Yrkesrollen och den pedagogiska kompetensen

Bibliotekariens pedagogiska roll borde egentligen vara självklar. Inom alla bibliotekstyper finns element av pedagogik och ett pedagogiskt förhållningssätt torde underlätta samtliga arbetsuppgifter på biblioteket. Inom utbildningsbiblioteken är den pedagogiska rollen av förklarliga skäl mer uppstyrd och har en betydligt mer given kontext, då man träffar klasser för föreläsningar eller workshops eller regelbundet handleder studenter i informationssökning och databashantering. På ett folkbibliotek är rollen däremot betydligt mer vag. 

Som folkbiblioteksmedarbetare handlar det inte om att utbilda eller undervisa utan snarare om att skapa förutsättningar för att någon ska kunna lära sig själv något. Det är svårt att sätta fingret på vad den typen av roll innebär, ofta är det en fingertoppskänsla i när man ska gå på och backa, när man ska förklara, visa eller låta någon göra själv. Hur man agerar i dessa interaktioner med användarna är inget man går igenom i särskilt stor utsträckning på utbildningen, det är heller inte säkert att den som jobbar med att handleda i digitala frågor på biblioteket är utbildad i biblioteks- och informationsvetenskap. Det är inte ens självklart att man pratar om det med kollegorna. Det är i hög grad en praktisk kunskap, och ofta en tyst kunskap. För att vi ska kunna utveckla det pedagogiska mötet på folkbiblioteket måste vi alltså först teoretisera praktiken, synliggöra och uttala det lärande som sker varje dag, så fort en användare ställer en fråga.

Mycket har sagts om vad det krävs för typ av kompetens för att arbeta på ett bibliotek, och vi ska inte gå särskilt djupt in i det här. Ola Pilerot, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, menar att man (något förenklat) historiskt sett kan dela upp bibliotekariekompetensen i två perspektiv: en del som fokuserar på system och en del som handlar om möten med människor. Ofta handlar ju mötena på biblioteket om att just tolka, översätta, och förmedla något mellan system och användare, både när det kommer till att hitta böcker i rummet och att handleda i digitala tjänster. “Praktisk kunskap” kallar Eva Schwarz med flera det (i antologin Bibliotekariens praktiska kunskap: om kunskap, etik och yrkesrollen) när vi pratar om vilken typ av kunskap som man ofta använder sig av när man hamnar i situationer som kräver god omdömesförmåga och flexibilitet. Praktisk kunskap är sådan man får av att göra något ofta, då man aktivt reflekterar över hur man agerar och på så sätt skapar kunskap av sina erfarenheter. Även om utbildningarna i biblioteks- och informationsvetenskap innehåller pedagogik och didaktik är det i relativt liten och översiktlig mängd, kanske är det istället just denna praktiskt förvärvade kunskap som den pedagogiska kompetensen på folkbibliotek grundar sig i.

I sin bok MIK i praktiken! Biblioteken visar vägen lyfter Alneng och Steinrud bibliotekariernas informationskompetens och hävdar att bibliotekarierna i större utsträckning borde klassa sig själva som IKT-specialister. Olof Sundin pekar i antologin Bibliotekarier i teori och praktik: utbildningsperspektiv på en unik profession på folkbibliotekariernas engagemang för att motverka digitalt utanförskap samt det läs- och litteraturfrämjande arbete som görs som ett ”[…] professionellt grundat engagemang för att stötta och utveckla människors egen förmåga inom en rad områden som har med information, kultur och kunskap att göra”. Han hävdar vidare att bibliotekariers pedagogiska arbete ”[…] utgör därmed en viktig byggsten för det demokratiska samhället”.

Anne Kaun menar å sin sida i antologin Bankdosor, skam och sms-poesi: essäer om bibliotekens arbete med digitalisering att folkbibliotekens arbete med att stötta i digitala frågor kan ses som ett “digitalt omsorgsarbete”. Enligt henne innebär det ett ”smörjmedel” för att digitaliseringen ska fungera men det är ett arbete som sällan syns då digitaliseringsprojekt rapporteras. Det innebär helt enkelt att möta människor och på olika sätt ta hand om den frustration och förvirring som hantering av digitala tjänster kan leda till.

Elin Lucassi skriver i antologin Bortom förlägenheten: bibliotekariens pedagogiska roll i utveckling:

Kanske finns det lika många anledningar till att man blir bibliotekarie som det finns bibliotekarier. Man väljer yrket på grundval av sin kärlek till litteraturen eller för att vara en del av den demokratiska rätten till fri kunskap. Eller så hamnar man bara där av en eller annan slumpartad vindling på livets väg. Vad många inte tagit med i beräkningen när de gör sitt val är den pedagogiska roll som följer med uppdraget. Hur man sedan hanterar det faktum att man inte är utbildad pedagog men ändå i stor utsträckning arbetar pedagogiskt är något som många funderar kring.

Helt klart är att den pedagogiska rollen på folkbiblioteket inte är självklar, och att den kan se väldigt olika ut. Tänk på detta som en möjlighet att själv definiera vad den pedagogiska rollen innebär för dig och ditt bibliotek.

Handledare i informationssökning

Det är svårt att ha överblick över alla digitala verktyg. Ingen är allvetande. Uppdateringar sker ständigt och mängden tjänster är så oerhört stor att vi omöjligen kan veta svaret på allt. För att uppfylla paragraferna i bibliotekslagen måste inte bibliotekspersonal nödvändigtvis vara experter på alla tjänster, verktyg och prylar. Det är inte heller säkert att det är en expert som användaren efterfrågar. Ofta kanske den bara letar efter en medmänniska att bolla problemet med, det kan räcka långt.

Bibliotekariens kompetens har aldrig inneburit att kunna innehållet i resurserna, utan vara expert på metoderna för att hitta och använda resurserna. 

Det kan bli lättare att greppa om vi ser på bibliotekspersonal som handledare i informationssökning. En handledares mål är oftast att få användaren att bli mer och mer självständig i sitt eget handlande genom att ställa kritiska frågor. Det kan man inte uppnå på annat sätt än att utgå ifrån vad användaren redan vet och sedan långsamt bygga på den kunskapen tillsammans. Detta kallas i utbildningsvetenskapliga termer stöttning, eller scaffolding på engelska, och det ska vi gå igenom i senare lektioner.

1977 skrev Lillemor Widgren i boken Referensarbete:

Bibliotekarien som tjänstgör i en informationsdisk kan själv inte vara insatt i alla ämnen som frågas efter och får därför aldrig vara generad över att visa sin okunnighet genom att fråga ut den som frågat, eller att först börja i en allmän encyklopedi, en ordbok eller liknande för att få helt klart för sig vad frågan gäller.

[…]

Bibliotekarien kan alltså vara helt okunnig om ett ämne, men får inte vara okunnig om bibliotekets bibliografiska och andra hjälpmedel i ämnet.

Frågaren söker ett svar, vem som svarar har ingen betydelse, så skulle vi misslyckas i vårt sökande, så får vi ju för frågarens skull inte vara så stolta att vi inte rådfrågar kolleger. (Vilket inte är detsamma som att av bekvämlighet helt överlåta en kanske tidskrävande sökning i bibliografier på någon annan som ”kan bättre”!)

Arbetsuppgiften att tillsammans med användaren söka svar på en fråga med hjälp av trovärdiga källor har alltså inte förändrats ett dugg sedan 1970-talet. Den stora förändringen som har skett gäller de andra tjänster och verktyg som en bibliotekarie förväntas kunna hantera. Metoderna för kunskapsförmedling, formerna och villkoren för litteratur och kulturell verksamhet har förändrats i och med digitaliseringen. Men det faktum att biblioteken ska verka för och främja bildning, upplysning, utbildning och delaktighet i kulturlivet har inte ändrats alls, och inte heller den utforskande och stöttande roll bibliotekspersonalen har i förhållande till användarna. Du kan alltså tryggt landa i att det referenssamtal och den expertis inom informationssökning som sitter i ryggmärgen hos dig som biblioteksmedarbetare är det enda du behöver för att bli en god handledare även inom digital kompetens.

Hur kan man då förstå en bibliotekaries yrkesroll i en pedagogisk kontext? En välciterad modell är den som Carol Kuhlthau utvecklat som beskriver bibliotekariens nivåer av pedagogisk aktivitet. Uppdelningen utgår ifrån en skolbibliotekaries roll men kan appliceras i en folkbibliotekskontext. En bibliotekarie kan skifta mellan alla olika roller, och det kan se olika ut till och med under mötets gång vilken roll man antar:

• Organisatör: genom att skapa välorganiserade resurser ger bibliotekarien goda förutsättningar för att människor själva ska kunna hitta i samlingar.
• Föreläsare: bibliotekarien ger en översiktlig bild av vilka resurser som finns att tillgå och hur informationssökningen kan gå till för att hitta till dem.
• Instruktör: bibliotekarien visar hur en specifik resurs kan användas i ett utpekat syfte. Mer anpassat till specifika resurser, situationer eller individer.
• Handledare: bibliotekarien fungerar som processtöd och visar vilka resurser som är relevanta för den specifika situationen och hur de kan användas för att lösa problemet i dess olika faser, genom hela processen.
• Rådgivare: bibliotekarien är ett nära processtöd under längre tid och kan återkommande hjälpa en människa till lärande. Bibliotekarien har på den här nivån mer djupgående förståelse för hur personens tankar och känslor har utvecklats under processens gång och kan anpassa sin hjälp utifrån det.

Att handleda en motvillig

För att man ska lära sig hur något fungerar behöver man öva, mycket och ofta. Elsa Ask och Ulli Samuelsson kallar det för Daglig Digital Motion:

Det är jobbigt att lära sig nya saker. Du har säkert tänkt på att besökare ofta vill att du bara ska fixa ärendet åt dem, att de inte har så stort intresse av att se hur du gör eller vad du gör. Detta kan bero på flera saker, de kanske är osäkra på sig själva eller bara lata. Oavsett är det din uppgift att lära personen du har framför dig något. Du jobbar inte med teknisk support eller kundtjänst – du är folkbildare!

Det är viktigt att reflektera över vad som händer om någon i personalen tar surfplattan från användaren och fixar ärendet på egen hand. På många sätt gör personalen användarna en björntjänst om de inte får möjlighet att lära sig när någon löser problemen åt dem. Personalen måste försöka få in lärande i situationen, trots att användaren inte efterfrågat det. Ett sådant förhållningssätt kräver att personalen tar en mer aktiv roll. Det gäller att i interaktionen vara tydlig med att man inte kommer att göra något åt någon, och förklara varför.

Våga säga ”nej, det är du som ska göra detta själv, annars lär du dig inte hur man gör, men jag är med hela tiden och visar hur du ska göra”. Det kan kännas lite obekvämt i början om det är en ovan roll att ta, men försök hela tiden ha i bakhuvudet att du gör det för användarens bästa. Genom att sätta gränser för hur du hjälper till och konsekvent ställa följdfrågor kan du faktiskt bidra till att hen lär sig något i längden. På DigidelCenter i Motala kallar de det för sitta-på-händerna-pedagogik.

Reflektionsfrågor

Titta närmare på Kuhlthaus beskrivning av bibliotekariens nivåer av pedagogisk aktivitet. Fundera över när du befinner dig i de olika rollerna. 

• Händer det att du växlar mellan roller i ett och samma möte? Hur kan en sådan situation se ut och fungera? 
• Finns det någon roll du aldrig har men ändå ser ett behov av? Hur skulle aktivitet som inbegriper den rollen kunna vara utformad? 
• Finns det någon roll du känner dig mer eller mindre bekväm i? Varför det?

Uppgift

Nästa gång du möter en användare som verkligen vill att du ska göra något åt hen, testa dig själv! Sätt händerna på ryggen och försök förklara med endast ord vad hen ska göra. 

Undvik att peka och säga ”där”. Använd i stället beskrivande ord och ställ kontrollfrågor till användaren hela tiden. Det kan kännas extremt att inte ens peka, men det är oerhört nyttigt att öva sig på att beskriva hur användaren ska göra för att fortsätta framåt. 

Här är exempel på sådant du kan säga och frågor du kan ställa till användaren som kan tvinga i gång ett lärande:

• Nu kan du gå vidare till nästa steg genom att gå längst ner på sidan och trycka på ”nästa”. Vet du hur du scrollar ner på sidan?
• Testa att starta om mobilen genom att trycka på den översta volymknappen och avstängningsknappen samtidigt. Vet du vilken volymknappen är? 
• Förstår du vad den knappen betyder?
• Tror du att du kan göra det här hemma nästa gång? Om nej, varför inte?