MIK-utsikten: Propaganda under det pågående informationskriget – samma gamla, men ändå inte
MIK-utsikten är en ny artikelserie på Digiteket där omvärldsanalytikern och historikern Mathias Cederholm tar upp aktuella frågor, studier och digitala resurser som relaterar till medie- och informationskunnighet. Den här artikeln har fokus på informationskriget och dess olika typer av propaganda och dess spridning.
De flesta av dem som befinner sig mycket på sociala medier har nog noterat något rätt anmärkningsvärt i anslutning till kriget i Ukraina. Många användare har mer eller mindre fallit för, och sprider vidare, desinformation om ”biolabb”, om sjukhusbombningar, om Rysslands motiv för invasionen och så vidare. Det är mycket konfrontationer, ilska och osäkerhet som sprider sig i olika nätverk. Ofta handlar det intressant nog om flera olika självmotsägande påståenden och narrativ som sprids om samma saker. Vad handlar detta om?
Kriget i Ukraina har av naturliga skäl aktualiserat propaganda, och det får sägas vara ett komplext ämne i MIK-sammanhang. I dagens digitala medielandskap behöver mottagaren av information försöka bedöma innehåll utifrån såväl saklighet och korrekthet som estetiska och narrativa påverkansmetoder. Man behöver dessutom vara vaksam på sin egen reaktion – ju mer triggande något är, desto mer uppmärksam bör man vara. Det finns en del bra pedagogiskt material om propaganda, inte minst bildpropaganda, i MIK Sveriges sökbara kunskapsbank.
Men det handlar också om avsändare; om hur innehåll delas, sprids och ofta omformas (ges ny kontext) på sociala medier; om nätverk och algoritmer, om varför innehållet når just mig och inte dig, med mera. Analysmodellen Information disorder från First Draft är tacksam att utgå från när man resonerar kring de här mekanismerna, och den borde vara en given utgångspunkt när man diskuterar sociala medier och källkritik inom MIK idag.
Ur First Drafts analysmodell information disorder. Desinformation är uppsåtligt falsk information, utformad för att skada. Missinformation är falsk information, men som inte sprids med uppsåt att lura. Malinformation är genuin information som sprids med uppsåt att skada, som till exempel läckta e-mail.
Ett viktigt inslag i mycket propaganda idag är att människor som sympatiserar med den gärna själva sprider den vidare och på så sätt förstärker den. Man kan också själv medverka i olika digitala gemenskaper för att skapa eller bygga vidare på propagandan och dess narrativ. När människor delar propaganda inom digitala gemenskaper, där man uppfattar varandra som jämlikar, blir propagandan som mest effektiv. Den uppfattas av nästa led mottagare som mer övertygande, och den grupp som utgör den här gemenskapen kan lätt bli en självförstärkande ekokammare. Detta kallas för horisontell propaganda, och denna typ av deltagande i (re)produktion och distribution av propaganda har kommit att kallas ”participatory propaganda” eller ”participatory disinformation”.
Projektet Election Integrity Project (EIP) följde noga spridningen av desinformation under amerikanska valrörelsen 2020, och kom därefter med en slutrapport med många intressanta iakttagelser av hur desinformation får spridning på sociala medier idag.
I figuren kan vi följa hur narrativet om "Stop the steal" får fart och spridning. Kampanjen syftade till att demokraterna hade stulit vinsten från Trump. Figur från The Long Fuse-rapporten. CC-BY-NC-ND
Propaganda i form av desinformation kan bli problematisk, inte minst eftersom den genom dessa mekanismer ännu lättare kan skapa osäkerhet och tvivel kring förhållanden som det egentligen inte råder några kunskapsmässiga tvivel om. Att spela på misstänksamhet mot medier och etablissemang, gärna med inslag av konspirationsteorier, är populärt. Ett viktigt inslag i rysk propaganda av idag att känna till är att propagandaapparaten ofta väljer att pumpa ut desinformation med olika, inte sällan självmotsägande, narrativ och påståenden. Strategin är inte att vara helt övertygande eller konsekvent, utan att med många kanaler och många typer av anpassade budskap försöka hitta olika lämpliga mottagare utifrån just deras kognitiva sårbarheter beroende på till exempel politisk, religiös eller etnisk tillhörighet. Narrativen ”klistrar sig” fast hos många mottagare, en del blir övertygade medan andra blir osäkra på vad som egentligen är sant, och dessa sprider i sin tur vidare sin förvirring till ytterligare andra.
Det finns gott om relevanta seriösa faktagranskningar av olika felaktigheter och ren desinformation som fått spridning i anslutning till kriget (se förra MIK-utsikten), och det börjar även komma sammanställningar med de vanligaste temana och narrativen. Men det är tyvärr få människor som är bekanta med möjligheten att söka bland internationella ”fact checks”, och med hur man sorterar ut de som har hög trovärdighet. Utöver en bättre kunskap om sådan informationssökning vore det nog bra med en mer övergripande kännedom om de mekanismer och strategier jag nämnt här. Man skulle kunna kalla det för digital propagandakunnighet. Det finns en läsvärd rapport från RAND publicerad 2016, som många återvänt till nu. Den pekar just på den moderna ryska propagandaapparatens strategi med ”firehosing”. I princip handlar det om att ösa ut mängder av budskap, som en brandslang som sprutar vatten. Budskap som i sig inte behöver följa en logisk struktur eller stödja samma narrativ. Exempelvis lyfter rapporten fram fyra särdrag för den här propagandamodellen:
- High-volume and multichannel: Stor mängd budskap i flera olika mediekanaler
- Rapid, continuous, and repetitive: Snabbt, kontinuerligt och upprepande
- Lacks commitment to objective reality: Saknar koppling till objektiv verklighet
- Lacks commitment to consistency: Saknar enhetligt budskap eller stödjer olika narrativ
Och det är knappast första eller sista gången många människor möter den här strategin. Så kallad “firehosing” var till exempel ett ständigt återkommande inslag i Donald Trumps kommunikation under hans valkampanjer och presidentskap.
Washington Post räknar ungefär 30 000 falska eller missvisande budskap från Donmald Trump under hans fyra år som president.
Några andra tips
Nyhetsvärderaren Ukraina-special
Forskaren Thomas Nygren med flera har tagit fram en Ukraina-special: Källkritik i informationskriget: Ett undervisningsmaterial om nyheter från kriget i Ukraina. Här finns en introduktion, övningar, en enklare lärarhandledning med facit och tips om Bad News Game, naturligtvis. Målgrupp är skolan, där lärare kan låta sina elever öva digital källkritik med nyheter om kriget i Ukraina.
Alternativa medier som sprider desinformation
Expo har en genomgång av hur en rad svenska så kallade alternativmedier okritiskt spridit vidare flera olika inslag från de ryska desinformationskampanjerna. En bra utgångspunkt när man vill diskutera sådant som ansvarsfull journalistik, inte minst när det pågår ett omfattande informationskrig.
Lärdomar från pandemin
En tidigare informationsstorm, den så kallade infodemin i anslutning till covidpandemin och vaccinprogrammen, hade precis börjat lugna ned sig när det Ukrainarelaterade informationskriget drog igång. För bara några veckor sedan publicerade det stora amerikanska forskningsprojektet The Virality Project sin slutrapport om hur antivaccinkampanjerna på sociala medier såg ut under 2021. Rapporten redovisar systematiskt bland annat de olika typerna av narrativ, avgörande aktörer och hur spridningen sett ut. Den undersöker också de åtgärder mot vaccindesinformation som sociala medieplattformarna efterhand införde. Man kommer med en del rekommendationer inför framtiden – hur ska vi göra nästa gång?
Mathias är utbildare och researcher i MIK och digital källkritik, vid Alle fonti HB. Även gästlärare vid Lunds universitet och administratör för Facebookgruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.
