara utmärkta utgångspunkter för att fundera över och diskutera dessa frågor.

En ny studie – NewsGuard

En ny studie, ”News credibility labels have limited average effects on news diet quality and fail to reduce misperceptions” (bland annat omskriven av Princeton school of public and international affairs och Popular Science), pekar på att sådana här tjänster i och för sig kan vara trevliga hjälpmedel för den normalkonsument som vill ha hjälp att kontrollera trovärdigheten hos nyhetskällor. Men de brukar inte leda till att normalkonsumenter ändrar sin mediediet i någon större utsträckning. Däremot kan användningen faktiskt hjälpa de människor som hyser stor misstro mot nyhetsmedier att trots allt tänka till. Storkonsumenter och -spridare av så kallad missinformation blir mer försiktiga och ändrar i viss mån sitt mediebeteende, förmodligen eftersom användningen får dem att reflektera mer över problem kring trovärdighet.

I den här studien lät man deltagarna använda betaltjänsten NewsGuard. Det är ett företag där ett antal tränade journalister och andra bedömare undersöker nyhetssajter och ger dem betyg efter en rad fastställda trovärdighetskriterier. 100 poäng är max. Till tjänsten hör en plugin som man kan ha i sin Chrome-läsare. När man kommer till en av de cirka 7 500 nyhetssajter och liknande som NewsGuard har gjort en bedömning av, får man en liten färgad flagga uppe i kanten. Grön flagga för ”brukar vara bra” ungefär, röd för ”var försiktig, här brukar det ofta vara problematiskt”. Samma typ av flaggor dyker upp i ens Facebookflöde vid inlägg som delar nyhetslänkar. Vill man veta mer går det att klicka för att komma till en fördjupande artikel, med ett stort antal referenser.

Personligen tycker jag att dessa mediebedömningstjänster är intressanta av flera anledningar. De är fina verktyg för att snabbt få en samlad bedömning från en kompetent aktör. Dessutom ges en, mer eller mindre ingående, motivering för denna bedömning. Det sistnämnda gör att jag tänker mig att den här typen av tjänster borde vara en förträfflig ingång för undervisning i mediekunnighet. Om man vill få människor att fundera närmare över problem som trovärdighet, journalistisk kvalitet, skillnader mellan traditionell journalistik och så kallade alternativmedier och medielandskapets komplexitet är det givande att titta närmare på några bedömningar och hur man har kommit fram till dem. En annan tänkbar övning är att jämföra några olika bedömningar av samma nyhetssajt/-aktör. I regel landar de ganska lika. Allmänt kan en bekantskap med denna typ av resurser stärka reflektionen kring nyhetskällor, och många bör finna det intressant varför vissa nyhetskällor får höga betyg och toppbetyg, och andra anmärkningsvärt låga.

Wikipedia

Det finns ännu en resurs som är spännande i sammanhanget, Wikipedia. Det har länge, främst på den engelskspråkiga versionen av det digitala uppslagsverket, förts en diskussion bland de aktiva om vilka nyhetskällor (och andra källor) som egentligen är lämpliga att hänvisa till i artiklarna. Det har lett till upprättandet av listor med sådana här bedömningar som Wikipediakollektivet har gjort, ibland med hjälp av mediebedömningstjänster. En del tvivelaktiga källor har bestämts vara ej trovärdiga och därför olämpliga att använda sig av. Ett omtalat beslut var att Fox News 2020 fördes till den kategorin när det gällde politiska och vetenskapliga ämnen.

Även i de vanliga uppslagsverksartiklarna om olika nyhetsmedier har man ofta blivit tydlig med bedömningar av trovärdighet, exempel på eventuella kända problem, och liknande. Det här arbetssättet har även påbörjats på svenska Wikipedia, där det för övrigt också finns en hel del annat intressant material med diskussioner om olika källtyper, deras relevans för Wikipedia med mera (se här och här).

Jag tror detta är användbara ingångar även för den bredare allmänheten och för skolungdomar. Där möts man av ett transparent, kritiskt samtal kring källkritik, källtillit och informationssökning, i relation till medielandskapet av idag. I synnerhet ser man detta samtal om man utöver själva artiklarna tittar på redigeringshistoriken och de diskussioner som är knutna till Wikipedias artiklar.

Vikten av transparens

Sakta men säkert växer det alltså fram olika typer av hjälpmedel för att navigera i dagens komplexa medielandskap. För att den här typen av resurser verkligen ska vara intressanta och användbara för människor tror jag transparensen är avgörande. Resonemangen och metodologin bakom bedömningarna måste vara lätta att hitta och förklaras pedagogiskt. Om den samlade bedömningen, som (ofta) i Wikipediaartiklarnas fall, är resultatet av ett större samtal där olika ståndpunkter stötts och blötts i ett regelstyrt sansat samtal, blir det förmodligen lättare för människor med förutfattade meningar i ämnet att ta till sig av resonemangen och resultatet. Man ska komma ihåg att detta är laddade frågor, som rör människors identitet och centrala politiska hållningar. En begränsning, än så länge, från svensk horisont är ju att dessa resurser i huvudsak är på engelska, även om svenska Wikipedia också börjar bli en relevant resurs i sammanhanget. Vi får under de kommande åren se i vilken riktning utvecklingen går. NewsGuard har exempelvis även börjat arbeta på några av de större europeiska språken, och man kan tänka sig att någon form av översättningsverksamheter växer fram.