Bibliotekens omvärldsbevakare – en intervju med Peter Alsbjer

Med en bra bit över tusen blogginlägg på sin blogg har Peter Alsbjer servat svensk biblioteksverksamhet med intressanta länkar, nya studier, forskning, tankeväckande artiklar och biblioteksnyheter sedan 2005.

Peterals blogg publicerar Peter Alsbjer inlägg om en mängd olika aspekter av biblioteksrelaterad information. Det är “nästan den enda omvärldsbevakning du behöver om du är intresserad av biblioteksutveckling”, som han själv sammanfattar innehållet.

Hur kan man egentligen bli duktig på omvärldsbevakning? Och hur kan man själv hålla sig ajour utan att drunkna i det stora och snabba informationsflödet? I en intervju gjord av Digiteket delar Alsbjer med sig av råd och tips.

Peter Alsbjer har jobbat inom biblioteksvärlden sedan mitten av 1970-talet och jobbar numera med regional biblioteksutveckling i Örebro. 

Han omvärldsbevakar genom att följa ungefär 200 olika bloggar och andra informationskällor. Flödet samlas i en så kallad RSS-läsare, där han väljer ut det som kan vara av särskilt intresse för den svenska biblioteksvärlden. 

– Jag använder mig av en RSS-läsare som heter Old Reader. Här har jag kategoriserat ett antal olika kategorier som bibliotekstidskrifter, svenska bibliotek, bibliotek i Norden samt ett antal internationella biblioteksbloggar och resurser.

Att blogga är inte lika populärt som det har varit och informationskällorna har förändrats mycket sedan han började med sin bevakning.

– När det fungerar som bäst kollar jag flödet på daglig basis, men jag hinner inte alltid riktigt med. Det är framförallt i den internationella kategorin jag hittar de bästa delarna. Här på skärmen kan jag se att det har kommit något från en av mina grundkällor Information Literacy Weblog, som är nyttig för mig då jag vet att alla i Bibliotekssverige inte följer den. 

Målet är att det ska hända något på bloggen varje vecka. 

– Det är ju tyvärr så att en tom blogg är en död blogg så det måste ju ske något varje vecka. Nu den senaste månaden har det varit bra tryck på den, men det är inte som förr i tiden. Det ser man ju också när man kollar statistiken. Förr hade jag 200 klick om dagen men nu är det mindre än så. Jag vet ju dock att det är rätt personer som hittar till bloggen. 

En aspekt av omvärldsbevakning är att det lätt ackumuleras en mängd material som inte hinner läsas eller bearbetas vilket kan vara stressande. Man vill ju inte missa något viktigt! Peter har arbetat upp en rutin där han efter ett tag tittar på det som ligger sparat och om det då känns gammalt slänger han det med gott samvete. 

– Nyheter är färskvara, det finns ingen anledning att publicera gammalt material om det inte har flugit under radarn på folk. 

Det är inte alltid det blir så omfångsrika blogginlägg om det han stöter på i flödet.

– Det blev mycket lättare för mig när jag kom på att jag skulle köra det som jag kallar för dagens bibliotekslänk. Då behöver jag inte göra så mycket mer än att “det här borde vara intressant för er”. Det här senaste handlar om “The playful library”, vilket låter skoj så jag stjärnmarkerar den så att den får ett bokmärke och sparas i en lista. Den listan blir vad jag har på vänt i mitt bloggande. 

Peter Alsbjer

Foto Jerry Eriksson

Biblioteksideologi och urval

Att göra ett urval av vilket innehåll som ska spridas vidare är en form av moderering och i förlängningen en form av tyckande. Peter väljer ut det som han är intresserad av och som stämmer överens med den biblioteksvärdegrund som han är intresserad av att utforska, och kanske marknadsföra.

– Är det saker som går stick i stäv mot vad jag tycker så tar jag inte med det. Ur det perspektivet är det en form av aktivism jag håller på med utifrån ett biblioteksideologiskt perspektiv, det sticker jag inte under stol med. 

Bloggande kan upplevas som kontroversiellt. Efter ett påhopp för några år sedan funderade Peter skarpt på att lägga ner sin blogg. Han bestämde sig för att fortsätta men försöker nu undvika innehåll som kan väcka starka reaktioner.

– Jag har ingen lust att hamna i diskussion med folk på ett omfattande sätt. Ibland är det ju tydligt att jag tar ställning för något, men det blir mindre och mindre av det.

Peter lyfter begreppet deltagarlitteracitet, participation literacy“, som Peter Giger vid Blekinge Tekniska Högskola har skrivit om. Förmågan, eller kunnigheten, handlar om att kunna dela med sig av erfarenheter, kunskap och framgångar, men också av utmaningar, problem och motgångar.  

– Mycket av det Digiteket håller på med handlar om detta, men vi behöver ännu fler sätt och ännu fler plattformar att dela med oss på. Visst, det finns en massa Facebookgrupper som innehåller massor av det här och det är jättebra. Det är bra att veta att det finns ett begrepp för det. Det är en kompetens vi alla behöver förhålla oss till på individuell nivå: “Vad är jag beredd att dela med mig av mina erfarenheter, kunskaper och motgångar och hur kan det hjälpa dig?” Detta tycker jag är oerhört viktigt! 

En annan aspekt av deltagande och delakultur är att själv som mottagare av något kunna dela med sig av respons på mottagna erfarenheter eller inspiration. Peter berättar att han ser en responsförskjutning i Sverige, från det traditionella kommentarsfältet på bloggarna till gilla-markeringar och kommentarer på de sociala medierna där inläggen delas och sprids. 

– När jag lägger ut på bloggen så är det också kopplat till mina flöden på LinkedIn, Twitter och Facebook. Där får jag reaktionerna, gilla-markeringarna och kommentarerna. I de amerikanska bloggflödena finns det fortfarande diskussioner kvar, men så gör vi inte i Sverige där vi inte riktigt vågar ha en uppfattning. På Facebook är man mer trygg med att skicka en reaktion eller ge en kommentar och det räcker långt för mig.  

Nytta är viktigare än besöksantal

För Peter är vetskapen om att det han gör kommer till nytta och glädje för folk viktigare än hur många besökare han har på bloggen. Besökarantalet på bloggen är rätt konstant men kring 2008 ökade trafiken väldigt mycket. Det visade sig att danskar som letade information om Paradise Hotel-deltagaren “Peter” hamnade på bloggen, eftersom Peter hade skrivit om den danska bibliotekstjänsten “Paradise Hotel för bibliotek” där man skulle välja bort böcker i en sorts omvänd bokmarknadsföring – på samma sätt som en dokusåpa.  

Det är alltid svårt att veta om det man gör får någon praktisk effekt på verksamheter när man håller på med omvärldsbevakning eller andra typer av informationsspridning. Peter är nöjd om något av det han gör kan trigga igång en diskussion eller skapa engagemang på lokal nivå. Ett exempel på något som har gett effekt är när han skrev om gosedjursövernattning. 

– Barnet kommer till biblioteket och lämnar sitt gosedjur som får vara med om jättespännande saker under natten med hjälp av personalen som kör rally med bokvagnar, leker kurragömma, har pizzaparty eller andra saker man gör på en övernattning. Sen dokumenterar personalen detta och dagen efter får barnen ett litet häfte med bilder på alla upplevelser deras nalle fått vara med om.

Flera bibliotek snappade upp och testade konceptet. 

– Enligt min mening är detta en gullig grej som skapar en långsiktig kärleksrelation mellan barnet och biblioteket. Det skapar en bild av att biblioteket är ett bra ställe. 

Bibliotekets gränser

Peter berättar att han utgår från ett biblioteksideologiskt fundament där David Lankes har inspirerat med tankar kring vilken roll bibliotek kan spela i lokalsamhället, att de är en process och inte en plats. Att den intressanta diskussionen är vad biblioteket kan vara, inte vad det är.

– Det är en rörelse i tiden som ställer den typen av frågor: Vad kan biblioteket vara för lokalsamhället? Och inte tvärtom: Vad kan lokalsamhället vara för biblioteket? Det är inte biblioteket som är det viktiga utan det är i sig bara ett verktyg för demokrati, samarbete och utveckling för lokalsamhället.

Han tycker det är intressant att utforska var folkbibliotekens gränser går och vidga tankegångarna till något som är större.

– Om man flyttar gränserna vad händer då? Påverkar eller förstör det bibliotekets grundtankar? Eller är det farligt? Kan det skada bilden av biblioteket eller kan det göra det intressant för andra? Den diskussionen ger jag mig gärna in i men då gör jag det utifrån att man är nyfiken på vad bibliotek kan vara och inte ska vara. Det går inte att diskutera vad en levande organism som biblioteket är utifrån en förgivettagen statisk bild. 

FN:s globala mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, diskuteras allt mer i biblioteksvärlden och Peter Alsbjer ser det som det viktigaste just nu. Att bedriva biblioteksverksamhet är att göra Agenda 2030. 

– Allting finns med i Agenda 2030 som har med biblioteksutveckling att göra. Därför måste man ha en betydligt högre kunskap om hållbarhetsmål och vad som faktiskt finns i agendan och hur man kan hitta samverkan med andra som också jobbar mot samma mål. Allting finns där. Folkbiblioteken är en viktig partner i genomförandet av detta på lokal nivå. 

– Det är ganska intressant, jag gjorde en sökning på Agenda 2030 på Digiteket och fick en handfull träffar, men ni skulle i princip kunna tagga allt ert material med Agenda 2030. 

Peter Alsbjer hittar du i princip överallt på nätet men kanske primärt på hans blogg, Facebook och Twitter.