
MIK-utsikten: Recension av nya boken Verified
Äntligen har så boken Verified: How to Think Straight, Get Duped Less, and Make Better Decisions about What to Believe Online av Mike Caulfield och Sam Wineburg släppts, en efterlängtad titel Mathias tidigare nämnt i sina MIK-utsikter. Boken är ett betydelsefullt bidrag från Caulfield och Wineburg, kända för deras arbete med källkritisk metodik. Med en djupdykning i lateral läsning som ett heuristiskt verktyg kombinerar boken noggranna beskrivningar och konkreta exempel med insiktsfulla reflektioner om informationshantering i dagens samhälle.
Vi har länge väntat på Verified: How to Think Straight, Get Duped Less, and Make Better Decisions about What to Believe Online” av Mike Caulfield och Sam Wineburg. Nu har den kommit.
Jag har nämnt i tidigare artiklar att Mike Caulfield och Sam Wineburg varit på väg med en ny bok. För dem som inte känner igen namnen så har dessa under senare år gjort en viktig insats i arbetet med den källkritiska ansats som kallas lateral läsning, ”lateral reading”, eller i Caulfields tappning SIFT (the four moves). Boken är just den gedigna genomgång av lateral läsning som ett slags heuristiskt arbetssätt som jag hoppades på. Den beskriver metoden (eller snarare tillvägagångssättet) noggrant, med en lång rad konkreta exempel, och ger många tankeväckande fördjupningar och reflektioner kring hur vi möter olika typer av information idag, och hur vi kan hantera dem. Språket är samtidigt enkelt och fartfyllt. Hade det inte varit för engelskan hade man nog kunnat sätta den i flertalet gymnasieelevers händer.
Inte bara källkritik
Man skulle kunna tro att en bok om lateral läsning innebär en begränsning av perspektivet till några avgörande punkter rörande källkritik av idag och ”hur man söker information”. Men tvärtom berör den många inslag i den moderna utvidgade MIK-ekologin. Man får infallsvinklar på sådant som sökkritik, informationssökning, verifiering av digitalt innehåll, sociala medier-kunnighet, kritisk kunnighet, vetenskaplig kunnighet, social och emotionell kunnighet, datakunnighet, och det vi i Sverige kommit att kalla källtillit. Boken avslutas dessutom med ett appendix om några utmaningar som nu kommer med generativ AI (som jag berörde i förra MIK-utsikten apropå en intervju med Caulfield), så här finns alltså även rykande färska perspektiv på AI-kunnighet.
Syftet med lateral läsning är inte att förlama och skrämma till försiktighet, utan tvärtom att stärka (de unga) medborgarnas kompetens och självförtroende i den digitala världen så att de kan navigera, söka och själva sprida information de tycker är viktig. Och inte vara rädda för att själva korrigera felaktigheter de möter.
Snabbt och enkelt är tanken
Utgångspunkten för lateral läsning, vilket understryks återkommande i boken, är själva mängden av information vi möter i den digitala världen. Skulle vi följa de gamla traditionella källkritiska råden skulle det snabbt bli outhärdligt att öppna en sociala medier-app, eller skrolla igenom en sökmotors sökresultat. Vi måste alla lära oss att vi sällan behöver granska saker i grunden på egen hand utan istället arbeta upp vanan att dels genomskåda vad man kan kalla falska auktoritetssignaler, dels på enklast möjliga vis söka kompletterande information, granskningar, kontext, på andra håll. Det handlar om att utnyttja internet och dess resurser. I grunden är det samma arbetssätt som så kallade fact checkers, vår tids digitala faktagranskare, använder. Vi vet från forskning att människor, barn som vuxna, blir betydligt duktigare på källkritiskt förhållningssätt, och på faktagranskning, när de lärt sig detta arbetssätt. Har man väl övat och fått det till en vana så går det i regel fort, ofta räcker det med 30 sekunder. Ett förenklat exempel från bokens inledning: Ifall du ser ett påstående om att en kändis avlidit så fastna inte i spekulationer kring hur troligt det påståendet är, så som man kanske gjorde på 1970-talet när man hörde ett rykte. Idag:
- Gör en nyhetssökning efter rapportering om personens död.
- Klart.
När? Signaler och känslor
Men det handlar också om att veta när man behöver göra dessa granskningar. Även om det går snabbt skulle det ändå bli omöjligt att undersöka allt man stöter på. Vi måste vänja oss vid vad som kommit att kallas kritiskt ignorerande, ”critical ignoring”, för att inte låta oseriösa aktörer stjäla mer av vår tid och uppmärksamhet än absolut nödvändigt. Och här kommer våra känslor till hjälp. Det finns en traditionell förståelse av känslor som ett problem när vi talar om källkritik och kritiskt tänkande. Men de kan faktiskt också ofta vara till hjälp. Det är just våra omedelbara känslor och reaktioner inför olika typer av information som ofta ger nycklarna till vad som kan vara det problematiska med exempelvis en viral bild på sociala medier. Intuitivt förstår vi en ofta komplex kontext, vad som anspelas på, vilka narrativ som aktiveras. Och att man reagerar starkt känslomässigt är en varningsklocka som kan användas konstruktivt. I synnerhet om det handlar om information man är på väg att göra något aktivt med, som att dela vidare. Stanna upp. Ställ ett par enkla frågor som ”Varför reagerar jag på detta?” och ”Vilken typ av kompletterande information skulle förvåna mig och ställa min inledande reaktion i en ny dager?”. En viktig inledande fråga är också: Vad ser jag här egentligen? Ofta bygger engagerande inlägg på sociala medier, antingen de är i text, bild eller video, på utsnitt ur verkligheten. Vad finns eventuellt inte med? En intressant form av indirekt känslomanipulation som tas upp är den känsla av att man aktivt “forskar” om något som gärna uppstår när man följer ”brödsmulor” någon kastat ut, i ett mönster knutet till en konspirationsteori. Detta är en påverkansteknik, ”connect my dots”, som ofta används i konspirationsteoretiska miljöer.
SIFT – de fyra stegen
De grundläggande stegen i SIFT handlar om saker man gör, ett slags flödesschema, inte om specifika frågor man ställer till en källa (frågor som kan leda till att man får fel fokus). Ibland räcker något enstaka steg, ibland behövs alla fyra. SIFT är en förkortning för de fyra stegen, från de engelska orden Stop. Investigate. Find. Trace. Stegen är (min övers.):
- Stanna upp. Fråga dig själv vad du verkligen vet om påståendet och källan som delar det. Glöm för tillfället frågor om sanning eller lögn. Vet du verkligen vad du tittar på? Är du säker? Om du tycker att det är upprörande eller överraskande, varför?
- Undersök källan. Gör en snabb kontroll för att se om källan är pålitlig för detta ändamål. I många fall kan du för enklare påståenden sluta här om källan är bra.
- Hitta andra källor. Oavsett om det handlar om en nyhetsrapport eller ett forskningspåstående, lyft blicken ett ögonblick och se vad andra källor säger. Om berättelsen eller påståendet inte tas upp av andra välrenommerade källor, fortsätt försiktigt.
- Spåra påståendet, citatet eller medieinnehållet till det ursprungliga sammanhanget. Ibland är den första källan du stött på inte bra, men den länkar till var den fick sin information. Gå till den ursprungliga källan och bedöm (a) om den är ansedd och (b) om den faktiskt stöder påståendet.
I boken ges sedan en mängd exempel på hur sådana här granskningar kan se ut i praktiken. Inte minst handlar det om hur man i sin tur ska bedöma och använda de kompletterande källor man möter när man gör den laterala läsningen/sökningen. Målsättningen är att det inte ska ta mer tid eller kräva mer arbete än vad ambitionen för granskningen behöver. Det är faktiskt mycket sällan man behöver lära sig ett ämne i grunden för att bedöma ett specifikt sakpåstående, allt handlar om att välja adekvat ambitionsnivå. Som utlovas i bokens inledning går man relativt utförligt igenom olika situationer så att boken i praktiken utgör en manual för att göra exempelvis följande (min övers.):
- Verifiera nyheter och andra händelser på så lite som trettio sekunder (på allvar).
- Bestämma om artikeln du citerar är av en ansedd forskare eller en kvacksalvare.
- Upptäcka taktiken som bedragare använder för att få sina sajter att se riktigt trovärdiga ut.
- Inom en minut avgöra om den chockerande videon verkligen är chockerande eller om något har tagits ur sitt sammanhang.
- Ta reda på vem som ligger bakom en webbplats – även när detta är väl dolt.
- Avslöja om ett filmklipp egentligen är propaganda planterad av en utländsk regering.
- Använda Wikipedia klokt för att få ett fotfäste i nya ämnen och få tips för att gräva djupare.
Reklam, Wikipedia, ”trust compression” och källtillit
Boken berör alltså en rad olika inslag inom MIK-paraplyet och även angränsande ämnen och förmågor. Hur man granskar bilder och videor. Digital reklam tas upp, inte minst den nyare och problematiska genren ”native” (publicerade exempelvis på nyhetssajter och som ser ut ungefär som sajternas egna journalistiska artiklar), som många mediekonsumenter bevisligen har stora problem med att identifiera som just reklam. Boken ger en uppvisning i hur Wikipedia ofta är en fantastisk resurs, OM man vet hur den bör och inte bör användas. Inte minst kan Wikipedia (i synnerhet engelskspråkiga versionen) ofta användas för att ”snabbt läsa av rummet” rörande de flesta, även komplexa vetenskapliga, ämnen. Det förs också principiella resonemang om olika typer av källor och deras varierande kvalitet, och hur just likställande av olika typer av källor är ett ofta använt knep för att skapa förvirring eller sprida desinformation, en teknik författarna kallar ”trust compression”. Hjälpmedlet mot detta är vad vi i Sverige kommit att kalla källtillit, vetskapen om att det finns källor som är bättre än andra, och en insikt om varför de är bättre.
Vetenskaplig kunnighet
Med några ganska enkla tips får läsaren en introduktion i så kallad vetenskaplig kunnighet. Att bedöma påståenden med vetenskaplig bäring kan vara närmast en mardröm om man använder fel ansats, men är ofta överraskande lätt med en adekvat sådan. Här förklaras vad peer review är, problemet med så kallade rovtidskrifter, hur man identifierar relevant expertis och forskningslägen, att vetenskap fungerar som ett samtal – ibland med konsensus och oseriösa avvikare, ibland med genuina oklarheter och forskningslägen. Man får också inblickar i hur data och statistik kan missförstås och även missbrukas.
Datahål och klickåterhållsamhet
Vi möter situationer med det som av andra medieforskare kallas datahål, ”data voids”, det vill säga när man vid en sökning enbart finner svårbedömda (förmodligen tvivelaktiga) källor, eller inga källor alls. Ett varningstecken i sig som illustrerar att det ibland är viktigt att ha is i magen, förstå vikten av så kallad klickåterhållsamhet, ”click restraint”, och att det bästa ibland är att vänta in trovärdiga granskningar som kanske inte hunnit komma. Överhuvudtaget är sökresultat något som i regel kan läsas av som “gestalt”. Vilket är allmänintrycket av ett sökresultat? Kan man omformulera sökningen och få ett bättre resultat?
Generativ AI
Avslutningen av boken består som redan nämnts av ett appendix om generativ AI. Det grundläggande resonemanget har jag varit inne på i en tidigare artikel, och den avgörande slutsatsen är att textgenerativ AI för närvarande bär på så pass stora risker för felaktigheter att den egentligen inte är särskilt lämplig att använda för att hantera ett kunskapsområde man inte behärskar. Det är istället experten, som redan har en överblick av ämnet och som därmed kan identifiera felaktigheter, som har den större nyttan av textgenerativ AI i kunskapsrelaterade sammanhang. Ska man lära sig något nytt ordentligt är det de gamla vanliga metoderna som är de mest lämpliga.
En riktigt bra bok, men USA och Sverige är olika digitala världar
Verified är en riktigt bra bok om lateral läsning och digital källkritik, med många MIK-relevanta och ofta ganska nya spår. En handbok direkt från forskningsfronten, skulle man kunna säga. Jag rekommenderar den varmt till alla som arbetar inom MIK-fältet i de riktningar som nämnts ovan, och tror att exempelvis närmast alla lärare skulle finna nöje parat med nytta i den. Eftersom det finns så få texter som fördjupar kring lateral läsning så skulle jag kanske egentligen önska att den översattes till svenska. Ett smärre problem är emellertid att mycket av sammanhanget i den är amerikanskt, och en del av exemplen i boken kan nog upplevas som en smula främmande för en svensk publik. En pedagog skulle däremot knappast ha svårigheter att överföra en del exempel och de bärande resonemangen till sin undervisning. Men detta aktualiserar ett mer generellt problem när vi diskuterar lateral läsning för svenskt sammanhang. En hel del av de resurser och tillvägagångssätt som lyfts fram i boken bygger på möjligheter som finns i den engelskspråkiga digitala världen, men är inte alltid lika starka om man håller sig till det svenska språket. Wikipedias engelskspråkiga artiklar är exempelvis ofta både mer gedigna och granskade. Faktagranskningar, ”fact checks”, som ofta kan vara till hjälp finns i mängder på engelska, men de är en väldigt liten genre och resurs i Sverige. Lateral läsning för svenska mediekonsumenter innebär helt enkelt att man ibland, eller till och med ofta, behöver använda det engelska språket. Inte minst eftersom mycket av det digitala innehåll vi möter idag har internationellt (ofta engelskspråkigt) ursprung. Men som sagt, Verified är en riktigt bra bok. Läs den!
Mathias Cederholm
Mathias är utbildare och researcher i MIK och digital källkritik vid Alle fonti HB. Han är bland annat även gästlärare vid Lunds universitet och administratör för Facebookgruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida
Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.
Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
Detta innebär att du:
- får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
- får remixa, återanvända och bygga på materialet
- får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
- inte behöver fråga om lov.
Om du bearbetar, delar eller använder texten:
- Ge ett korrekt Erkännande
- ange verkets namn,
- ange vem som skapat verket,
- ange länk till verkets ursprungsplats,
- ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
- ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
- länka till licensen.
Ett exempel på ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:
Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
Topp- och puffbilden: Photograph of Virginia Akers, Kim Armstrong, Michele Cheeseman, Catlin Hanna, Alysson McDonald, Teri Falke Doing Holdings Maintenance från The U.S. National Archives. Inga kända upphovsrättsliga begränsningar.
