Sandvikens bibliotek som omvärldsbevakare

I det oroliga informationsklimatet i pandemins spår kan det lätt upplevas som att man har tillgång till för mycket information, vad är egentligen viktigt och vad kan jag sålla bort? I Sandviken hjälpte biblioteken till med den viktiga uppgiften att omvärldsbevaka för kommunens räkning.

Gabriella Blom jobbar som bibliotekarie på Folkbiblioteket i Sandviken och var vänlig och svarade på Digitekets frågor. 

Jag har förstått att Sandvikens bibliotek hjälpte till med omvärldsbevakning på uppdrag av kommunen. Kan du berätta lite mer om det? Vad gjorde ni? Vilken typ av ämnesområde var det som bevakades?

Vi är några bibliotekarier som sedan april förra året bevakat nyheter och händelser kring coronapandemin för kommunledningskontorets räkning.

Under våren 2020 minskade antalet besökare i biblioteket och vi var tvungna att ställa in mycket av vår utåtriktade verksamhet samtidigt som många andra delar av den kommunala verksamheten gick på högvarv. Vår dåvarande chef funderade på vilket sätt vi kunde avlasta andra delar av kommunorganisationen. Vi kom fram till att vi kunde göra mest nytta i vår roll som informationsförmedlare och kontaktade kommunens informationskontor. Det visade sig att kommunledningskontoret, som bland annat handlägger samordnande uppgifter för den politiska ledningen, behövde hjälp med att sammanställa information kring covid-19. Detta var något som då gjordes dagligen och därför var rätt tidskrävande.

Vad för typ av information var det som det områdesbevakades kring? Desinformation, medicinska läget, smittskyddsläge osv.? Vad gjorde kommunen sen med informationen?

Vi rapporterar under rubriken ”Händelser, rekommendationer och beslut”. Till en början var det stort fokus på nyhetsrapportering – speciellt under förra våren då nyhetsflödet var stort. Efter sommaren blev vår rapportering veckovis och mer inriktad på formella rekommendationer och beslut. Vi tittar fortfarande på nyhetsflödet men prioriterar information från myndigheter, departement och regional verksamhet. Vissa veckor är ju väldigt nyhetsintensiva och då gäller det att sålla så att det mest relevanta finns med i rapporten – till exempel sådant som handlar om vård och skola, där det ofta kommer nya direktiv och rekommendationer.

Omvärldsbevakningen sker utifrån ett kommunperspektiv, det vill säga vilka händelser och nyheter vi tror är viktiga för kommunen och hur de påverkar de kommunala verksamheterna?. Vår bevakning bakas inihop med en rapport från länsstyrelsen och en lägesbild från kommunens förvaltningar och presenteras varje vecka för kommunens politiker. Kommunens medarbetare har även möjlighet att ta del av rapporten.

Hur kommer det sig att bibliotekets personal utförde denna tjänst? Vilken typ av kompetens besitter bibliotekarieprofessionen som gör dem specifikt lämpade för den här typen av uppdrag?

Man tänker kanske inte spontant att bibliotekarier på folkbibliotek jobbar så mycket med omvärldsbevakning, men det gör vi faktiskt på många olika sätt, inte minst då vi hjälper våra besökare i informationsdisken. Det här kändes som ett bra sätt att använda vår kompetens kring informationsinsamling och källkritik. Och att den kunskapen faktiskt kommer kommuninvånarna till godo i det här arbetet, om än på ett indirekt sätt. Sedan var nog vi som jobbar med det här redan från början intresserade av omvärlds- och nyhetsbevakning och nappade därför snabbt på förslaget.

Vad fick ni ut av samarbetet? Vad kunde ni dra för lärdomar av uppdraget? Vad var svårt/lätt?

Det både svåra och intressanta med uppdraget är att lyfta blicken från ett biblioteks- till ett mer övergripande kommunperspektiv. Vilken information rör kommunen och är viktig för våra beslutsfattare egentligen? Det är inte alltid lätt att avgöra och det kräver lite koll på andra kommunala verksamheter än den egna.

Är detta en typ av uppdrag som ni skulle kunna tänka er att fortsätta med i andra sammanhang/kriser?

Bra fråga! Personligen tycker jag att det vore intressant att fortsätta arbeta med olika bevakningsuppdrag. Jag tycker att det ligger i linje med både vårt samhällsuppdrag och vår yrkeskompetens. Men det är förstås en fråga om tid, resurser och prioriteringar. Det kan också kräva en viss flexibilitet som vi inte alltid har på grund av schemalagda pass et cetera.

Gabriella Blom. Foto Ann-Sofie Åberg ©