Att bli en bra lyssningsläsare när seendeläsning är norm

Är det verkligen lättare att läsa med öronen än med ögonen? Trots att lyssningsläsning är avgörande för många människor med läshinder beskrivs den fortfarande ofta som en genväg, ett fusk eller ett mindre legitimt sätt att läsa. Anna Lundh diskuterar hur normer kring läsning kan skapa läshinder och varför lyssningsläsning behöver förstås som värdig läspraktik.

Som forskare inom området tillgänglig läsning möter jag gång på gång föreställningar om att lyssningsläsning är att betrakta som en sorts fusk, att det inte är ”riktig” läsning och att det skulle vara enklare att lyssningsläsa än att läsa med hjälp av ögonen eller fingrarna. Bland de lyssningsläsare som jag har pratat med finns många olika uppfattningar om saken. Medan somliga menar att läsning av svartskrift eller punktskrift är den enda »riktiga« läsningen, har andra en mer ambivalent – eller inkluderande – inställning. En studiedeltagare resonerade kring att man som lyssningsläsare kan bli påverkad av sociala och kulturella föreställningar om att ”riktig” läsning är att läsa tryckta böcker, vilket får till följd att den egna läsningen betraktas som ”halvdan”.¹Lundh, A. (2022). ”I can read, I just can’t see”: A disability rights-based perspective on reading by listening. Journal of Documentation, 78 (7), s. 185.

Den här typen av föreställningar om lyssningsläsning som en genväg, en sämre sorts läsning eller ett lätt sätt att läsa på blir problematiska när samhälleliga institutioner, inte minst inom utbildningsväsendet, ger uttryck för och agerar utifrån dem.²Lundberg, E. (2024). Skolministern dömer ut lyssneläsning: ”Vi lurar barnen”. Ämnesläraren, (15 november 2024). De senaste åren har det i Sverige förekommit en diskussion om så kallad lyssneläsning, något som fick Lotta Edholm, då i egenskap av skolminister, att säga: ”Att man kan läsa både med ögonen och öronen är naturligtvis bara dumheter”.³Persson, S. (2024). Myndighet slår ut svensk kurslitteratur. Svenska Dagbladet, (1 juni 2024). Dessutom har vi kunnat notera hur företrädare för förlagsbranschen tillsammans med företrädare för universitet och högskolor har uttryckt – utan tydliga belägg – att det förekommer ett omfattande fusk kring Myndigheten för tillgängliga mediers digitala bibliotek Legimus och att detta i sig hotar hela den svenska utgivningen av kurs litteratur.⁴Johnson, H., Pihl, H., GulZ, A., Fälth, L., Sundberg, D., Linderoth, J., Gärdenfors, P., Staaf, A., Tjernberg, M., Persson Österman, R., Fossum, B., Lindgren, A-L., Nehls, E., Sandstedt, J., Hegardt, J., Fagerström, L., Hultqvist, S., Svensson, P., Valguarnera, F., Heidbrink, J., Odlöw, T., Amnell, M., Edvardsson, J., Cederholm, P., Bruér, M., Winerö, E., Boehme-Stock, F., Björk, L.E. & Färdig, R. (2025). Riskerar sänka Sverige – rädda kurslitteraturen nu. Aftonbladet, (20 augusti 2025)Lundh, A. (2022). ”I can read, I just can’t see”: A disability rights-based perspective on reading by listening. Journal of Documentation, 78 (7), s. 176–191. I dagens debatt beskrivs alltså lyssningsläsare som personer som inte läser på riktigt och som fuskare. Dessa sätt att uttrycka sig på kan bidra till att läshinder skapas.

I dagens debatt beskrivs alltså lyssningsläsare som personer som inte läser på riktigt…

Vidare utgår min forskning från att lyssnande på text kan betraktas och studeras som en typ av läsande. Dessutom – precis som andra sätt att läsa – kräver lyssningsläsning ett lärande. Vad behöver man då lära sig för att bli en bra lyssningsläsare? Det är väl bara att trycka på en knapp? Nja, det beror på vad det är för typ av läsning vi talar om. I mina studier har jag intervjuat universitets- och högskolestudenter med synnedsättning i Australien och Sverige. Resultaten ger en mer nyanserad bild av lyssningsläsandet, som i dessa fall sker i samband med högre utbildning.⁵Lundh, A. (2024). Developing expertise and managing inaccessibility: A study of reading by listening practices among students with blindness or vision impairment. Journal of Documentation, 78 (7), s. 176–191. Lundh, A. & Olsson Dahlquist, L. (inskickat manuskript). Academic listening literacy among university students in Sweden with blindness or vision impairment.Jag sammanfattar resultaten från dessa studier nedan.

Innan jag presenterar resultaten vill jag dock understryka en sak: lyssningsläsning är ett sätt att läsa. Läshistorikern Matthew Rubery som intresserar sig för tal- och ljudboksformatens historia och neurodivergent läsning, diskuterar det meningslösa i att försöka hitta en enhetlig och universell definition av läsning, då läsning praktiseras på så olika vis i olika sammanhang, av olika personer och under olika historiska epoker.⁶Rubery, M. (2016). The untold story of the talking book. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, ⁷Rubery, M. (2022). Reader’s block: A history of reading differences. Stanford, California: Stanford University Press.Av de lyssningsläsande personer som jag har intervjuat läser alla på minst ett sätt till, ibland två. Jag påstår alltså inte att lyssningsläsning hjälper barn att bli bättre på att läsa punktskrift eller svartskrift, och inte heller att det vore önskvärt att undervisning i dessa sätt att läsa helt ersattes med undervisning i lyssningsläsning. Det jag vill lyfta fram är att lyssningsläsning är helt nödvändigt för vissa läsare och att det är något som man kan bli bättre på, men också något som ser olika ut i olika sammanhang. Nu till resultaten från mina studier.

Denna uppsats är en del av antologin Att läsa på sina villkor publicerad av Myndigheten för tillgängliga medel. Digiteket har fått tillåtelse att återpublicera texten i sin helhet. Bilder och en ingress har tillkommit.

Myndigheten för tillgängliga medier sprider kunskap om läsarnas behov av tillgänglighet, främjar universell utformning och tillgänglighetsanpassar medier för individer som på olika sätt möter läshinder.

Forskningsresultat

Det är också viktigt att notera att varje nytt verktyg i verktygslådan innebär en tidsmässig investering för läsaren – att behöva lära sig att använda ett nytt program, ett nytt operativsystem eller att vänja sig vid en ny talsyntesröst tar tid. Själva lyssningsläsandet tar också tid, eftersom det inte går att på ett enkelt sätt röra sig mellan olika delar av texten eller att skumläsa den. Även för den som lyssningsläser med hög hastighet – vilket är en viktig förmåga att utveckla – tar det lång tid att ta sig igenom sin kurslitteratur. Att läsa med hjälp av talsyntes i högt tempo är dessutom en koncentrationskrävande och tröttande aktivitet, så det är svårt att ägna sig åt det lång tid i taget. Samtidigt är det så att högre studier innebär en större textmängd än vad studenterna har varit med om tidigare i sina utbildningar, så att läsa med hjälp av öronen blir viktigare än under till exempel gymnasiet – det går inte längre att förlita sig på enbart förstorad text eller punktskrift. En viktig del av det studenterna behöver kunna är således att lära sig att lyssna på hög hastighet, lära sig att hålla koncentrationen uppe och att planera sin läsning väl.

En typ av kunnande som studenterna också behöver utveckla gäller de institutionella systemen för tillgänglig läsning. Dessa system ser olika ut i Australien respektive Sverige, men oavsett behöver studenterna lära sig att förstå dem för att kunna få tillgång till de verktyg de behöver för sitt läsande. I Australien kan det handla om att få tillgång till det särskilda socialförsäkringssystem som möjliggör inköp av hjälpmedel eller om att få stipendier. I Sverige kan det till exempel handla om att få hjälp från syncentralen eller att lära sig att vända sig till Myndigheten för tillgängliga medier via sitt bibliotek för att få tag på tillgänglig kurslitteratur som inte går att få tag i på annat sätt.

Det ställs således höga krav på den lyssningsläsande studenten. Dessutom finns det en rad förutsättningar som försvårar det lärande lyssningsläsningen kräver, och också själva lyssningsläsningen. Till exempel beskriver de flesta av studiedeltagarna att de har fått öva upp sitt lyssningsläsande själva, snarare än genom att få någon typ av strukturerad och genomtänkt undervisning i lyssningsläsning av det slag som högre utbildning kräver.

Vidare är det så att en god tillgång till verktyg för lyssningsläsning inte med självklarhet innebär att studenterna kan läsa på de vis som de vill och behöver för att klara sina studier. Tillgänglighetsproblem uppstår till exempel när vetenskapliga artiklar bara finns i bildformat som måste konverteras för att kunna läsas med skärmläsare, eller när specifika läroböcker tar alltför lång tid att producera i rätt format.

Dessutom spelar individuella läsares socioekonomiska förutsättningar roll för deras möjligheter att lyssningsläsa för sina studier. Det finns användbara läs- och skrivverktyg som det allmänna inte bekostar. Möjligheterna att köpa sådana verktyg kan dock se mycket olika ut. Alla lyssningsläsare har således inte tillgång till de läs- och skrivverktyg som de själva föredrar. Läsarnas omgivning i form av familj och vänner, och det stöd de kan ge, varierar också.

Avslutning

Vårt sätt att tala om lyssningsläsning spelar roll. En onyanserad diskussion om vad lyssningsläsning är förstärker seendeläsningsnormen. Det hjälper inte de personer för vilka lyssningsläsning är helt nödvändig. Att nedvärdera lyssningsläsningen bidrar till att läshinder skapas. Vad borde vi då göra i stället? Ett förslag är att söka förstå och lära oss mer om läsarnas förutsättningar, behov och rättigheter – och deras faktiska läspraktiker i vardagen. På så vis kan vi skapa en bättre förståelse för lyssningsläsningens komplexitet, uppvärdera den och därmed motverka att läshinder uppstår.

Ladda ner och läs antologin i sin helhet här: Antologi – Att läsa på sina villkor.

Anna Lundh arbetar som universitetslektor vid Bibliotekshögskolan och är docent i biblioteks- och informationsvetenskap. Hennes forskningsintressen gäller läspraktiker, samt diskurser om och styrning av läsning, med särskilt fokus på tillgänglig läsning och informationsläsning.

Foto: Myndigheten för tillgängliga medier ©

Så här får du använda innehållet på denna sida

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Textinnehållet på denna sida är licensierat i enlighet med det konventionella upphovsrättsskyddet.

Detta innebär att du:

• måste ha upphovspersonens godkännande för att dela, sprida eller använda texten
• får citera ur texten i enlighet med god sed.

Bilderna är licensierade i enlighet med den licens som finns angiven för dem.

Fotnoter

• 1
  Lundh, A. (2022). ”I can read, I just can’t see”: A disability rights-based perspective on reading by listening. Journal of Documentation, 78 (7), s. 185. ↩︎
• 2
  Lundberg, E. (2024). Skolministern dömer ut lyssneläsning: ”Vi lurar barnen”. Ämnesläraren, (15 november 2024). ↩︎
• 3
  Persson, S. (2024). Myndighet slår ut svensk kurslitteratur. Svenska Dagbladet, (1 juni 2024). ↩︎
• 4
  Johnson, H., Pihl, H., GulZ, A., Fälth, L., Sundberg, D., Linderoth, J., Gärdenfors, P., Staaf, A., Tjernberg, M., Persson Österman, R., Fossum, B., Lindgren, A-L., Nehls, E., Sandstedt, J., Hegardt, J., Fagerström, L., Hultqvist, S., Svensson, P., Valguarnera, F., Heidbrink, J., Odlöw, T., Amnell, M., Edvardsson, J., Cederholm, P., Bruér, M., Winerö, E., Boehme-Stock, F., Björk, L.E. & Färdig, R. (2025). Riskerar sänka Sverige – rädda kurslitteraturen nu. Aftonbladet, (20 augusti 2025)Lundh, A. (2022). ”I can read, I just can’t see”: A disability rights-based perspective on reading by listening. Journal of Documentation, 78 (7), s. 176–191. ↩︎
• 5
  Lundh, A. (2024). Developing expertise and managing inaccessibility: A study of reading by listening practices among students with blindness or vision impairment. Journal of Documentation, 78 (7), s. 176–191. Lundh, A. & Olsson Dahlquist, L. (inskickat manuskript). Academic listening literacy among university students in Sweden with blindness or vision impairment. ↩︎
• 6
  Rubery, M. (2016). The untold story of the talking book. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, ↩︎
• 7
  Rubery, M. (2022). Reader’s block: A history of reading differences. Stanford, California: Stanford University Press. ↩︎