Handledarrollen

Slutligen ska vi i denna lektion gå igenom vad som kan vara bra att tänka på i din roll som handledare.

Att handleda – inte göra

En viktig princip för dig som handledare är att du själv inte ska göra uppgifterna åt deltagarna. Tanken är att de själva ska lära sig och då är det viktigt att de får känna att de klarar av saker. Exempelvis att de klarar att skicka ett sms eller ladda ner en bild. Försök att så lite som möjligt hantera deras smarta telefoner och håll dig till att i stället muntligt guida dem steg-för-steg. 

På Digiteket finns en kurs med praktiska verktyg och grundläggande pedagogiska teorier. Syftet med kursen är att förbättra och utveckla lärande i de samtal du har med besökare.

Uppmuntra gärna deltagarna att hjälpas åt och visa varandra om de kan, det stärker gemenskapen i gruppen. Målet är att det ska bli en så pass tillåtande miljö under kursen att deltagarna känner att det är okej att misslyckas. Här är det extra viktigt att du som handledare verkar för att skapa den miljön, till exempel genom att berätta om sådant som du själv inte förstår eller har svårt med. Att uppmuntra deltagarna att ställa frågor, även sådana som de själva tror är “dumma”, och att skapa en positiv stämning på träffarna.

Den sociala samvaron är viktig

Vi hade en deltagare på kursen i Sävsjö som tog mod till sig och frågade om det verkligen bara var hen som fått mystiska meddelanden av flirtig karaktär från en okänd avsändare skickat till sin telefon. Det ledde till en diskussion med mycket skratt och råd från de andra deltagarna. Till slut var alla överens om att det måste ha rört sig om ett ”nätfiske” – ett bedrägeriförsök helt enkelt – som kommit till personen. Deltagaren hade gjort helt korrekt och inte klickat på något eller svarat på meddelandet. 

Det märktes tydligt efter de första träffarna att deltagarna kände sig mer och mer bekväma med varandra, att de vågade ta upp frågor de själva funderade på. Det blev en avslappnad och trivsam stämning i gruppen när deltagarna förstod att de inte var ensamma i sin okunskap. Om deltagarna trivs i gruppen så ser de också fram emot nästa gång, inte bara för att lära sig något nytt, utan också för att träffa varandra.

Den sociala samvaron som den här typen av kurs kan skapa ska inte underskattas. En viktig del i att stärka det digitala självförtroendet är att känna att man inte är ensam om att vara utanför det digitala. I detta avseende var fikastunderna väldigt viktiga, det var under dem som många frågor och spontana berättelser uppstod.

Vad man inte ska hjälpa till med

Det pågår en ständig debatt om vad folkbiblioteken ska hjälpa till med och vad vi faktiskt får göra. Det finns ingen nationell policy utan varje kommun/bibliotek utformar sina egna regler. Men många bibliotek hjälper inte till med rena bank- eller myndighetsärenden, såsom betalningar av fakturor, att fylla i blanketter och biljettköp. För dessa ärenden hänvisas besökare istället till respektive myndighet eller bank. Besökare kan exempelvis få hjälp med ärenden hos flera myndigheter via Statens servicecenter. I en liten ort som Sävsjö till exempel finns dock inget servicecenter, ingen bank som har öppet för spontanbesök eller arbetsförmedling etcetera, vilket gör det svårt att hänvisa besökare vidare.

En annan viktig aspekt att ha i åtanke som handledare är frågor kring integritet. Det är viktigt att du som handledare informerar om att deltagarna ska undvika att dela med sig av personuppgifter eller andra känsliga uppgifter under kursen. Om du som handledare tar del av personliga eller känsliga uppgifter när du handleder en deltagare är det viktigt att du uppmärksammar hen på detta och får medgivande om att fortsätta. 

På Digiteket finns flera artiklar och kurser där du kan lära dig mer om integritet och vad biblioteken ska eller inte ska hjälpa till med när det kommer till digital service och handledning. Internetstiftelsen har också tagit fram utbildningsmaterial som rör integritet på nätet. 

Plan B

Ibland går det inte alls som man tänkt sig, övningarna tar på tok för lång tid, det är svårt att nå fram med instruktionerna och deltagarna suckar och tycker inte att de kan något. Om detta händer är mitt råd att ta en spontan paus. Låt deltagarna dela med sig av vad det är som upplevs svårt, och be dem att fundera på annat som de upplevt varit ansträngande men där de ändå lyckats överkomma hindren. Ett annat tips är att ni repeterar en övning som ni redan har gjort. Syftet är att deltagarna ska få tillbaka motivationen. Att de ska känna att de har lärt sig bemästra den övningen och därmed känner sig mer digitalt självgående.

När det är frågor som handledaren inte kan svara på

Handledare behöver också vara beredda att svara på “varför”-frågor. Att förstå varför något är på ett visst sätt gör det oftast lättare att förstå och komma ihåg hur det fungerar. Under kursen i Sävsjö ställde en deltagare exempelvis frågan: “Varför måste jag godkänna cookies?” Det är viktigt att inte hoppa över en sådan fråga, även om man kanske var igång med att visa något helt annat. 

Ibland kommer det frågor om saker man själv som handledare inte har en aning om. Självklart finns det ingen handledare som kan allt. För att undvika oväntade frågor är det väldigt bra att på förhand reflektera över vilka frågor som skulle kunna dyka upp och förbereda svar på dessa innan varje kurstillfälle. Men självklart kan det trots bra förberedelser ändå uppkomma frågor som du inte kan ge svar på. Om man inte vet svaret på en fråga eller känner att man inte kan förklara tillräckligt bra är mitt råd att be om att få återkomma med ett svar vid nästa kurstillfälle. 

En tumregel är att försöka förklara så tydligt och begripligt som möjligt, men det kan vara ganska svårt när det kommer till exempelvis mer komplexa digitala system eller funktioner. Här får man göra en avvägning vilken detaljnivå som lämpar sig bäst. På den ovan ställda frågan om varför man måste godkänna cookies skulle jag börja med att beskriva vad en cookie är för något och sedan ge svar på själva frågan.

En cookie är en liten fil som lagras på telefonen för att till exempel minnas din inloggning till Facebook, även om du stänger ned själva sidan. Det har funnits cookies länge, men numera finns det en EU-lagstiftning som säger att webbplatser måste upplysa om att du har ett val att acceptera att de sparas eller ej. Det är helt ok att inte acceptera cookies, men då kan man inte dra fördelar av dem eller nyttja vissa sidor fullt ut. 

Kanske någon av kursdeltagarna då fortsätter att fråga: “Är det meningen att vi ska vara övervakade och ihågkomna överallt?” Och det är en bra ingång till att diskutera just för- och nackdelar med att dela med sig av sin data, och vilka risker som finns ur ett integritetsperspektiv. 

Det är positivt att det uppstår diskussioner under träffarna, eftersom mycket i det digitala inte alltid är lätt att förstå eller går att beskriva på ett enkelt sätt.

På Digiteket finns det en kurs om integritet och även en liten kurs som handlar om just cookies/kakor:

Avslutning

Det är väldigt roligt att leda kurser och hjälpa folk att komma över en tröskel. Det ger energi när man får hjälpa någon att våga prova något nytt. Och det finns ju en hel digital värld därute som inte alla kan vara med och ta del av. De som vill och har lust måste få hjälp med att våga. Om vi dessutom ser till all digitalisering som sker runt myndigheter, företag och samhällstjänster så handlar det inte bara om att stå utanför och titta på, det handlar om att kunna delta i det demokratiska samhället fullt ut.

På Digiteket finns även kurspaketet Senior-MIK: Medveten på nätet som är producerat av Mobile Stories. Paketet består av sju kurser som riktar sig till seniorer som vill bli smartare nyhetskonsumenter, bättre på att känna igen falska nyheter och mer delaktiga i medier på nätet. Kurserna passar även utmärkt som utbildningsmaterial för bibliotek som jobbar med gruppen seniorer.