Sakta i backarna – om svårigheten att nå ut till ungdomar

Det sägs att man lär sig mycket mer av sina misslyckanden än av sina framgångar. Detta är något som Ebba Metsmaa, Hannes Menberg Svensson och Johanna Aspelin på Kirsebergsbiblioteket i Malmö har tagit fasta på. De ville starta en biblioteksklubb för och tillsammans med unga, men det visade sig vara mycket svårare än de hade väntat sig. Här delar de med sig av viktiga lärdomar och reflektioner som de fick längs vägen.

Idén om att starta en läsfrämjande verksamhet i form av en biblioteksklubb för barn eller ungdomar hade funnits en tid inom vår arbetsgrupp, och vi visste att det är ett beprövat koncept på många folkbibliotek. Som ett komplement till att Kirsebergsbiblioteket tidigare främst har haft arrangemang och verksamhet för barn under 12 år kände vi att det även behövdes något för de äldre barnen. Vi visste egentligen väldigt lite om vilka önskemål unga i området hade kring arrangemang på bibliotek och litteratur eftersom vi var relativt nyanställda och på grund av covid-19-pandemins begränsningar inte haft särskilt mycket kontakt med målgruppen i området. Det fanns därför en vilja hos oss att skapa arrangemang och aktiviteter som satte ungas delaktighet och inflytande i centrum. Vi ville veta vad de önskade sig av bibliotekets verksamhet och försöka skapa ett tydligt forum för dem att kunna påverka.

Lite kort om Kirseberg

Kirsebergsbiblioteket är ett litet folkbibliotek i norra Malmö som har funnits i sin nuvarande form sedan 1967. Kirseberg som område har sedan länge haft en stark känsla av gemenskap och många lokalbor engagerar sig i sitt närområde. Området har också flera idrottsklubbar för barn och vuxna, Beijers park där SVT:s barnprogram Sommarlov spelas in varje sommar och Kirsebergs fritids- och kulturhus, där biblioteket har sina lokaler. Området är expansivt och befolkningen är blandad, många av dem som flyttar till området är barnfamiljer. Biblioteket har tre högstadieskolor i sitt upptagningsområde men majoriteten av barnen i högstadieåldern går på de två skolor som har längst avstånd till biblioteket.

Hur det började

Under våren 2022 diskuterade vi, under ett planeringsmöte, hur vi kunde skapa ett sammanhang där ungdomar skulle kunna ha inflytande över bibliotekets verksamhet, för att tydligare möta deras behov. Vi ville testa detta i form av en förutsättningslös biblioteksklubb där ramarna skulle växa fram i samråd med deltagarna. Tanken var att klubben skulle vara för ungdomar i högstadieåldern och upp till 16 år eftersom vi inte når den gruppen särskilt bra och därför har dålig koll på vilka olika behov och önskemål de har från biblioteket. 

Genomförandet 

Vi namngav klubben Biblioteksklubben och fick hjälp att ta fram kommunikationsmaterial i form av affisch av vår kollega Karin Christensen. Affischen skulle uppmuntra unga i årskurs 7–9 att komma till biblioteket och diskutera med varandra och oss om vad de önskade av verksamheten på biblioteket. Affischen sattes upp på biblioteket, på fritidsgårdarna i Kirseberg och Rörsjö och på skolorna i området. Information skickades också ut via mejl till rektorer på Backaskolan, Rönnenskolan och Östra Skolan. Första mötet skulle vara ett uppstartsmöte utan agenda där ungdomarna själva skulle få vara med och bestämma formen för träffarna. Vi skulle ha ett öppet sinne inför deras önskemål. Målet var att försöka ha kontinuerliga träffar, men även det formatet ville vi skulle bestämmas av ungdomarna. 

Hur gick det då? 

Det kom att bli endast två träffar med biblioteksklubben. Den första träffen ställdes in eftersom det inte kom någon. Inte heller till den andra träffen var det någon ungdom som kom till biblioteksklubben, men vi bjöd då in ett tjejgäng i 10–11-årsåldern som redan var på biblioteket. Under träffen blev det svårt att fånga barnens intresse och vi fick inte till någon diskussion om bibliotekets verksamhet. Allt som allt var mötet väldigt kort och det fikades mest utan att vi kom fram till något. Vi kände efteråt att det inte verkade som att träffen var intressant för någon av dem. Det verkade inte heller som att vi nått fram med vad syftet med träffen var eller exakt vad de skulle göra under mötet. Detta kanske delvis kan förklaras med att tjejerna som deltog på träffen inte tillhörde den tilltänkta målgruppen.

Det blev uppenbart för oss att ungdomar inte rör sig naturligt till biblioteket, trots att det ligger mittemot Kirsebergs fritidsgård.

Efter den andra träffen bestämdes det inget nytt datum för nästa och aktiviteten rann sedan ut i sanden. En diskussion om att vi i stället skulle testa att rikta biblioteksklubben mot en yngre åldersgrupp uppstod på ett planeringsmöte efteråt, men det förslaget röstades ner eftersom syftet var att skapa en verksamhet för just ungdomar. 

Här är det lätt att tänka att vårt arbete med biblioteksklubben var meningslöst eftersom det inte ledde till det förväntade resultatet, men vi lärde oss en hel del. Det blev uppenbart för oss att ungdomar inte rör sig naturligt till biblioteket, trots att det ligger mittemot Kirsebergs fritidsgård. Att vi behöver bli bättre på att undersöka hur vi lättare kan nå ut till ungdomar i Kirseberg och även få större kännedom om vad som intresserar dem för att kunna locka till en aktivitet såsom biblioteksklubben. Vi insåg också att det behövde bli tydligare för ungdomarna om vad som förväntas av dem under träffarna och att konceptet med biblioteksklubben var för otydligt. 

Vi ringade in två specifika utmaningar:

• Att prioritera arbetet med biblioteksklubben bland andra arbetsuppgifter.
• Att nå ut till ungdomar via andra kanaler än skolan och biblioteksrummet.

Nödvändiga förändringar

Efter det mindre lyckade försöket med biblioteksklubben har vi haft kontakt med personalen på de två fritidsgårdarna i vårt upptagningsområde. Genom våra samtal har vi fått en större inblick i deras ungdomars vardag där det framkommer att skolan tar upp oerhört mycket av deras tid med prov och läxor och att de på fritiden prioriterar att umgås med vänner hemma hos varandra varvat med att hänga utomhus på stan eller på stadsbiblioteket. Stadsbiblioteket har till skillnad från Kirsebergsbiblioteket andra förutsättningar i form av större och mer välutformade lokaler som kan rymma en större ungdomsverksamhet. Ungdomarna rör sig dessutom mycket i andra delar av staden eftersom deras skolor och aktiviteter ligger i områden kring centrala Malmö. 

Det är lätt att jämföra sig med andra, mer lyckade, biblioteksprojekt för ungdomar, och känna sig missmodig istället för att sporras till att fortsätta arbeta för de ungdomar som faktiskt kommer till biblioteket och de som skulle kunna komma till oss.

Det vi tycker är svårast framöver är att avgöra hur vi ska gå tillväga för att vårt bibliotek ska ha relevans för målgruppen. Ska vi ännu en gång satsa på att utveckla en biblioteksklubb men lägga mycket mer energi och fokus på marknadsföring och att skapa kontakt med ungdomar samt fånga upp dem från fritidsgårdarna? Eller ska vi överge idén med biblioteksklubben helt och satsa på någon annan form av aktivitet för ungdomar? Vi har ju ett uppdrag i att arbeta läsfrämjande och litteraturförmedlande mot barn och ungdomar. Det vi har konstaterat är att vi behöver testa andra arbetssätt om vi ska få en biblioteksklubb att fungera i vår verksamhet.

Att vi behöver nå ut till unga genom andra verksamheter är en viktig del. I en tidigare undersökning om ungdomar från en gemensam arbetsgrupp mellan biblioteken i Malmö, Ungagruppen, har vi fått veta hur viktigt det är att unga känner trygghet, de kommer inte gärna till en plats de inte känner till om de inte vet vilka andra som kommer vara där och vad det är som ska hända. De vill vara där kompisarna är och det är viktigt att man får lov att fika/äta. Insikterna från undersökningen understryker det som vi också har upptäckt i arbetet med biblioteksklubben.

Själva konceptet för biblioteksklubben skulle vi behöva arbeta om. Vi tror att det skulle vara bättre att ha ett specifikt tema på varje träff som intresserar ungdomar, i stället för att det allmänt ska handla om läsning och bibliotekets verksamhet. Om vi har ett på förhand bestämt tema för varje träff så blir det något vi dessutom kan använda i marknadsföring av biblioteksklubben. Det möjliggör också att vi kan vara mer kreativa i vad vi gör under träffarna. Till exempel om vi har temat manga kan vi prata om böcker och boktipsa, rita manga, fika och samtidigt få höra om deras tankar och synpunkter om biblioteket.

För att få ungdomarna att komma till vårt bibliotek på dessa träffar måste vi nå ut till dem på ett effektivt sätt. I Malmö stad använder sig biblioteken av ett flertal kommunikationsvägar, som till exempel affischering, sociala medier och utskick av kommunikationsmaterial till skolor och fritidsgårdar. Men detta räcker uppenbarligen inte och vi behöver göra ändringar i hur vårt kommunikationsmaterial utformas och hur det sprids. Här finns en möjlighet att ta hjälp av kommunikatörerna på Malmö stadsbibliotek som har mer erfarenhet av kommunikationsmaterial än vad vi har. 

En sporre till fortsatt arbete

Vi blev rätt nedslagna till en början när biblioteksklubben inte blev så som vi önskade och förväntade oss. Det är lätt att jämföra sig med andra, mer lyckade, biblioteksprojekt för ungdomar, och känna sig missmodig istället för att sporras till att fortsätta arbeta för de ungdomar som faktiskt kommer till biblioteket och de som skulle kunna komma till oss. Arbetet med biblioteksklubben har gett oss värdefulla lärdomar och nu håller vi på att genomföra ett undersökande arbete för att bättre lära känna målgruppens behov. Det hoppas vi i sin tur ska generera nya spännande idéer att testa och se vad för verksamhet vi kan ha som faktiskt fungerar i vårt upptagningsområde. 

Bibliotekarierna Ebba Metsmaa, Hannes Menberg Svensson och Johanna Aspelin arbetar just nu med användarcentrerade metoder och tjänstedesign för att utveckla Kirsebergsbibliotekets verksamhet. En modell som utgår från statistik, analys och intervjuer för att medborgarna ska få ett områdesbibliotek som svarar mot just deras behov. I följande artikel går det att läsa mer om profilarbetet inom Biblioteken i Malmö:

Denna text skrevs under två kompetensutvecklingsdagar för bibliotekspersonal som Biblioteken i Malmö (BiM) anordnade för att dela kunskaper, reflektioner och erfarenheter om barns och ungas delaktighet och inflytande på bibliotek. Delaktighetsdagarna syftade till att sprida goda metoder och lärdomar genom samtal och skrivande som en form av kollegialt lärande, dels för eget lärande och dels för att sprida till biblioteksmedarbetare och kollegor nationellt. I följande reportage kan du läsa mer om dagarna och hur de genomfördes.