Under Vietnamkriget förbereddes amerikanska soldater mentalt inför risken att bli hjärntvättade om de skulle bli tillfångatagna. Tanken var att förekomma propagandan och bygga upp motståndskraft genom att utsätta soldaterna för metoderna i förväg. Samma tankesätt ligger bakom prebunkning — genom att träna på metoder och tekniker som de som sprider des- och missinformation på nätet använder vaccinerar man sig mot att bli lurad.

Förmodligen är du medveten om att du blir känslomässigt påverkad när du stöter på rubriker av klickbetestyp:

HÄR RUSAR BJÖRNEN RAKT IN I RYSKT KÖPCENTRUM

Hysteri bland personalen! Se när den panikslagna besten hamnar helt fel!

Eller kanske sådana med ett direkt tilltal, och som dessutom erbjuder en utmaning för dig:

Orddelen i högskoleprovet: Hur många ord kan du?

Testa dig själv här. Hur bra skulle du klara orddelen?

Vi vet innerst inne att formuleringarna är typiska så kallade klickbeten, men det är ändå svårt att stå emot. Jag vet iallafall att jag vill se hur det går för björnen i köpcentret och testa om jag kan briljera med min ordkunskap. Vi har alla sett den här typen av rubriker och vi vet att de utformas så för att få oss att klicka på dem genom att trigga vår nyfikenhet. 

Grundtanken med så kallad prebunkning är att vi blir vaccinerade mot denna påverkansteknik om vi matas med den här typen av lockande rubriker ofta och länge. När vi vaccinerar oss mot till exempel influensa så innehåller det vaccinet en liten del försvagat influensavirus som gör att kroppen börjar försvara sig och skapa de antikroppar och celler som sen skyddar kroppen vid kontakt med det “riktiga” viruset.  Prebunkning går ut på att vi på samma sätt  försöker stärka vår motståndskraft genom att i små doser utsätta oss för de metoder och tekniker som de som försöker lura oss använder. 

Termen prebunking kommer ur debunking, det vill säga att granska och avslöja olika typer av falska fenomen och påståenden. Förledet pre pekar på att “granskningen” sker innan man har utsatts för det falska eller felaktiga. Det är svårt att hitta en bra svensk term för fenomenet och vi har valt att använda prebunkning även här.

Thomas Nygren sammanfattar prebunkning i artikeln Bildning och utbildning emot desinformation på Digiteket: 

“Det kan handla om att känna till olika strategier för att manipulera människor på nätet. […] En liten dos av det onda kan göra oss bättre på att hantera detta – vilket kallas prebunkning. Att få leka lite med olika former av desinformation kan ge en förbättrad motståndskraft mot just detta.” 

Termer och begrepp

När det gäller falsk information brukar vi försöka skilja på desinformation, som är falsk information som sprids medvetet för att lura och bedra, och missinformation, som även det är felaktig information men där avsändaren är omedveten om falskheten och sprider vidare i god tro. I denna artikel används falsk information som paraplybegrepp för båda typerna.

Forskarna Jon Roozenbeek och Sander van der Linden har i en ny kunskapsöversikt, Inoculation Theory and Misinformation, sammanställt vilka konsekvenser falsk information har på världen, hur man definierar denna och hur man kan bygga upp psykologisk motståndskraft genom den här typen av vaccinering. I dessa kontexter används ofta begreppet inokulering. Termen inokulering har sitt ursprung i Vietnamkriget; i den amerikanska armén var man orolig för att soldaterna skulle påverkas av psykologisk krigföring och en “vaccinering” mot hjärntvätt utvecklades.

Vad skiljer prebunkning från faktagranskning

En prebunkning sker före och en faktagranskning sker efter att ett felaktigt påstående har spridits. Källkritikbyrån, tidigare Viralgranskaren, har genomfört en mängd faktagranskningar där de också pedagogiskt går igenom falska påståendens olika beståndsdelar.

Roozenbeek och van der Linden sammanfattar att faktagranskandet av ett påstående i efterhand är bra. Detta är något som en uppsjö av faktagranskningsorganisationer sysslar med. Men deras rättelser och granskningar har sällan  lika stor spridning som de ursprungliga felaktigheterna. Skadan är då redan skedd. Det finns också studier som visar att även om man ser själva faktagranskningen fortsätter man att tro på det ursprungliga och felaktiga budskapet. Att upprepade gånger bli utsatt för falsk information gör också att man vänjer sig vid det och blir mer mottaglig för den typen av budskap. Det finns också studier som visar att människor reagerar negativt på att bli rättade av faktagranskningar. Man uppskattar inte att bli uppmärksammad på att man har haft fel. 

Vad är egentligen problemet med att bli lurad?

I spåren av Covid-19 har det blivit tydligt att spridningen av falsk information har blivit ett stort problem. I vissa länder och regioner är vaccinationsgraden väldigt låg på grund av att det spridits en uppsjö av falsk information om viruset. På Facebook och i andra sociala medier finns det en mängd människor som propagerar för vaccinets farlighet. 

Falsk, felaktig och vilseledande information är också väldigt vanligt förekommande när det handlar om ödesfrågor som klimatet, och ligger även bakom en ökad radikalisering och polarisering i samhället. Det kan också vara värt att vara extra vaksam kring dessa frågor inför det kommande valet där vi kan utgå från att diverse olika typer av informationspåverkan kommer att ske. I samband med det oroliga säkerhetsläget kring Ryssland och Ukraina i januari 2022 diskuterades det till exempel om barn- och unga utsattes för påverkansoperationer på nätet.   

Vad har prebunkning med bibliotek att göra?

Många bibliotek uttrycker en vilja att jobba med MIK och källkritik i sina lokala biblioteksplaner. Att vara medveten om att det finns evidensbaserade verktyg för att bygga upp motståndskraft mot falsk information är då viktigt. Kanske finns det möjligheter för biblioteken att arbeta med den här typen av metoder med sina besökare? Tanken på att stärka motståndskraften i förväg är för många ett nytt tankesätt. Av tradition har mycket av det källkritiska arbetet byggt på att lära ut tumregler och arbetsflöde för att tolka påståenden och källor i efterhand: Vad står det på om-sidan? Vem står bakom budskapet? Problemen med dessa metoder har Digiteket skrivit om tidigare.  

Teorin bakom prebunkning bygger på det motsatta: genom att i förväg utsätta oss för det som lurar oss kommer vi dra öronen åt oss när vi stöter på metoderna i praktiken. 

För att prebunkning och dess förebyggande vaccinering mot felaktig och falsk information ska fungera måste man tränas på material som är av samma typ, eller åtminstone av samma karaktär, som det som man sedan kommer att stöta på “i det vilda”. Här kan en viss problematik uppstå för biblioteken kring huruvida de uppfattas som neutrala samhällsaktörer. 

Det är en svår balansgång för biblioteken att arbeta med den här typen av frågor så att deras roll som neutral samhällsaktör, som åtnjuter stor tillit och förtroende hos allmänheten, inte påverkas. 

Utmaning: neutralitet och fri åsiktsbildning

Biblioteken ska verka för en fri åsiktsbildning och låta många röster komma till tals. Det innebär att det kan vara svårt att lyfta fram exempel från verkligheten, då det kan tolkas som att biblioteken via sitt urval tar politisk ställning i sakfrågor. Digiteket har skrivit om detta i artikeln Är MIK-arbete förenligt med bibliotekets uppdrag att främja fri åsiktsbildning? 

Även exempel som kan upplevas som helt okontroversiella kan av illasinnade aktörer framställas som bevis på de “politiserade” biblioteken. De kan användas som slagträn i debatter där biblioteken tar tydlig ställning i frågor som rör bland annat människors lika värde, hbtqi+-rättigheter eller klimatkrisen. När Biblioteken i Malmö blev hbtq+-certifierade drog det igång hårda diskussioner på sociala medier. Det kan vara viktigt att fundera på vilken typ av exempel man använder, huruvida de kan upplevas som kontroversiella, och om de är “bra” med tanke på bibliotekens uppdrag att stödja den fria åsiktsbildningen samtidigt som de ligger i linje med bibliotekens demokratiuppdrag. Det är också bra att vara förberedd på eventuell kritik som kan uppstå. 

Utmaning: den ena handen vet inte vad den andra gör

En annan intressant aspekt av detta är att det inte är helt ovanligt att biblioteken innehåller böcker som på olika sätt är fulla av desinformation: från Dänikens utomjordingar till mer problematisk klimatdesinformation eller pseudovetenskapliga verk som innehåller overksamma och kanske farliga hälsoråd vid allvarliga åkommor. Biblioteken kan då hamna i den märkliga situationen att de i sin folkbildande verksamhet kring källkritik använder exempel som samtidigt sprids som sanningar i böcker tillgängliga att låna på plats. En inte helt enkel situation. 

Kan verkligen biblioteken vara trovärdiga och allsidiga informationsförmedlare, då bibliotekarier hjälper medborgarna att navigera bland informationen och källorna, samtidigt som de i den fria åsiktsbildningens namn tillhandahåller en mängd desinformation i sina bestånd? Rollen som trovärdig informationsförmedlare lyfts till exempel fram i en rapport av Svensk biblioteksförening. 

Utmaning: upphovsrätt

I USA, som kan sägas vara ursprungsland för den här typen av pedagogiska metoder, finns det ett undantag i upphovsrättslagstiftningen som kallas för “fair use”, som tillåter användning av till exempel skärmdumpar av falsk information i utbildningssyfte och dylikt. I Sverige finns inte den här typen av undantag och det är svårt att använda exempel från verkligheten utan att bryta mot svensk upphovsrättslag. Om detta kan du läsa mer här.

Utmaning: omvärldsbevakning och kompetens

Att hålla sig ajour och omvärldsbevaka förutsätter möjligheter att prioritera den typen av arbetsuppgifter. Det krävs såväl tid som resurser och kompetens för att hålla koll på aktuella typer av desinformation, för att kunna lyfta fram relevanta exempel och eventuellt anpassa dem till en viss målgrupp. 

Utmaning: kanaler och mötesplatser

För att biblioteken ska kunna använda prebunkning i sitt utåtriktade pedagogiska arbete krävs det att de träffar sin publik, antingen digitalt eller analogt på plats i biblioteksrummet. Hur når man dem man vill nå och hur lockar man dem till lärotillfällen? Kan man åka snålskjuts på andra typer av aktiviteter som lockar folk till biblioteken? Kan man kanske kombinera litteratursamtal, datorhjälp eller släktforskningsworkshops med prebunkninggenomgångar? Kan man nyttja sina sociala medier, eller andra digitala kanaler, för att nå medborgarna? Finns det något sätt att nå de som sällan eller aldrig besöker biblioteken så att man kan sprida kunskapen bortom de “redan frälsta”? 

Prebunkning på Digiteket

Thomas Nygren har i artikeln Bildning och utbildning emot desinformation sammanställt kunskapsläget och ger tips på verktyg och metoder som kan användas för att stärka ens motståndskraft mot des- och missinformation.

I en kommande översatt artikeln från den välrenommerade organisationen First Draft sammanställs ett antal tips på hur man kan jobba evidensbaserat med prebunking: Vad bör man tänka på när man använder metoden i sin pedagogiska verksamhet?

John Cook ligger bland annat bakom spelet Cranky Uncle, i kommande svensk översättning  kallad ”Surgubben”,  och sidan Skeptical Science. Här tränas man i klimat- och vetenskapsförnekarnas retorik och metoder för att i prebunkninganda utsättas för dem i förväg. I denna kommande artikel presenteras en taxonomi över de olika typer av påverkanstekniker som används för att luras.