Gå direkt till innehållet
Collage av barn som sitter på och befinner sig bland gigantiska böcker. På huvudet balanserar de en hög med normalstora böcker. Skär bakgrund.
Collage av Rebecca Risén, CCBY 4.0

Podd: Hur kan bibliotekschefer främja lärande om läsfrämjande och litteraturförmedling?

I det här poddavsnittet möter vi Cecilia Gärdén som samtalar med Julia Pennlert om delat lärande på bibliotek och mer specifikt om hur chefer kan stödja bibliotekspersonalens kompetensutveckling inom läsfrämjande och litteraturförmedling.

Det här poddsamtalet ingår i kursen Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek som riktar sig till bibliotekschefer. Innehållet i podden är intressant för dig som vill utveckla dina kunskaper kring strategiska perspektiv på läsfrämjande verksamhet, med fokus på barns och ungas läsning och kollegialt lärande. Du behöver inte ha gått kursen för att ta del av poddsamtalen. Lyssna gärna på ett eller flera samtal och diskutera innehållet vidare på din arbetsplats! Detta poddavsnitt är den tredje delen av nio i serien som publiceras på Digiteket.

Kursen

Kursen ”Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek” genomförs av Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås under hösten 2023 och våren 2024, i samarbete med övriga lärosäten med biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning. Kursen är en del av Kulturrådets regeringsuppdrag Läsfrämjandelyft för folkbibliotek 2021-2023

Digiteket
Strategiskt läsfrämjande 5(9): Hur kan bibliotekschefer främja lärande om läsfrämjande och litteraturförmedling?
Loading
/
Julia Hej och välkomna till den här podden! Jag heter Julia Pennlert. I det här samtalet ska vi tala om delat lärande på bibliotek och mer specifikt om hur chefer kan stödja bibliotekspersonalens kompetensutveckling inom läsfrämjande och litteraturförmedling. Med mig finns Cecilia Gärdén som arbetar på Kulturrådet, och är innehållskoordinator i läsfrämjandelyftet. Du har också skrivit om att leda lärande på bibliotek. Hej Cecilia!

Cecilia Hej Julia!

Julia Som en del i projektet ”Läsfrämjandelyft för folkbibliotek har Kulturrådet tagit fram en Vägledning för kollegialt lärande som finns på Digiteket. Kan du berätta lite om läsfrämjandelyftet och varför har ni tagit fram en vägledning?

Cecilia I december 2020 gav regeringen Kulturrådet uppdraget att genomföra en satsning på ett läsfrämjandelyft för folkbibliotekspersonal. Satsningen skulle bidra till kompetensutveckling inom litteraturförmedling och läsfrämjande med ett särskilt fokus på barns och ungas läsning. Det är ett treårigt projekt som bland annat syftar till att med syfte att stärka bibliotekens chefer och medarbetare i att arbeta strategiskt med det läsfrämjande uppdraget. Att sätta fokus på lärande ser vi som en viktig pusselbit i ett sådant strategiskt arbete.

Bakgrunden till vägledningen är att vi vet, både genom forskning och beprövad erfarenhet, genom många utvecklingsprojekt på nationell, regional och lokal nivå att kompetensutveckling och att omsätta kunskaper i praktiken kräver ett aktivt handlande. Det kommer inte av sig själv utan kräver någonting av oss.

Lärande i arbetslivet, till exempel på ett folkbibliotek, består självklart av många delar, men i det här sammanhanget vill jag lyfta två lite särskilt. Det ena är kunskapsutveckling, som handlar om att utforska nya möjligheter och kunskaper, och det andra är kunskapsanvändning, som handlar om att utnyttja, återkoppla och implementera kunskaper.

Julia Vi tar kunskapsutveckling först. Vad är det?

Cecilia Om vi börjar med kunskapsutveckling så innebär det bland annat att det behöver finnas god tillgång till olika slags information och kunskap. Kunskap kan ju se ut på många olika sätt, det vet vi. Det kan handla om praktisk och teoretisk kunskap, vardagskunskap och systematiserad kunskap, praktikbaserad och forskningsbaserad kunskap eller tyst och explicit kunskap. Men hur den än ser ut så behöver kunskapen finnas tillgänglig och åtkomlig för oss.

Texter och inspelningar om läsfrämjande och litteraturförmedling finns det gott om, det vet nog de flesta som lyssnar på den här podden. Jag vill gärna lyfta fram Digiteket i det här sammanhanget. Där finns olika material om språkutveckling och läsförmåga, om läslust och lässtimulans och om litteratur och litteraturförmedling som kopplar till folkbibliotekens arbete. Det finns forskningsbaserade texter, exempel från olika biblioteksverksamheter runt om i landet, guider och en massa annat att läsa, lyssna på eller att se. Innehållet ska förhoppningsvis vara relevant, flexibelt och lättillgängligt. De flesta som arbetar på bibliotek kan nog sägas ha djup kunskap om informationssökning och att strukturera information, det är ju del av det dagliga arbetet för många.

Julia Den andra delen, kunskapsanvändning. Vad menas med det?

Cecilia Kunskapsanvändning, är kanske lite mer utmanande. När någon som arbetar på ett folkbibliotek deltar i kompetensutveckling och fortbildning kan vi tänka att de kunskaper som deltagarna skapar visserligen har ett stort värde i sig, men i de allra flesta fall deltar yrkesverksamma i fortbildning för att de vill höja sin kompetens inom någon del av sitt arbete. Kanske fördjupa sin kunskap eller öka kvalitet inom sagostunder, shared reading, hembesök eller bokcirklar. Tanken är ofta att vi efter fortbildningen ska agera annorlunda och att något på biblioteket ska förändras i och med att vi har deltagit i en kurs, nätverksträff eller konferens.

Julia Men så blir det alltså inte alltid, eller?

Cecilia Ofta är vi inspirerade och har fått med oss massor av tankar om utveckling när vi varit på en konferens, en nätverksträff eller en kurs. Men tillbaka i vardagen visar det sig vara lättare sagt än gjort att omvandla kunskapen och tankarna till verksamhetsutveckling, oavsett om det gäller praktiska biblioteksfrågor eller nya förhållningssätt. Bara för att det finns information och olika källor att vända sig till, så innebär det nödvändigtvis inte att de faktiskt används.      Vi blir helt enkelt väldigt upptagna av att utföra vardagliga uppgifter, att lösa små och stora problem under dagen. Vi hinner kanske inte prata med våra kollegor om allt det intressanta vi hört eller läst så som vi skulle vilja. Kompetensutvecklingen ger kanske effekt på individnivå, men för att det ska leda till lärande både för individen och för biblioteksverksamheten så krävs något mer. Det räcker inte att avsätta tid, det krävs aktivt handlande. Här har alla på biblioteket ett ansvar och chefen självklart en mycket viktig roll.

Julia Kan du utveckla detta lite?

Cecilia Henrik Kock, som var verksam vid Linköpings universitet och bedrev forskning om ledarskap, kompetensutveckling och lärande, skrev i en text som jag ofta kommer tillbaka till att de största verksamhetseffekterna av kompetensutveckling finns hos arbetsplatser med verksamhetsorienterade motiv bakom kompetensutveckling, stödjande lärmiljöer och integrerade lärstrategier. Det betyder strategier som fokuserar på utveckling och förändring av verksamheten snarare än enskilda medarbetare och deras förmågor. Så när en chef satsar på en medarbetares kompetensutveckling behöver kunskapen och kompetenser alltså länkas till verksamheten, exempelvis att något får förändrade arbetsuppgifter eller att något i organisationen förändras.

I en annan text av forskarna Otto Granberg och Jon Ohlsson som jag också ofta kommer tillbaka till, så skriver de också om det här. De skriver att det ofta ger begränsade resultat för den reella kompetensen att enbart skicka en enskild medarbetare på kurs utan att samtidigt försöka påverka, som de uttrycker det, relevanta delar av organisationskulturen.

Det kräver därmed en betydligt större insats av biblioteket, i jämförelse med att så att säga bara skicka en biblioteksmedarbetare på kurs eller konferens och sedan betrakta kompetensfrågan som så att säga avklarad. Det finns en hel del forskningsstöd, och beprövad erfarenhet dessutom, för att kompetensutveckling inte bör ses som något isolerat utan just integreras i biblioteksverksamheten.

Julia Vill du säga något om begreppen kunskap och kompetens? Vad är det som ska utvecklas?

Cecilia Det finns oändligt mycket skrivet om detta och egentligen inga helt samstämmiga definitioner. Vad de betyder, det beror på, blir nog svaret. Alla har nog sin favoritteoretiker som de tycker beskriver begreppen på ett sätt som gör den egna verksamheten mer förståelig. Men en stor del av forskningen inom det här området pekar på kunskap som något socialt och situationsbundet, som något som är i konstant förändring.

Vår syn på kunskap har betydelse för hur vi förhåller oss till vårt arbete. Jag tycker att många skriver väldigt intressant och tankeväckande om det här. Till exempel tar forskarna Philip Runsten och

Andreas Werr tar upp det här med kunskapssyn i sin bok Kunskapsintegration. De beskriver det som att kunskap blir något vi gör, snarare än något vi har
Sedan vill jag ju påpeka att självfallet så sker lärande och kunskapsutveckling hela tiden på bibliotek, vare sig vi uppfattar och benämner det eller inte.

Julia Så hur kan en bibliotekschef främja lärande när det gäller läsfrämjande och litteraturförmedling?

Cecilia Något som ofta framhålls, både i forskning och i andra texter, är vikten av att skapa en kultur av lärande eller en kultur som främjar lärande. Det betyder att lyfta fram lärande, att uppmuntra till olika slags kompetensutveckling, skapa ett klimat av öppenhet och tillit, möjlighet att ta initiativ, acceptans för prövande och misstag, och omprövning av etablerade tankesätt och arbetssätt på biblioteket.

Det blir relevant att prata om både vad vi gör och hur vi gör det. Det handlar inte bara om hur vi arrangerar eller deltar i kompetensutveckling, utan hur vi gör när vi arbetar. Här vet man att vilka slags arbetsuppgifter en medarbetare har spelar roll, till exempel om det finns variation i arbetet och om det finns någon slags autonomi i tolkning och utförande. Det vill säga om det finns ett handlingsutrymme för medarbetarna att faktiskt utveckla arbetssätt och anpassa det läsfrämjande arbetet utifrån målgrupp till exempel, att det inte finns färdiga rutiner för allt utan att arbetet i olika situationer kräver analys och olika metoder.

Givetvis ökar möjligheten att skapa en hållbar modell för lärande på biblioteket om fler medarbetare har och tar ansvar. Bibliotekschefen kan inte vara den enda som driver och leder lärande. Men det är onekligen en ledarskapsuppgift att skapa gynnsamma villkor för lärande i syfte att nå mål och tillämpa bibliotekslagen såklart.

Julia Kan du beskriva lite mer konkret hur bibliotekschefer kan främja en sådan här lärmiljö då?

Cecilia Jag ska försöka ge några exempel. Givetvis kan externa medel från staten eller regionen vara god hjälp på vägen. Men också egna miniprojekt, interna utvecklingsprojekt, är ett sätt att sätta lärande i fokus.

Kollegiala observationer och kollegial handledning kan vara ett annat. Mentorskap, handledning eller coachning beskriver många som givande.

Ett annat exempel är att skapa efterfrågestyrd utbildning och inte bara erbjuda ett fast basutbud av kurser, kan nog vara en god idé. Det innebär ju att man behöver kartlägga kompetens och identifiera kompetensbehov. Det vet vi att många bibliotek har arbetat med inom ramen för just läsfrämjandelyftet. Vad är vi bra på när det gäller läsfrämjande och vad behöver vi bli bättre på?

Något annat en bibliotekschef kan göra är att se hur man utnyttjar befintliga strukturer för lärtillfällen och försöka skapa nya. Alltså: När ses vi? När ses vi alla i personalgruppen? När ses arbetslagen eller teamen? Vad gör vi med den tiden? Utnyttjar vi den på bästa sätt? Ägnar vi oss åt information eller kommunikation? Har vi ett intranät? Vad finns där? Hur kan vi dela med oss på olika sätt till varandra? 

Ett annat exempel är planer. Planer kan synliggöra lärande. Hur ser våra kompetensutvecklingsplaner ut? Har vi bara individuella planer på medarbetarnivå eller finns det planer för teamen och arbetsgrupperna också? Finns det en plan för hela biblioteksorganisationen? Hur hänger planerna ihop? Vilka är baskompetenserna som alla på biblioteket ska kunna när det gäller läsfrämjande och litteraturförmedling och vad är att se som specialistkompetens som kanske några har?

Sedan finns en flora av olika metoder och tillvägagångssätt att arbeta på. Det här är många bibliotek väldigt inarbetade på. Det kan vara tidskriftsklubbar, forskningscirklar, taxonomiutveckling och mycket annat. Vilken metod vi väljer beror på vilka frågor som ska besvaras, vad vi vill uppnå, vilken målgrupp det gäller och hur det lokala sammanhanget ser ut.

Extra viktig kunskap för biblioteksutveckling är ju såklart kunskap om användarna. Det kan vi få genom att ta del av forskning och undersökningar som är gjorda av andra, men också genom att göra egna, lokala undersökningar. I bibliotekarieutbildningen och i de flesta andra utbildningar på högskolenivå ingår metodkunskap om hur man genomför intervjuer, fokusgrupper, enkäter och observationer.

Julia Vi har i ett annat samtal pratat med Ola Pilerot, professor i biblioteks- och informationsvetenskap om detta med forskningsbaserat arbetssätt, men du kanske också vill dela med dig av hur forskning skulle kunna användas konkret på bibliotek? 

Cecilia Visst. Först vill jag säga att lärandet på en arbetsplats förstärks när vi använder både kunskap utifrån, exempelvis från vetenskapliga artiklar, och praktiknära exempel från andra biblioteksverksamheter, och från den egna verksamheten såklart. 

Att använda forskning i praktiken kan innebära många olika saker. Dels kan det handla om att själva forskningsresultaten i sig är värdefull kunskap för många bibliotek, dels om vikten av en kritisk, analytisk blick och ett vetenskapligt förhållningssätt.

Jag är väldigt förtjust i att citera högskolelagen, som bland annat säger att utbildning ska utveckla studenternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att urskilja, formulera och lösa problem och beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Utbildningen ska också utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå och följa kunskapsutvecklingen. Det här borde vara en god grund för fortsatt lärande, tänker jag.
Om biblioteken ska vara relevanta för användarna, och de potentiella användarna, behövs helt enkelt kunskaper och förmågor kopplade till just lärande och kompetensutveckling.  

Biblioteken, liksom många andra verksamheter, kan inte anställa så fort det saknas kompetens. I de allra flesta fall handlar det om att de som arbetar på biblioteket behöver vara intresserade och öppna för att lära nytt och kanske ompröva vad de håller för sant.

Om en bibliotekschef trycker på vikten av att fortsätta att knyta an till forskning och att arbeta utifrån analytiska förhållningssätt så har det betydelse.

Julia Men vet inte alla chefer redan att detta är viktigt?

Cecilia Jo, jag tror att alla bibliotekschefer är medvetna om att deras sätt att tänka kring kunskap och kompetens påverkar sätten att organisera arbetet och hur arbetet utvecklas. Men den medvetenheten är ju inte helt lätt att hålla fast vid i det dagliga, föreställer jag mig. Ett råd kanske kan vara att ta stöd av andra chefer som finns runtomkring för att hjälpa varandra att reflektera eller att fråga den regionala biblioteksverksamheten om stöd när det gäller lärande och kompetensutveckling.

Lärande kan vara arbetsamt, men det ses nog ofta samtidigt som något positivt, något som ger associationer till delaktighet, aktivitet, prövande och kreativitet.

Julia Kollegialt lärande har du nämnt några gånger. Det arbetssättet har ju vissa utmaningar vet jag. Vilka är de?

Cecilia Ja, precis. Det krävs bland annat att arbetssättet har legitimitet i biblioteksorganisationen, att vi kollegor med chefen i spetsen kommer överens om att vi vill arbeta så här tillsammans. Det kräver också att någon kollega har mandat att kalla till och hålla i möten och att samtalsledare vågar ta tag i kritiska frågor, eftersom vi behöver ett utmanande och undersökande förhållningssätt för att utvecklas.

Det här är lättare sagt än gjort, visar det sig i forskning. En avhandling av Frida Grimm vid Umeå universitet om hur lärare arbetar med kollegialt lärande och vad de samtalar om och inte samtalar om, visar att det är ganska svårt att ställa kritiska frågor och att utmana sina kollegor. Bibliotekspraktiken ser visserligen annorlunda ut än skolpraktiken, men det är ändå tänkvärt.
Det är också viktigt att synliggöra de lärdomar vi i gruppen drar under arbetet, att vi dokumenterar och att vi kan dra slutsatser som sedan kan ligga till grund för olika slags beslut. Att vi bygger på någonting tillsammans och inte har känslan av att vi börjar om och börjar om hela tiden.

Julia Kommer du på något mer?

Cecilia Alla medarbetare har olika förkunskaper, erfarenheter och älsklingsfrågor och käpphästar såklart, den är en viktig dimension i kollegialt lärande, både en utmaning och en möjlighet. 
En annan sak med delat lärande inom ett bibliotek är att de som deltar ju måste ha praktisk möjlighet att faktiskt delta. Det är inte en bra idé att ledningen uppmanar till fortbildning och samtal men att bibliotekspersonalen sedan måste ordna ersättare själva för att detta ska komma till stånd, eller att medarbetarna förväntas lägga sin fritid på detta. Vi på Kulturrådet hoppas att bidraget för kompetenshöjande insatser som kommuner och regioner har kunnat söka har möjliggjort mer lärande och att det har bidragit till att lyfta kompetenserna inom läsfrämjande och litteraturförmedling.

Julia Om vi går tillbaka till vägledningen – vilken är tanken med den?

Cecilia Tanken är att vägledningen ska kunna användas som ett stöd i analys, planering, genomförande och uppföljning av kompetenshöjande insatser med fokus på barns och ungas läsning. Det är viktigt att poängtera att den här vägledningen naturligtvis inte är något facit, utan just en vägledning, ett inspirationsmaterial, vars innehåll kan användas på olika sätt beroende på vilka förutsättningar som finns på biblioteket. Den går att anpassa till små och stora kommuner. I vägledningen vill vi framför allt synliggöra att kompetensutveckling och verksamhetsutveckling hänger ihop. 

Det handlar om att växla mellan vardaglig kompetensutveckling i form av kollegiala erfarenhetsutbyten och att använda formell och forskningsbaserad kunskap som grund för handling och beslut. Det handlar om att växla mellan praktiknära biblioteksperspektiv och teoretiska eller forskande perspektiv.

Julia Vill du kort beskriva vägledningen, för den som ännu inte har tagit del av den?

Cecilia Javisst, det kan jag göra. I vägledning har vi arbetat med fem steg. De är identifiera, förbereda, genomföra, omsätta och följa upp. En grundlig beskrivning av de här stegen finns på Digiteket. Där finns också en film där Ann Catrine Eriksson och jag fördjupar perspektiven kring bibliotek och lärande och pratar om delat, lärande med en rad olika exempel.

Julia Vill du avslutningsvis sammanfatta det vi har pratat om? Vad behöver bibliotekschefen göra om hen vill sätta i gång med ett lite mer systematiskt arbete med kompetensutveckling och lärande?

Cecilia Jag ska försöka sammanfatta. Bibliotekschefen behöver ha kunskap om lärmiljöer. Hen behöver också kunna identifiera, synliggöra och skapa arenor för lärande, alltså se var och hur det finns möjligheter för kompetensutveckling på olika sätt. En annan sak är att kunna identifiera och beskriva förändringstryck – varför behöver vi lära oss mer om en viss metod, målgrupp eller samarbetsform på vårt bibliotek? Vad i bibliotekets omvärld har förändrats som vi behöver förhålla oss till? Det är kanske självklart men ändå viktigt att se att kompetensutvecklingsbehoven kopplas till verksamhetens behov.

Jag vill till sist gärna slå ett slag för både forskningsbaserad och erfarenhetsbaserad kunskap när det gäller läsfrämjande och litteraturförmedling och gärna att prova olika strategier och metoder för kompetensutveckling. Glöm inte användarperspektiven, att ta avstamp i användarnas behov och förutsättningar.

Julia Har du avslutningsvis några lästips eller andra tips att dela med dig av för de som vill veta mer om detta?  

Cecilia På Digiteket finns massor av lästips och olika material och där finns själva vägledningen med filmen som vi har pratat om. Det finns överlag väldigt mycket litteratur om organisatoriskt lärande, kunskapsintegration, kollektivt lärande och kompetensutveckling. Som sagt, utmaningen ligger nog snarast i att ta sig tid att läsa, analysera och reflektera och att omsätta kunskapen i handling.

Julia Tack för samtalet Cecilia Gärdén, Kulturrådet, och till er som har lyssnat på podden. Lycka till med att främja lärande om läsfrämjande och litteraturförmedling på biblioteken.

Samlingsinformation om poddserien

Är du intresserad av att följa hela denna poddserie samlar Digiteket fördjupad information på en egen sida: Digiteket publicerar podd med Bibliotekshögskolan i Borås.

Nytt kurstillfälle i höst

Då kursen Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek just haft högt söktryck har Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås valt att ge kursen en gång till, hösten 2024. Bokmärk kurssidan och häng på låset när anmälningen öppnar.

Faktaruta

Granberg, Otto & Ohlsson, Jon (red.) (2018). Den lärande organisationen 2.0. Lund: Studentlitteratur.

Grimm, Frida (2023). Ledarskap för lärares lärande: förstelärare som lärarledare. Doktorsavhandling. Umeå: Umeå universitet

Gärdén, Cecilia. (2021). Att leda lärande på bibliotek. I: Aldstedt, E. & Hansson, J. (red.), Ledarskap satt i system: röster om vidgade perspektiv, BTJ förlag: Lund. S. 65–83.Kock, 

Henrik (2010). Kompetensutveckling på arbetsplatsen: sammanfattande slutsatser och reflektioner. I: Kock, H. (red). Arbetsplatslärande: att leda och organisera kompetensutveckling. Lund: Studentlitteratur. S. 161–192.  

Pennlert, Julia & Pilerot, Ola, Forskningsbaserat arbetssätt, Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek. Bibliotekshögskolan – Högskolan i Borås. [ljudinspelning u.å.]

Runsten, Philip & Werr, Andreas (2016). Kunskapsintegration: om kollektiv intelligens i organisationer. Lund: Studentlitteratur.

Om de medverkande i podden

  • Julia Pennlert är disputerad i litteraturvetenskap, universitetslektor med inriktning mot läsning och läsfrämjande.
  • Cecilia Gärdén har en bakgrund som universitetslektor och forskare vid Bibliotekshögskolan – Högskolan i Borås. Hon har även arbetat som konsulent med inriktning mot bibliotekens verksamhetsutveckling och lärande i Västra Götalandsregionen. Cecilia kommer senast från en tjänst på Kulturrådet där hon arbetat som koordinator inom ramen för Läsfrämjandelyft för folkbibliotek.

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Detta innebär att du:

  • får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
  • får remixa, återanvända och bygga på materialet
  • får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
  • inte behöver fråga om lov.

Om du bearbetar, delar eller använder texten:

  • Ge ett korrekt Erkännande
    • ange verkets namn,
    • ange vem som skapat verket,
    • ange länk till verkets ursprungsplats,
    • ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
    • ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
    • länka till licensen.

Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:

Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Denna podd har tagits fram i samarbete mellan Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås och Digiteket, för att lyfta kursen Strategisk utveckling av läsfrämjande på folkbibliotek.

Kommentarer

Vad tyckte du var intressant i podden?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.