MIK och digital kompetens

Att vara digitalt kompetent eller medie- och informationskunnig är ingen enkel sak. Det är komplexa områden som innefattar mängder av olika kunskaper där man kan vara expert i ett avseende och nybörjare i ett annat.

Det är också kunskapsområden som i hög grad påverkas av externa faktorer. Huruvida någon har tillgång till nätverk, råd med ny teknik, möjlighet att laga eller uppdatera den man redan har, eller möjlighet att låna någon annans teknik påverkar ens kapacitet att lära sig något om digitala verktyg och tjänster. Även sådant som funktionshinder, språkbarriärer, möjligheten eller viljan att fråga någon om hjälp påverkar hur snabbt och i vilken utsträckning man lär sig något. Det är viktigt att tänka på vilket handlingsutrymme individen har när man funderar över förutsättningarna för lärande.

Vi ska inte gå särskilt djupt in på begreppsdiskussionen kring medie- och informationskunnighet (MIK) och digital kompetens i den här kursen. Vi kan dock i stora drag sammanfatta det som att MIK står för de förmågor som krävs för att stärka delaktighet i samhället samt de kompetenser som behövs för att finna, använda och kritiskt granska media och information. 

Unesco delar upp MIK i tre delar: informationskunnighet, digital kunnighet och mediekunnighet, med ett stort antal underkategorier i varje del som beskriver mer detaljerade kompetenser. Alneng och Steinrud menar att MIK är bredare än digital kompetens, där MIK knyter an till både digitala och analoga världar, medan digital kompetens handlar om de färdigheter som behövs för att kunna navigera i digitala tjänster eller med digitala verktyg. De menar vidare att MIK i högre utsträckning knyter an till demokrati och mänskliga rättigheter än digital kompetens som fokuserar mer på ekonomi och anställningsbarhet. Men det är inte vattentäta skott mellan dessa begrepp och de flyter ofta in i varandra. I regeringens definition av digital kompetens från 2018 inkluderas ett tydligt kritiskt perspektiv som påminner om hur MIK brukar beskrivas. I ramverket DigComp 2.2 (The digital competence framework for citizens) ingår delar som definitivt tangerar MIK-området. Dessa begrepp används parallellt för ungefär samma diskussioner, i olika sammanhang, med den enda tydliga skillnaden som jag kan skönja att digital kompetens är en aning smalare och avgränsat till digitala och tekniska frågor. I denna kurs använder vi oss av båda begreppen men oftast av digital kompetens, då det är mer avgränsat och tydligare knyter an till de kortare handledningssamtal om teknik man oftast har på biblioteket.

Med det sagt finns det stora behov av att folkbiblioteken utvecklar sin verksamhet kring MIK med mer omfattande pedagogisk verksamhet som syftar till att stärka ett demokratiskt deltagande och kritiskt förhållningssätt. Förhoppningsvis kan ett mer strategiskt pedagogiskt arbete med MIK som helhet i fokus underlättas genom denna kurs. Att börja fundera på grunderna till hur vi lär oss om digitala verktyg och tjänster kan fungera som en språngbräda och underlätta en utveckling av metoder för att tackla bredare och mer avancerade frågor.

När vi säger digital kompetens utgår vi från samma definition som Digiteket ursprungligen är uppbyggt på – ovan nämnda ramverket DigComp:

• Analysera och bearbeta data och information
• Kommunikation och samarbete
• Skapa digitalt innehåll
• Säkerhet
• Problemlösning

Utöver dessa finns det flera kontextuella kompetenser som behövs för att till fullo fungera i det digitala samhälle vi befinner oss i. Etisk och kulturell medvetenhet, flexibilitet, självständighet och livslångt lärande har till exempel identifierats som centrala egenskaper för att känna sig delaktig i dagens digitala samhälle. 

Mycket av det som våra användare behöver lära sig handlar inte om praktiska kunskaper i specifika ämnen, utan om ett förändrat förhållningssätt. Att våga upptäcka och problemlösa, och hitta strategier för det i den digitala världen.

Att bli mer digitalt kompetent är ett stort och komplext projekt, som sällan fungerar i en rak linje. Ofta är vi mer kompetenta inom områden som vi finner intressanta och relevanta i vardagen och mindre kompetenta inom områden som vi rör oss i mer sällan och uppfattar som tråkiga. Allt lärande handlar i grund och botten om motivation, men motivation är svårt att sätta fingret på och påverkas av många olika faktorer. Att bli mer digitalt kunnig har samma grundvalar som annat lärande, och påverkas mycket av hur kapabel man är att göra bedömningar om sin egen situation:

• att kunna analysera problemet man har framför sig i relation till andra problem
• att vara tillräckligt allmänbildad för att placera problemet i sin rätta kontext
• våga prova lösningar på problemet för att komma vidare i sitt lärande

Reflektionsfrågor

• Diskuterar ni MIK och digital kompetens i verksamheten? 
• Finns begreppen med i era styrdokument/biblioteksplaner? 
• Är det begrepp som allmänheten känner till? Bör de känna till dem eller är det egalt? 
• På vilka sätt kan grundläggande digital kompetens också ses som en demokratifråga?