Transkribering av podcast Digitaliseringens roll i samhällsförändringarna vi ser
Carl: Välkommen till denna podd som handlar om digitaliseringens roll i samhällsförändringarna vi ser. Mitt namn är Carl Eneroth, och med mig runt bordet har jag Joakim Jansson, Marie Andervin och Caroline Stiernstedt Sahlborn. Ska återkomma till alla er, jag tänkte börja med dig, Joakim. Vad är det för megatrender vi ser, varav digitalisering är en?
Joakim: Jag tror de flesta av oss upplever dem på olika sätt, man ser ju en globalisering, det vill säga att världen på så sätt blir mindre och mindre. Man ser också en urbanisering där vi flyttar mer och mer till storstäder. Det var några år sedan som det var fler av oss i världen som det gick om de som bor i städer kontra bor på landsbygden till exempel. Vi ser då digitaliseringen, vi ser migrationer där vi flyttar från oroshärdar, och vi ser också så klart hållbarhetsfrågan och klimatförändringar och så vidare. Så där har du några av de större frågorna, och det intressanta kan jag tycka är att digitaliseringen är med på olika sätt och katalyserar och kan ibland också vara både hotet, men också det som är möjligheten i att till exempel ta oss an klimatfrågan.
Carl: Marie, du har ett lite annat perspektiv. Vad är din syn på digitalisering, hur påverkar det samhällsförändringarna vi ser?
Marie: Här tror jag det är viktigt att man börjar närma sig, vad är det egentligen vi pratar om när vi säger digitalisering? För det tolkas ju väldigt olika beroende på vem man pratar med. Vi väljer ju att se på digitalisering utifrån tre olika nivåer, alla de här nivåerna påverkar varandra. Och då har vi digitalisering i form av ettor och nollor, alltså teknik, ren teknik. Den tekniken är ju bara teknik om vi inte sätter det i något spännande sammanhang och sammanhanget är att det kan utvecklas fantastiska produkter och tjänster som vi kan använda oss utav som individer, men också som verksamheter i sitt syfte att erbjuda individer bra saker. Och är de här riktigt bra, de här pryttlarna som vi har överallt i hemmet och på kroppen, örhängen som skickar data beroende på hur jag mår och så vidare. Och är de riktigt bra, då kommer de att förändra vårt beteende över tid, genom att jag använder det här mer och mer. Då kommer jag att ta in det i mitt liv och så lämnar jag något gammalt efter mig, och så förändrar det beteendet och när det har förändrats över tid kommer vi att värdera saker och ting annorlunda, och då får vi till en attitydförflyttning.
Det här gäller ju inte bara digitalisering med attitydförflyttningen, jag vill bara påpeka det. Till exempel, odlat kött. För fem år sedan sa jag: ”Absolut inte, det är det mest fruktansvärda som finns. Kött är kött!” Och så förlöjligade jag det här fenomenet lite, och sedan har jag varit en aktiv motståndare mot odlat kött. Jag måste komma till bekännelsen att odlat kött är ju inte så himla illa i alla fall. Det är en resa, så min attityd mot odlat kött har förändrats under fem år. Och det är här som är digitalisering. Man kan se det från teknik, men vi kan se det i pryttlar, det är ju oftast det vi möter som individer, men sedan så handlar det ytterst om vårt förändrade beteende på de behov som vi faktiskt har. Och sedan för att krångla till det litegranna så kan vi prata utifrån olika systemnivåer. Den tycker jag är jätteviktig, och det är ju det som gör varför vi sitter här idag, att digitaliseringen både utmanar oss och gör oss lite mera nyfikna, men det påverkar ju mig som individ. Men det påverkar också utifrån i grupper, organisationer, sammansättningar. Man ser på en verksamhet, så det påverkar verksamheten, men det påverkar ju samhället i stort. Det har gått fort för oss för att gå från kontanter till det kontantfria samhället. Och du Joakim, du hittade en femhundring i fickan häromdagen!
Joakim: Jag blev ganska chockad, faktiskt.
Marie: Herregud! Alla stannade upp och så satt vi tysta, och så tittade vi på … och så sa vi: ”Är den på riktigt?” Ja.
Joakim: Vad ska jag göra med den, tänkte jag?
Marie: Ja, du förstår, den resan. Men sedan också utifrån, vi kan ju också ta den här planetära nivån, hur faktiskt digitalisering skulle kunna vara ett hjälpmedel, förhoppningsvis till att lösa många stora utmaningar vi har. Så det är perspektiv på digitalisering.
Carl: Caroline, vad tänker du kring det, just hur det kan hjälpa oss att lösa planetära utmaningar på olika nivåer, digitaliseringen?
Caroline: Ja, jag kommer ju från Stiftelsen Ekskäret, där vi jobbar med att försöka förstå de här stora förändringarna och förstå dem utifrån vad betyder de för oss som individer. Hur det här påverkar och vilket lärande som vi behöver för att kunna just med den resa som du är på där, Marie, med att göra den här beteendeförändring och ytterst då attitydförändringen. Och en sak som vi ser just nu, det är att världen är och vi som kollektiv, alltså vi som människor, vi är i ett uppvaknande. Fler och fler av oss blir medvetna om att alla de här systemen som just nu påverkar en, som vi lever och som vi tar för givna, de har vi skapat. Polletten trillar ner om man på riktigt tar in att vi som människor har skapat alla de här systemen. Då börjar man ju också förstå att då kan vi förändra dem. Och det är precis de möjligheterna som vi har just nu, att vad betyder det? Vad betyder det att vi kan vara med och påverka det här, och på vilket sätt kan hela den här digitaliseringen hjälpa oss, möjliggöra oss, att förändra det här så att vi tillsammans skapar en mer medveten och hållbar värld. Det tror jag att ytterst det här handlar om.
Carl: Digital transformation, hur skulle du definiera det, Joakim?
Joakim: Återigen, det som Marie pratade om, det beror på vilken systemnivå vi pratar om. Men om vi pratar om verksamheter, som ju är det som är grundsyftet med den här podden, att försöka hjälpa verksamheter att förstå det här med digitalisering och varför det är viktigt, så definierade vi det som alla de anpassningar som en verksamhet gör för att få konkurrenskraftig eller relevant eller värdeskapande i en digitaliserad värld. Och anpassningarna man gör kan vara på olika … ibland kan det vara små steg. Det kan vara att vi gör någonting lite annorlunda i morgon än vi gör idag. Men sedan kan det också vara väldigt stora kliv, det kan vara att det handlar om hela vår verksamhetsmodell eller om vi är kommersiella, affärsmodellen görs om totalt, till exempel. En liten anpassning kan vara att vi går en kurs eller lyssnar på en podd om digitalisering, till exempel. Det handlar i grund och botten om att vi behöver att anpassa oss efter digitaliseringen, för att kunna skapa värde för de vi är till för. Det gäller oavsett om du är i privat sektor eller i offentlig sektor.
Carl: Tillbaks till Caroline här, det pratas ju om VOKA-världen som är volatil, osäker, komplex och ambivalent. Hur ser du utifrån ditt perspektiv, hur kan man använda det här till något konstruktivt?
Caroline: När du pratar om den här VOKA-världen så handlar det ju någonstans om att vi känner att världen är komplex. Vi känner att det jag gör här kan påverka många andra, det som händer långt borta det påverkar mig. Det blir, plötsligt har det liksom kommit in i våra vardagsrum, kommit in i våra hem på ett sätt som det inte har gjort tidigare. Förut så har jag kunnat leva och så har jag trott att ”Jamen, jag påverkas inte så mycket. Det där händer bara där borta.” Nu blir det verklighet. Så det är en del som vi ser, den andra delen är att titta på det här som du sa nu, som jag verkligen tror att digitaliseringen har en möjlighet och också är viktig, och det är den polariserade världen. När vi pratar om ambivalent, det finns många sanningar. Vi översköljs av olika typer av fakta, perspektiv. Är jag i ett medium kanske jag bara får vissa sanningar, hur kan jag aktivt gå ut och söka efter andra sanningar? I de grupper som jag befinner mig i, är jag tillräckligt nöjd där, eller är jag nyfiken på hur andra grupper har det? Hur kan jag gå ut dit? Det tycker jag är spännande, och där tror jag också det är oerhört viktigt. Jag tror att där är det en bildningsfråga, att förstå det, och på det sättet också förstå de här systemen. De system som jag är med och skapar, som jag påverkar är en del av något mycket, mycket större. Och det gör ju också ibland att det väcker också känslan att ”Spelar det någon roll vad jag gör här?” Jamen, det gör faktiskt det.
Carl: Det pratas ju också om att man ska framtidssäkra sin verksamhet för digitalisering, hur tänker du kring det Marie?
Marie: Eftersom vår omvärld förändras på alla olika plan, digitaliseringen är ju en kraft i den förändringen. Så genom att kunna nyttja möjligheterna med digitaliseringen, och förstå, vad är då effekten av konsekvenserna av digitaliseringen? Om vi i vår verksamhet inte lyckas förstå det, då kommer man troligtvis inte att finnas kvar om tre till fem år, för att leverera det fantastiska värde som man önskar leverera. Och därför är det viktigt att framtidssäkra, att jobba och försöka förstå vad är det för förmågor, vad är det för kompetenser som vi behöver ha i vår verksamhet för att kunna vara relevant och konkurrenskraftig om fem till tio år? För om omvärldens förändringshastighet ökar, och saker och ting vänds 360 grader, kan man säga det? 180 grader på mindre än ett år, som det är i vissa branscher, då behöver man ha den förmågan att anpassa sig och kunna hugga det och vara en del utav det. Så den här framtidssäkringen, den är ju liksom att kunna ta det här ansvaret, det långsiktiga ansvaret. Bort med kvartalsekonomi, utan det handlar om att okej, hur ska vi säkerställa att vår verksamhet finns kvar framöver? Om man har det målet, ska jag ju säga.
Caroline: Och det går fort, det går fruktansvärt fort, och där ser vi ju digitaliseringen påverkar oss i framfarten av nya tekniker, nya beteenden, nya attityder och det ställer ju krav. Det ställer krav på våra verksamheter att förstå och det är svårt att förstå hur en ny teknik faktiskt påverkar. Titta på elsparkscyklar, jag tycker det är ett så bra exempel. Jag tror att få skulle tro att det kunde ha de konsekvenserna för hur man stadsplanerar i en stad, och det visste vi inte. Var det här bara en hype, så att några få skulle använda, eller kommer det att vara långsiktigt så att vi faktiskt behöver tänka på hur är cykelbanor, ska de få stå överallt eller inte, och det där vet vi ju inte. Och vi alla påverkas, jag tycker det är så spännande. När det kommer någonting så vet vi inte. Är det här för att stanna, eller är det bara en liten grej?
Carl: Det där är en annan typ av process, planeringsprocess kan man tänka sig. Att när omvärlden är precis likadan som den var förut så kan vi ju bestämma hur vi ska ha det. Men här vet vi inte vad som händer, utan då måste man göra ett försök, testa, gå tillbaka, utvärdera och så tar man det still. Hur ser du på det, Joakim?
Joakim: Men jag tycker det är intressant, just det här exemplet. Tar man stadsplanering som vi var inne på, till exempel, så är det ju så uppenbart och det blev så uppenbart också under corona, hur all vår infrastruktur, eller väldigt mycket av den är anpassad efter två saker: vi ska ta oss in till jobbet där vi är på ett kontor, sen ska vi ta oss hem från jobbet, tillbaka. Det som den infrastrukturen ska klara av är de topparna när vi rör oss, en halvtimme, en timme på morgonen och en halvtimme, en timme på kvällen. När helt plötsligt vi rör oss 70, 80, 90 procent mycket mindre så ser vi ju att vi behöver inte ha all den här infrastrukturen, och det ger oss en liten försmak på framtiden tänker jag, för vi kommer inte sitta i våra egna bilar, vi kommer att ha självkörande bilar, vi kommer ha mycket smartare kollektivtrafik framåt.
Kommer vi ens behöva ha de här kontoren som vi betalar jättemycket för ibland, centralt, eller vill vi ha några sociala ytor där vi kan träffas ibland? Och så sitter vi hemma och skippar vi den här pendlingstiden på 1,5-2 timmar, om man nu bor i Stockholm eller storstäder, till exempel. Vad kan man göra av den tiden, det finns så mycket som påverkar. Och vad händer då, om vi helt plötsligt anpassar städerna till de här nya förutsättningarna? Vilka blir första, andra, tredje och fjärde gradens konsekvenser av det? Vad sker till exempel när vi inte har gator som går … breda avenyer eller sjufiliga vägar genom städerna, vad händer då? Vad händer när vi helt plötsligt inte har de här enorma kontorskomplexen till exempel, vad skapar det för nya möjligheter?
Och hur påverkar det då min verksamhet, givet att staden ser annorlunda ut, vi har nya rörelsemönster, nya beteenden, det behöver jag ju någonstans grunna lite kring. Om allting förändras i grunden, då behöver jag någonstans landa i, men okej, vår verksamhet då? Hur kommer det här påverkas av att folk kanske inte rör sig på samma sätt i citykärnorna som man gjorde förut, till exempel?
Carl: Det är ju en tvingande kraft, digitalisering, men vad är det som är tvingande i den? Det är konsumentbeteende, det är ekonomiska drivkrafter. Men Marie, hur ser du på det? Vad är det för samhälle vi vill ha? Måste vi ha den här förändringen?
Caroline: Den kommer att komma vare sig man vill eller inte.
Marie: Jag tror att från det politiska perspektivet, här måste man ju vara modig. Och det här är ju också att jag som driver en verksamhet har ju fantastiska möjligheter, trots den tid vi lever i nu och det är komplext och det är svårt och det är utmanande och vi ser en ökad arbetslöshet och så vidare. Men som verksamhetsledare så är ett fantastiskt fönster faktiskt öppet just nu, att kunna tänka om och med hjälp utav digitaliseringen och andra, faktiskt trender som vi ser just kring beteendeförändringar, så har man, tror jag, många nya möjligheter och skapa den värld man vill ha.
Caroline: Och där tror jag att det blir jätteviktigt att förstå att hur kan jag som ledare och verksamhet förstå att hur kan vi växa tillsammans? Hur kan jag skapa förutsättningar så att mitt företag, min verksamhet, min organisation och vi som verkar i den växer tillsammans, utvecklas? Och det är där jag tror digitaliseringen skapar möjligheter, att vad är det vi kan göra som gör att vi gör den förflyttningen ihop? Att vi kan ta oss till och vara lite modiga, kliva ur i okänd mark, lära oss tillsammans och få tiden att reflektera. Gör vi det som vi ska göra, eller behöver vi förändra någonting? Och hur kan vi sätta den … bjuda in till det samtalet där vi får tid och reflektera. Tid att fundera på gör vi rätt saker rätt, eller gör vi rätt saker fel, eller gör vi fel saker rätt? Alltså, beroende på var man står någonstans. Så det där tror jag blir viktigt, och du frågade tidigare ”Vilka förmågor behöver jag då?” Där tror jag steg ett är ha nyfikenhet, en öppenhet om vad är det här som är så svårt, som är svårt att ta på? Hur kan jag tillsammans ställa frågor, utforska, leta, söka, den biten? Får jag tid för det? Och hur kan vi tillsammans skapa det utrymmet för utforskande? Så det är en förmåga som vi kan träna oss på och också skapa möjligheter för andra. Den andra förmågan är att hjälpa till att söka efter nya perspektiv som du har varit mycket inne på, Marie. Att se att det här kan ge oss möjligheter att aktivt söka och kunna ta nya perspektiv på saker som gör att vi är relevanta för de som vi behöver vara relevanta för.
Carl: Och i det här så går vi i olika hastigheter, man är road av olika saker och tycker att det sociala är nog… fysiska möten är nog det som gäller. Hur tänker ni kring det, hur kan man hjälpa till där?
Joakim: Det första jag tänker är att det är okej att gå i olika hastighet, att alla behöver inte ha samma hastighet. Man kan gå återigen då till staden, jag cyklar fram och tillbaka, vissa cyklar jättesnabbt, vissa cyklar långsamt. Det måste finnas rum för båda. Inte alltid det känns så, om jag ska vara ärlig, när man cyklar, men det måste finnas rum för de som tar det lite långsamt, de kanske har med sig massa med bagage till exempel, på cykeln. Och de som bara vill som ett spjut, som en tävlingscyklist dra sig igenom Stockholm. Och lite samma är det med digitalisering, det måste finnas möjlighet för dem som vill speeda på och förstå och ligga i framkant och verkligen förstå vad betyder den här nya världen för mig som individ och för oss som verksamhet. Men också för den som vill ta det lugnare och kanske till och med ibland glömma bort eller ha en digital detox eller lägga det åt sidan, måste finnas möjlighet för det också. Så att digitaliseringen och de fysiska värdena eller digitaliseringen och det analoga handlar inte om antingen eller, det handlar om både och, och det handlar också om att alla måste med på den här resan utifrån de förutsättningar som var och en av oss har. Men vi behöver ha lite hjälp att förstå de här förutsättningarna tror jag, hur kan jag trots allt ta mig igenom det här på ett sätt som känns bekvämt för mig? För helt stilla kan nog ingen stå, utan vi behöver röra oss i en riktning som alla de här megatrenderna visar oss att vi behöver röra oss, men utifrån våra egna förutsättningar.
Carl: Det känns ju också som man lyfter blicken och tittar på de globala trenderna, att man kan se sig själv också i ett längre perspektiv, inte bara veckan som varit och veckan som kommer, ser man över flera år. Du nämnde kontantfria samhället, det är klart att vi inte ska gå omkring med sedlar och mynt när man kan betala med kort och det var helt otänkbart för tio år sedan.
Marie: Fortfarande i vissa länder.
Carl: Och fortfarande i vissa länder. Men det vore spännande att höra några fler sådana exempel på hur den här attitydförändringen faktiskt sker, helt omedvetet därför att den går så långsamt. Vad tänker ni där?
Marie: En sådan som har gått rätt så fort, det är ju inom vårdsektorn och våra vårdcentraler. Det har ju funnits en vårdcentral i många herrans år, och det är ju dit man går när man blir dålig. Och så får man hjälp. Och sen helt plötsligt poppar det upp en alternativ lösning som är fantastiskt bra, utifrån om jag har 39 graders feber och mår jättedåligt så är det jättejobbigt för mig att ta mig till en vårdcentral. Och så nyser jag och så smittar jag alla andra, och det känns inte så där jättebra. Då finns det ju tjänster nu då som man kan ta del av via sin mobiltelefon eller dator och liknande. Och det är klart, ett nytt fenomen, det är en ny typ av tjänst, det finns massor med barnsjukdomar och det blev ju ett ramaskri kring det där. Det strukturella hänger ju inte med, utifrån hur ska de får betalt, det är skattepengar och så vidare. Det finns jättemånga barnsjukdomar i det där. Men nu, vad har det gått, tre-fyra år? Nu så gör ju den offentliga sektorn likadant, vilket ju är fantastiskt. Man låter någon annan gå före och ta utveckling, smällen och det tuffa, och sedan när det har blivit mer etablerat, man har hittat formerna för det så finns det ju fantastiska möjligheter med det. Det här är ju en sådan tydlig förändring.
Caroline: Det du säger är att det verkligen visar på alla delar, allt ifrån oss som individ, påverkar mig som individ, min familj, mitt umgänge på det sättet, men det påverkar också då strukturen, myndigheterna, lagar, så att det är samhället i stort. Så där har du det, tycker jag, essensen i digitaliseringen.
Marie: Och bygger jag på den lite så när jag började använda den här tjänsten, då var det ju en läkare, det stod i alla fall läkare på den jag pratade med. Idag, jag pratar ju inte med en läkare, jag pratar ju med en robot. Och nu tittar jag på Carl, han fick stora ögon.
Carl: Men du pratar med ett ansikte, fastän …
Marie: Nej, utan det är en chatt-robot som tar första screeningen, och sedan så kommer jag till en läkare eller så kommer jag till en syster eller så blir jag skickad, faktiskt, till sjukhuset. Och den utvecklingen har ju gått jättefort, och då kan man tycka att det där vill inte jag vara med om. Jo, det var rätt nice.
Carl: Du behöver inte sitta i kö, utan kan få ett direkt svar.
Marie: Exakt, ja. Det ställer ju krav på kvaliteten på tjänsten såklart, att den här roboten fungerar. Jag vill inte vara en del av deras beta-utveckling, såklart. Men det är ju också sådär, den attitydförändringen, den gick fort hos mig.
Carl: Och det bygger ju på tillit, vad tänker du kring det?
Caroline: Nej, men jag tänker det är flera delar i det här, för det bygger ju definitivt på tillit att ens våga göra det här. Men också sedan ha en stor respekt för att för vissa så är det här kul, det är en möjlighet, wow! Och för vissa blir det som det blev hos dig, rädsla. Vågar jag lita på det här, vill jag ens vara med om det här? Och det handlar ju om, hur kan vi ha respekten för alla i det här? Och att också ha generositet i det, att för vissa så kanske man behöver … du behöver hålla någon i handen. Att skapa den här tryggheten, att våga prova. Jamen, så här går det till, tycker du fortfarande inte om det, men då finns den här tjänsten för dig ett tag. Så att man sakta lär, för vi alla lär oss på olika sätt. Vi kommer att ta till oss det här på väldigt mycket olika sätt också.
Marie: Och jag vill också bara tydligt markera, det är ju inte det ena eller det andra, 100 procent digitala tjänster eller inte. Vi bestämmer ju själva hur vi vill ha vårat samhälle och våra tjänster. Ett exempel utifrån hur det här påverkar oss, om det är megatrend eller inte, men det är just demokratifrågan. Den tycker jag är oerhört intressant. Hur fungerar en demokrati i en digitaliserad värld? För när man tittar då på de tjänster som vi använder oss utav, de digitala tjänsterna, så merparten av dem ägs utav väldigt stora kommersiella bolag. Och de här tjänsterna är till stor del, nästan 100 procent i vår vardag. Om man tittar på användning av Youtube på ungdomar, det är ju 100 procent penetrering i Sverige, vilket ju är fantastiskt. Men den påverkanskraften som de här kanalerna och budskapet som är i dem, hur påverkar det oss som individer och demokratin i vårat land och i andra länder? Kan de här stora tjänsterna, de här stora plattformarna vara demokratiska? Är det något krav som man behöver ställa i framtiden? Det här är jättemånga frågeställningar, men det tror jag kommer blir en kommande förändringsvåg som kommer bli allt starkare i vart fall här i Sverige.
Caroline: Och där är du på ett ansvar för samhället, att hur se vi till att vi kan möta våra barn att vara källkritiska, att öppna upp nya världar, att få nya perspektiv som kanske inte vissa kanaler ger dem, utan var kan de få de andra perspektiven någonstans ifrån?
Carl: Hur ser du på det här Joakim, som vi börjar närma oss slutet här på den här podden, men kopplingen mellan global trend som digitalisering, hur det påverkar verksamheten och sedan mer på individnivå åt andra hållet också. För att det gäller ju i framtid också att kanske säkra sin egen yrkesroll genom att förutse vad som kommer, lära sig vad som kommer och lite varje dag gå åt det hållet för att kunna hjälpa till.
Joakim: Vi har pratat om samhälle, vi har pratat om individ, men om vi går till verksamhetsperspektivet så pratade vi tidigare om att framtidssäkra verksamheten och där är ju digitaliseringen sannolikt ett måste. Det har vi lärt oss om och om igen, de verksamheter som går bäst idag är ofta väldigt digitalt mogna. Digitalt mogen innebär inte att man gör allt digitalt, det innebär att man förstår vad digitalisering är och ser till att skapa maximalt med värde till de man finns till för. Vad är egentligen vår roll gentemot de vi finns till för, och hur kan digitalisering hjälpa till? Så gör på ett effektivt sätt och ett värdeskapande sätt. Vi blir relevanta, vi blir konkurrenskraftiga och där någonstans tänker jag att alla verksamheter behöver någonstans stanna upp och fundera på okej, gör jag allt, gör vi allt i dagsläget för att vara konkurrenskraftiga eller relevanta eller värdeskapande? I den värld vi lever i som då blir egentligen mer och mer tillgänglig och mindre och mindre, är vi inte tillräckligt bra, är vi bara 70 procent av vad någon annan är, då är vi inte tillräckligt bra. Då finns det egentligen inget existensberättigande för oss. Vi måste vara bättre, vi måste vara bland de bästa inom någonting av det vi levererar, för det är så otroligt lätt i en digitaliserad värld att jag väljer någon annan. Det är bara ett klick bort, det är en Google-sökning bort, så väljer jag istället den tjänsten. Så att om man inte tar till sig av de förändringar som sker i samhället, där digitaliseringen kanske är en av de absolut starkaste trenderna, får inte glömma bort hållbarhet heller i det här, som är superstarkt såklart. Om inte jag ser till att ta mig an dem på ett vettigt sätt, så att jag ser till att jag inte bara är halvbra, utan riktigt jäkla stark inom respektive område, då kommer jag att bli bortvald, tyvärr. Och det gäller offentlig sektor, det gäller privata bolag.
Carl: Det var ord och inga visor, vad säger ni andra, håller ni med om den här bilden?
Marie: Vi får ju högre och högre förväntningar, och ställer högre krav på det vi önskar att ha. Och så är vi lata, vi människor, så jag håller med Joakim.
Carl: Men det finns en möjlighet också i det här.
Caroline: Absolut. Och det är ju det, jag håller verkligen med, men det är ju möjligheterna jag tror … Men sen ska vi ta allvaret i det. Vad händer om vi inte gör det här? Och just nu så ser vi att vår värld har det här behovet. Vi måste ställa om och vi måste vakna upp tillsammans, och då måste vi ta till oss det som finns och sedan fundera på hur vidareutvecklar vi det tillsammans. Så att vi skapar den här hållbara världen där vi tillsammans kan ta ett större ansvar för de stora utmaningar vi har.
Joakim: Det som är så intressant med verksamhet ur det perspektivet är ju att verksamhet tror jag personligen är en nyckel för att göra den här omställningen. Vi spenderar absolut mest av vår vakna tid i verksamheter, verksamheter har ju större och större makt visar vi i nationalstaterna till exempel. Det blir viktigare och viktigare att få med verksamheterna i att göra den här omställningen.
Carl: Vad bra. Då tackar vi för era insatser här, Joakim Jansson, Marie Andervin och Caroline Stiernstedt Sahlborn, för era insikter kring digitaliseringens roll i samhällsförändringarna vi ser. Mitt namn är Carl Eneroth, och jag hoppas att ni lyssnar vidare. Tack för att ni lyssnar!