Relationsskapande och läsfrämjandeplan – ett framgångsrikt sätt att nå unga

Stärkt fokus på ungdomsperspektivet i Nordmaling – analys, strategi och mål

I slutet av 2017 fick biblioteket i Nordmaling en ny ledning. Kommunen ville satsa på ett tydligare ungdomsperspektiv och den något unika kombinationstjänsten ungdomsbibliotekarie och bibliotekschef skapades därför. Det var så jag kom in i bilden.

Nordmalings bibliotek hade en utmaning i att förmedla litteratur till barn och unga, vilket bland annat syntes i antalet utlån i statistiken. Samtidigt fanns det en utmaning för biblioteket i att hitta sin identitet som integrerat folk- och skolbibliotek, där båda biblioteksformerna vänder sig till barn och unga men vars respektive uppdrag skiljer sig åt. Dessa dubbla utmaningar krävde ett nytt grepp. I Nordmaling skulle vi därför komma att arbeta mycket med att tydliggöra och definiera de två bibliotekstyperna och deras uppdrag i den komplexa kontext där de verkade. De skulle både kunna verka separat och samexistera, i samma lokaler.

Det första jag gjorde var att anställa en skolbibliotekarie. Redan detta initiativ gav en stark signal om att barn och unga gavs prioritet. Det gav också en stark signal om att litteraturförmedling och läsfrämjande gentemot dessa grupper från och med nu gavs prioritet. Vi knöt också samman folkbibliotekets och skolbibliotekets uppdrag och roller för att nå ungdomarna.

Det andra vi strävade efter var att hitta synergieffekter mellan de två biblioteksformerna och att undgå att fastna i resursfrågan. Diskussionerna kring dessa frågor påbörjades redan 2018 och genom tillkomna pengar från Stärkta bibliotek 2022 hittade vi en möjlighet att stärka samarbetet mellan skol- och folkbibliotekarien kring det läsfrämjande arbetet. Det gjorde det samtidigt möjligt för respektive biblioteksform att leva upp till sitt uppdrag på ett bättre sätt. Skolbibliotekariens kompetens blev också en tillgång för folkbiblioteket. Tack vare henne blev det möjligt att erbjuda aktiviteter med fokus på MIK för vuxna på folkbibliotek.

Så snart rekryteringen var klar gick vi över i en fas med fokus på analys, mål och strategi. Mycket tidigt i processen fattade vi ett beslut om att ta fram en läsfrämjandeplan för perioden 2022–2024. Denna skulle ha starkt fokus på läsfrämjande arbete för barn och unga. De första diskussionerna var nästan löjligt enkla: vi måste visa att vi kan vända en oroande trend, vi måste inte minst visa att vi är till för ungdomarna och vi måste våga utmana traditioner. För att lyckas med detta var vi tvungna att våga bryta mot invanda mönster och våga göra saker som var ”högljudda” för att faktiskt ta barnrätten på allvar. Ett konkret exempel på hur detta tog sig uttryck var när lokalen ”Burspråket” gick från att vara en plats som tillägnades konstutställningar till att bli en plats för ungdomar. Visst höjdes det röster mot detta, men samtidigt kunde vi se att majoriteten av de äldre bryr sig om de yngre och vi fick övervägande positiv respons.

De initiala diskussionerna i personalgruppen karaktäriserades av ett klimat med högt i tak. Det fanns en ärlighet och rättframhet kring bibliotekens utmaningar. Vi pratade mycket om behovet av att prata och vara öppen. Det utvecklade i sin tur våra demokratiska arbetssätt och fick på så sätt också positiva organisatoriska och arbetsmiljömässiga konsekvenser.

En viktig faktor för det öppna klimatet och den skarpa blicken på verksamheten var att båda personerna som jobbade med fokus på barn och unga var nya och därför kunde se på verksamheten med nya ögon. De tillförde också mycket extern kunskap till gruppen. Skolbibliotekarien Moa Wållberg kom med både specialkunskap och idéer till organisationen.

I diskussionerna konstaterade vi att många bibliotek, trots att barn och unga är prioriterade målgrupper i Bibliotekssverige och trots tydliga riktlinjer, inte hängt med. Vi har till exempel många integrerade folk- och skolbibliotek i länet där biblioteken bokstavligt talat ligger i en högstadieskola medan verksamheten inte speglar detta alls. Detta kan till exempel synas genom att det i biblioteket inte finns något tydligt fokus på ungdomar utifrån hur böcker skyltas eller genom att de senaste ungdomstrenderna inte återspeglas i det material man väljer att ta in eller visa.

I och med rekryteringarna tyckte vi nu alltså att vi tagit det första steget för att möjliggöra ett samspel mellan de två biblioteksformerna. Ett konkret exempel på hur vi senare arbetade med att uppmärksamma ungdomarnas intressen var när ett gäng killar fick möjlighet att delta i planeringen, ge inköpsförslag och vara med och sätta upp hyllor på temat Star Wars. De deltog i ett projekt med fokus på något som just de var intresserade av.

Vi konstaterade också att små resurser kan få som konsekvens att ambitionerna sänks. Tiden är också en faktor: Hur mycket ska det egentligen förväntas av oss att vi ska hinna med? En annan observation vi gjorde var att det, trots att biblioteket ligger i en högstadieskola, finns risk att man översätter ”barn och ungdom” till ”små barn”. Begränsade resurser kan vara en förklaring till att man inte gör satsningar på och inköp av litteratur för ungdomar, men tröskeln för att köpa in barnlitteratur är kanske också lägre. Det känns av någon anledning lättare att ta sig an litteraturen för de allra yngsta. Det kan leda till en snedfördelning vad gäller fokus och inköp. Avsaknaden av kunskaper om ungdomslitteratur kan vara ytterligare en anledning till färre inköp. Det är dock viktigt att avsaknad av tid eller brist på kompetens inte blir en ursäkt för att inte lägga energi på ungdomarna och deras behov.

Och satsningarna behövs. Utbudet av ungdomslitteratur behöver stärkas, liksom urvalet. Det måste finnas ett relevant utbud som intresserar ungdomarna och som är inköpt just för att det intresserar dem. Forskning, rapporter, undersökningar och granskningar har konstaterat sjunkande läsning bland ungdomar över tid, även om man på senare tid kunnat se en viss uppgång. Det går inte att nog trycka på att just för att det är en utmaning att få ungdomar att läsa så behövs också större insatser som förmår stimulera och inspirera till läsning.

”Ungdomarna i centrum” centralt för det fortsatta arbetet

Främjande av läsning och bildning är två av bibliotekens kärnuppdrag men det är också kopplat till vårt kulturuppdrag, då läsning och litteratur är ett viktigt verktyg för välbefinnande och kreativt skapande. Det är också en av grunderna för att kunna delta i det demokratiska samhället. Folkbiblioteken ska enligt bibliotekslagen särskilt främja läsning och tillgång till litteratur för barn och unga.

Trots detta har små bibliotek alltför sällan en uttalad strategi för läsning, där en god väg att stärka sitt strategiska läsfrämjande arbete vore att arbeta fram en läsfrämjandeplan. Detta gällde också för Nordmalings bibliotek fram till 2022, men vi visste att innan vi kunde skriva vår läsfrämjandeplan och sätta upp en strategi, så var vi först tvungna att lära känna och få med oss ungdomarna. Mycket snart identifierade vi nämligen, lite skämtsamt, tre strategiska områden: relationer, relationer, relationer. Vi förstod att relationerna var ett mycket viktigt steg att ta för att kunna lära känna ungdomarna och deras behov och för att kunna erbjuda det de efterfrågar. Vi kunde också se att ett aktivt arbete med fullt fokus på ungdomarnas intressen och behov gav ett läsfrämjande resultat: i takt med att våra aktiviteter i form av VR-arrangemang eller skräckfilm på bibblan ökade i antal blev det plötsligt också fullt på bokklubbarna. Genom ett omvänt cirkelresonemang lade vi också fram hypotesen: om ingen kommer på bokklubbarna, då har vi varit för dåliga på att skapa relationer.

Under vår initiala förändringsperiod satsade vi alltså starkt på fler arrangemang, och med fokus på att utöka i stället för att prioritera. I efterhand kan det kanske sägas att det inte var den bästa strategin sett ur ett arbetsmiljöperspektiv, men för oss var det viktigt att skapa aktiviteter och lägga en grund för ungdomars delaktighet utan att det skulle gå ut över andra aktiviteter. Även om våra satsningar gav resultat så kan det, så här i efterhand, ändå sägas att vi kanske skulle ha vågat prioritera lite mer.

De positiva effekterna av vårt arbete var dock tydliga. Redan 2018 skrev jag i min blogg:

”Jag måste dubbelkolla siffrorna men vi verkar ha gått från 34 818 totala lån/omlån till 39 834.” Även utlåningssiffrorna gällande enbart utlån av det fysiska beståndet ökade.

Det var inte bara utlåningssiffrorna som ökat markant. Fler inköpsförslag och en stor ökning i antal besök kunde ses i statistiken. Det finaste omdömet var kanske när även de äldre besökarna började berömma oss för att vi var ”ett så glatt bibliotek”.

Resultat kräver en god grund, goda kunskaper och en läsfrämjandeplan

När vi väl värderat vårt relationsarbete gick vi vidare med att sätta vår strategi på pränt. En grundläggande och bärande del i detta strategiska arbete var att ta fram en läsfrämjandeplan.

Vår filosofi i denna läsfrämjandeplan är ganska enkel: litteraturen bidrar med livskunskap och är nödvändig för människan. Om biblioteken med dess litteratur ska vara relevanta för låntagarna måste vi känna både våra låntagare och den litteratur som är relevant för, och som berör, dem. För att känna litteraturen som berör våra låntagare måste vi också läsa mer.

Det kan tyckas vara en enkel sak, men alla som arbetar på bibliotek vet att det inte är så enkelt som det ser ut. Lösningen på detta problem blev att vi införde en läsvecka per år. Den genomför vi veckan före midsommar. Då får alla på biblioteket en chans att läsa litteratur som är nödvändig att läsa för att kunna göra ett bra jobb riktat mot barn och unga. Hur många exemplar av Pax, Handbok för superhjältar eller Kapten Kalsong hade vi lånat ut utan att egentligen veta vad som står i dem? Hur många böcker om hbtqi-frågor eller dystopier för ungdomar hade vi läst? Hade alla verkligen läst Jag, En av David Levithan? Skolbibliotekarien Moa fick välja ut lämpliga böcker och alla läste dem, även den vuxenbibliotekarie som man kanske först hade trott skulle ha mest att säga om utmaningen!

Läsveckan föregås av många diskussioner om vad som ska läsas. Två kriterier som vi utgår ifrån är att det ska vara relevant för det arbete vi ska utföra med fokus på barn och unga, och det ska vara böcker vi inte läst tidigare – varken på jobbet eller privat. Detta sätt att arbeta, som vi kunnat genomföra tack vare pengar från Stärkta bibliotek, har höjt kompetensen i arbetsgruppen och även stärkt gruppen som sådan. Vi får gemensamma referensramar, höjer kompetensen tillsammans och står bättre rustade för att arbeta med barn och unga. Arbetssättet stärker våra möjligheter att stå upp för barn- och ungdomslitteratur och verka läsfrämjande i vårt arbete med barn och unga.

Vi förstod att vi, för att få resultat och se positiva effekter, måste börja kämpa mer för det våra låntagare tycker är livsnödvändigt. Detta genom att visa på engagemang och inneha kunskap, inte minst i fråga om vår ungdomsgrupp. Vi måste modellera genom att själva vara läsande förebilder av den litteratur som intresserar ungdomarna. Vi måste också se till att tydliggöra vårt intresse och vår kunskap – för att vinna förtroende och för att få engagemang tillbaka från ungdomarna. Först då skulle vi kunna börja arbeta med kärnan i det litteraturfrämjande arbetet.

I den läsfrämjandeplan vi nu tagit fram kan kärnan sammanfattas i två huvudpunkter:

• Att synliggöra litteratur och litterära upphovspersoner.
• Att sprida information som stärker och gynnar litteraturen som konstform.

För att skapa en ryggrad och röd tråd i arbetet utgick Nordmalings bibliotek från Kulturrådets definition av läsfrämjande:

• Gör läsare av läskunniga.
• Öppna vägar till litteraturen för den som inte läser.
• Öka tillgången till en mångfald av litteratur på olika språk och i olika format för läsare i alla åldrar.
• Ge fler möjlighet till en konstnärlig upplevelse genom litteratur.
• Ta bort hinder för läsning, bredda en repertoar och stärk läsarens självtillit och läsaridentitet.

Vi använder oss också av forskaren Sten Furhammars länkkategorier. (“Varför läser du?”, SKRIN-projektet, Stockholm: Carlsson 1997. Begreppen förekommer även i Berntsen, Dorthe & Larsen, Sten Folke, “Læsningens former”, SKRIN-projektet Aalborg: Forlaget Biblioteksarbejde og forfatterne, 1993.) Furhammar delar upp läsningen i fyra hierarkiska kategorier som läsaren rör sig mellan. För att öka intresset för läsning måste biblioteket skapa förutsättningar för att läsaren ska kunna röra sig mellan dessa fyra huvudkategorier:

• Den personliga upplevelseläsningen som innebär att läsaren gör kopplingar mellan texten och egna erfarenheter.
• Den opersonliga upplevelseläsningen som är inriktad på underhållning och förströelse, där kopplingar mellan texten och egna erfarenheter är ovanliga.
• Den personliga instrumentella läsningen som har en terapeutisk effekt i form av exempelvis tröst eller existentiell självreflektion.
• Den opersonliga instrumentella läsningen som syftar till att få kunskaper som direkt kan översättas till andra sammanhang.

I vår läsfrämjandeplan är tanken om progression vägledande. Vi ser läsning som en trappa där man behöver utgå från litteratur som lockar till läsning, för att sedan erbjuda litteratur som kan få läsaren att utmanas och växa i sin läsning: läsaren behöver någonting att sträva efter. Även kvalitetsbegreppet, särskilt när det gäller serier och manga, har varit viktigt för oss. Högst upp på vår lästrappstege har vi arbetet med ”Garanterat bra böcker” som vår bibliotekarie Helena Andersson fått i uppdrag att arbeta särskilt mycket med. Jenny Kennestad, som arbetar extra hos oss, har i uppdrag att sprida ”Garanterat bra böcker” till våra bokcirklar.

Då Nordmalings bibliotek bland annat ser läsning och bildning som viktiga verktyg för välbefinnande och kreativt skapande ser vi det också som ett av våra uppdrag att hjälpa läsaren att nå fram till dessa mål på ett kreativt och lustfyllt sätt. För att repetera det som redan sagts en gång tidigare i denna text: Vi kunde se att ett aktivt arbete med fullt fokus på ungdomarnas intressen och behov gav ett läsfrämjande resultat: plötsligt blev det också fullt på bokklubbarna.

Ungdomarna engagerar sig

När vi börjat arbeta utifrån vår strategi, som alltså innebar att vi visade ett genuint intresse, besatt kunskaper och visade att vi levde som vi lärde, tog det inte lång tid innan ungdomarna utbildade oss i Booktok och därigenom guidade oss både till de ställen där de tar till sig information om litteratur och till den litteratur som var viktig och relevant för dem. Ungdomarnas engagemang ledde till en ny analysfas, med stöd i vår framtagna läsfrämjandeplan. Det ledde till insikten att vi var tvungna att skapa mer utrymme för att följa trender. Vi behövde helt enkelt ”skugga” våra ungdomars litteraturintressen.

”Booktok-hyllan ska upp och hinner vi inte med det så stänger vi biblioteket en vecka!” Det kanske inte sades så strängt som det låter i text, men alla medarbetare såg till att skapa förutsättningar för tid till inköp, omvärldsbevakning och för att göra allt praktiskt som det innebär. Detta var prioriteringar som måste tas på allvar.

Just Booktok-hyllan har fått stå som modell för hur vi jobbar tillsammans med ungdomarna. Btj-listan är ett av många verktyg för att omvärldsbevaka, men den får inte överanvändas.

Förutom läsveckan kan man alltså säga att vi arbetat i fyra huvudsakliga steg för att omdana vårt sätt att arbeta med omvärldsbevakning och hur vi lägger grunden för de inköp som senare ska göras:

Steg 1: Vi har diskuterat Btj-listan och hur man använder den som verktyg.

Steg 2: Vi har arbetat aktivt med att vidga insynen i och kunskapen om ungdomslitteratur och vad som är relevant och intressant för ungdomarna i detta nu.

Steg 3: Vi satte oss bättre in i och förhöll oss därmed mer aktivt till det vidgade textbegreppet och till multimodala texter. I detta ingick därför också att undersöka områden där man som privatperson kanske inte känner ett brinnande intresse, till exempel spel och Booktok.

Steg 4: Vi närmade oss ungdomarna för att aktivt ta reda på vad de är intresserade av. I början genom att gå ut i klassrummen för att ta reda på vad de läste och vilka filmer och serier de tittade på och följde. Samtidigt passade vi på att bygga relationer för att de senare skulle våga komma till biblioteket. Vi såg (och ser fortfarande) också till att arrangera lockande arrangemang som skapade nyfikenhet. Det har inneburit att vi vid ett tillfälle till och med bjudit på larver under ett arrangemang!

Nu sköter ungdomarna nästan jobbet åt oss. Vi får överväldigande många inköpsförslag. Samtidigt som kvalitetstänkandet är viktigt för oss, så gör vi allt vi kan för att läsa deras inköpsförslag. Själv läser jag, utöver allt annat, en Booktok-bok i månaden.

När det gäller relationen till barn och unga är vår vuxenbibliotekarie Karin Engman vår stora förebild! Hon låter de vuxna knacka på för att komma in och tala med henne och tipsa om böcker på hennes kontor. På samma sätt borde vi arbeta med barn och unga.

Ett talande exempel på engagerad personal som lyckats ”skugga” och ringa in våra ungas läsintresse är också vår kollega Anna Lindberg, som egentligen nu mest arbetar med småbarn och kulturbokningar. Hon har tagit sig tid att se över våra tidskriftsutlån med fokus på ungdomar och med ett ramaskri konstaterat att det måste vara tjänstefel att inte ha Kalle Anka på biblioteket. Utan att i skrivande stund ha detaljerad inblick i siffrorna anar vi redan nu att vår seriehylla kommer att framstå som den statistiskt mest lyckade satsningen, för vi ser aldrig röken av tidningarna i vårt serietek. Däremot ser vi såväl barn och ungdomar som äldre som glada går mot utlåningsautomaterna med en tidning i handen. Observationen kan också ses som en förlängning på de insikter vi fått i fråga om intresset för manga och där vi kan uppvisa hög utlåningsstatistik.

Vi måste alltså ha ett genuint intresse för våra låntagare och för vad våra låntagare läser. Vi måste bedriva ett strategiskt arbete för att omvärldsbevaka. Och vi måste vara bra på att erbjuda det som efterfrågas. Det är viktigt att sätta upp tydliga mål som alla är engagerade i och sedan våga prioritera.

Så vad krävs av de biblioteksanställda för att lyckas?

Att nå ungdomar och öka intresset för läsning är å ena sidan nästan en gordisk knut, å andra sidan ett ganska komplext problem som är kopplat till en mängd frågeställningar på just bibliotek – men som går att lösa. Resurser, tradition och arbetssätt är viktiga faktorer. Men inte minst genom att göra ett gediget självrannsakningsarbete i gruppen och ställa sig frågor som: Var brister det i vår insats? Hur kan vi göra annorlunda? Hur kan vi omprioritera? går det att hitta konstruktiva vägar framåt.

En formel som säkert de flesta känner igen är tydliga målsättningar, engagemang och prioriteringar. Så hur har det sett ut på biblioteket i Nordmaling under den här omvandlingsperioden? Vad har varit viktigt för att vi skulle kunna göra den här resan? Låt oss sammanfatta och repetera:

• För det första var det viktigt att få med alla som arbetar på biblioteket på tåget. Alla har varit delaktiga och stöttat varandra.
• De biblioteksanställda för systematiska samtal om kvalitet, hantering och förmedling.
• Alla på biblioteket har jobbat aktivt för att kompetensutveckla sig själva, diskutera läsning och strategier, och jobbat som ett team i detta arbete. Vi har ett systematiskt kunskapsutbyte.
• Vi är delaktiga i debatten både lokalt och regionalt.
• Vi fokuserar på det relationsbyggande arbetet.
• Biblioteket jobbar aktivt för att öka läsförmågan i Nordmaling. Bland annat med inköp av lättläst litteratur och böcker på andra språk.
• Vi uppmuntrar fler att ta del av både facklitteratur och skönlitteratur genom personlig kontakt, skyltning och aktivt läsfrämjande arbete på sociala medier.
• Biblioteket har ett väl utvecklat samarbete med skolan och når barn.
• Vi har tvingats prioritera genom att under en period dra ner på facklitteratur för vuxna. Vi har inte heller skickat ut en enda påminnelseräkning sedan 2017.
• Vi har nått ett samförstånd om vad som behöver göras, prioriteras och hur det ska göras. Om vi inte hade varit samstämda så hade det aldrig fungerat.

I dag satsar vi på att öka den totala utlåningen (barn, unga och vuxna) med minst 30 % jämfört med pandemiåret 2020. Då räknar vi cirkulationslån inklusive omlån. Vi kommer sedan att sträva efter en fortsatt stigande kurva. Vi kommer också att använda utlåningen av manga som nyckeltal, då vi under pandemin kunde identifiera en god tillgång till manga som en framgångsfaktor som också fick många ”icke-läsare” att besöka biblioteket. Det senaste tillskottet med en seriehylla har nu trätt fram som en vidareutveckling av vårt fokus på manga och Booktok-hyllan, och kan ses som ett exempel på de ungas delaktighet och vår strävan att erbjuda det som intresserar våra unga läsare. Vår beställning av en prenumeration på Kalle Anka kommer att följas upp och nästa år utvärderar vi utfallet av detta inköp.

Sammanfattning

Personalens engagemang är kanske det finaste exemplet som Nordmalings bibliotek kan stoltsera med. Alla anställda har jobbat hårt och engagerat med det strategiska arbetet, oavsett arbetsroll. I vårt fall har det handlat om att alla enats om att det är viktigt att skapa relationer och att vi gemensamt prioriterat detta framför andra arbetsuppgifter. Alla medarbetare har också övat sig i att tänka ”Vad kul att hen skapar relationer!” när någon står och pratar med låntagare i stället för att fokusera på praktiska arbetsuppgifter.

För oss blev det viktigt att lära känna våra låntagare, i det här fallet de unga. Vi förstod att vägen till låntagarna gick via goda relationer och ungdomars ökade deltagande. Ökade kunskaper, ett ökat intresse och ett ökat engagemang bland personalen om den litteratur som var relevant och intressant för ungdomsgruppen var bärande och vi förstod att vi var tvungna att göra prioriteringar i verksamheten för att nå dit. Att vi trycker på att våra insatser har betydelse kommer även att synas mer i arbetet med analys, utvärdering och planering framöver. Där kommer vi att fokusera mer på att mäta och utvärdera våra egna insatser än vi gjort tidigare.

Vi identifierade möjliga synergieffekter med att arbeta med en kombination av läsning utifrån en lästrappa och att fokusera på en progression som gick från efterfrågad litteratur – litteratur som intresserar läsaren – till kvalitetslitteratur. Detta arbetssätt bör få positiva effekter för alla läsare, inte bara för barn och unga. Under 2022 såg vi en ökning av utlån av serier, manga och alla kategorier som vi jobbat med. Värt att nämna är att ”Garanterat bra böcker” hamnade på nummer 26 av våra mest utlånade kategorier. Det bör ses som en god position för kategorin då den innehåller smal litteratur och tävlar med mer kommersiella kategorier, till exempel fantasy som hamnade längre ner på listan än ”Garanterat bra böcker”.

Läsfrämjandeplanen blev det skelett som gav oss stadga i vårt arbete, men det var samtidigt viktigt att vi grundade våra skrivningar i läsfrämjandeplanen på vår direkta och erhållna kunskap om barn och ungas litterära intressen och behov i vår kommun. Det var viktigt att få vår filosofi på pränt och att i detta också kunna bli transparenta med hur vi arbetar med läsfrämjande arbete. Detta har i sin tur gjort att vi ställer lite högre krav på oss själva när det gäller relationsskapande arbete, personligt engagemang, omvärldsbevakning och inköp. Litteraturförmedling betyder inte riktigt samma sak för oss nu när vi har en läsfrämjandeplan som det gjorde innan vi hade det. Nu upplever vi att vi är mer involverade i något större. Nu står vi i en litteraturdialog med våra låntagare.

(Mer om sjunkande utlåningssiffror kan du bland annat läsa om i Kungliga bibliotekets biblioteksstatistik 2022.)