Västerbotten bjuder på regional biblioteksutveckling i podcastform

Vi får i årets första avsnitt lära oss att poddens tillkomst hade att göra med att det köptes in pocastutrustning för Prosumentbibblan, ett utlåningsbart kit med teknik och medieproduktionsutrustning. På grund av rådande pandemiläget har istället verktyget Zencastr använts, ett verktyg som av Johan och Jenny beskrivs som en avskalad och enkel plattform. De beskriver i podden att de “kastat sig ut och börjat testa” och att de tagit hjälp av av tutorials och guider på Youtube. För publicering har de nyttjat poddplattformen Anchor som beskrivs som ett enkelt verktyg som gör sitt jobb: att podden finns tillgänglig där poddar bör finnas tillgängliga. 

Jag passade på att ta ett kort samtal med Jenny angående podden, dess tillkomst och deras framtidsplaner!

Tack för en trevlig och givande podd, ni har också båda väldigt bra radioröster! Hur ser processen ut när ni väljer innehåll och tematik för avsnitten?

Hej, tack ska du ha, Ola! Och tack själv – du har ju själv varit gäst i podden och pratat om Digiteket. Ett av våra mest lyssnade avsnitt, faktiskt. Kanske ett tecken på att Digiteket som plattform är till för många…?

När vi väljer teman för podden tar vi dels hänsyn till vad som händer i vårt län och i vårt land inom områden som kan komma att beröra vår målgrupp, nämligen folkbiblioteken. Men också hur mycket tid vi själva har. Vi har haft ganska olika karaktär på avsnitten – några har tagit lång tid att både för- och efterarbeta, medan andra spelats in lite mer på volley, så att säga. Vi gör en utgivningsplan, helt enkelt, som synkar mot aktuella händelser och vårt uppdrag, samt vår arbetstid.

Till exempel så gjorde vi tre temaavsnitt i slutet av förra året. Ett tema hette “Digitalt först – användaren i fokus”eftersom kompetenslyftet var på väg att avslutas. Det var ett sätt för oss att sammanfatta det projektet. Och Digiteket-avsnittet var ett av dem.

Ni har också inspirerat till att folkbibliotek har börjat podda? 

Det är faktiskt superkul att det verkar ha blivit så. När man som vi jobbar med utvecklingsfrågor är det inte alltid lätt att se ett resultat av sitt arbete, som i det här fallet handlar det alltså om att folkbibliotek sätter igång att podda. Men vi har sett en febril verksamhet i anslutning till att vår Prosumentbibbla rest runt i Västerbotten. I den finns nämligen ett komplett kit för att göra en egen podd, och så får man med en enkel lathund för att snabbt komma igång. Flera kommuner har jobbat med podd på olika sätt, till exempel  i Dorotea och Nordmaling. På Umeå stadsbibliotek har man till och med gjort en egen studio som allmänheten kan låna. Norsjö bibliotek var snabbast på bollen med sin boktipspodd.

Vi har också haft några möten med folkbibliotek och regionbibliotek för att berätta hur vi lagt upp vårt arbete med podden. Det har gett oss mycket tillbaka, för när andra tänker på och frågar om  det vi jobbar med så hjälper det till att utveckla vårt eget uppdrag.

Det är uppfriskande att höra om processen och “prova-på”-attityden som verkar ha präglat ert arbete. Vilka har varit de svåraste (tekniska) hindren att övervinna? Vad hade varit bra för er att veta innan ni drog igång projektet? Vilka erfarenheter skulle ni vilja skicka med er till andra som vill börja podda? 

Vi satte oss ner väldigt tidigt och började koka ihop någon slags “avsiktsförklaring” med att göra en podd på regional nivå. Regionbiblioteken i Sverige har ju ett utvecklings- och fortbildningsuppdrag, och det uppdraget går att göra på en mängd olika sätt. Vi tycker att det är effektivt att peppa i form av ”om vi kan, så kan ju ni”. Och med tillägget ”vi lär oss det tillsammans” blir det ännu mer effektivt.

Att tänka på innan man kör igång i skarpt läge skulle nog först bli att sätta sig ner och hitta en grundstruktur i arbetet. Att ställa frågor till sig själv som producent:  vad vill vi uppnå med arbetet? Vilka ska höras i podden? Vilka ska lyssna? Och att därefter hitta ett arbetssätt. Det tar både tid och energi att lära sig nya verktyg, till exempel att redigera ljud. Och då behövs en ansvarsfördelning och en förståelse (kanske svårast för en själv, särskilt när man blir ivrig). Det är viktigt att alla som jobbar med podden är synkade vad gäller ambitionsnivå. Det är trots allt en podd som produceras parallellt med alla andra arbetsuppgifter. Var lägger man sitt eget “good enough”?

Vi valde också att inför varje avsnitt arbeta med delade dokument. Det gör vi både för oss själva men också för våra gästers skull. Det blir ett sätt att få inblick i ett avsnitts karaktär och ett sätt att dela med sig av det man vill prata om med alla andra som är med. Vi upplever att stämningen vid själva inspelningen blir tryggare när gästerna har haft en chans att förbereda sig ordentligt. Dessutom blir de också  nöjdare med resultatet. Det är viktigt, tycker vi, att deltagarna får chans att vara en del av våra storyboards, eller “grovmanus” som vi kallar dem, i förväg,.

Vi har såklart stött på problem av olika karaktär under den här tiden. Det största har ändå varit att vi har gjort ytterst få inspelningar “live” – det är ju distans som gäller under pandemin, också när vi spelar in podd. Därför har vi försökt oss på lite olika sätt att ändå maximera sånt som går att förbättra, ljudkvalitet, att samtalet ska flyta. Vi har testat olika verktyg och just nu gör vi våra inspelningar i vanliga Zoom-möten. Det mötesverktyget erbjuder separata ljudspår för alla deltagare i ett möte. Det är riktigt viktigt. 

En annan utmaning har varit att på alla sätt försöka se till att också gäster använder hörlurar med mikrofon. Även om mikrofonlöst funkar på ett vanligt möte, så är ljudbilden i podden en helt annan. Upplevelsen hos lyssnarna blir så mycket angenämare om vi anstränger oss och gör ett bra ljud. Men vi har också, som man kan höra i vårt första avsnitt för i år, Tillbakablick och framåtspaning, satt upp lite utmaningar för oss själva. Vi får se hur vi klarar dem!

Podden är ju ett prima exempel på delakultur, men hur kan man egentligen göra för att få bibliotekarier att vara lite mindre ”försiktiga i sin excellens”? (vilket var ett suveränt citat)

Det är en väldigt bra fråga! Jag gissar att ni också klurat en del på den hos er på Digiteket.

Jag gillar också det citatet, och det var en av våra bibliotekschefer som sa det i just Digiteket-avsnittet, nämligen Mikke Ejrevi i Skellefteå. Vi tror att i det här fallet, det vill säga att delta – och dela – i en podd är lättare än att ställa sig rakt upp och ner och presentera en metod, ett projekt eller en bra idé. Vi tror också att podden som format genererar ett annat slags samtal än i möten där vi sitter och ser på varandra. På ett sätt kommer vi närmare den vi lyssnar på eftersom fokus blir på det personen säger. Inte heller kräver deltagandet särskilt mycket förberedelse. Oftast är ju deltagarna inbjudna utifrån det de redan kan.

Om jag skulle ge mig på ett mer uttömmande svar så tror jag förstås att det är bra att sporra folkbiblioteken att anamma delvis nya arbetssätt samt att dela med sig av sina försök – oavsett om det går bra eller dåligt. Det kan man göra på flera olika sätt, till exempel genom att göra en podd trots att man saknar  sponsorer, mixerbord och ljudtekniker.

I grunden finns också en föreställning om att bibliotekarieyrket är viktigt i samhället, och alla som jobbar i folkbiblioteken har ambitionen att göra ett bra jobb. I verksamheten ska man spegla sina målgruppers behov – och när vi kikar på hur svenska folket generellt lyssnar på poddar, så ser vi att nästan 70 procent gör just det. Det var till och med det största lyssningsmediet,  som dessutom ökade mest under förra året (Svenskarna och internet). Så varför inte göra biblioteksuppdraget i ett nytt format?

Ledningen är jätteviktig i det här arbetet. När det är tajt om tid behöver chefen hjälpa till att prioritera. Samtidigt förväntar sig chefen verksamhetsutveckling... Då behöver personalen stöd och inspiration. Och det kan komma från kollegor på andra ställen i landet eller från helt andra  sammanhang. De regionala bibliotekens roll blir då att samla och lyfta exempel, och ibland att motivera och förklara dem utifrån givna uppdrag. Och detta i kombination med en mer omfattande omvärldsbevakning tänker jag skulle lyfta folkbiblioteken generellt.

Oj, nu blev det lite resonerande på slutet, och min egen högst personliga reflektion. Det finns ju andra bra tillvägagångssätt också, men de jag nämner ovan är sådant som vi i vår regionala biblioteksverksamhet burit med oss ett tag. Så för att återgå till podden vill både jag och Johan ur djupet av våra hjärtan avslutningsvis uppmana varenda kotte som är sugen på att sätta igång att podda: gör det! Det är otroligt roligt, och lättare än man tror!

Varför inte ta och lyssna på avsnittet om Digiteket eller botanisera bland de andra!

Lyssna på Regional Bibliotekstrategi via Anchor

Puffbild: foto av Garnisonsmuseet Skaraborg, licensierad enligt Creative Commons BY-NC 4.0