Folkbibliotekets pedagogiska roll i en digital tid

Folkbiblioteket har alltid varit en plats för lärande, men vägarna till kunskap har förändrats genom åren, liksom förutsättningarna för att arbeta med pedagogisk verksamhet. Digitaliseringen och internets genomslag har givetvis lett till stora förändringar i bibliotekens vardag och identitet. Tidigt i den tekniska utvecklingen blev det tydligt att biblioteken var en plats dit folk kom för att använda och lära sig mer om digitala verktyg och tjänster.

2013 fick vi en ny bibliotekslag (2013:801) som i enlighet med hur det i praktiken redan såg ut fastställde att man på folkbibliotek bland annat ska arbeta med att

• … verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. (2 §)
• … främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. (2 §)
• … ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information. (4 §)

och

• … verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet. (7 §)

Alla dessa paragrafer förpliktigar biblioteken att ta en aktiv roll i det digitaliserade samhället. Både när det kommer till att stötta befolkningen i att hantera digitala tjänster och verktyg och när det kommer till att förstå hur man tar till sig och delar med sig av kunskap och kultur i ett digitaliserat samhälle. Hur detta ska ske i en pedagogisk praktik på folkbibliotek är dock inte självklart.

Ska biblioteket hjälpa till med allt?

Digitaliseringen, ekonomiska förutsättningar och nedskärningar har lett till att offentliga och privata aktörer dragit ner på personlig service för att istället prioritera utveckling av digitala tjänster. När andra aktörer stänger kontor och begränsar möjligheten att få hjälp i ett personligt möte väljer många att gå till biblioteket för att kunna sitta vid en dator och få stöd av bibliotekspersonal.

Samhällsutvecklingen medför svåra frågor om teknik och andra aktörers digitala tjänster som ofta kräver andra kompetenser än vad man som biblioteksmedarbetare är van vid, eller utbildad i. Inte sällan leder detta till tekniskt, juridiskt och etiskt knepiga dilemman för personalen och man tvingas ofta att prioritera om verksamhetens resurser. Ibland ägnar man alldeles för mycket arbetstid åt att bråka med en skrivare. Det är lätt att tappa bort folkbibliotekets pedagogiska uppdrag i allt detta och istället helt vilja ta avstånd från frågor om digitala tjänster och verktyg.

Det mångfacetterade uppdraget, förändringar i bibliotekets omvärld och inom verksamheten gör att bibliotekspersonal ibland ifrågasätter och omprövar sin yrkesroll. Diskussioner om vad som i dag utgör kärnverksamhet pågår på många bibliotek, liksom diskussioner om vilket bibliotekets syfte egentligen är.

Biblioteket kan inte hjälpa till med allt. Det finns absolut anledning att reda ut vad och hur mycket biblioteket ska hjälpa till med, men var sak har sin plats. I denna kurs fördjupar vi oss i frågan om hur du kan hjälpa till när det är din tur att hjälpa användaren att utveckla sin digitala kompetens. De teoretiska delarna är även applicerbara på andra situationer på biblioteket, i föreläsningar, genomgångar och workshops, oavsett vad de handlar om. 

I artiklarna Ska biblioteket hjälpa till med allt? och Bibliotek som medborgarkontor samt kurserna Utforska dina digitala dilemman, Får jag verkligen svara på alla frågor? Etiska dilemman och motstridiga krav och DigidelCenter på bibliotek kan du och din verksamhet få stöd i att dra gränser och reda ut bibliotekets roll i kommunen och hur mycket hjälp ett bibliotek ska, kan och får ge i olika situationer.

I antologin Bankdosor, skam och sms-poesi: essäer om bibliotekens arbete med digitalisering finns flera essäer som illustrerar olika aspekter av detta problem. Läs gärna dessa och reflektera över hur du ser på ditt eget agerande och gränsdragningar i relation till de beskrivna situationerna.

Folkbibliotekets pedagogiska verksamhet

Skolbibliotek och forskningsbibliotek har ofta ett tydligt uppdrag om att undervisa i sökteknik, medie- och informationskunnighet och referenshantering, medan folkbibliotek sällan har något så fastställt att luta sig mot. Det är inte säkert att biblioteksplanen tydliggör exakt hur den pedagogiska verksamheten ska fungera. Det är heller inte självklart vilka målgrupper folkbibliotekets pedagogiska verksamhet ska rikta sig till, utöver de grupper som är prioriterade i lagen. Den pedagogiska verksamheten kan se väldigt olika ut beroende på vilka som jobbar på biblioteket, vilka som besöker det, var biblioteket ligger i kommunen och vilka biblioteket samarbetar med. 

Det är helt enkelt upp till varje biblioteksverksamhet att själv bestämma hur det pedagogiska uppdraget ska realiseras i praktiken. 

Många folkbibliotek genomför kursverksamhet inom IT för seniorer, testa-på-tillfällen med ny teknik, spelkvällar, maker space-aktiviteter för barn och visningar i bibliotekets egna digitala tjänster. Vissa bjuder in andra aktörer att hålla kurser på biblioteket, medan andra gör allt själva. Men en schemalagd programverksamhet är relativt enkel att rama in – dit kommer folk som vill uppleva eller lära sig något och rollen som handledare är ganska tydlig. 

Något annat är det med de interaktioner man har med användare i disken, på telefon, på webben, vid datorerna eller ute bland hyllorna. Där är det inte ens säkert att de som frågar om hjälp vill lära sig något. Det kan tvärtom vara så att de egentligen bara vill att personalen ska göra dem en tjänst. Ibland kan man på grund av detta behöva påminna besökarna om folkbibliotekets pedagogiska roll – biblioteket är ingen kundtjänst eller service center, det är en folkbildningsaktör.

En stor del av jobbet går idag ut på att möta och hjälpa människor. För att kunna göra det på bästa sätt krävs en god pedagogisk förmåga. De sociala delarna av jobbet har överlag blivit mer tongivande. Samtidigt sker interaktionerna med besökarna inte längre lika naturligt, en besökare måste oftast inte prata med personalen för att låna eller lämna tillbaka en bok. En viktig sak att tänka på är att många vet om detta. Om de kommer fram och pratar med dig kan det vara av andra anledningar än att de inte vet hur man lånar en bok eller använder en dator. De kanske också mycket väl vet om att de kan fråga socialtjänsten, migrationssamordnaren eller banken om hjälp med sitt ärende men att de litar mer på dig som bibliotekspersonal och därför frågar dig om hjälp. Eller så vill de bara prata med någon.

Biblioteket är en öppen och välkomnande plats med högt förtroende hos befolkningen. Det ska vi inte slösa bort. Det kan vara så att interaktionen som började med att hjälpa till med skrivaren leder till ett samtal om informationssökning eller nästa veckas författarsamtal – det kan du aldrig veta på förhand. Cecilia Gärdén menar i “Tio år med vuxnas lärande: en kunskapsöversikt med fokus på folkbibliotek och vuxnas lärande” (2011) att det är vanskligt att dra en gräns mellan folkbibliotekets verksamhet inriktat mot lärande, bildning och utbildning och övrig verksamhet. Var går gränserna mellan kunskap, kultur och information, i relation till folkbibliotekets uppdrag och aktiviteter? Är det viktigt att dra gränser överhuvudtaget, eller är en viktig poäng med folkbibliotek att de är just gränsöverskridande?

Reflektionsfrågor

• Har ni diskuterat bibliotekens handledande roll på ditt bibliotek? 
• Hur ser du på din egen kunskap om pedagogik och handledning på bibliotek? Kan du identifiera någon del som du vill ha mer kunskap om?
• Hur ser du på de pedagogiska delarna av ditt arbete? Kan du identifiera i vilka situationer du utför ett pedagogiskt arbete?