Småländska sagor – allas sagor

I projektet Småländska sagor – allas sagor utforskar tre olika folkbibliotek, Berättarnätet Kronoberg och Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg hur man kan arbeta läsfrämjande genom berättande och sagor för målgruppen barn och unga (och i vissa fall även vuxna) med funktionsnedsättningar. Projektet handlar om att utforska berättelsen som sådan och att genom olika uttryck uppleva den småländska sagan.  

Det är mitt i mörkaste november 2022. En provisorisk scen med hängande mörka tyger och en svagt lysande ljusslinga är uppställd i skolbiblioteket. Fem killar och en tjej i högstadieåldern sitter samlade i några fåtöljer. På scenen står Camilla Ek, berättarpedagog från Sagobygden, en del av den ideella föreningen Berättarnätet Kronoberg. Med på träffen på skolbiblioteket är även en barnbibliotekarie och en pedagog från anpassad grundskola.

– Berätta för er kompis om er morgon! Under tiden kommer jag att visa upp föremål, och då ska de komma med i er berättelse.

Camilla visar upp ett rådjur, ett guldfärgat halsband och en klädnypa. Till en början är barnen tysta. Efter ett tag kommer de igång, men det är under djupa suckar och protester. Bibliotekarien och pedagogen kliver in i övningen för att få fart på berättandet. Camilla fortsätter:

– Nu får ni berätta för varandra! Första frågan är ”Hur fick igelkotten sina taggar?” 

Camilla uppmanar barnen att hitta på så fantasifulla förklaringar de kan. De som vågar berättar sedan inför hela gruppen vad de sagt. Camilla berömmer dem för deras fantasi och mod.

Efter en stund bryter Camilla övningen.

– Nu får ni sätta er till rätta, så ska jag bjuda på en berättarstund!  

När hon börjar berätta om Näcken och om Bäckahästen blir det fullkomligt tyst och uppmärksamheten i rummet är total.

En politiskt initierad punktinsats för läsfrämjande

Kulturnämnden i Region Kronoberg beslutade hösten 2021 om en punktinsats för att stärka läsfrämjandet i länet. Medel avsattes till Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg, med förtydligandet att de småländska sagorna kan erbjudas som en del av vårt kulturella sammanhang inom ramen för läsfrämjande verksamhet. Hos Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg utformades därför projektet Småländska sagor – allas sagor och man valde att arbeta med målgruppen barn och unga med funktionsnedsättning. Fyra konkreta frågeställningar togs med in i projektet:

• Med vilka metoder kan läsfrämjande genomföras genom det muntliga berättandet av sagor bland barn och unga med funktionsnedsättning?
• Hur kan folkbiblioteket samverka med andra för att öka graden av delaktighet bland barnen?
• Vilka komponenter är viktiga för att öka delaktigheten i gruppen?
• Vilka roller och kompetenser utvecklade personal från biblioteket respektive berättarnätet?

Med projektet ville Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg att barn och unga skulle få vara medskapare och ta plats i biblioteket och ges frihet och kraft att upptäcka och utöva läsning, berättelser och berättande på egna och olika sätt. Samtidigt skulle bibliotekspersonalen som var med i projektet, tillsammans med personal från Berättarnätet, få utforska olika roller, erfarenheter och metoder. 

Tre folkbibliotek i Kronoberg deltog i projektet. Med hänsyn till de medverkande barnen har orterna fått fingerade namn och vi kallar dem här Astridsmåla, Glastorp och Lingonberga.

Genomförande utifrån lokala förutsättningar

De deltagande biblioteken planerade in tre till fem berättarstunder under hösten 2022. Vid träffarna medverkade berättarpedagogen Camilla Ek, och grupper av unga med funktionsnedsättning bjöds in. De tre folkbiblioteken styrde i mångt och mycket upplägget själva, utifrån sina specifika förutsättningar. Till exempel skilde sig målgrupperna åt – det blev särvux och daglig verksamhet i Glastorp, mellanstadiets fritids i Astridsmåla och i Lingonberga högstadiet på den anpassade grundskolan.  

Under träffarna berättade pedagogen sagor tillsammans med deltagarna – både genom övningar där de själva provade på berättande och delar där deltagarna tyst lyssnade. Camilla använde metoder som TAKK, sagolek, rörelse och interaktion genom så kallad call and response. Vid varje träff veks också en stund till en skapandeaktivitet som var relaterad till den aktuella sagan. Skaparstunden gav värdefulla tillfällen för samtal, fokus och kontakt. Träffarna var mellan en och 2 1/2 timme långa, och i de fall tiden fanns för det hade man en fikastund för att få tillfälle att sitta ner tillsammans med deltagarna och prata om allt möjligt, bygga ömsesidigt förtroende och skapa delaktighet.

Ringar på vattnet

Småländska sagor har gett ringar på vattnet i alla kommunerna, om än i olika form och omfattning. På alla tre orterna har projektets deltagare fått vara delaktiga och medskapande i återberättande av sagor, skapandet av egna berättelser och skapandet av föremål med anknytning till de sagor de hört. De har också sedan projektet avslutats kommit närmare läsandet och biblioteksmiljön. Några av deltagarna har efter projektet sökt sig till folkbiblioteket på egen hand för att i andra sammanhang låna böcker eller pyssla. En gemensam uppfattning är att man genom projektet har fördjupat kontakten med målgruppen.

I Astridsmåla upplever man att deltagarnas kontakt med skolbiblioteket har stärkts och fritidsverksamheten kommer nu dit på besök regelbundet. Läsning – högt tillsammans eller tyst på egen hand – har också införts under den dagliga fritidsvistelsen. Skolan i Astridsmåla har anlitat Camilla till ”Skapande skola” för samma åldersgrupp som i de tidigare träffarna. Man har också hållit minnet levande av Småländska sagor med hjälp av fotografier från träffarna, och deltagarna har haft utställning med sina egna alster på stadsbiblioteket.

I Glastorp har man från särvux sida hållit liv i projektet genom att titta på och prata om sagokort som Camilla delade ut i samband med berättarstunden, genom att låna böcker med tema sagor och folktro samt ha högläsning ur liknande litteratur. Biblioteket arbetar sedan tidigare aktivt med målgruppen och har sedan dess också engagerat deltagarna i nya projekt. Biblioteket i Glastorp har redan tidigare arbetat aktivt med målgruppen som därför är väl förtrogna med lokalerna och personalen, och de lånar i viss mån böcker själva.

I Lingonberga har deltagarna fått skriva egna sagor i skolan. Här hölls träffarna i ett skolbibliotek som tidigare inte haft stadig kontakt med anpassad grundskola, men deltagarna har nu fått bekanta sig med miljön och kommer framöver gå på berättarstunder på ett av kommunens folkbibliotek. Camilla Ek anlitades för att under våren 2023 berätta sagor, nu på folkbiblioteket. Till dessa träffar bjöds även de yngre barnen i anpassad grundskola in.

Självkänsla och utveckling

Efter projektets slut är alla inblandade vuxna övertygade om att Småländska sagor betytt mycket för deltagarna. Både genom att de fått en inblick i det småländska kulturarvet och att projektet på ett personligt plan tydligt bidragit till bättre självkänsla och utveckling för dess deltagare. I utvärderingen uttrycker alla inblandade i projektet att de är överväldigade över deltagarnas stora engagemang och den stora förändring som skett.

Både personal och berättare imponerades av deltagarnas utveckling över tid och det ökade självförtroende som de visade upp. Deltagare som tidigare knappt vågat prata inför klassen var plötsligt med och återberättade sagor. Deltagare som till en början tyckte sagoberättandet var tramsigt började lyssna och rycktes med i de fysiska gester berättaren gjorde för att inkludera dem. Ett annat exempel var när en av deltagarna i Lingonberga kom med en egenhändigt skriven berättelse till Camilla och ville ha den uppläst inför gruppen. Att deltagarna har vågat prata inför en grupp och lärt sig känna förtroende för helt nya vuxna personer har definitivt haft positiva effekter på deras kreativitet och fantasi.

Såväl sagoberättandet som skaparaktiviteten engagerade deltagarna och skedde mestadels under stor koncentration. Föga förvånande var det med Lingonbergas högstadieelever det egna framträdandet inför de andra tog emot mest. Men till och med där lossnade det efter en stund. 

Att våga prata inför varandra

Hos den lilla högstadiegruppen på skolbiblioteket i Lingonberga har ungdomarna färglagt bilder och skapat näckrosblad. Nu delar Camilla ut chokladpengar i guldpapper till dem som en påminnelse om en tidigare historia hon berättat. Hon frågar vad de vill höra om nästa gång. ”Skräck!” ropar någon, ”mord” säger en annan. Camilla lovar att leta reda på något lagom läskigt. Hon börjar berätta om fenomenet Slenderman, hur historien om figuren kom till på 1980-talet, och att hans ursprungliga avsikt var att röva bort barn för att skapa sig den familj han saknade. Hon jämför med fenomen som följt i hans fotspår, som karaktären Enderman i dataspelet Minecraft och flikar in att det är viktigt med källkritik och att förstå hur vandringshistorier uppkommer. Sedan tackar Camilla deltagarna för denna gång. När de gått tar hon ner scenen och samlar ihop rekvisitan, samtidigt som hon, bibliotekarien och läraren diskuterar dagens träff.

Camilla påpekar särskilt en av deltagarnas positiva utveckling:

– Innan sa han nästan ingenting. Det är så roligt, för nu ler han ibland. Han hänger med och han kan till och med återberätta. 

De andra instämmer. Läraren betonar att hela gruppen har haft en positiv utveckling:

 – Här har de ju berättat för varandra, de har öppnat upp sig. Tidigare har de inte vågat prata inför varandra. Att sitta framför datorn och jobba har gått bra, men inte att redovisa för klassen. Jag tror det är bra när det kommer in någon annan och berättar, i stället för att det är jag som alltid är där.

Camilla är också imponerad av deltagarnas engagemang:

– Vilken fantastisk stund, när alla sitter här vid bordet och gör grejer! Jag tror det hjälpte att jag sa att det de gör ska vara till för något, att det inte bara är för dem själva.

Camilla har packat färdigt, och det är dags att ge sig i väg för lunch.

Artikeln är baserad på projektrapporten Småländska sagor – allas sagor av Thomas Lissing 2023-03-15 för Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg.