Viralgranskaren är död, länge leve Källkritikbyrån!

Det är väldigt bra att Sverige åter igen har en faktagranskningstjänst nu när både Faktiskt och Viralgranskaren gått i graven. Vad är er målsättning med sidan? 

Vi vill flera saker: för det första vill vi plocka upp bollen igen. Sverige har stått utan faktagranskarinitiativ nu och det är som att vi saknar ett landslag. Det är en särskild sorts journalistik, faktagransknings-genren, och när man inte har specialreportrar som följer ett område så missas djupet och bredden i en fråga. Vi vet av egen erfarenhet vad ett systematiskt genomgående över tid gör och det är att ge insikter om vilka som ligger bakom medvetet spridande av falska påståenden och varför de gör det. Min förebild är  Snopes i USA som fungerat som en samling av urban legends och rykten på nätet i årtionden. Vi vill dels fortsätta folkbilda om de här frågorna för vi vet att det finns ett behov. Alla säger att det är viktigt med källkritik, men hur gör man och när är man sårbar? Sen vill vi också lyfta blicken och titta framåt. När vi drog igång Viralgranskaren 2014 så blev den ett slags svar på den tidens problem. Nu tror vi att problemen har förändrats, kanske blivit lite mer komplexa och vi är nyfikna på att utforska vad svaren och lösningarna på vår tids problem är. Vi vill vara ett forum för den idédebatten.

Ni granskar virala påståenden men publicerar också mer tekniska guider och idéartiklar. Har ni någon tänkt målgrupp? 

Vår målgrupp är den nyfikna, den som vill veta bakgrunden till en bild eller som inte nöjer sig med enkla svar. Samtidigt så vet vi att det är bra om vi kan nå de människor som sprider saker som inte stämmer och ingjuta någon slags motståndskraft och självförtroende att börja kolla upp saker även i dem. 

Det är ju notoriskt svårt att få folk att ändra sig, trots att de blir faktamässigt motbevisade. Det har visat sig att grupptillhörighet har stor inverkan på hur folk uppfattar och resonerar kring sin omvärld. Hur resonerar ni kring detta? Vilken roll kan faktagranskningstjänster spela i ett rätt hårt polariserat samhällsklimat?

Jomen så här,  det finns ingen väg runt det: för att få någon att ändra uppfattning, eller medge att den delade något som kanske inte var helt hundra, så krävs det ju att man är en vän. Det finns noll chans att få med någon över tyckarlinjerna om man går på aggressivt och hårt. Däremot genom att arbeta långsamt och tålmodigt och visa hur vi gjort en granskning och varför det spelar roll att något var fel så tror jag att vi kan nå igenom till den som grävt ner sig i en skyttegrav. Jag tror inte heller att faktagranskares olika alster kommer att vända någon från den ena gruppen till den andra, men jag tror att en vän som sätter sig ner utanför nätet och är lite påläst och har ett anständigt samtal med någon har en chans att påverka hur någon ser på saker och ting. Det vi kan bjuda på då är ju underlag, alltså information som vi grävt fram eller guider om hur man kan göra saker själv.

En aktör av många är folkbiblioteken när det gäller just faktagranskning och det här med hur man ska tolka och förstå sin omvärld. Hur skulle folkbiblioteken kunna dra nytta av ert arbete eller faktagranskningstjänster överlag?

Viralgranskarens kanske bästa vänner var ju bibliotekarierna och jag tror att vi kan fungera lite på samma sätt. Vi kommer med levande exempel på sådant som biblioteken vill visa på, att det är viktigt med kunskap och nyfikenhet och att gå till källorna. Det finns en stor vinst i att kunna samla kunskap om vad folk pratar om i olika forum på nätet och där tror jag att vi kan vara en bra resurs.

Har ni planer på medlemskap i internationella faktagranskarsammanslutningen IFCN? 

Självklart!

Facebook har inlett samarbete med ett antal faktagranskarorganisationer, är det en roll ni skulle kunna tänka er att ta?

Ja, Viralgranskaren var en third party factchecker som det hette och vi kan tänka oss detsamma så småningom. 

Ifrågasättande, förment journalistiska “granskningar”, åberopande av “källa på det” och tal om vikten av kritiskt tänkande har kommit att bli ett vapen i en retorisk arsenal allt fler använder sig. Många (en högljudd minoritet) är skeptiska till de stora medieaktörerna och ser de som storproducenter av vad de kallar fake news. Gunnar Hökmark kallade SVTs Faktakollen för “åsiktspolis” och “medial debattdomstol” efter en genomförd granskning. Går det att som faktagranskare undvika att bli ett slagträ i en politisk debatt? 

Vi upplevde ju hela den utvecklingen, alltså från det att vi startade 2014 och sen genom USA-valet 2016 då ”fake news” politiserades och smashades tillbaka mot medierna av Donald Trump. Därefter har alla som sysslar med faktagranskning letat med ljus och lykta efter något bättre begrepp, men jag tror inte att det hjälper. Vad man än hittar så sugs det ändå in i den här tidens sätt att dela in saker i. Jag tror bara att vi får göra så gott vi kan för att visa hur intressant det kan vara med den här typen av journalistik, på samma sätt som att journalister helt enkelt bara får kavla upp ärmarna och göra sitt jobb. Det görs en massa bra journalistik i Sverige idag och jag tycker att det ligger på kritikerna att leverera exempel om de tycker att något är dåligt. Det finns stora risker med att slänga ut badvatten, tycker jag. Generellt, som svar på din fråga så är svaret nej. Den vi granskar och påvisar ha skruvat till något kommer ju att vrida sig på kroken och dess motståndare jubla. Det brukar dock fastna i halsen när vi granskar något som de gillar nästa gång. Journalistik har ju en tendens att leda till dålig stämning.

Ni är en fristående aktör till skillnad från de stora mediahusens faktagranskningstjänst Faktiskt.se, kan det göra någon skillnad i folks uppfattning om er?

Viralgranskaren har till exempel alltid stått själv. Vi blev inte tillfrågade om vare sig att delta eller om råd när de större medierna drog igång Faktiskt.se, något jag tycker var oklokt av dem. Vi hade rätt mycket erfarenhet av att bedriva just faktagranskning som vi gärna hade delat med oss av. Om någon betraktar den fristående granskaren som bättre eller sämre än något mediehus projekt så vet jag inte vad det beror på. Det är så klart att vi är starkare tillsammans i längden och vi är öppna för samarbeten med mediehus. Jag vet faktiskt inte hur människors attityder är till fristående faktagranskare, till skillnad från medier, men den som tänker att vi inte är journalister och gör journalistiskt arbete har missuppfattat. Jag tycker att det finns en styrka i att vara del av medielandskapet och vi kommer också inom kort att ansluta oss till det medieetiska systemet. 

Efter SVTs faktagranskning om nazistiska myter uppstod det en debatt kring att denna typ av faktagranskningar kan ha motsatt effekt och istället sprida myterna/påståendena mer. Är detta en diskussion ni har haft om det ni väljer att granska?

Ja, man får ju se upp så att man inte sätter ljus på något som annars skulle levt en tynande tillvaro i nätets utkanter, men så länge vi skriver om saker som har spridning så ser vi inga större problem med det. Jag tycker också att det är en bildningsfråga att känna till konspirationsteorier och myter som florerar. Det hjälper dig att vässa argumenten inför den dag du kanske dyker på en meningsmotståndare som tror på något lite mer ogrundat.

Hur ser det ut på den svenska virala fejkmarknaden nuförtiden jämfört med när viralgranskaren startade 2014? Ser ni några större trender?

Den här frågan hoppar jag över och återkommer i när vi jobbat på ett tag. Men lite kort kan jag säga att det har förvånat mig att se att samma sorters lurendrejare frodas då som nu. Den enda typen som egentligen försvunnit är ju satirsidan, det var nog ett barn av sin tid. Sverige hade överlag inte så många rena fejksidor, till skillnad från t ex USA.

Det finns en del mindre faktagranskande initiativ i form av mer specialiserade FB-grupper och sidor, poddar och bloggar där även bibliotekens tjänst Bibblan Svarar kan sägas vara en aktör. Vilken är Källkritikbyråns tänkta roll i detta ekosystem? Vilken typ av granskningar kommer ni fokusera på?

Ja, jag har uppskattat allt som Sverige haft i den här vägen. Jag hade särskilt en period när jag var föräldraledig där jag verkligen kunde hålla mig fortsatt orienterad tack vare specialiserade grupper på nätet. Det var toppen! Men jag tror att det finns en plats för och ett behov av en ren rak faktagranskare som går in och gräver i enskilda fall. Jag tycker att det saknas journalister och jag tycker att det inte alls är dumt med fler ögon på allt. Vi behöver fler röster och tjänster, inte färre.

Källkritikbyrån