Varför blir vi lurade? Informationskunnighet med Melanie Trecek-King

Vi lever i en extremt informationsrik tid, och en del av den information vi möter är felaktig eller vilseledande. Vad vi tror på, hur vi tänker och vad vi gör grundar sig på den information vi får. Det är därför viktigt att vi har tillgång till bra, korrekt information, och att vi har förmågan att bedöma och granska den. Vetenskapspedagogen Melanie Trecek-King sammanfattar mycket av det digitala informationssamhällets utmaningar i en pedagogisk video.

Videons innehåll finns också i sammanfattning nedan.  

Föreläsning varför vi blir lurade av vetenskapspedagogen Melanie Trecek-King. Publicerad av Thinking Is Power with Melanie Trecek-King på Youtube.

Sammanfattning

Vi lever mitt i en strid ström av information. Detta kan kännas överväldigande, och till råga på allt finns det en mängd miss- och desinformation i denna ström. Det är därför viktigt för oss att kunna skilja sanning från lögn. Den information vi tillgodogör oss påverkar vad vi håller för sant, vilket i sin tur formar vår uppfattning om verkligheten.

Våra övertygelser, som i sin tur grundar sig på vår tolkning av informationen, styr våra beslut. Detta betyder att om vi vill fatta välgrundade beslut måste vi kunna säkerställa att vi kan lita på informationen vi tar till oss. Förmågan att tolka och värdera information är därmed en central kompetens i dagens samhälle. Vi behöver kunna söka, granska och använda information på ett effektivt sätt för att optimera våra beslut.

Tyvärr är det omöjligt för oss att personligen verifiera all information vi tar till oss. Därför är det avgörande att vi vet vem vi kan lita på. Vi litar ständigt på experter inom olika fält, som förser oss med sin uppfattning om vad som är sant inom deras områden. Det finns trovärdiga informationskällor och nyhetskanaler som anstränger sig för att försäkra oss om att deras innehåll är korrekt, objektivt och sant. God information kan verifieras och återskapas. Ingen har ensamrätt till sanningen, så när vi pratar om tillit handlar det mindre om att lita på en enskild journalist eller källa, och mer om att lita på journalistiska metoder och det övergripande informationssystemet.

En del hävdar att vi lever i en post-sanningens era, men Trecek-King menar  att vi snarare befinner oss i post-förtroendets era, där tillförlitliga källor ifrågasätts och vi kämpar med att avgöra vem vi ska lita på. När vi skrollar genom våra nyhetsflöden kan det vara svårt att skilja mellan olika typer av inlägg och information – allting smälter samman och det kan vara svårt att avgöra om det vi ser är sant eller inte.

Det är avgörande att förstå skillnaden mellan missinformation, som innebär oavsiktligt felaktig eller vilseledande information, och desinformation, som är medvetet bedräglig information. Desinformation kan bli missinformation när den delas av någon som omedvetet sprider falska uppgifter utan avsikt att förvilla. 

Så varför tror vi på saker som inte är sanna? Varför faller vi för missinformation? Det finns huvudsakligen tre skäl till detta, och vi behöver vara medvetna om dem för att undvika att luras av felaktig information.

För det första finns det en bekräftelsebias, en av de starkaste psykologiska biaser vi bär på. Vi tenderar att lättare acceptera det som sant när det stämmer överens med våra befintliga övertygelser. Det är i sig logiskt – om vi har en världsbild, och det kommer ny information som passar in i den, verkar det rimligt att lita på den. Men vi behöver därför vara medvetna om att våra egna fördomar ofta styr vad vi betraktar som sant eller falskt, och det är inte nödvändigtvis vad som faktiskt är sant. 

Det andra skälet är att information framkallar starka känslor hos oss, särskilt känslor som ilska, avsky, rädsla eller upprördhet. Dessa är effektiva eftersom de påverkar oss känslomässigt och hindrar oss från att tänka kritiskt. Om vi märker att vi blir känslomässigt påverkade är det en bra idé att praktisera det man kan kalla emotionell skepticism, det vill sägata en paus och reflektera kring varför vi reagerar som vi gör.

Det tredje och sista skälet är det vi kallar upprepningseffekten. Ju fler gånger vi hör information, även om den är falsk, desto sannare verkar den för oss. Detta har att göra med hur våra hjärnor bearbetar information – vi associerar upprepning med sanning. Det är därför ekokammare kan vara skadliga för vår världsbild. 

Särskilt på internet kan allting te sig likartat. När vi skrollar i ett flöde tenderar allting att flyta samman. Men alla källor är inte jämbördiga. Vi vill kunna skilja mellan plattformar och källor – vad är det vi tittar på egentligen?

Plattformar tillhandahåller information. Det kan vara sökmotorer som Google eller Bing, nyhetsaggregatorer som Flipboard och Apple News, nätbaserade marknadsplatser som Amazon och Ebay, strömningstjänster som Spotify och Netflix samt sociala nätverk som Facebook, Twitter, Youtube och TikTok. Dessa är alla exempel på plattformar.

Källorna är ursprunget till informationen. Kommer den från en nyhetsorganisation? En hemsida? En kändis? En blogg? Varifrån härrör den? När vi försöker avgöra sanningshalten och tillförlitligheten i något, vill vi kunna använda källorna på ett effektivt sätt.

Ibland är källan densamma som plattformen, ibland inte. Det är betydelsefullt att förstå skillnaden eftersom vi strävar efter att fokusera på själva källorna. På varje plattform bör du ställa dig frågan: Vad ser jag och varför?

Om vi till exempel tittar på våra Facebookflöden så är mitt flöde unikt för mig och ditt för dig.

På Facebook har du kanske angett att du gillar videor med katter, vetenskaplig information, Washington Post och att du inte är intresserad av sport eller kändisnyheter. Du har alltså uppgett dina preferenser, och därefter anpassar algoritmerna sig efter dig. De lär sig att du lägger mer tid på kattvideor, så de ger dig mer av det. De lär sig vilka nyheter du gillar och inte gillar, och så försöker de ge dig mer av just det du föredrar.

Innehållet är en kombination av våra egna personliga val och plattformens tekniska uppbyggnad. Vi engagerar oss mer i innehåll som väcker våra känslor, därför tenderar våra algoritmer att ge oss mer av det. Problemet är att mitt flöde skiljer sig från ditt. Mitt Facebookflöde, min YouTube-rekommenderat-lista, min Amazon-rekommenderat-lista, de sökresultat du får på Google, allt detta är ett resultat av dessa val och algoritmer. Din digitala verklighet skiljer sig från min.

Om vi diskuterar samhällsfrågor eller försöker ha en gemensam uppfattning om verkligheten för att kunna fatta välgrundade beslut, blir det problematiskt om vi har helt skilda uppfattningar om vad som är verkligt och vad som är sant.

Vi kan ha helt olika uppfattningar om hur vår värld ser ut, vilket förstärker vår egen världsbild. Så när du navigerar på en plattform och skrollar igenom ditt flöde bör du ställa dig själv frågorna: Vad ser du? Vilka är källorna? Vilken typ av information ser du? Vilket slags innehåll är det? Och varför ser du just det du ser? Varje klick spåras, allt det du gör och interagerar med sparas. Algoritmen lär sig vilka inlägg du gillar och ger dig mer av samma sak. Målet är att hålla dig intresserad. Kom ihåg att om något är gratis, då är du produkten. Google är gratis, Facebook är gratis, eftersom du är produkten. De vill hålla kvar dig på sin plattforn.

Så vi behöver fråga oss: Vad ser du och varför? Och nästa fråga är: Är det sant? Vi kommer nu att gå igenom stegen för att verifiera fakta.

Det första och mest avgörande steget är skepticism. Skepticism är alltid din första försvarslinje. Skepticism handlar om att anpassa våra övertygelser till evidensen. Det är den lilla rösten i huvudet som ifrågasätter. Är detta verkligen logiskt? Du vill lyssna på den rösten. Om du aldrig stannar upp och frågar dig själv: “Är detta sant?” kommer du aldrig att kontrollera om det är sant.

Så innan du tror på eller delar ett inlägg, ta en paus och fråga dig själv: “Är detta sant?” Kom dock ihåg att det är väldigt svårt, men också väldigt viktigt, att vara skeptisk när något bekräftar våra fördomar eller känslomässigt påverkar oss. Det är just av dessa anledningar som vi ofta faller för desinformation. Vi vill inte bli fångade i våra egna fördomar och vår irrationalitet – vi vill låta skepticismen ta överhand.

Nästa steg är att granska vilken typ av innehåll det rör sig om. Allt innehåll är inte avsett att vara faktabaserat och informativt, så vi behöver förstå syftet med inlägget. Medier är information som sprids genom masskommunikation, medan journalistik strävar efter att vara rättvis och objektiv. Det är viktigt att kunna skilja på dem. Vi behöver förstå vilken typ av innehåll det handlar om och själva syftet med inlägget.

Plattformar som sociala medier och nyhetsaggregatorer levererar olika typer av innehåll, och om vi inte är uppmärksamma kan det vara lätt att förväxla dem. Ett exempel på en typ av innehåll är nyhetsartiklar. Nyhetsartiklar är informativa, de presenterar fakta och försöker inte övertyga läsaren. Journalister strävar, i de flesta fall, efter att vara så objektiva som möjligt och undvika partiskhet. De försöker vara så korrekta och rättvisa som möjligt.

Många människor förväxlar dock journalistik med andra typer av innehåll. En annan typ av innehåll är debattartiklar. Dessa försöker övertyga, de strävar inte efter objektivitet. Förhoppningsvis stödjer de sina åsikter på fakta, men åsikter i sig är inte fakta. 

Många avfärdar debattartiklar bara för att det är just åsikter, och det de egentligen gör då är att de avvisar dem för att de inte håller med om vad som framförs i dem. Vi bör dock sträva efter att bedöma dessa artiklar utifrån deras argument och innehåll, inte vad vi tycker i sakfrågan. Tidningar brukar tydligt märka ut sina debattartiklar, och det är viktigt att hålla koll på detta.

Det centrala är att åsiktsjournalistik är avsedd att övertyga. När vi granskar innehåll, behöver vi fråga oss: Är detta objektivt och opartiskt? Strävar det efter att vara objektivt, eller försöker det övertyga läsaren? 

En annan typ av innehåll som ofta misstas för objektiva nyheter är reklam. Reklam kan ibland förväxlas med organiskt innehåll och benämns på olika sätt, som “native ads”, sponsrat innehåll eller annonser. Men när du skrollar igenom ett flöde eller bläddrar i en tidning och stöter på sådant här innehåll och inte är uppmärksam, kan du missa tecknen på att det faktiskt är en annons. Mindre än 10 procent av alla människor kan identifiera sponsrat innehåll. Kom dock ihåg att företag har ett syfte med att betala för dessa annonser. Det betyder inte att vi ska ignorera deras innehåll, men vi behöver vara medvetna om att de har betalat.

Den sista typen av innehåll vi ska diskutera, som ofta förväxlas med nyheter, är satir. Satir använder humor för att föra fram ett budskap, men förvånansvärt många inser inte att det är skämt. Vi kan luras av satir, särskilt när det bekräftar våra befintliga åsikter. Kom ihåg varför vi faller för felaktig information: den bekräftar det vi tror, den triggar känslor eller upprepar något vi sett massor av gånger tidigare. The Onion, en välkänd amerikansk satirisk webbplats, publicerade till exempel en artikel där Kim Jong-Un, Nordkoreas ledare, utnämndes till världens mest attraktiva man. Kinas kommunistpartis tidning och både kinesisk och nordkoreansk statlig tv rapporterade då om detta, då de faktiskt trodde att han hade blivit utnämnd till världens mest attraktiva man. 

Nästa steg handlar om laterala sökningar. Det är den enklaste, snabbaste och mest tillförlitliga metoden för faktakontroll. 

Många har lärt sig att utföra faktagranskningar genom att besöka en webbplats ”om oss”-sektion samt försöka granska själva sidan och dess innehåll. Faktagranskare vet dock att om en webbplats avser att bedra eller vilseleda dig, så kommer de inte att erkänna det utan kommer att anstränga sig för att framstå som tillförlitliga och övertygande.

Vad du istället bör göra är att granska källan. Öppna en ny flik och undersök vad andra säger om den. Använd sökord som ”pålitlig”, ”partisk” och ”trovärdig”. Kom ihåg att de mest pålitliga källorna kanske inte alltid hamnar överst bland sökresultaten. 

Vi kan också granska olika påståenden som vi inte har en specifik källa till. Det vi bör göra är att lita på professionella faktagranskningsorganisationer. Vi kan söka på påståendet tillsammans med ord som ”faktagranskare”, fact check.

Hur kan vi då granska faktagranskarna? Är de i sin tur pålitliga? Det finns faktiskt en organisation för professionella faktagranskare som utvärderar olika faktagranskningsorganisationer. Om det dyker upp en faktagranskningsorganisation i din sökning som du inte är bekant med kan du enkelt kontrollera med dem. 

Vi kan också undersöka eventuell partiskhet genom att göra laterala sökningar på tillförlitliga, oberoende webbplatser. Detta är ett något känsligt ämne. Många misstror nyheter på grund av upplevd partiskhet. Men en nyhet är inte partisk bara för att vi inte gillar det den förmedlar. Vi tenderar ofta att projicera våra egna fördomar på det vi ser, och den partiskhet vi då upplever är i själva verket vår egen. 

Istället bör vi överväga om det kanske är vår egen partiskhet som spelar in, och vi bör då objektivt försöka ta reda på om dessa webbplatser är partiska och hur vi kan avgöra det. Det finns metoder för att granska detta, att faktiskt analysera det själva, men vi kan även utnyttja informationsekosystemet och andra källor som kontrollerar partiskhet. Några av dessa är: Ad Fontes Media, Media Bias Fact Check, AllSides. 

Sanningen klarar av granskning, så misstänk varje nyhetssida som hävdar att de är den enda sanningskällan, eller att alla andra ljuger, eller kanske att det finns en stor konspiration som förklarar varför just de är den enda som förmedlar sanningen till dig. Detta är i själva verket en desinformationsteknik för att göra dig immun mot den verkliga sanningen. Ingen har monopol på sanningen. Äkta information bör kunna verifieras av flera tillförlitliga källor, reproducerbarhet är kännetecknande för god journalistik och vetenskap.

Så, vad du bör ta med dig från detta är att informationskunnighet är viktigt. Var skeptisk, medveten och försök att rensa dina medieflöden från vilseledande information så kommer du långt! 

Melanie Trecek-King har en uppsjö av pedagogiska resurser och fortbildningsmaterial på sin webbsida Thinking is power kring hur vi människor beter oss när vi möter olika typer av felaktig information och vad vi kan göra för att bli bättre på att orientera oss i informationslandskapet.