Utveckla lärandet
Den närmaste utvecklingszonen
En annan faktor som påverkar Lars är hans kapacitet till lärande. Vi kan inte lära oss vad som helst utan det vi lär oss måste hela tiden vara kopplat till något vi känner till, och vi måste få hjälp av andra. Lars kan tillsammans med Leila och bibliotekspersonalen lära sig hur ljudboksappen fungerar för att han (1) får hjälp med att göra det och för att han (2) redan kan använda andra liknande appar.
Lars redan uppnådda kunskap inbegriper (bland annat) hur man lyssnar på radio via mobilen. Den kunskap som Lars skulle kunna ha, eller nästan har, befinner sig i fältet utanför det uppnådda – och kan bli ”uppnådd” kunskap om Lars får lite hjälp på traven. På grund av att ljudboksappen är tillräckligt lik radioappen, och för att Lars får hjälp har han möjlighet att lära sig ny kunskap om ljudboksappen.
All annan möjlig kunskap, som inte ligger tillräckligt nära det han redan kan, är ouppnåelig för Lars. Du känner säkert igen att det är lätt att slå dövörat till när någon försöker förklara något för en som är för svårt. Ibland går det helt enkelt inte att ta in, antingen för att det är för långt bort från sådant vi redan kan eller för att personen som försöker förklara något för oss inte har hittat rätt väg fram i sin förklaring.
Det är därför viktigt att ta en stund och verkligen försöka identifiera var någonstans ett lärande kan ske i samtalet. Ju mer Lars och bibliotekarien talar med varandra desto tydligare framträder Lars för bibliotekarien, och desto tydligare blir det för bibliotekarien vad hen behöver förklara för att Lars ska förstå.
Som handledare ska du fokusera lärandet på sådan kunskap som är inom räckhåll men som Lars inte själv kan nå. Försök att identifiera vilken nivå som är tillräckligt utmanande för att behålla Lars uppmärksamhet men inte så svår att han tappar motivationen.
Stöttning
För att Lars ska kunna flytta kunskap mellan olika områden behöver han stöttning (på engelska så kallad “scaffolding”). Stöttning är en didaktisk metod som går ut på att bygga kunskap på kunskap, genom att hjälpa till med associationer och tankebanor. Stöttningen ska vara stark och tydlig i början och successivt avta i takt med att en självständig förmåga utvecklas.
Det är viktigt att du som handledare fångar upp och uppmuntrar Lars egna initiativ i lärandet, hans uttryck, idéer och spontana reaktioner, på det ni går igenom. Detta kan du göra exempelvis genom att omformulera det Lars säger med mer korrekta begrepp, eller i en annan kontext.
Lars: “Nämen, det här är ju precis som Radioföljetongen!”
Biblioteksmedarbetare: “Ja, precis! Fast i Biblio kan du välja mellan många fler böcker och lyssna på hela boken när du vill.”
Du kan också ställa ledande frågor för att hjälpa Lars på vägen i sina associationsbanor och tankegångar. Till exempel: Varför är den tjänsten bättre eller sämre än den andra tjänsten? Hur liknar de varandra? Vad är det bästa alternativet, och varför då?
Merlärande?
Inom handeln kallar man det för ”merförsäljning”, de köp som sker i anknytning till något annat köp. Exempelvis om försäljaren visar dig en cykelpump när du köper en cykel, eller erbjuder att köpa en kaka till kaffet. På samma sätt kan man tänka på det lärande som vi måste försöka få till vid möten på biblioteket. Någon som kommer in och ber om att få en utskrift kanske kan lära sig att skapa en pdf-fil, och få förklarat för sig varför det är smidigt med usb-minnen. En annan kanske kommer in och ber om att få hjälp med att förstora texten på mobilen och får ett Legimus-konto för att kunna läsa e-böcker i storstil.
Färden mellan minnena
Nu ska vi fördjupa oss i uppdelningen mellan sensoriskt minne, arbetsminne och långtidsminne. Lärprocessen tar sin början i att något registreras av våra sinnen och förs in i det sensoriska minnet, och sedan landar i arbetsminnet för att bearbetas i tankar. För att informationen ska bli inlärd måste den resa till långtidsminnet, och helst tillbaka igen i en praktik för att befästas. Bara en viss mängd fakta i taget får plats i arbetsminnet och har möjlighet att resa vidare till långtidsminnet och leda till inlärning. Alltså ska man vara aktsam på hur mycket man försöker lära någon i taget. Genom att lära ut mindre delar i taget ger man förutsättningar för mer lärande. Det som händer när det blir för mycket för hjärnan är en så kallad ”information overload”. En uttalad och väl kommunicerad avgränsning av uppgiften är därför viktig för inlärningen. Det kan du hjälpa till med som handledare.
Retention + transfer = lärande
Lärande uppstår när vi är förmögna att behålla minnen, praktiserar inlärd kunskap och klarar av att föra över lärdomen till andra områden. Två begrepp som är centrala i detta är “retention” och “transfer”.
Retention
Retention är förmågan att behålla något i minnet tillräckligt länge för att kunna återkalla kunskapen när den behövs och upprepa ett inlärt beteende.
Praktik underlättar retention. För att lära sig något ordentligt måste man öva och praktisera kunskapen. Detta kan vara svårt att konstruera på ett folkbibliotek, men det är ändå viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att praktisera kunskapen i mötet.
Har ni ett organiserat lärtillfälle är det alltid bra med inslag av att skapa, testa eller göra något. Om ni har bjudit in någon som föreläser om AI kan man med fördel öppna upp för att testa AI-verktyg efteråt för att praktisera den teoretiska kunskap som nyss kommunicerats. I ett möte i informationsdisken eller vid lånedatorerna kan du uppmuntra till att användaren ska upprepa det ni lärt er precis i ett annat sammanhang, om det är möjligt.
Transfer
Transfer är förmågan att föra över något man lärt sig mellan områden.
Djuplärande underlättar transfer. Ett djuplärande fokuserar mer på abstrakta principer och förhållningssätt istället för specifika detaljer och är överförbart mellan kontexter (till exempel mellan plattformar, enheter, webbplatser etc.). Att fråga sig varför man lär någon något kan underlätta ett djuplärande i situationen.
Om man ska lära ut något abstrakt är det bra att visa på många olika versioner av samma abstraktion. Om man ska lära ut vad exempelvis algoritmer är kan det vara bra att visa ungefär hur de funkar både på Instagram och Google. Det underlättar att se problemet i olika kontexter. Genom att stötta användaren i ett djuplärande av principer och förhållningssätt i det ni går igenom underlättar du personens möjlighet att föra över sin kunskap mellan olika områden.
Den gyllene kombinationen för lärande är att förstå den djupare meningen av något och sedan praktisera den i olika kontexter. Detta kan du som handledare hjälpa till med på olika sätt.
Fokusera inte för mycket på detaljer i till exempel en digital tjänst utan försök identifiera generella mönster i det ni går igenom. Upprepa dessa och de till att personen förstår principerna bakom, inte bara den enskilda funktionen för den specifika tjänsten ni har framför er.
Ju fler gånger ett minne hämtas och återanvänds i en ny kontext, desto starkare blir det och desto större är sannolikheten att komma ihåg det i framtiden.
För att transfern, överföringen, till andra områden ska fungera krävs handling, och en process i sig. Det måste vara ett aktivt val att överföra kunskap från ett område till ett annat. För att lyckas med det måste användaren:
- urskilja en likhet mellan situationen man behärskar och den nya situationen
- relatera en kunskap eller kompetens som man har med den nya situationen
- välja att gå vidare och utveckla kopplingen mellan de två situationerna
Om denna process inte fungerar kan heller inte ett lärande i en situation överföras till en annan.
Vi kan ta Sanna här nedan som exempel. Om inte Sanna förstår att Whatsapp är en kommunikationsapp som fungerar ungefär som Facebook Messenger (som hon behärskar) kommer hon inte kunna använda sin kunskap om hur Messenger fungerar i det nya sammanhanget.
Det är större risk att misslyckas med en sådan process om man bara har lärt sig något ytligt, om Sanna till exempel har missförstått hur Messenger fungerar, eller bara har lärt sig att skriva med personer som lägger till henne (inte hur man lägger till personer själv), blir det också svårt för henne att föra över kunskapen om hur Messenger fungerar till Whatsapp.
Detta är en process som fungerar väldigt mycket lättare genom social interaktion och kollaborativt lärande. Om Sanna lär sig hur Whatsapp fungerar i ett sammanhang, tillsammans med andra, kan det hjälpa henne att få en större bild av vad det är för något och därför skapa sig en djupare och mer generell förståelse för kommunikationsappar. Ett djuplärande kan då ske.
Det blir mycket lättare för Sanna att börja använda Whatsapp om det finns någon som hjälper henne på traven och förklarar att det fungerar ungefär som Messenger. Då behöver man veta om att det är just Messenger som Sanna har en relation till, en förståelse som bara kan nås genom en dialog.
Det handlar om att prata med Sanna och förstå att hon vet hur man använder Messenger men inte Whatsapp. Då ska du som handledare hjälpa Sanna att gå ett steg upp i abstraktion, peka ut likheter mellan apparna och fokusera på att lära henne något generellt om kommunikationsappar.
Genom att lyfta samtalet till en mer generell nivå underlättar du transfer för Sanna, och genom att öva på olika funktioner i appen underlättar du retention – att kunskapen kan återkallas ur minnet senare. När Sanna både är förmögen till att återkalla sin kunskap och applicera den i nya kontexter har hon lärt sig något.
Vägledande frågor
Det leder till ett lärande både för personal och användare om förståelsen för hur processen ser ut är bättre. Man kan ställa frågor i det här formatet:
- Hur skulle du använda [en känd metod] för att genomföra [en annan process]?
- Vad skulle hända om du gjorde så?
- Hur hör det ihop med vad vi lärde oss nyss?
- Hur påverkar [den nya kunskapen] [den gamla kunskapen]?
- Vad betyder det?
- Varför är det viktigt?
- Varför tror du att det händer när du gör så?
- Vilka slutsatser kan vi dra av det?
Frågor som dessa leder till en mer aktiv lärandesituation och gör det lättare att skapa en mer generell kompetens inom problemlösning, som är överförbar på olika typer av situationer.
Lärande – inte tekniksupport!
När någon kommer till dig med ett problem är din uppgift att gå ett steg längre för att lära användaren något. Försök att vrida och vända på frågan du får:
- Vilken potential har frågan – ger frågan öppningar till ett större lärande?
- Vilka principer ligger bakom problemet? Finns det något mer generellt förhållningssätt som du kan lära ut?
- Finns det fler sätt att praktisera och upprepa lärdomen?
- Vilken kunskap i det här ämnet innebär ett lärande för individen? Vad behöver du lära användaren för att hen ska kunna ta reda på svaret själv nästa gång?
Det är mycket möjligt att det faktumet att ni hjälps åt att googla fram hur man köper tågbiljetter i ett annat land kan leda till att användaren blir bättre på informationssökning, om du tar tillfället i akt och berättar lite om hur man kan googla smartare. På så sätt hjälper du användaren att lyfta blicken och greppa ett förhållningssätt och underlättar därmed ett djuplärande.
Att tänka på under samtalet
- Försök göra problemet mer konkret. Ge exempel när du förklarar. Gör situationen mer hanterbar och förståelig för personen du möter, utifrån dennes referensramar. Försök ta reda på vilken relation personen har till de redskap ni använder.
- Använd personliga exempel på hur du har lärt dig något och berätta om dina erfarenheter.
- Hands off! Låt användaren göra allt när ni pratar. Användaren lär sig genom att göra. Du kan säga ”gå in på ’inställningar’” men undvik i största möjliga mån att peka – lärandet ligger i det egna initiativet och utforskandet.
- Använd minnesregler som till exempel liknelser och metaforer för att beskriva komplexa koncept. Upprepa ofta.
- Se till att användaren antecknar det ni går igenom, både för att lättare komma ihåg och för att kunna göra ärendet igen.
Uppgift
Sätt dig ner med en kollega och be denna ställa dig en eller flera av frågorna:
- ”Vad är DuckDuckGo och hur funkar det?”
- “Vilka olika tjänster för att spara filer i molnet finns det? Vilken är bäst och hur skaffar jag ett konto?”
- “Jag behöver bifoga mitt ID-kort i en digital ansökan, hur gör jag det?”
Försök under samtalets gång att ta reda på:
- Vilken kunskapsnivå personen du pratar med har?
- Vilken relation har hen till det ni pratar om?
- Vad kan du om det ni pratar om?
- Hur ser användarens lust till lärande och upptäckande ut i den här frågan?
- Kan ni ta reda på svaret tillsammans? Hur gör ni det på ett smidigt sätt?
Barkley, E. F., Major Howell, C. & Cross, K. P. Collaborative Learning Techniques: A Handbook for College Faculty. 2nd Ed. Hoboken, N.J.: Wiley, 2014.
Cook, D. B. & Klipfel, K. M. (2015). How do our students learn? An Outline of a Cognitive Psychological Model for Information Literacy Instruction. Reference and User Services Quarterly, 55(1), s. 34–41. Hämtad från:
Johansson, E. & Skolverket. (2011). Möten för lärande: pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Stockholm: Skolverket: Fritze distributör.
Mayer, R. E. (1998). Cognitive, metacognitive, and motivational aspects of problem solving. Instructional Science, 26, s. 49–63. doi:10.1023/a:1003088013286
Polias, J., Lindberg, I. & Rehman, K. (2017). Stöttning på olika nivåer. Stockholm: Skolverket.
Säljö, R. (2005). Lärande och kulturella redskap: om lärprocesser och det kollektiva minnet. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.
Säljö, R. (2015). Lärande: en introduktion till perspektiv och metaforer. Malmö: Gleerups.
Wang, Y. & Chiew, V. (2010). On the Cognitive Process of Human Problem Solving. Cognitive Systems Research 11.1: s. 81–92.
