Välkommen till biblioteket

Enligt bibliotekslagen (SFS 2013:801) ska alla kommuner ha ett folkbibliotek och främja barns språkutveckling. Hur utformar biblioteken sin språk- och läsfrämjande verksamhet för de yngsta barnen? Vilken nytta har förskola, barnhälsovård och logopedi av biblioteken? Och hur kan samverkan gå till?

Den här artikeln är författad av Pia Borrman och är en del av fortbildningen Språk- och läsfrämjande för de yngsta barnen.

Bibliotekens verksamhet för de yngsta 

Folkbiblioteken erbjuder i regel en hel del verksamhet för de yngsta barnen och deras vuxna. I många kommuner får de nyfödda barnen en bok i gåva av biblioteket. Vårdnadshavarna får samtidigt information om sin viktiga roll för barnens språkutveckling och hur de kan göra för att stötta den. I många kommuner ingår även ett biblioteksbesök i barnhälsovårdens föräldraprogram och ibland även fler gåvoböcker under uppväxten. 

Biblioteken brukar också bjuda in till program för de yngsta med sång, rim & ramsor och böcker. Då ser vårdnadshavarna hur de kan läsa och sjunga tillsammans med sina barn, med betoning på samspel och kommunikation dem emellan. 

Biblioteken samarbetar ofta med barnhälsovården och i många kommuner även med logopedin, för att med verksamheternas olika kontaktytor och kompetenser nå vårdnadshavare med information om barns språkutveckling. Det finns variationer på hur detta går till, men i många fall förser biblioteket barnhälsovården med informationsmaterial, som delas ut i samband med hembesök eller familjens besök på BVC. BVC ska i sin tur remittera barn med språkliga svårigheter till en logoped. Logopeden kan som ett komplement till sin behandling rekommendera läsning för att träna de delar av språket som barnet behöver stöd i. Läs mer om hur detta går till nedan.

Ovanstående är exempel på så kallade early literacy programs som finns i stora delar av världen. Forskning visar på hur samtal en till en med information samt bokgåvor ger effekt på barnens språkutveckling. I sammanställningen Bokstart i världen av Adenfelt, Segerström & Strandberg (2020) finns flera exempel på sådan forskning.

För att säkerställa att samarbetet håller över tid gäller det att bygga starka strukturer för samarbeten och samverkan, som inte är alltför personberoende. Om den strukturen finns kan verksamheten fortgå även under bistrare tider.

För bibliotekens del får det uppsökande arbetet ofta stryka på foten när det blir sämre tider ekonomiskt. Biblioteken tvingas fokusera på att hålla öppet och ta emot de besökare som kommer dit. Men om det redan finns ett upparbetat samarbete mellan verksamheterna så kan det fungera ändå. 

Samarbete 

Att bibliotekarier samarbetat med olika aktörer i sitt lokalsamhälle – främst förskolan och barnhälsovården – är inget nytt. Samverkan mellan yrkesgrupper leder oftast till att ett plus ett blir mer än två, och i det här fallet betyder det att barnen blir stärkta i sin språkutveckling från flera håll. Dessutom kan samarbetet bli stimulerande och givande samt innebära ett lärande för den enskilda medarbetaren.  

För att säkerställa att samarbetet håller över tid gäller det att bygga starka strukturer för samarbeten och samverkan, som inte är alltför personberoende. Om den strukturen finns kan verksamheten fortgå även under bistrare tider. För att strukturen ska vara stark krävs framför allt tre saker: att chefer inom de olika verksamheterna är införstådda, att parterna har kunskap om och förståelse för varandras förutsättningar och kompetens samt en samsyn på vad som ska uträttas (målet) och varför (syftet).

Det gäller att beväpna sig med tålamod och stora öron.

Samverkanstrappan består av fyra steg: samtal, samsyn, samarbete och samverkan (Solsmo 2013). Ofta kommer man inte längre än till de två första stegen. Det är intressant att prata med varandra och identifiera de saker som man har gemensamt, men att ta nästa steg är inte alltid genomförbart. Det kräver mycket tid att initiera samarbete och samverkan, även om både tid och effekt kan vinnas längre fram. Det gäller att beväpna sig med tålamod och stora öron.

En fördel som bibliotekarier har jämfört med logopeder och barnhälsovårdens sjuksköterskor, är att de har större möjlighet att prioritera bland sina arbetsuppgifter. Exempelvis välja bort att ta emot skolklasser från grundskolan till förmån för grupper från den anpassade grundskolan, välja att enbart rikta sagostunden till förskolan istället för öppna sagostunder, eller välja bort skriv- och bokklubbar för ungdomar och istället rikta allt fokus på små barns språkutveckling. Detta är givetvis enbart exempel och ingen värdering. Poängen är att så länge biblioteket följer bibliotekslagen, kommunens biblioteksplan och andra lokala styrdokument så står det dem fritt att välja verksamhet. Det är viktigt att vara medveten om den möjligheten när det känns övermäktigt med allt som ”borde” göras.   

Kompetens 

Den kompetens som bibliotekarier kan bidra med i samarbetet om små barns språk- och läsutveckling kan delas upp i olika områden.

Litteraturkännedom är en kompetens som är känd av andra och efterfrågad av barnen och de vuxna kring dem, inte minst pedagoger inom skola och förskola. Den består i sin tur av flera delar:

• Kännedom om den allra senaste barnlitteraturen, såväl som den äldre
• Kännedom om litteratur för de allra minsta, och för alla åldrar upp till ungdomar
• Kännedom om olika litterära genrer och om faktaböcker för olika åldrar 
• Kunskap om hur man bedömer texters kvalitet

Kännedom om litteraturen ur användarens perspektiv är ytterligare en kompetens. Det innebär kunskap om litteratur för barn med olika funktionsnedsättningar, ovana läsare, barn med läs- och skrivsvårigheter, barn som håller på att lära sig svenska eller som vill läsa på sitt förstaspråk, barn som har särskilda intressen samt barn som läser mycket. 

Den förmedlande och främjande kompetensen kopplar ihop litteraturen med användaren. Den innebär att behärska metoder för läsfrämjande och ha kännedom om barn i olika åldrar för att hitta rätt bok till barnet. Här krävs både lyhördhet och litteraturkännedom för att ringa in vad som efterfrågas. Det handlar också om hur referenssamtal med barn går till och hur mötet mellan bibliotekarie och barn kan bli ett frågemöte, som Kerstin Rydsjö beskriver i Lundgrens (2000) bok om referensarbete med barn. Läs gärna mer om barnbibliotekariers kompetens i Lindbergs (2019) fokusgruppsstudie.

Biblioteket som resurs för förskolan 

Förskolan är sedan länge en av bibliotekets trogna ”storlånare”. Förskolepersonalen besöker ofta biblioteket med sin barngrupp, då de lämnar tillbaka högar med böcker och lånar nya. Barnen är med och hjälper till med urvalet och vill ofta låna en bok de precis lämnat tillbaka. Igenkänning är viktigt! Måhända tycker både förskolepersonalen och bibliotekarien att gruppen klarar sig bra själva. Men om bibliotekarien närmar sig gruppen och tar kontakt kommer ofta frågor om enskilda böcker eller böcker till ett tema som förskolan arbetar med. Sådana tillfällen är bra för att knyta kontakt och skapa relationer.

Biblioteket kan också vara behjälplig med att bygga upp kapprumsbibliotek på förskolan. Det kan bestå av en bokhylla i förskolans kapprum där familjerna kan låna med sig böcker hem eller färdiga påsar med några böcker för hemlån. Ibland innehåller påsarna böcker på både svenska och familjens språk. Ett sätt att arbeta ännu mer offensivt är att hänga en påse med böcker på barnets krok, så blir det ännu enklare för familjen att få med sig böcker hem. Förskolan kan antingen låna dessa böcker och påsar från biblioteket eller köpa in dem med egna medel. Fördelen med att låna är att utbudet blir mer varierat. Kapprumsbibliotek uppskattas mycket av de vårdnadshavare som har svårt att hitta tid för att gå till biblioteket. Även vid utformningen av andra läsmiljöer i förskolan kan biblioteket vara till hjälp.

Biblioteket kan också medverka vid förskolans fortbildningsdagar för att prata om hur man läser för barn, hur förskolan kan arbeta med böcker och högläsning samt ge boktips. 

Förskolan kan ta hjälp av biblioteket för att få material om språkutveckling, läsning och om bibliotekets övriga tjänster och program. Materialet kan användas på förskolan och delas ut till vårdnadshavare. I vissa fall kan bibliotekarier även finnas med vid föräldramöten på förskolan för att prata om läsning och ge boktips. 

I en artikel (Göteborgs universitet 2024) tar Nordenstam och Hermansson upp dilemmat med att se skönlitteraturen i förskolan som enbart språkutvecklande. De menar att skönlitteraturens kreativa och konstnärliga dimension med fantasi och reflektion måste komma i första rummet. De menar vidare att alla barn ska få känna glädjen med böcker och berättelser. Då utvecklas språket av sig självt, anser de. I Nordenstams och Hermanssons (2024) antologi finns många goda exempel på läsning i förskolan. Deras synsätt rimmar till stor del med bibliotekets, som också ser skönlitteraturen som både språkutvecklande inför framtiden och som en konstform i sig för estetiska upplevelser.

Biblioteket som resurs för öppna förskolan och familjecentraler 

På öppna förskolan kan biblioteket nå många vårdnadshavare som inte besöker biblioteket på egen hand. Om man inte besökt ett bibliotek kanske man inte vet att barn är välkomna där eller att det inte kostar något att låna böcker.

Till öppna förskolan kan bibliotekarier komma för att exempelvis hålla i rim- och sångstunder, samtala med vårdnadshavarna om språkutveckling och tipsa om böcker. Biblioteket kan placera böcker och bokpåsar till utlån även här. Bibliotekarien kan också passa på att bjuda in till biblioteket för att visa allt som finns för både barn och vuxna. Den personliga kontakten med bibliotekarien kan göra att man sen vågar gå till biblioteket med sitt barn.

I rummet finns stora möjligheter att skapa läsmiljöer tillsammans med öppna förskolans personal. Sätt upp hyllor eller skenor med böcker med framsidan utåt, affischera med budskap om att läsa tillsammans och möblera på ett sätt som inbjuder till läsning. Även här kan biblioteket hjälpa till med urval vid inköp av böcker och samarbeta med personalen.

Biblioteket som resurs för logopeder 

Logopedmottagningar har ofta ett väntrum som biblioteket kan hjälpa till att utforma så att det blir läsfrämjande. Biblioteket kan också förse väntrummet med en deposition av böcker som byts ut med jämna mellanrum. Ekstrand sammanfattar sina erfarenheter i rapporten från Bokstart i Blekinge Kronoberg (2021) och skriver att närheten till böckerna är väldigt viktig, samt uppmanar till att inte bara ställa böckerna i en hylla. Att lägga böckerna på flera ställen i rummet, minimera sådant som konkurrerar om barnens uppmärksamhet och göra det mysigt i rummet är sådant hon sett gett effekten att fler läser för barnen i väntrummet. Biblioteket kan även här bidra med affischer med läsinspiration och budskapet om att läsa tillsammans. Det finns skenor att köpa och sätta på väggen, där böcker kan stå med framsidan utåt. Tänk på barnets perspektiv och sätt hyllorna i deras nivå!

Bibliotekarier och logopeder kan också samarbeta genom att logopeden rekommenderar familjerna att gå till biblioteket och låna böcker att läsa tillsammans. I en del regioner tipsar logopeden om att läsa böcker som är särskilt lämpliga för att träna det barnet behöver. Det kan exempelvis handla om särskilda språkljud, prepositioner eller negationer. På biblioteket får familjen då hjälp att hitta just sådana böcker. I andra regioner rekommenderar logopederna högläsning mer generellt och ber vårdnadshavarna att läsa högt en stund varje dag för barnet. Biblioteket har också ofta språkstimulerande spel som familjerna kan låna.

Här är det viktigt att logopeden försäkrar sig om att familjen känner till var biblioteket finns, och att det inte kostar något att låna. Alla är inte vana biblioteksbesökare.

Biblioteket som resurs för barnhälsovården 

Liksom på logopedmottagningar finns väntrum på BVC. Även här kan man fundera på om man rentav ska plocka bort sådant som konkurrerar med böckerna. Affischer och annat lässtimulerande material kan finnas även här i mån av plats. Många bibliotek har böcker i väntrummen på BVC. De böckerna byts ut med regelbundenhet.

Barnhälsovården brukar arrangera träffar för vårdnadshavare. Låt gärna en av de träffarna äga rum på biblioteket. Bibliotekarien kan prata om språkutveckling, tipsa om böcker och hålla en rim- och ramsstund eller liknande. Det är ett bra tillfälle att visa vårdnadshavarna hur de kan kommunicera med sina barn och berätta om hur man kan läsa med mycket små barn. Även här kan tröskeln till biblioteket bli lite lägre om vårdnadshavaren varit där en gång, sett vad som finns där och vet hur enkelt det är att få ett bibliotekskort. Om det inte är praktiskt möjligt med ett besök på biblioteket kan bibliotekarien träffa föräldragruppen på BVC istället.

Barnhälsovården är en mycket viktig förebyggande och rådgivande resurs för vårdnadshavarna och deras barn. De har vårdnadshavarnas förtroende och är därmed en viktig samarbetspartner för biblioteken!

Till sist 

Det finns många vinster med att arbeta tillsammans. Förskolan, barnhälsovården, logopedin och biblioteken har alla i sina uppdrag att främja små barns språkutveckling och tillsammans blir effekten större. När vårdnadshavarna möts av samma budskap av flera olika professioner får budskapet en större tyngd.