Nya MIK-kurser för seniorer – intervju med Mobile Stories

Nu publicerar Digiteket den första kursen i Medveten på nätet. Det är första delen av ett större kurspaket på sammanlagt sju kurser om medie- och informationskunnighet riktat till seniorer. I samband med det så passade vi på att ställa några frågor till Lotta Bergseth och Jenny Sköld som skapat kurserna. De har tidigare främst arbetat med unga som målgrupp så att ta fram material för seniorer var något som kändes både roligt och utmanande.

Två journalister har tagit fram ett digitalt kurspaket för seniorer som vill bli smartare nyhetskonsumenter, som vill lära sig att känna igen ”fejk” och bli mer delaktiga i olika medier på nätet. Första kursen publiceras idag. Bakom materialet ligger Lotta Bergseth och Jenny Sköld och den idéella föreningen Voice4you. De driver också publiceringsverktyget Mobile Stories som de tagit fram för att användas av skolelever och skolpersonal. 

Vilka är ni?

– Jag är fotograf och har bland annat jobbat som bildredaktör och fotograf på tidningen Metro. Jag har också jobbat en del på olika bildbyråer och lokaltidningar. Det har alltid varit fokus på bild för mig, säger Lotta Bergseth.

– Och jag är journalist och har jobbat som reporter men också som webbredaktör på olika tidningar. Först Corren, DN, Expressen och Metro och sedan har jag jobbat lite med tv parallellt med att jag har jobbat med Mobile Stories. Och då har jag jobbat på TV4: Nyhetsmorgon, Kalla fakta, och även på Efter fem som researcher, webbredaktör och producent. Så jag har en ganska bred bakgrund, berättar Jenny Sköld. 

Det var när de jobbade tillsammans på numera nedlagda tidningen Metro som de kom på en idé som så småningom skulle leda fram till Mobile Stories. Redan innan tidningen lades ner 2019 gjorde de sig av med mycket personal, Lotta fick sluta på tidningen 2014.

– När vi slutade där så fick man lite tid att tänka. Och det som låg och grodde hos mig var att vi var ute och pratade med många ungdomar när vi jobbade på tidningen, men märkte att ungdomarna inte hade lika stort förtroende för medier längre och inte heller tog del av medier lika mycket. Inte på samma sätt som tidigare i alla fall, utan det var mer sociala medier. 

– Jag tror den här utvecklingen började långt tidigare, redan runt 2005. I samband med att sociala medier slog igenom egentligen, skulle jag säga. Jag vet inte om det finns ett samband, men det var ju då man började se en tydlig förändring. Men det är min egen slutsats, säger Jenny. 

– Ja, men också att man kände att ungdomar hade så många viktiga saker att berätta, men att de inte riktigt kom fram. Att unga var underrepresenterade i medier, det kände jag väldigt tydligt. Även om vi på Metro försökte vara ute och prata med ungdomar så var det samtidigt väldigt tuffa tider för medierna då. Det fanns väldigt dåligt med resurser för att verkligen vara ute och prata med unga. Men när man väl gjorde det så kände man att vi hade tappat någonting där, säger Lotta.

– Ända sedan jag började som journalist har man bara skurit ner, skurit ner och skurit ner. Och som reporter har man blivit mer och mer fast vid sin dator för att rapportera om vad andra skriver. Så det är också en orsak till den här nedgången i förtroende för journalister, att vi hade mindre och mindre resurser och att vi inte hade möjlighet att rekrytera folk som representerar olika grupper i samhället, säger Jenny.

Jag kände att folk omkring mig inte förstod journalistik och inte förstod hur det funkar och vad det är för skillnad mellan journalistik och annat innehåll.

Jenny Sköld

Hon beskriver en känsla av frustration dels över de minskade resurserna för journalister men även över en minskad förståelse för vad journalistik är för något.

– Jag kände att folk omkring mig inte förstod journalistik och inte förstod hur det funkar och vad det är för skillnad mellan journalistik och annat innehåll, säger hon. 

Frustrationen delades av Lotta, och viljan att lyfta fram ungas röster och öka förståelsen för de journalistiska metoderna blev fröet till Mobile Stories. Tanken var att låta unga själva få berätta sina historier och samtidigt ge dem kunskap och verktyg för att göra det på ett trovärdigt sätt.

– Vi ville helt enkelt låta ungdomarna få komma till tals på den här plattformen och ge dem möjlighet att själva vara med och skapa journalistik. Och det kan man ju göra på sociala medier också, men på det här sättet blir det lite mer genomarbetat. Man får också mycket kunskap som journalister har, och som alla behöver idag egentligen, både när det gäller att själv källgranska men också för att förstå hur man själv blir trovärdig, säger Lotta.

– Vi ville överföra våra kunskaper som journalister till den unga generationen brett och vi ville göra det på ett skalbart sätt. Ett alternativ är ju alltid att ha utbildningar, men då blir det i en ganska liten skala. Så tanken med det här digitala verktyget var att man skulle få kunskapen exakt där man behövde den, för att kunna komma vidare i processen. Så det var en pedagogisk tanke bakom det, plus att det går att nå väldigt många fler med ett digitalt verktyg än om vi var på plats och höll workshoppar till exempel, fyller Jenny i.

Genom att använda ungas vilja till att uttrycka sig, vara kreativa och göra sina röster hörda så kan man enligt Lotta och Jenny även stärka medie- och informationskunnigheten.

– Det som kommer först är det här att stärka unga och hjälpa dem att göra sin röst hörd men medie- och informationskunnigheten blir ett slags resultat av det, förklarar Jenny.

2015 startade de tillsammans Mobile Stories AB, men det tog några år att bygga upp verksamheten och få allt att funka. 2019 var de igång med ett större antal elever och innan dess hade de testat verktyget på mindre grupper. Samma år fick de även stöd av Google.org, företaget Googles globala välgörenhetsorganisation.

– När vi fick Google.org-stödet så kunde vi utveckla vårt verktyg och testa det i ännu större skala. Så sedan dess har vi jobbat på med projektet. Men vi kanske ska förtydliga att det är Google.org som står bakom, inte Google. Och Google.org är Googles välgörenhetsorganisation som ger bidrag till organisationer runt om i världen för att göra olika förbättringar, säger Lotta.

– Och det gör de genom en stiftelse så det är väldigt reglerat. Så vi har ett avtal med den här stiftelsen, och det är för att man väldigt tydligt ska skilja på Google som företag och organisationen som jobbar med de här frågorna, så att det inte ska uppstå några intressekonflikter. Enligt kontraktet får vi inte gynna Googles affärsverksamhet på något sätt, fyller Jenny i. 

Och de har inget att säga till om när det gäller er verksamhet? Ni jobbar helt självständigt?

– Ja, precis, säger Jenny.

– Däremot lär vi oss mycket genom dem. Vi får till exempel träffa andra organisationer på stora konferenser och inspireras av varandra, säger Lotta. 

– Google har ju återkommande konferenser om medie- och informationskunnighet som heter Fighting Misinformation Online Summit, där man samlar techföretag, akademin och organisationer som jobbar med med “media literacy”. Det är bland annat medieorganisationer, ”fact checkers” [faktagranskare], och folk som jobbar med MIK-utbildningar. Så vi får så otroligt mycket kunskap kring de här frågorna. Och det känns bra att få dela med sig av den här kunskapen till andra på det här sättet, så man inte bara sitter på den själv, säger Jenny.

Ni har jobbat med MIK-frågor för barn och unga via skolor i flera år, och nu har ni tagit fram ett lektionsmaterial riktat just till gruppen seniorer i samma ämne, hur kommer det sig?

– Vi fick faktiskt frågan. Äldre var en grupp som Google.org gärna ville arbeta med för de hade sett ett behov av det. Och vi har ju haft lite funderingar på andra målgrupper vi kan jobba med och hur behoven ser ut när det gäller medie- och informationskunnighet, säger Jenny.

– Google.org hade uppmärksammat att det fanns för lite material för den målgruppen och vi hade tidigare jobbat med digitala kurser. Så de såg en kurs vi gjort tidigare och frågade oss: “Den här kursen kan man ju göra för fler målgrupper, skulle ni vilja testa att göra något för seniorer?”, och då kände vi att: “Det är klart!”

Kurserna handlar inte om att lära ut grundläggande digital kompetens till seniorer utan om att förstå hur journalistik och medier fungerar på nätet.

– När det gäller gruppen äldre handlade det kanske tidigare mest om att lära sig använda en mobil och sådana grundläggande saker, själva tillgången till digital teknik. Men den grupp som är seniorer idag kanske redan är på nätet och tar del av medier där. Så detta är på en lite högre nivå. De som är seniorer nu, de har ju jobbat under de här åren som digitaliseringen har pågått, säger Jenny. 

Vad har varit det svåraste och mest utmanande med att jobba med just den här målgruppen?

– Det är nog att man jobbar direkt mot en grupp personer som kanske inte bryr sig så mycket om att ha något att lägga i sin Linkedin-profil utan som gör det för att man är nyfiken eller för att man tycker att det är roligt och vill utvecklas. Det finns inte samma incitament att utbilda sig, det är bara det egna intresset som styr, säger Jenny.

– För oss har det handlat mycket om att vi hela tiden vill visa varför det är viktigt och vilken nytta de som gör kurserna kan ha av det. Och att göra materialet lite mer engagerande och att det ska tala till en direkt. Så där har vi fått utmana oss själva helt enkelt och inte vara så undervisande, säger Lotta. 

En annan utmaning har varit att gruppen seniorer är en stor och heterogen grupp.

– Det är en väldigt bred grupp som vi riktar oss till, vi vill ju att många ska ta del av de här kurserna och det är alltid svårt. Det är också svårt att prata om äldre eller seniorer som grupp eftersom det är ett tvärsnitt av hela befolkningen. Vissa kanske kommer att tycka att vissa grejer är alldeles för lätta, och tvärtom. Men vi har jobbat mycket med det breda anslaget, säger Jenny.

Det är inte bara seniorer som grupp egentligen, som har behov av de här kurserna, utan det är människor i största allmänhet skulle jag säga.

Jenny Sköld

Från början var tanken att materialet skulle rikta sig till människor i arbetslivet. 

– Vi har diskuterat olika målgrupper med Google.org och vi hade en tanke om människor i arbetslivet, men det är så svårt. När man är i arbetslivet så vill man kanske bara lära sig exakt det man behöver för att få en högre lön, det är ju det som är drivkraften. Medan man som senior, kanske för första gången i livet, har möjlighet och tid att utvecklas inom andra områden som inte har med jobbet att göra, säger Jenny.

Men behövs verkligen det här materialet? Vet inte den här målgruppen redan till exempel vad Medieombudsmannen är för något och kan de inte redan skilja på opinionstexter och nyhetstexter? 

– Absolut kan många det i den fysiska, tryckta världen. Men det svåra är när allt blandas samman på nätet. Det är flöden och delar och småbitar och det är skärmdumpar som delas och då blir det genast lite lurigare. Så det är verkligen inte bara seniorer som behöver det här, det är ju alla såklart. På nätet blir det en annan sak. Det är ganska lätt att se i en tidning, när det är uppdelat som det alltid har varit. Men just den här sammanblandningen, det är något som är svårt för alla, säger Lotta.

– Ja, jag tror det är en utmaning för alla människor. Så det är inte bara seniorer som grupp egentligen, som har behov av de här kurserna, utan det är människor i största allmänhet skulle jag säga, fyller Jenny i. 

Under de senaste decennierna har medielandskapet i Sverige genomgått stora förändringar. Det gäller inte bara det att många medier har flyttat ut på nätet utan även att många lokaltidningar lagts ner, vilket har skapat ett stort tomrum på många platser i landet, inte minst utanför storstadsområdena. I kurserna tas bland annat fenomenet med Facebook-grupper upp, som på vissa platser tagit över lokalmediernas funktion att informera om vad som händer i ett samhälle. Synen på mediernas funktion har också förändrats hos många de senaste åren, något som Lotta och Jenny beskriver som ett demokratiproblem.

– Jag tycker det märks av i hela samhället. Jag kan inte gå på en fest utan att behöva förklara journalistik för folk. Det är väldigt viktigt och avgörande att förstå hur medier funkar, men det tycker jag inte så många har koll på egentligen, hur medier jobbar. Man får ofta höra att medier mörkar och jag blir väldigt förvånad, och jag blir ofta ledsen och upprörd över att det är så många som tänker så, speciellt här i Sverige där vi ändå kan vara ganska trygga med vad journalistik är för någonting. Så det känns lite oroväckande. Därför tror jag absolut att de här kurserna skulle behöva göras om till fler målgrupper, säger Lotta. 

För den som jobbar med MIK-frågor är utvecklingen de senaste åren, där det i många sammanhang pratas om att medierna “mörkar” eller ljuger, välbekant. Konspiratoriska idéer om att medierna styrs av en elit är knappast ett nytt fenomen, men de senaste åren har konspirationsteorierna fått fäste i samhället på ett helt annat sätt än tidigare, inte minst i samband med covid-19-pandemin. Den digitala utvecklingen har även gjort att det är enklare att publicera på egen hand, vilket lett till att nyhetssajter som i vissa fall har en tydlig politisk agenda eller inte är anslutna till det pressetiska systemet har blivit vanligare.

– Sedan är det inte så att de etablerade medierna är perfekta på något sätt. Men det är viktigt att man ser nyanserna och själva syftet med journalistik, strävan efter att skildra saker på ett korrekt sätt och lyfta olika perspektiv som man vill nöta in. Och det kan också vara så att om man utbildar människor i journalistik så kan det göra att medierna tvingas att bli bättre, säger Jenny.

– Transparensen är ju en sådan sak som många medier jobbar mycket mer med nu. Att man till exempel förklarar hur en granskning har gjorts från start till slut. Det är fler och fler som gör på det sättet, och även om man har använt AI på något sätt så skriver man också ut det, säger Lotta. 

Jag hoppas att det ska bli en resurs som bibliotekarier kan känna att de kan erbjuda personer som de tror är nyfikna och vill lära sig mer. Att det blir någonting konkret som man kan lämna vidare.

Lotta Bergseth

När man går igenom kurserna får man känslan av att det dels handlar om att förstå samhället och medierna, lagar och förordningar och hur medier arbetar med nyhetsförmedling och så vidare, men att det också handlar om att bli en aktiv deltagare i samhället och i medieflödet.

– Jag tror att många kanske inte skriver saker eller gör sin röst hörd på nätet för att de känner sig osäkra på att höras på den offentliga arenan. Men vi tänker att om man går den här kursen så kommer man lättare kunna navigera i det offentliga samtalet och själv också kunna bidra och engagera sig. Det finns undersökningar som visar att många tänker så, att man undviker att delta just på grund av att man är rädd att göra bort sig eller rädd för att bli utsatt för hat och hot, säger Jenny.

– Och då kan det lätt bli så att de som vill sprida hat och hot tar över och då blir det mer av den varan på nätet. Och det är väldigt synd. Det är viktigt att vi hjälps åt att dela och tipsa varandra om bra saker, säger Lotta. 

Vad är förhoppningen med just Medveten på nätet-kurserna? Vad hoppas ni på? Hur vill ni att de används av biblioteken? 

– Jag hoppas att det ska bli en resurs som bibliotekarier kan känna att de kan erbjuda personer som de tror är nyfikna och vill lära sig mer. Att det blir någonting konkret som man kan lämna vidare. Och såklart att alla som går kursen känner sig lite starkare och tryggare i medielandskapet, säger Lotta.

– Och att det blir ringar på vattnet. Vi vill ju att när man har gått de här kurserna så ska man också kunna sprida sin kunskap vidare, så att effekten blir större. Men också att biblioteket skulle kunna vara en mötesplats där man kan samlas och diskutera de här frågorna. Och att bibliotekarien då kan vara en slags handledare eller vägledare under träffarna, fyller Jenny i. 

– Man skulle också kunna göra ett upplägg där man gör kurserna hemma del för del, och sedan träffas man i grupp och gör diskussionsövningarna tillsammans, säger Lotta. 

Är det något mer ni vill tillägga?

– Vi vill gärna sträcka ut en hand till bibliotekarier om att vi gärna tar emot feedback. Om de hittar någonting som skulle behöva fixas så ser vi gärna att de hör av sig. Men också om de vill prata om hur man kan lägga upp träffar eller möten utifrån materialet, vad som helst, så är det bara att höra av sig till oss, säger Lotta.

– Eller om de känner att de behöver material för att kunna sprida information om kurserna så kan vi hjälpa till med det, säger Jenny.

– Vi söker också efter ett pilotbibliotek som kan ge oss lite extra feedback. Så om man är intresserad av det så får man gärna höra av sig, säger Lotta.