Vad händer om jag trycker här? – Konsten att ta risker

Under en period av mitt liv arbetade jag bland annat med att producera bild, film och foto. Jag arbetade med en illustratör, en fotograf och en vad jag upplevde som ett tekniskt geni. Jag visste att min styrka låg i mitt estetiska sinne men jag kan erkänna att mina Photoshopkunskaper var ringrostiga och jag hade inte redigerat film på länge. För att klara av mitt arbete skulle jag lära känna min nya systemkamera och de olika objektiven, en stor 4K-kamera och en hel studio. Jag skulle behärska tre olika redigeringsprogram och lära mig hur man ritar med ritplatta. Det var med andra ord en massa ny teknik på en och samma gång. Detta var lite av min drömtjänst och jag ville verkligen inte göra dåligt ifrån mig eller bli en börda för resten av mitt team. Mina kollegor berättade att några av programmen var nya också för dem, vilket fick mig att slappna av lite. Vi fick snart ett uppdrag där vi tillsammans skulle visa vad vi som team kunde åstadkomma. Detta var vårt första uppdrag och cheferna skulle bedöma slutresultatet. Vi var alla måna att visa att de anställt rätt personer. Vi delade upp arbetet och satte igång på var sitt håll. 

Jag öppnade ett filmredigeringsprogram och testade olika saker. När jag inte visste hur jag skulle göra saker sökte jag på nätet, läste instruktioner och tittade på tutorials. Jag ville veta vad jag skulle trycka på för att få saker och ting att hända men det var ett tidskrävande arbetssätt. Arbetet gick dock sakta framåt, jag löste problem och fick lite bättre självförtroende. Jag kände att jag visst skulle klara av mitt uppdrag även om det skulle ta lång tid. Jag var nöjd. 

Jag var nöjd ända tills jag sneglade på mina kollegors arbete. De hade hittat massa roliga effekter. Jag var helt förbluffad! Jag började ställa massa frågor, de förklarade hur de hade gjort och jag kunde inte fatta att de var så snabba! De var ju nybörjare som jag, hur var det möjligt? 

Någon vecka gick och vi fick ett nytt uppdrag. Mitt under arbetet krånglade mitt  redigeringsprogram och jag försökte reda ut problemet själv. Till slut gav jag upp och bad en av kollegorna om hjälp. Jag förklarade vad som hade hänt, han berättade för mig vad jag skulle göra. Jag följde hans instruktioner men det hjälpte inte. Han lämnade sin plats, kom fram till min dator och upprepade det jag precis gjort. Det fungerade inte. Han sa att vi skulle försöka på ett annat sätt. Det fungerade inte heller och han klickade sig fram lite här och där i någon minut. Och då insåg jag. Han visste inte. Han visste inte vad han gjorde. Han bara gissade sig fram. Jag blev helt stum av häpnad. Jag hade en snabb inre monolog där jag i princip tänkte “Vänta nu lite här…Han har ju noll koll! Jag trodde att han visste hur vi skulle fixa detta men han har ju noll koll! Han gissar! Men, det kunde jag ju också gjort, klickat mig fram på måfå! Kan man bara klicka sig fram utan att veta?” Till slut frågade jag honom om han visste vad han gjorde. Han tittade förvånat på mig och svarade att han inte hade en aning men att vi förr eller senare skulle hitta rätt, fatta och lösa problemet. Jag kände hur polletten trillade ner. Jag frågade vidare om han alltid gjorde så. Än en gång tittade han förvånat på mig och sa att det var självklart, det var det enda sätt att snabbt lära sig tekniska saker. Han tillade att när han sökte på det sättet så snubblade han över tjugo andra saker som han av bara farten lärde sig om. Och då förstod jag plötsligt hur kollegorna hade lärt sig så många effekter så snabbt. 

Den dagen blev jag varse att det inte lönar sig att försöka veta innan man trycker på en knapp. Att söka efter svar innan man trycker på knappen kan vara ineffektivt. Att gissa sig fram, vara lite orädd och ta risker kan däremot bjuda på oväntad kunskap. Datorn kommer inte att explodera för att du trycker på en knapp utan att riktigt veta vad den är till för. 

Så när du ska lära dig något nytt så kan du alltid gissa dig fram och om det inte funkar kan du alltid gissa en gång till…och fortsätta göra det tills det blir rätt. Om du är som jag och inte så våghalsig, kan du för säkerhets skull alltid spara en kopia av ditt arbete och experimentera där istället. Det är en sak att ta lite risker och en annan att förstöra eller förlora massa arbete. Och skulle allt gissande sluta i en katastrof, ja, då kan du alltid googla dig fram för att hitta svaret där istället. 

Så nästa gång du undrar “Vad händer om jag trycker här?” bara tryck utan att tveka. Det är enkelt att ta risker med teknik, du kan för det mesta omedelbart ångra dig och trycka på mitt favoritkortkommando Ctlr+z för att återställa det du precis gjort. Tryggt risktagning, sånt gillar jag!