Gå direkt till kursmenyn Gå direkt till innehållet

Romer i Sverige förr och nu – romska perspektiv

I den här lektionen får du historiska och samhälleliga perspektiv på vad det innebär att tillhöra en romsk minoritet i Sverige. Genom personliga berättelser får du veta mer om romska läger och boplatser i Stockholm, och en inblick i romers relation till det svenska skolsystemet.

Romers historia från förr till nu

Erland Kaldaras ger en bred beskrivning av romernas historia, med fokus på Sverige och samhällsutvecklingen. Han tar upp sin personliga koppling till händelser och platser. Han berättar om romernas vandringar och hur de påverkat språk, kultur och identitet. Romernas ursprung har spårats till Indien. Genom sina vandringar kom de till Europa för cirka 700 år sedan och till Sverige i början av 1500-talet. Då var Sverige en stormakt och behövde vapen. Romerna välkomnades för sin hantverksskicklighet. De tillverkade vapen och stred för landet i olika konflikter och krig fram till 1637. Efter det infördes nya lagar och förordningar som försvårade situationen för romerna. Det blev till exempel tillåtet att bo högst tre dagar i samma socken. Romer jagades, slogs ihjäl och hängdes. Kungen och kyrkan styrde. 

De strikta lagarna behölls fram till 1921, därefter blev det tillåtet för romer att stanna tre veckor på samma plats. Med intyg kunde de få stanna längre. Erland Kaldaras visar en bild från ett vagn-/tältläger i Nacka 1945, där hans morfars far bodde. I lägret var det misär, och på andra sidan kullen fanns Stockholm och välfärden. Eftersom romska barn inte fick gå i svensk skola ordnade de egen skola. Diskrimineringen pågick öppet i Sverige med restaurangskyltar där det kunde stå ”Inga romska gäster tillåtna”. Samtidigt uppträdde romska musiker på samma restauranger.

I slutet av 50-talet börjar romer organisera sig. Det går trögt men när Martin Luther King och Katarina Taikon deltar i samma TV-program och jämför svartas och romers situation sker en förändring. Från 1958 blir det möjligt för romer att bli svenska medborgare, på vissa villkor. Alla måste ha personnummer och svenskt namn. 1971 får romer rösträtt, det vill säga tolv år efter att de blivit svenska medborgare. 1975 upphör statens tvångssterilisering av romska kvinnor. 1999 erkänns romer som en av Sveriges fem nationella minoriteter mot bakgrund av att de varit i landet lång tid och har ett eget språk, egen kultur och historia.

Idag finns cirka 100 000 romer i Sverige. Romerna har en egen flagga och firar internationell nationaldag 8 april, till minne av den första romska kongressen som ägde rum i London 1971. Nationalsången ”Gelem gelem” betyder Jag har vandrat den långa vägen. Språket romani chib kommer från sanskrit och har tusentals låneord och många språkinriktningar. Romer har ingen egen religion utan har anpassat sig till den plats de befunnit sig på, som strategi för överlevnad. Under förintelsen dödades 1,5–2 miljoner romer. Fördomar mot romer lever vidare i dagens samhälle. Det finns många världskända romer som inte själva uttalar att de är romer. Erland Kaldaras menar att det skulle vara värdefullt med fler förebilder för att förändra fördomarna.

Föreläsningen med Erland Kaldaras är inköpt år 2022 från Romska Kulturcentret i Malmö.

Se filmen Romer förr och nu – historiskt, samhälleligt och personligt perspektiv. 

Om Erland Kaldaras

Erland Kaldaras är före detta ordförande för Romska Kulturcentret i Malmö. Han har varit romsk aktivist under många år, främst med fokus på ungdomsfrågor.

Fördjupning

Perspektiv på romsk historieskrivning

Britt-Inger Hedström Lundqvist tar avstamp i frågan om vem som får berätta och vems perspektiv som ges plats i historieskrivningen. Hon reder ut begrepp och presenterar de fem romska grupperna i Sverige. Till skillnad från minoriteterna samer, sverigefinnar och tornedalingar har romerna inget offentligt stöd genom förvaltningsområden. Föreläsningen fortsätter med en historisk exposé. I Stockholms stads tänkebok 29 september 1512 omnämns för första gången romer i Sverige. Välkomnandet vänds genom kung Gustav Vasas lagstiftning till lagstadgad rätt till fördrivning och hängning av romska män. Romer blir oönskade främlingar, en bild som dröjer sig kvar. Så fortsätter berättelsen genom århundradena. Statens rasbiologiska institut, etablerat i Uppsala 1922, kategoriserade och värderade människor efter etnicitet. Romer idag kan vittna om släktingar som blivit omhändertagna och steriliserade. Romska barn omhändertogs av staten som också upprättade så kallade tattar- och zigenarregister.

Rasism och antiziganism lever kvar. Många väljer bort sin romska identitet och språken riskerar att dö ut. Under 1990-talet lanserade regeringen en lagstiftning som bekräftade nationella minoriteter som en del av det svenska samhället med rätt att behålla sitt språk, sin identitet, sina traditioner och sin kultur. Trots det fortsatte registreringen av romer. År 2013 avslöjades Skånepolisens hemliga register med över 4 000 resande och romer. Romerna har upplevt sig osynliggjorda och inte lyssnade till vid viktiga offentliga händelser som konferensen Remember React i Malmö 2021, ett internationellt forum om förintelsen där inte romerna nämndes. 

Trots övergrepp och utanförskap finns en stark berättelse om gemenskap inom gruppen där släktbanden är viktiga. Vänskap och gemenskap finns även bland majoritetsbefolkningen. 

– Vi fortsätter skriva vår historia, säger Britt-Inger Hedström Lundqvist. Viktigast är att lyssna på minoriteten i frågor som berör dem innan beslut fattas. Vi behöver bli respekterade på samma nivå som alla andra. Hon säger vidare att idag när rasismen tar ny fart är det särskilt viktigt med minoritetsarenor. Olika romska grupper har börjat hjälpas åt. Internationella nätverk skapas, akademin visar intresse och historien kan börja skrivas utifrån minoritetsperspektiven.

Se filmen Om romanifolken – den svenska historien med romska perspektiv.

Om Britt-Inger Hedström Lundqvist

Britt-Inger Hedström Lundqvist tillhör resandefolket, den största och äldsta gruppen inom minoriteten romer. Hon har studerat etnologi, är ansvarig utgivare av DIKKO, och har varit engagerad i romska frågor i Sverige under två decennier.

Fördjupning

Besök på romska lägerplatser

Mikael Demetri Taikon visar oss runt på några av de platser där han bodde under sin uppväxt och berättar om livet i zigenarlägren som de kallades på den tiden. Platserna är Flatens naturområde i Nacka, Skarpnäckslägret och Ekstubben, Sköndal (där första lägerskolan för romer låg) och Hammarbytäppan. I lägren bodde ca 50 personer varav många barn som inte fick gå i skolan eftersom familjerna inte var folkbokförda i kommunen. Han berättar även om de kulturkrockar som uppstod när romska familjer fick börja bo i lägenheter, men också om positiva grannkontakter.

I slutet av filmen berättar han om hur det var att gå i skolan och om Zigenarundersökningen 1962–1965, som genomfördes på uppdrag av Arbetsmarknadsstyrelsen för att undersöka romernas situation i Sverige i syfte att föreslå åtgärder för integrering i samhället. 

Se filmen Personliga minnen från romska läger och boplatser på 1950- och 1960-talet i Stockholm.

Om Mikael Demetri Taikon

Mikael Demetri Taikon har arbetat som föreståndare och lärare för Roma kulturklasser i Stockholm.

Fördjupning

Rätten till undervisning

Angelina Dimiter Taikon hälsar välkommen på den romska varieteten kalderash. Hon berättar i sin föreläsning om romers relation till det svenska skolsystemet och om kampen för att få gå i skolan. Sveriges skollag från 1842 om folkskola för alla gällde inte romerna. De tilläts inte stanna på en plats någon längre tid utan bodde i tält och vagn. Under åren 1914–1954 fanns en lag i Sverige om ut- och inreseförbud för romer. Lagen drabbade bland andra kalderash-gruppen som Angelina Dimiter Taikon tillhör och som har ryska rötter. Plötsligt var gränserna stängda och familjer och släkter splittrades. Romerna i Sverige var vid den här tiden inte mantalsskrivna (folkbokförda) och saknade rätten till bostad och skola.

– Vi blev ett kringresande folk. Det sägs att romer har det i blodet, men det finns ingen människa som har det i blodet, att bo ute och frysa i kyla, regn och rusk, utan det var något vi blev utsatta för, för att vi inte fick bostäder, säger Angelina Dimiter Taikon. Zigenarläger med mycket dåliga förhållanden skapades i utkanten av de större städerna.

– Lägren låg mitt ute i skogen, en lampa i mitten, en vattenpump, några igenfrusna torrdass mitt ute i en lervälling, där bodde vi från 1954 till 1970.

1930 skrev Angelina Dimiter Taikons farfar Johan Taikon till Kungl. Skolöverstyrelsen och bad om skola och utbildning för romska barn. Så småningom fattades ett beslut om sommarskola för romer några veckor på sommaren. Den första lägerskolan för romer anordnades 1943, det vill säga över hundra år efter skollagens tillkomst 1842. I lägerskolan blandades barn och äldre, och tre veckor en sommar gav ingen kontinuitet eller utbildning. Under 1960-talet kämpade romerna för rätten till bostäder, skola, utbildning och arbete.Kring 1970 var alla romska barn integrerade i skolorna. Angelina var en av de första som fick börja i den svenska skolan. Tidningen ”Vi föräldrar” publicerade bilder och skrev: ”Nu assimileras Angelina in i skolans värld.” I tidningsartikeln beskrivs hur rädd hon var i skolan om något försvann eller gick sönder. Den stereotypa bilden av romer som tjuvaktiga och opålitliga levde kvar i folkhemmet på 60-talet, understödd av beskrivningar i uppslagsböcker som Nordiskt familjelexikon.

Erfarenheterna från den egna skoltiden gjorde att hon som vuxen valde läraryrket. Angelina Dimiter Taikon är nu verksam som projektledare på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och jobbar med skolfrågor och romsk inkludering. Det kan handla om barnens trivsel, modersmålsundervisning och revitalisering av de romska språken. På grund av sekundär traumatisering, det vill säga negativa erfarenheter som lever kvar i romska familjer efter lägren och assimileringsperioden, är det få romska barn som går i förskolan. Själv undviker hon ordet inkludering eftersom det påminner om assimilation, istället pratar hon om harmonisering av stadens verksamheter.

“Hur skapar vi förändring”, frågar hon sig. Katarina Taikon försökte föra en politisk kamp för romers rättigheter, men det blev inte som hon hoppades. Därför bestämde hon sig för att vända sig till barnen, och så började hon skriva Katitzi-böckerna som beskriver livet för romska barn och föräldrar i Sverige. Böckerna finns fortfarande att låna på biblioteken.

Angelina Dimiter Taikon ser biblioteken som en resurs, men de romska grupperna behöver få mer kunskap om vad bibliotek är och vad de kan erbjuda. För att utvecklingen ska gå framåt behöver romerna själva samarbeta mer, men biblioteken behöver också samarbeta med de romska grupperna och väcka nyfikenhet.

Om Angelina Dimiter Taikon

Angelina Dimiter Taikon är romsk aktivist, lärare och magister i pedagogik med interkulturell inriktning. Hon är också sakkunnig i romska skol- och utbildningsfrågor i Stockholms stad.

Fördjupning

Diskussionsfrågor

  • Hur tänker du att biblioteken ska kunna möta Angelinas önskan om att väcka romernas nyfikenhet på läsning och bibliotek? 
  • Hur kan ditt bibliotek synliggöra sin verksamhet för den romska minoriteten? 

Avslutning

I den här lektionen gavs historiska och samhälleliga perspektiv på vad det innebär att tillhöra en romsk minoritet i Sverige. Genom personliga berättelser har du fått veta mer om romska läger och boplatser i Stockholm, och du har fått en inblick i romers relation till det svenska skolsystemet.

Nästa lektion tar upp forskning om romers historia och antiziganism, rasism riktad mot romer samt dess konsekvenser.