MIK-utsikten: Vetenskap mot missinformation – En konferensrapport

I mitten av april bevistade jag en tredagarskonferens i Uppsala. Forskare som arbetar med frågor kring desinformation, kunskapsmotstånd, medielandskapet, kritiskt tänkande och liknande, diskuterade aktuell forskning i dessa ämnen. Det var spännande, aktuellt och man fick med sig många intressanta infallsvinklar och lästips. Denna MIK-utsikt blir något så ovanligt som en konferensrapport, med nedslag i de tre dagarnas imponerande innehåll.

Konferensen Sciences against Misinformation arrangerades av forskningsinstitutet Swedish Collegium for Advanced Study. Det finns även ett poddavsnitt från SCAS om konferensen och en del av de frågor som togs upp. 

Åsa Wikforss: The Nature and Dangers of Misinformation

Åsa Wikforss inledde föreläsningsprogrammet med att formulera några av de stora utmaningarna i dagens digitala informationssamhälle, och en del iakttagelser kring polarisering, kunskapsmotstånd, minskande tillit och en slags sanningskris som blev desto tydligare under covidpandemin, och i anslutning till klimatfrågan. Hon påpekade inte minst att vårt politiska samtal inte bara manipuleras med regelrätt desinformation, utan att mer försåtliga argumentationstekniker, vilka ofta är svårare att granska och bemöta, blivit vanliga. Det behövs en bredare och djupare journalistik för att hantera detta. Ett lästips är den bok som ett forskningsprogram kring just kunskapsmotstånd, lett av Wikforss, Knowledge Resistance in High-Choice Information Environments (fritt tillgänglig digitalt). 

Mikael Karlsson: Science Denial and Climate Change

Mikael Karlsson fördjupade sig i frågor kring vetenskapsförnekelse och klimatfrågan. Han påpekade liksom Wikforss att det finns problematiska signaler från politiskt håll i många länder för närvarande, och detta riskerar att samspela med den gamla välkända ”förnekelsemaskin” (denial machine) av tankesmedjor och andra aktörer som länge spridit klimatrelaterad desinformation, misstänkliggöranden av klimatforskning och liknande. Det pågår en hel del forskning om hur man kan bemöta klimatförnekelse, och Karlsson är själv en av författarna till en översikt av den forskningen som precis publicerats, Counteracting climate denial: A systematic review.

Karlsson höll för övrigt en utmärkt föreläsning på svenska för två år sen om klimatförnekelse, dess orsaker, och möjliga sätt att bemöta dessa, som jag tycker alla som är intresserade av dessa frågor borde titta/lyssna på.

Kunskap och klimat: ett samtal om vetenskapsförnekelse på Youtube

Jesper Strömbäck: The News Media as Part of the Problem and Solution to Mis- and Disinformation

Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet gick in på frågor kring journalistikens ansvar idag. Han utgick från en klassisk diskussion om vad journalistik egentligen är, det som kallas informationsuppgiften. Journalistik ska lite förenklat inte ge människor vad de vill ha, men vad de behöver. Olika mekanismer driver dock nyhetsmedier i andra riktningar: ekonomiska incitament, uppmärksamhetslogiken, och på senare tid har medielandskapet blivit så mycket mer komplext. Det har vuxit fram ett flertal aktörer som i högre grad finner sin publik med polariserande och identitets- och åsiktsbekräftande innehåll, gärna med en negativ inramning. 

Strömbäck lyfte fram ett antal principer som journalistiken borde arbeta tydligare efter, med fokus på sanningsenlighet, verifiering, mer fokus på ”facts of the matter”, faktagranskning och liknande. Han kritiserade också en tendens i dagens journalistik att ställa sig i en neutral position, det vill säga att låta olika sidor i en debatt utgöra bilden av ett problem, även om man i en del fall snarare borde peka tydligt på att någon part faktiskt har mer rätt än den andra. Nyhetsurval är något som också borde diskuteras mer, genom urvalet byggs faktiskt medvetet eller omedvetet en bild av verkligheten som kan ha stor påverkan på människors verklighetsuppfattning. Strömbäck har lyft en del av sina resonemang i olika debattartiklar på senare tid:

Borås tidning: Medier måste vara partiska ibland

Magasin Konkret: Nyhetsmedierna normaliserar rasism 

Emma Frans: Misleading Health Advice

Emma Frans, välkänd vetenskapsjournalist med mera, gick igenom många exempel på det informationskaos som ofta rådde under covidpandemin, det finns mycket att fundera över inför kommande liknande krissituationer. Hon inledde med att lyfta problemet med vaccinskepsis som ju ingalunda är något nytt. Ett viktigt exempel är föreställningen att MPR-vaccin skulle medföra autism, som kommer från en skandalstudie av Andrew Wakefield i slutet av 1990-talet. Trots att den dragits tillbaka och motbevisats många gånger så lever idéerna kvar, och Wakefields stora mediegenomslag på den tiden har förmodligen spelat en viktig roll. Wakefield har sedan dess varit närmast av en guru i antivaccinrörelsen. Exemplet Wakefield är en påminnelse om mediers ansvar när de rapporterar om medicinska ämnen. Efter Frans presentation följde en viktig diskussion om forskares roll i vårt medielandskap. Överhuvudtaget efterlyser många att forskare bör vara mer av kunskapsaktivister, en variant av den tredje uppgiften. 

Ralph Hertwig: Science, Health and Misinformation

Ralph Hertwig, från Max Planck Institute for Human Development i Berlin, fortsatte på temat missinformation och hälsa, och fokuserade på hur vaccinmotståndare verkar hantera vaccininformation på ett annat sätt än det stora flertalet gör, en del information helt enkelt ignoreras. Han tog också upp det intressanta perspektivet att människor har olika upplevelser av risk. Det gör att en del uppfattar exempelvis rapportering om vaccinbiverkningar, eller en enkel bipacksedel till ett läkemedel, annorlunda och långt mer negativt än det stora flertalet gör. Man kan prata om en slags ”risk literacy”, riskkunnighet, som en del kan behöva hjälp med. Hertwig var för några år sedan redaktör för en antologi med snarlikt tema, Deliberate Ignorance: Choosing Not to Know. 

Sofie Mellberg: Science Education against Misleading Information

Från Uppsala kom Sofie Mellberg och presenterade färska rön från ett forskningsprojekt under ledning av Thomas Nygren om källkritik och kritiskt tänkande och vetenskaplig kunnighet i skolmiljö, en del av projektet GÄCKA. Det handlade om att under fyra lektioner göra elever mer bekanta med kognitiva mekanismer, bias och liknande, grundläggande vetenskaplig kunnighet, lateral läsning och med FLICC (eller FLORK på svenska). Resultaten verkar vara lovande, och publiceringar är att vänta.

Thomas Nygren: Teaching Social Sciences against Misinformation

Thomas Nygren, från Uppsala universitet, diskuterade flera olika frågor kring skolundervisning i källkritik och kritiskt tänkande. Inte minst framhölls balansgången att stärka kritiskt förhållningssätt men inte samtidigt underblåsa misstro mot trovärdiga källor, eller skapa en övertro på sin egen förmåga hos de som egentligen inte är särskilt duktiga på olika tillvägagångssätt. Det pedagogiska spelet Bad News har enligt en ny studie gett goda resultat när det gäller detta och man man nu har testat även i klassrumsmiljö. Angreppssättet prebunking märks alltmer lite varstans, och Nygren pekade på SVT:s nya serie Lurad, som har en hel del sådana inslag.

Han påpekade också utifrån en annan ny studie att det ofta ger bättre resultat att visa, snarare än berätta om, tillvägagångssätt som lateral läsning. Även detta kan utnyttjas i exempelvis undervisningsmiljöer. Lateral läsning verkar för övrigt ha just fördelen att inte minska allmän tilltro till trovärdiga källor, som så kallad inokulering ibland gör.

Nygren lyfte frågan om ämnesspecifika ansatser för att stärka källkritiska förmågor och  kritiskt tänkande. Olika skolämnen har sina möjliga ingångar. Inom bild kan man behandla sådant som manipulerade bilder. Inom samhällsvetenskap frågor kring institutioner och sanning, ”vem är egentligen ansvarig för det vi betraktar som sanning”. Inom psykologi kan man diskutera de mekanismer som kan hindra oss från att ta till oss korrekt information.

Det finns andra intressanta ansatser som för närvarande testas i skolmiljö, som olika former för deliberativa samtal och det som kallas ”structured academic controversy” (att elever tilldelas olika ståndpunkter som de ska argumentera för men samtidigt aktivt lyssna på varandra och försöka nå samförstånd), men vi får vänta lite innan man kan komma med tydliga slutsatser om dessa. Nygren arbetar även med ett par nya spännande projekt. Dels spelet Source, där man får träna sig i att undersöka påståenden, och dels utvecklingen av en lärarutbildning där man med hjälp av en lärar-AI försöker komma fram till hur man kan hantera problemet med konspirationsteorier i ett klassrummet. Det lär komma mer material om detta framöver.

Maria Baghramian: Creating a Climate of Trust for Science

Maria Baghramian, från University College i Dublin, talade utifrån ett projekt som heter PERITIA om hur man kan skapa ett klimat av tillit till vetenskap. Utgångspunkten är att det förvisso alltid funnits desinformation och dålig vetenskap, men att många idag, inte minst via sociala medier, hittar och får bekräftat alternativa antivetenskapliga narrativ som är resistenta mot bevis. Eftersom det ofta finns känslomässiga och identitetskopplade mekanismer inblandade, så räcker ofta inte interventioner som enbart syftar till att sprida korrekt information. Istället finns angreppssätt som syftar till att bygga ett bredare klimat av tillit, som bygger på att människor lär känna tydliga och begripliga markörer för vetenskaplig trovärdighet – objektiva, praktiska och normativa – till den sista hör exempelvis intellektuell ödmjukhet och transparens. Detta är något som inte minst undervisning i vetenskaplig kunnighet kan behandla. 

PERITIA-projektets verktygslåda 

Martin Kragh: The Role of Propaganda and Conspiracy Theories in Russia’s War against Ukraine

Ett temablock på konferensen hade fokus på krigspropaganda, påverkansoperationer och psykologiskt försvar. Martin Kragh, från Utrikespolitiska institutet, inledde med att diskutera propaganda och konspirationsteorier under det nu pågående ryska kriget mot Ukraina. Han gav en historik av den gamla sovjetryska påverkanstraditionen inom den politiska krigföring som kallas Active measures, med en del spännande exempel. En fråga som återkommer genom den här historien och även i anslutning till det pågående kriget är om en del av den desinformation man sprider faktiskt kan påverka även den egna ledningen. Det finns en rad exempel på tvivelaktiga narrativ som propagandaapparaten spridit och idag sprider, som den ryska ledningen av allt att döma själv tror på. Liknande exempel finner man på andra håll, Bushadministrationens övertygelse om massförstörelsevapen i Irak var ett sådant.

Jon Roozenbeek: Misinformation in Times of War (and Peace)

Jon Roozenbeek, från King’s College i London, lyfte iakttagelser kring rysk propaganda i kriget i Ukraina från sin nya bok, Propaganda and Ideology in the Russian-Ukrainian War. Det handlade inte minst om de ryska propagandastrategierna inne i östra Ukraina som växlat över tid sedan 2014. Man har också kunnat göra intressanta undersökningar av indikationer på polarisering på sociala medier, exempelvis har det sedan invasionen 2022 främst varit Ukraina-positiva inlägg på sociala medier som väckt engagemang, inte negativa om Ryssland. Det ryska målet att öka splittringen inom den ukrainska befolkningen verkar alltså ha misslyckats.

Det kan påpekas att Roozenbeek är aktuell även med en annan bok, högrelevant för MIK-utsiktens ämnen. Den heter The Psychology of Misinformation och är en översikt av kunskapsläget kring frågor som varför människor faller för missinformation, och vilka de möjliga lösningarna är.

Charlotte Wagnsson: Proportionate Measures: The Challenge of Curtailing Malign Information Influence without Causing Unjustified Harm to Democracy

Charlotte Wagnsson, från Försvarshögskolan, diskuterade det som kallas informationspåverkan mellan länder, och den viktiga frågan om hur man kan arbeta effektivt mot sådan påverkan utan att skada själva demokratin. Hon lyfte fram att Försvarshögskolan har några publikationer med exempelvis innehållsanalyser av rysk informationspåverkan riktad mot Sverige, och hon har själv skrivit en intressant studie om ryska påverkanssajters narrativ om Sverige, The paperboys of Russian messaging. Hon presenterade även statistik över vilka grupper i Sverige som främst konsumerar sajter som RT och Sputnik. Det låg innan EU-förbudet på cirka 7 % av befolkningen men verkar ha minskat mätbart de senaste åren. Själva EU-förbudet diskuterades också, ett ovanligt långtgående ingrepp i informationsfriheten. Stödet bland befolkningen för förbudet är anmärkningsvärt starkt enligt en ny mätning, men det är också en fråga som många finner komplex. Det finns en tydlig  efterfrågan på ”större insatser för att utbilda i källkritik och sprida kunskap om problemet med skadlig informationspåverkan. Men de vill också se en stärkt svensk journalistik och initiativ från svenska myndigheter, för att se till att korrekt information sprids och falsk information bemöts.”

James Pamment: Psychological Defence in the 2020s

James Pamment från Lunds universitet gav en överblick av vad psykologiskt försvar egentligen innebär, utifrån en nyproducerad rapport vid Institutionen för strategisk kommunikation, för Myndigheten för psykologiskt försvar. Själva ämnet har en lång tradition, men måste anpassas i och med en rad nyare utmaningar med bäring på det digitala informationssamhället. Det räcker väl att nämna sådant som sociala medier, spel och AI för att man ska ana komplexiteten. Pamment tog upp definitioner, angreppssätt och verktyg som används i arbetet mot informationspåverkan, och hur ett viktigt mål är att öka samhällets generella motståndskraft, resiliensen. En viktig utmaning som underströks är hur psykologiskt försvar fokuserar på hot från främmande makt, medan få eller inga myndighetsaktörer bevakar den inhemska sfären. Och inhemska sårbarheter i informationssfären kan i nästa steg utnyttjas av främmande makt och därmed innebära överraskningar. Viktiga inhemska aktörer är därmed medier och civilsamhället, men de är också inte sällan i en utsatt position.

Andreas Önnerfors: Conspiracy Theories as Meaning-Making Narratives

Andreas Önnerfors talade om hur vi kan förstå konspirationsteorier som meningsskapande narrativ, och därmed finna vägar framåt för att försöka hjälpa människor som hamnar i konspirationsteoretiskt tänkesätt. Inte minst viktigt är att detektera när det börjar handla om en radikaliseringsprocess som kan leda till politiskt våld, så de kognitiva mekanismer som driver på radikalisering är också viktiga att förstå i detta sammanhang. Detta är något Önnerfors tittat på i boken Expressions of Radicalization.

Han gick också igenom hur man kan förstå konspirationsteoriers dramatiska struktur, med olika element som kan tilltala mänskliga behov av olika slag: att försöka förstå sin omvärld (epistemiska), och klara sig igenom kriser (existentiella och emotionella). Önnerfors har skrivit en rapport med sådana här analyser av konspirationsteorier i anslutning till covidpandemin, om man vill bekanta sig mer, Konspirationsteorier och covid-19

Avslutningsvis gick han in på frågan om motberättelser som kan stärka människor gentemot konspirationsteorier, ”empowering counter-narratives”. Det kan handla om att ge stöd för människors nyfikenhet, stödja empati och ge verktyg för att kontrollera rädslor, att inte i onödan utmana deras grupptillhörigheter och att uppmuntra användning av många källor. Att skapa sådana motberättelser är emellertid inte helt lätt, vilket togs upp i den efterföljande diskussionen.

Vill man bekanta sig mer med kunskapsläget kring konspirationsteorier så kan det tidigare forskarnätverket COMPACT:s arbeten rekommenderas, inte minst den gedigna översikten Routledge Handbook of Conspiracy Theories, och på nätverkets sajt kan man finna guider med mera.

Anja Bechmann: Emotional and Exposure Imprints in Misinformation

Anja Bechmann, från Århus universitet, presenterade spännande rön från bland annat det nordiska forskar- och faktagranskarnätverket NORDIS, om problematiska beteenden online, som främjar spridning av missinformation och konspirationsteorier. Bechmann lyfte fram två böcker som varit inspirerande för projektet: How Behavior Spreads, av Damon Centola, och Decoding the Social World, av Sandra González-Bailón.

Det handlar om hur de olika sociala medier-plattformarna fungerar, och hur de samspelar med exempelvis människors känslor och grupptillhörigheter. Titeln på en av Bechmanns studier är talande, Different types of COVID-19 misinformation have different emotional valence on Twitter. I en annan, helt ny studie tittar Bechmann med flera närmare på hashtaggar, nätverk och kombinationen av kris och olika känslor under covidpandemin, och inte så oväntat spelar ofta ilska en stor roll när missinformation får spridning. Flera andra studier är på väg, inte minst en om olika befolkningsgruppers exponering för missinformation runtom i Europa. Intressanta preliminära iakttagelser är bland annat att unga verkar exponeras mer för felaktigheter än äldre, och att kvinnor verkar interagera mer än män med innehåll på sociala medier med felaktigheter.

Flera andra föreläsningar

Det fanns flera andra programpunkter, som jag av utrymmesskäl inte fördjupar mig i här, men som ändå är värda att nämnas. Mark Coeckelbergh diskuterade AI och demokratin, utifrån en rad utmaningar i och med AI-utvecklingen. Flera av hans perspektiv återfinns i hans bok The Political Philosophy of AI. Denis Teyssou, från nyhetsbyrån AFP och deras Medialab i Paris, visade på olika möjligheter som nya AI-verktyg, utvecklade av projektet vera.ai, innebär för faktagranskare och journalister när det handlar om att granska digitalt innehåll som bilder och inspelade röster. Christopher Chabris, känd inte minst för sin bästsäljande bok The Invisible Gorilla om det berömda gorillatestet, presenterade en del resonemang från sin till svenska nyöversatta bok Förd bakom ljuset, med fokus på vilka sårbarheter hos människor som bedragare brukar utnyttja.

Anastasia Kozyreva och Philipp Lorenz-Spreen: Digital Media, Democracy, and the Challenge of Misinformation

Sist men inte minst ska Anastasia Kozyreva och Philipp Lorenz-Spreen och deras presentation av den nypublicerade stora studien Toolbox of individual-level interventions against online misinformation nämnas. Den är en forskningsöversikt rörande de olika typer av interventioner som diskuterats under senare år för att, på individnivå, stödja människor i att hantera missinformation online. En utmärkt inventering av ett för MIK-ämnena högrelevant forskningsområde. Man har gått igenom 81 olika studier som behandlar nio typer av sådana här interventioner, som olika former för märkning av innehåll, stöd för medie- och informationskunnighet, för lateral läsning och verifiering av innehåll, att skapa så kallad friktion med mera. Artikeln ligger egentligen bakom betalvägg, men Kozyreva har trevligt nog delat med sig av en fri version av den på X. En hel del kompletterande material till studien finner man på en särskilt tillägnad sajt. 

Sammanfattningsvis kan väl sägas att det var tre riktigt givande dagar som gav många inblickar i vad som diskuteras för närvarande inom forskningen i dessa ämnen. Och inte minst en lång rad lästips varav en del finns länkade ovan. Så här inför sommaren kan de kanske ses som potentiell läsning i hängmattan. Visst kan vetenskapliga studier kännas som lite väl tung lektyr under en ledighet, men man lär sig mycket bara genom att under några minuter ögna inledningar, sammanfattningar och liknande. Konferensen visade också att mycket är på gång, och vi kan snart räkna med fler spännande studier.