MIK-utsikten: Supervalår, faktagranskning och MIK

EU-valet närmar sig, och med det frågor kring påverkan och desinformation. EU-kommissionen ställer nya intressanta krav på sociala medier-plattformarna. Kan de exempelvis göra sina algoritmer mer politiskt balanserade? Det har lanserats en europeisk faktagranskningsdatabas inför valet. Denna MIK-utsikt tar även upp en ny svensk satsning på MIK och frågan om AI-kunnighet i en snabbt föränderlig tid.

Ny nationell satsning på MIK

Mediemyndigheten har av regeringen fått i uppdrag att under 2024 och 2025 genomföra en bred och långsiktigt hållbar nationell satsning för att stärka medie- och informationskunnigheten (MIK) i befolkningen. Syftet är att stärka individer som medvetna medieanvändare i en tid av snabb teknikutveckling, öka samhällets motståndskraft mot desinformation samt höja befolkningens kunskap om AI. Mediemyndigheten ska samverka med nätverket MIK Sverige och ta fram målgruppsanpassat kunskapsmaterial om medie- och informationskunnighet som kan nå ut brett till hela befolkningen.

Detta är glädjande, det har hänt mycket i och med de senaste årens rasande teknologiska utveckling och vi saknar i Sverige uppdaterade lärresurser för allmänheten kring digital källkritik, AI-kunnighet och en del andra komponenter inom MIK. Det material som kommer att tas fram kommer förmodligen att vara av intresse för våra bibliotek och deras användare. Sedan är ju frågan om inte den här satsningen kommer att behöva upprepas rätt snart igen, utvecklingen lär fortsätta rusa fram ett bra tag till.

Ny databas med faktagranskningar inför EU-valet

En trevlig resurs som tyvärr få är bekanta med är de sökbara databaser med faktagranskningar, ”fact checks”, som utvecklats de senaste åren. Under pandemin lanserade det internationella faktagranskarnätverket International Fact-Checking Network, IFCN, (med cirka 175 redaktioner världen över) en gemensam databas för sina medlemmars corona- och vaccinrelaterade granskningar. Efterhand kom databasen upp i cirka 21 000 granskningar. Med den ryska invasionen av Ukraina kom snabbt flera nya liknande databaser, med fokus på granskningar relaterade till kriget, som MIK-utsikten gick igenom.

Nu har den ganska nystartade europeiska motsvarigheten till IFCN, European Fact-Checking Standards Network, EFCSN, dragit igång en webbplats med faktagranskningar i anslutning till det stundande EU-valet, Elections24Check. Intressant är att man har en något bredare inriktning med politiska “fact-checks” och ”disinformation debunks” såväl som artiklar med så kallad prebunkning och ”narrativa rapporter om transkontinentala trender”.

Jag menar att genren faktagranskningar är alldeles utmärkt att använda i MIK-sammanhang av en rad anledningar. De bemöter virala felaktigheter, och det i regel transparenta och närmast pedagogiska presentationssättet kan även tjäna som illustration till hur man ofta själv kan göra liknande granskningar, och ger inblickar i ett viktigt journalistiskt arbetssätt. Det handlar mycket om ”lateral läsning” som tillvägagångssätt, något som uppmärksammats alltmer inom MIK/digital källkritik de senaste åren (se exempelvis förra MIK-utsiktens recension av Mike Caulfields och Sam Wineburgs nya bok Verified). Artiklar av prebunkningskaraktär är också ett utmärkt material som lär läsaren att identifiera de manipulativa metoder, och narrativ, som man kan möta. 

Om man tittar lite närmare i sådana här databaser får man också en bra bild av vad det är för slags felaktigheter som brukar få större spridning, och hur kontexten kan se ut. Man ser också snart vilka typer av producenter och distributörer som är de mer återkommande bakom viral des- och missinformation.

Vad är AI-kunnighet?

Det har hänt otroligt mycket bara på senaste halvåret på AI-fronten, och det gör att det finns mycket att fundera över rörande medie- och informationskunnighet (MIK) av idag och imorgon. AI-kunnighet har liksom algoritmkunnighet ingått i MIK-paraplyet ett tag, men vad som bör ingå i de här kunskaperna och förmågorna befinner sig i ständig rörelse i och med den snabba utvecklingen. Vill man få inblickar i hur diskussionen går för närvarande kan man titta på en ny rapport, skriven för Unesco av professor Ms. Divina Frau-Meigs. Unesco är en strategisk aktör i sammanhanget då det är de som sätter samman det stora internationella ramverket för undervisning i MIK. Den senaste och då kraftigt utvidgade versionen kom 2021 och Digiteket har en kurs om ramverket. 

Bland det viktigaste som hänt under senare tid är att AI, inte minst generativ AI, har blivit så mycket mer allmänt förekommande i ungas och vuxnas vardagliga liv. Detta gör att många frågor om AI är ännu mer angelägna men också mer konkreta, och lättare att utforska och reflektera över. Närmast alla har väl blivit bekanta med sådant som ChatGPT och DALL-E, och olika möjligheter att skapa och bearbeta text, bild, ljud och video med sådana här verktyg. De flesta torde också ha noterat att det finns stora möjligheter såväl som risker med verktygen. Samtidigt kommer en flodvåg av mer specialiserade applikationer, appar, inriktade på olika uppgifter. På sidan There’s an AI for that, där entusiaster försöker kartlägga utbudet av AI-appar, finner man i skrivande stund närmare 13 000 applikationer som påstås utföra över 16 500 olika typer av uppgifter.

För många yrkesgrupper, däribland bibliotekarier och inte minst lärare, har det kommit möjligheter med det här utbudet. Det gäller inte minst effektivisering av befintliga arbetsuppgifter, men det finns även många MIK-relaterade användningsområden. Bara som ett exempel kan jag nämna att jag har blivit positivt överraskad av möjligheterna att anpassa texter till olika målgrupper, och hur detta dessutom i sin tur kan användas i undervisning kring analys av text, argumentation, retorik, källkritik, påverkan, ideologi och så vidare. Generativ AI:s enorma kapacitet att imitera mänsklig stil och estetik kan utnyttjas pedagogiskt och reflexivt, och praktisk användning i kontrollerad form torde stödja det kritiska förhållningssätt som blir alltmer nödvändigt med de snabbt ökande mötena med AI-innehåll som allmänheten nu erfar. Men det behövs genomtänkt material för att understödja kritisk reflektion kring vilken roll AI nu ser ut att få i våra medieekosystem mer generellt.

Det lär ta tid innan myndigheter och liknande aktörer kan framställa mer gedigna uppdaterade lärresurser kring AI, men det kommer redan annat intressant material. Ett exempel är forskaren Thomas Nygrens nyutkomna bok AI i skolan: Möjligheter och utmaningar i undervisningen. Boken behandlar ämnen som AI-litteracitet och sökkritik, men innehåller också ett antal konkreta exempel på hur det är att arbeta med generativ AI och på olika möjligheter och risker som är viktiga att vara bekant med även utanför skolans värld. Några inblickar i Nygrens resonemang kring AI finner man i en intervju i Vi lärare.

Inför EU-valet – politiken och algoritmerna på plattformarna

Inom EU håller den omtalade förordningen om digitala tjänster, DSA, på att implementeras och det finns en rad intressanta skärpningar i den vad gäller synen på sociala medier-plattformarnas ansvar för innehåll som sprids. Denna skärpning blev desto tydligare när EU-kommissionen i slutet av mars gick ut med nya uppmaningar och riktlinjer rörande olika typer av innehåll inför EU-valet. Plattformarna tillsades att de ska:

• tydligt märka upp politiska annonser och AI-genererat innehåll
• införa pop-up-varningar när en användare vill dela ett redan granskat och debunkat innehåll
• ha åtgärder beredda ifall en deepfake med en europeisk politisk ledare blir viral
• säkra att deras algoritmer premierar diversifierat innehåll
• införa bättre moderering på de mindre europeiska språken
• uppfylla rätt långtgående krav på att slå ned på olagligt och skadligt innehåll.

Man skulle kunna ha en hel konferens om de här åtgärderna, vilken problematik de syftar till att bemöta och hur långt det är möjligt att komma rörande de olika punkterna. Det utrymmet har vi inte här, men det kan vara intressant att återkoppla åtminstone en punkt, den om algoritmer, till en diskussion som förts inom EU på sistone. Två färska rapporter har gett en i sammanhanget intressant bild av olika typer av problematik på sociala medier-plattformar i EU inför det kommande valet.

Finsk rapport om politisk snedvridning på Youtube

En rapport från Finland om presidentvalet härförleden visar att videor från högerpopulistiska Sannfinländarna fick en signifikant överrepresentation bland Youtubes rekommendationer till användarna, och att det överhuvudtaget var en anmärkningsvärd överrepresentation av några få högerkanaler i sökträffar på plattformen. Youtube fungerade alltså som en ”tratt” och ”föste” sina användare i en specifik politisk riktning. Förmodligen har detta att göra med samspelet mellan olika användargruppers beteenden och Youtubes algoritmer. De stora plattformarnas algoritmer är något som många håller ögonen på nu, inte minst i och med att EU:s lagpaket DSA håller på att implementeras. Där ingår bland annat krav på ökad transparens kring sådana här stora plattformars algoritmer.

Om EU-parlamentariker på TikTok

Nyhetssajten Politico har samtidigt kommit med en genomgång av hur det går på TikTok för parlamentarikerna i de olika partigrupperna i EU-parlamentet. TikTok är numera en strategisk plattform om man vill nå de unga väljarna. Och det går väldigt bra för den europeiska ytterhögern i högergruppen ID. De har fler följare och större räckvidd än andra medan främst mittenpartierna knappt märks. Varför? Det handlar helt enkelt om att många från högergruppen ID är mycket aktiva på TikTok, och verkar ha lärt sig hur man gör för att bli viral på plattformen – uppseendeväckande klipp, ilska, humor och chockverkan, och typiska influerarbeteenden (selfies i mängder, exempelvis). Alltså en genomtänkt satsning på kommunikation, och säkerligen passar ytterhögerns inriktning och retorik formatet väl också. Det är förvisso inte säkert att viralitet alltid omsätts i röster, många unga TikTok-användare verkar inte ens känna till att det är politiker de ser och klickar på. Men att många andra politiker missar TikTok-ungdomen väcker en del oro nu inför EU-valet.

Politik och sociala medier

Det finns viktiga MIK-relaterade frågor att diskutera när det gäller politik och sociala medier-plattformar. Måste politiker anpassa sig efter den nya tidens uppmärksamhetsekonomis logik som styr plattformarnas flöden och rekommendationer, och manipulationsmöjligheter, för att nå ut till medborgarna? Är det rimligt? Detta är en diskussion som har förts ett bra tag. Man kan ju mycket väl ha flöden och rekommendationer som bygger på helt andra mekanismer än de som idag vanligen skapar viralitet via engagemang (inte minst ilska och bråk i kommentarsfält). Hur ett sociala medier-flöde ser ut är inget naturgivet. Man kan exempelvis premiera inlägg som skapar konstruktiv diskussion mellan användare med olika åsikter i kommentarsfälten, och pressa ned inlägg med motsvarande diskussioner men med överdriven polarisering och hätsk ton, något som faktiskt är tekniskt möjligt och kallas ”bridging” och nämns i den finska rapporten. Kanske kommer dessa intressanta möjligheter att diskuteras mer framöver när delar av det politiska etablissemanget inser att de än en gång blir omsprungna i den ständiga uppmärksamhetstävlingen? Men följdfrågan blir – vad gör man om det visar sig att de stora kommersiella sociala medier-plattformarna inte alls är intresserade av den typen av förändringar? I vilket fall lär det ta betydligt längre tid att åstadkomma denna typ av förändringar än det är till den stundande sommaren och EU-valet.